Video: Okänd kvinna stoppar Syriens president

Via Hossam al-Hamalawy: Al Jazeera har lagt upp ett klipp från den syriska statstelevisionen som visar en kvinna som rusar fram och stoppar Bashar al-Assad's bil, efter presidentens tal i parlamentet i går. Kvinnan omringas snabbt av säkerhetsvakter och TV-sändningen övergår snabbt till flygbilder av en stad till tonerna av glad musik. Det är oklart vad kvinnan ville, men man anar ju att hon inte riskerade liv och lem för att säga några vänliga ord till diktatorn.

Några ord om böckerna

Lars Linder skriver i DN (25/3, ej på nätet) om Leopard förlags antologi om revolutionen i Egypten där jag medverkar:

"Det gick fort i Egypten - som om revolutionen föddes just där och då, på Tahrirtorget inför rullande kameror. Naturligtvis fanns en förhistoria som ingen hann berätta, men med blixtens hastighet har nu Leopard förlag givit ut en liten bok med fyra bakgrundsessäer: "Revolution i Egypten. En gnista kan tända en päriebrand". Mest givande är Per Björklunds bilder från insidan om de protester och fackliga aktioner som under några år växte till ett självmedvetet nätverk...."

För den som vill ha mer av förhistorien vill jag rekommendera både Leopards antologi och Arvet efter Mubarak, som recenserades i SvD igår av en skribent som nöjer sig med att konstatera att boken erbjuder mer än titeln antyder.

Uppsala: Samtal om demokrativågen i arabvärlden

Ikväll (onsdag 30/3) talar jag på ett möte i Uppsala, arrangerat av den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus:

Demokrativågen i arabvärlden -vägen mot frihet och demokratisering

Med anledning av den senaste tidens uppror i Nordafrika och Mellanöstern anordnar Laboremus ett seminarium om demokrati i MENA-regionen. Vi kommer att diskutera utsikterna för demokratisering, den pågående interventionen i Libyen och hur omvärlden på bästa sätt kan stödja demokratikämparna.

Gästar gör Per Björklund aktuell med en bok om Egypten samt en antologi om demokratirevolten samt Hussein Khalili, en av grundarna till Ship to Gaza.

Tid och plats: Kl 18.00, Universitetshuset sal 8, Uppsala

(Eventet på facebook)

Fotboll och politik

Om någon trodde att politik och fotboll inte hör ihop bevisar Al-Ahly Ultras nya hejarklacksramsa motsatsen. Slarvig översättning (rätta gärna):

"Vi sade för länge sedan till tyrannen,
friheten kommer, det är nödvändigt,
LIBERTA stod skrivet

regering, imorgon ska du veta
med två händer ska folket rensa upp
nattens styre har störtats

de sa att vi är bråkmakare
och hur kan vi kräva våra rättigheter

idiotiska regim

fatta nu mitt krav:
frihet, frihet!

frihet, frihet!"

Här finns ett annat klipp från 27 februari där Zamalek-fans sjunger

khala3na (vi gjorde oss kvitt)

khala3na

Hosni Mubarak

khala3na

Jag har samlat några artiklar och blogginlägg om egyptisk fotboll och fansens roll i revolten mot Mubarak:

Soccer clubs central to ending Egypt's "Dictatorships of fear"

Egypt and soccer: The "Ultra" revolution?

Talking about a revolution – Footballs role in Egypt's protests

Egypt's soccer revolution

Egypt: Football before and after the revolution

Kanske överdriver sportnördarna fotbollsklubbarnas roll något (jag tror snarare att det var de senaste årens historiska våg av strejker och protester som gjorde slut på "rädslans diktatur" i Egypten), men ingen som sett ett derby mellan Ahly och Zamalek på plats i Kairo kan förneka att sådana arrangemang varit den bästa träning som unga egyptier kunnat få i revolutionär gatupolitik. Inte bara för de kravaller som ibland brutit ut mellan rivaliserande supporterklubbar, utan också på grund av den totalt kaotiska organiseringen kring matcherna. Vid ett tillfälle tvingades jag och mina egyptiska vänner (Zamalek-fans) forcera flera rader med kravallpoliser och stängsel för att överhuvudtaget ta oss in på arenan, trots att vi hade biljetter. I efterhand undrar jag om inte säkerhetsstyrkorna medvetet använde fotbollsmatcher som ett tillfälle att träna nya rekryter i kontroll av folkmassor...

Kolonialismens medkänsla med minoriteter

DN:s ledarsida har upptäckt att kristna minoriteter förföljs på många platser i världen, ett förhållande som man beskriver i termer av ett "krig" mot de kristna. Det värsta exemplet är naturligtvis Irak, där hälften av landets kristna befolkning uppges ha flytt sedan USA:s invasion. Men DN lyfter också fram bombdådet i Alexandria på nyårsnatten och de kristnas osäkra situation i Egypten efter revolten mot Mubarak som exempel, och kritiserar EU:s och västvärldens "ovilja att starkt ta avstånd från förföljelser av kristna".

Om detta kan man säga mycket (om det är befogat att tala om ett "krig" mot kristna bör vi då också tala om ett "krig" mot muslimer och andra förföljda minoriteter, t.ex.?). Men det som stör mig mest med den här texten är att den inte alls förhåller sig till det faktum att det våld och trakasserier mot den kristna minoriteten i Egypten som förekom under Mubaraks styre inte bara kom från religiösa extremister utan också från staten. Detta var dock något som medierna sällan uppmärksammade. Jag har själv träffat västerländska korrar i Egypten som medgett att regimens diskriminering och trakasserier av kristna var något som man helst inte skrev om eftersom det var en av de "röda linjer" (vid sidan av kritik mot militären) som kunde leda till en påringning från säkerhetspolisen och i värsta fall indragen ackreditering och deportering. Dessutom var intresset från redaktörer på hemmaplan måttligt; förföljelser av kristna i Egypten passade inte riktigt in i den etablerade mediedramaturgin, där den USA-stödde Mubarak var den "gode" diktatorn, en garant för "stabilitet" och ett bålverk mot religiös extremism.

Här finns förmodligen huvudförklaringen till att "väst" länge talat tyst om de kristna i Egypten: inte överdriven hänsyn till den koloniala historien eller rädsla för beskyllningar om islamofobi – som DN gissar – utan ovilja att stöta sig med regimen i Kairo. Stormakternas medkänsla med utsatta minoriteter (oavsett religion eller etnicitet) kan uppenbarligen stängas på och av efter behov. Saddam Hussein gasbombade kurder när han var USA:s allierade, vilket inte ledde till åtgärder då men användes i krigspropagandan när Irak skulle invaderas 15 år senare. 1882 användes påhittade massakrer mot kristna som förevändning för det brittiska imperiets invasion av Egypten, men under Mubaraks styre var statens diskriminering av kopterna (t.ex. genom förbud mot nya kyrkor) en icke-fråga. En rimlig gissning är att det nyfunna intresset för de kristnas situation i Egypten nu kommer att bestå så länge osäkerhet råder om landets framtid. Det kommer att öka i samma utsträckning som landet visar tecken på oberoende gentemot sina tidigare beskyddare. Men vad händer om en ny stark man med nära band till Washington tar makten, kommer man då återigen ha "överseende" med statens diskriminering av kopterna?

Daraa, Syrien 25 mars

Protesterna sprider sig i Syrien

Följande klipp ska vara taget i staden Homs, mellan Damaskus och Aleppo, idag. I början hörs demonstranterna ropa "vårt blod och våra själar, offrar vi för dig Daraa". Mot slutet låter det som att de ropar as-sha'ab yourid isqaat el mohaafiz – ung. "folket vill att guvernören ska falla".

Uppdatering: protest i Damaskus idag:

Uppdatering: följ Al Jazeeras liveblogg om Syrien.

Ännu en avgörande fredag

Det har blivit omöjligt att hänga med i allting som händer runt om i arabvärlden. Idag kan bli en avgörande dag på flera håll.

* I Syrien manar aktivister till protester efter fredagsbönen, efter veckans blodbad i Daraa där säkerhetsstyrkor öppnade eld mot demonstranter (några väldigt otäcka videoklipp finns här, här och här; läs också amnestys uttalande). Jag är högst tveksam till om Bashar Assads löften om reformer kommer att dämpa ilskan – de kan snarare få motsatt effekt genom att uppmuntra till fortsatta protester.

* I Egypten manar aktivister till protester idag i öppet trots mot regeringens dekret som förbjuder demonstrationer och strejker som påverkar ekonomin (vem som nu avgör det).

* I Bahrain väntas nya protester efter fredagsbönen. Regimen och dess saudiska uppbackare laddar upp med pansarfordon, lågtflygande jetplan över shiamuslimska byar, och checkpoints med maskerade poliser.

* I Jemen kommer motstridiga uppgifter om president Ali Abdullah Saleh tänker lämna sin post fredligt eller kämpa in i det sista. Han har bland annat försökt vinna över avhoppade soldater och generaler med ett löfte om amnesti, samtidigt som ledare för oppositionen manat till en marsch mot presidentpalatset idag.

Egypten - uppdateringar och länkar - 25/3

Urval ur veckans skörd av nyheter och länkar:

* En bra och mycket viktig artikel av succéförfattaren Alaa al-Aswani som varnar för att ännu en chans till verklig demokrati kan vara på väg att gå förlorad i Egypten.

* Skådespelaren Ali Sobhy vittnar om de övergrepp han utsatts för efter att han greps av militärpolisen.

* USA:s försvarsminister Robert Gates hyllar däremot den egyptiska militären och säger att den levt upp till sina löften att skydda folket.

* Arbetarledare och aktivister vägrar acceptera det dekret som utfärdades i onsdags som förbjuder strejker och demonstrationer som "påverkar ekonomin."

* Sammanställning av de förändringar av konstitutionen som röstades igenom i lördags.

* Kritik mot Muslimska brödraskapets kampanjmetoder inför folkomröstningen.

* En ledande salafistisk predikant beskriver utgången av folkomröstningen som "en seger för religionen."

* Statskontrollerade medier fortsätter att smutskasta presidentkandidaten Mohammed ElBaradei. (Som för övrigt presenterat en slags kampanjvideo som betonar rätten till utbildning, rätten till arbete, rätten till vård, rätten att välja, rätten till ett värdigt liv, rätten att drömma...).

* En bloggare som var på nej-sidan uttrycker sin frustration: "How a democratic referendum toppled a revolution."

* Det egyptiska kommunistpartiet återupplivas vilket meddelas i ett något pompöst och självförhärligande pressmeddelande. Andra vänstergrupper i Egypten har åtminstone vett att erkänna att de spelade en väldigt begränsad roll i revolutionen.

* Regeringen överväger att utfärda en ny lag som tillåter fri facklig organisering, men det statskontrollerade facket varnar för att det skulle hota "den sociala freden."

* Portträtt av arbetarledaren Kamal el-Fayyoumi från Mahalla el-Kubra.

* Igår bildades en ny fackförening för anställda på det statliga bussbolaget i Kairo (tydligen med stöd/uppmuntran av de Revolutonära socialisterna som spelat en viktig roll i att uppmärksamma och stödja de senaste årens strejkvåg i Egypten, och sedan Mubaraks fall arbetar för att bilda ett nytt arbetarparti, Demokratiska arbetarpartiet.)

* Porträtt av medborgarrättskämpen Laila Souef.

* 26 studenter på tyska universitetet i Kairo har relegerats efter demonstrationer.

* Alia Mosallem har sammanställt en handfull av alla intitiativ och grupper som nu arbetar för att förändra Egypten, i stort och smått.

* Mubaraks parti NDP lever fortfarande.

* Ett stort antal agenter från den "upplösta" säkerhetspolisen kommer att ingå i den nya säkerhetsorganisation som ska byggas upp..

* Regeringen föreslår förändringar av partilagen som gör det lättare att bilda politiska partier, men förbudet mot partier på religiös grund kvarstår. En företrädare för Brödraskapet varnar i sin tur för ett "Algeriet-scenario" om rörelsen stoppas från att vinna inflytande genom fria val (ett blodigt inbördeskrig bröt ut i Algeriet efter att militären gripit in när ett islamistiskt parti var på väg att vinna valet).

* Anhängarna till Egyptens störtade president Hosni Mubarak ger sig inte. Igår utbröt kravaller mellan "Mubarak-supporters" och oppositionella utanför en domstol i Abdeen i Kairo, där frågan om Mubaraks namn ska avlägsnas från Metro-stationer och andra officiella platser togs upp. (Bilden vid sidan av artikeln är en arkivbild).

* Förre inrikesministern Habib el-Adly och flera högt uppsatta personer inom säkerhetstjänsten riskerar dödsstraff för att ha beordrat våld mot demonstranter.

"Arvet efter Mubarak" – färsk från tryckpressarna

Min bok "Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet" finns nu att beställa från Bokus (129 kr) eller direkt från Verbal förlag (100kr + frakt). Boken är ett reportage om de sociala rörelsernas Egypten, om landets historia från kolonialismens dagar och framåt, och om det arv som Hosni Mubaraks 30 år långa styre lämnar efter sig.

Militärpolis på Campus

Via Hossam al-Hamalawy, från gårdagens attack mot demonstrerande studenter i Kairo, just efter att regeringen utfärdat ett dekret som förbjuder protester:

Strejker och protest förbjuds - armén intar universitet i Kairo

Den egyptiska "övergångsregeringen" har idag utfärdat ett dekret som förbjuder demonstrationer och strejker som "påverkar ekonomin". Att ens uppmana till sådana är nu straffbart med upp till ett års fängelse. Samtidigt kommer rapporter att militären idag gått in på ett universitet i Kairo och våldsamt skingrat demonstrerande studenter och lärare – första gången i mannaminne som militären gått in på campus. (En våg av studentprotester har svept över Egypten sedan Mubaraks fall, ofta med krav på att rektorer och andra personer i chefposition med kopplingar till den Mubaraks regim ska avskedas.)

Med världens ögon på Libyen fortsätter den egyptiska militärjuntan att trappa upp förtrycket. Regimerna i Jemen och Bahrain och Syrien passar på att slå ned folkliga proteströrelser med brutalt våld – utan nämvärda protester från de västmakter som backar upp flera av regionens värsta diktaturer samtidigt som de säger sig vilja hjälpa det libyska folkets frihetskamp. Hyckleriet har aldrig varit mer uppenbart, eller mer motbjudande.

Inrikesministeriet i lågor

Ännu en mystisk brand i Kairo igår:

Robert Fisk om Libyen

Bör läsas av alla: "One thing we can do is spot the future Gaddafis and Saddams whom we are breeding right now, the future crackpot, torture-chamber sadists who are cultivating their young bats with our economic help. In Uzbekistan, for example. And in Turkmenistan. And in Tajikistan and Chechenya and other "stans". But no. These are men we have to deal with, men who will sell us oil, buy our arms and keep Muslim "terrorists" at bay." Läs hela.

Ps. Läs också Aron Etzlers text om bombningarna av Libyen i Flamman: "Alla har glömt alternativen."

Uppdateringar och länkar - 21/3

* Al Jazeera English live-blogg från Jemen, där utvecklingen går rasande fort idag; allt fler diplomater och generaler överger president Saleh efter fredagens massaker på minst 50 fredliga demonstranter. Läs Nir Rosens långa artikel om proteströrelsen i Jemen.

* Minst 20 000 demonstrerade mot det konfessionella politiska systemet i Libanon igår, den tredje och hittills största protesten i sitt slag på tre veckor.

* Regimens blodiga nedslag på demokratirörelsen i Bahrain sprider sig utanför huvudstaden Manama. Här finns ett uttalande från en rad yrkesförbund och andra organisationer i Bahrain om regimens våld. Läs också "When petro-dictators unit: The Bahraini opposition's struggle for survival".

* Fortsatta protester i Daraa i södra Syrien idag, som nu av somliga beskrivs som "Syriens Sidi Bouzid" (den stad där den tunisiska revolutionen började)...

* Issandra al-Amrani om interventionen i Libyen, som inte alls liknar en "flygfri zon."

* Oljearbetare i strejk i Oman, som också upplevt en våg av protester och strejker för högre löner och politiska reformer sedan i februari.

Egyptens folkomröstning

I skuggan av kriget i Libyen hölls en historisk folkomröstning om ändringar av konstitutionen igår i Egypten. Det officiella resultatet har just meddelats på egyptisk TV: 14 miljoner "ja" och 4 miljoner "nej". Valdeltagandet sägs vara 41%, mycket lägre än de 60-80 procent som rapporterats tidigare, men långt högre än i något val som hållits i Egypten på årtionden. Flera aktivister som kampanjat för nej-sidan twittrar spontant att segersiffran för ja-sidan (77 procent) verkar överdriven.

Jag har skrivit om folkomröstningen och hur den klyvt den egyptiska oppositionen på mitten tidigare på bloggen. Issandr el-Amranis skriver idag om hur den rent praktiskt har genomförts och drar slutsatsen att det kunde gjorts bättre och att systematiskt fusk inte går att utesluta. Egyptiska organisationen för mänsklig rättigheter rapporterar ett antal oegentligheter på själva valdagen: bland annat ska medlemmar av Muslimska brödraskapet ha bedrivit kampanj för ja-sidan inne i vallokaler och i en del vallokaler ska det ha saknats domare. En präst i övre Egypten hävdar också att flera vallokaler i områden med en stor kristen befolkning ska ha stängts i förtid.

På det stora hela tycks valdagen ha varit lugn åtminstone jämfört med hur det såg ut under parlamentsvalet i höstas då flera personer dödades. Men presidentkandidaten Mohammed el-Baradei ska ha attackerats av salafister som anklagade honom för att vara en "amerikansk agent" när han gick för att rösta. Även en del ungdomsaktivister som kampanjat för nejsidan uppger att de utsatts trakasserier.

En av de mer upplyftande nyheterna från gårdagen är att både Muslimska brödraskapets högste ledare Mohammed el-Badie och Kairos guvernör Abdel Azim Wazeer stoppades av folket när de försökte gå före kön utanför vallokalen för att rösta...

(PS. läs också Issandr el-Amrani: "Fem frågor som få ställer om Libyen" om västmakternas intervention, som handlar om långt mer än en flygförbudszon.)

Nya protester i Syrien

Ännu en omskakande fredag. Demonstranter massakrerade i Jemen, militär intervention kan vara på gång i Libyen, regimen i Bahrain river monumentet i Pärl-rondellen där demonstranter tidigare samlats. Samtidigt har nya protester brutit ut på flera platser i Syrien idag. Klippet nedan visar demonstranter som skanderar horreya, horreya –"frihet, frihet" – efter fredagsbönen i Ummayad-moskén i Damaskus:

Uppdatering: det här klippet sägs visa protester i Daraa, nära gränsen till Jordanien.

Uppdatering: ännu en film som visar brandbildar sättas in mot demonstranter i Daraa:

Uppdatering: Video som visar arresteringar av demonstranter inne i Ummayyad-moskén:



Uppdatering: Demonstration i industristaden Banias i nordvästra Syrien.

Uppdatering: Reuters rapporterar att minst en demonstrant uppges ha dödats i Daraa.

Lästips x2: Bahrain och Libyen

Två mycket läsvärda artiklar som ger en viktig bakgrund till revolterna i Bahrain och Libyen:

Mark Levine: "Full house: Playing Bahrain's sectarian card"

Vijay Prashad: "The Libyan Labyrinth"

(Ps. Läs också Immanuel Wallerstein: "Libya and the World left")

Demonstrationer i Al-Qatif mot Saudiarabiens invasion av Bahrain

* Igår kväll hölls demonstrationer i al-Qatif och Awwamiyya i Saudiarabien, mot den saudiska invasionen av Bahrain. Klippet nedan visar demonstranter i al-Qatif som skanderar "våra själar och vårt blod, offrar vi för dig Bahrain!".

* Den brittiska ex-diplomaten Craig Murray har ett intressant inlägg om invasionen som han hävdar är en del en uppgörelse mellan USA och Arabförbundet: arabiskt stöd för en flygförbudszon i Libyen mot grönt ljus för invasionen av Bahrain.

* Carl Bildts reaktion på regimens övervåld i Bahrain (dokumenterat i en ny rapport från Amnesty) är intressant: han manar till "dialog" och fördömer Irans "otillbörliga" inblandning, men inte den Saudiska invasionen!

Islamiska Jihad och juntan

I fredags rapporterade egyptiska statstelevisionen att Tareq och Abud al-Zomor, två medlemmar av Islamiska Jihad som fängslades för inblandning i mordet på Hosni Mubaraks företrädare Anwal al-Sadat 1981, fanns bland de 69 politiska fångar som frigavs på order av militärledningen i Egypten förra veckan. Idag har al-Shorouk en lång intervju med Abud el-Zomor om mordet, men också framtiden. El-Zomor säger bland annat att både Islamiska Jihad och Gamaat al-Islamiyya kommer att bilda partier och ställa upp i de kommande valen, och eventuellt också lansera en egen kandidat till presidentvalet. Han bedyrar att han tror på politisk pluralism och kommer att acceptera valets vinnare, om det så blir en liberal eller marxist. Samtidigt manar han folket till tålamod (tvärtemot vänsterns slagord att "tålamod är kontrarevolutionens vapen") med den sittande regeringen och ger sitt fulla stöd till militärledningen, som han vet är pålitlig och aldrig skulle "förråda revolutionen" eftersom han känner dem alla personligen (Abud el-Zomor var officer i den militära underättelsetjänsten). Intressant. Hur var det nu? Var det radikala islamister som den USA-uppbackade militären i Egypten fruktade mest av allt?

För en värdig, rakryggad och solidarisk utrikespolitik! Avgå Bildt!

1. Titta igen på filmen där Bahrains militär skjuter skarpt mot obeväpnade och fredliga demonstranter:

2. Titta FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE på den här extremt otäcka filmen som visar en ung demonstrant som skjutits i huvudet (om du inte vill ha mardrömmar, jag drog mig länge för att ens länka till den).

3. Se Al Jazeeras inslag från ett sjukhus i Bahrain som tagit emot tusentals sårade de senaste dagarna.

4. Läs den här artikeln i Wall Street Journal där en amerikansk regeringsföreträdare ärligt konstaterar att Bahrain (hemvist åt USA:s femte flotta) helt enkelt är för viktigt för att falla eftersom det kan leda till att andra USA-stödda diktaturer på den arabiska halvön faller. Det gäller inte minst det ultrakonservativa Saudiarabien, troligen det land i världen som genomför flest avrättningar per invånare, ofta i form av offentliga halshuggningar och för brott som stöld, otrohet och homosexualitet. Fråga dig varför USA vill att Saudiarabien ska beväpna rebellerna i Libyen och vilka grupper som kommer att få vapnen och vilka villkor den hjälpen kan tänkas förknippas med. Minns hur den "galne slaktaren" Khadaffi tills nyligen hyllades för sitt "utmärkta samarbete" med USA och det internationella samfundet och hur den brittiska regeringen bedrev en intensiv lobbykampanj för att landets oljeföretag skulle få ett fotfäste i Libyen.

5. Ta en titt på den här bloggen av en man som var medlem i en lobbygrupp för USA:s folkrättsvidriga invasion av Irak och som tjänat grova stålar på skumma oljeaffärer med förtryckarregimen i Sudan och på aktieinnehav i den amerikanska krigsindustrin. Han heter Carl Bildt och är Sveriges utrikesminister. Lusläs bloggen och se om du kan hitta ett enda tydligt fördömande av det brutala våldet mot proteströrelsen i Bahrain eller Libyen, eller för den delen i Tunisien, Egypten, Jordanien, Oman, Jemen eller Saudiarabien. Inte? Fråga dig då om du vill att Sverige ska representeras i världen av en sådan man.

6. Är du less på Sveriges cyniska vapenexport till länder som USA, Pakistan, Oman, Tunisien och Saudiarabien? Längtar du också efter en rakryggad och solidarisk utrikespolitik? Delta om du kan i demonstrationen utanför UD på torsdag kl 9-12 (då Carl Bildt ska välkomna nya ambassadörer till Sverige) med det enkla kravet: "Avgå Bildt". Om du inte kan delta: sprid uppropet, skriv protestbrev till UD, gör någonting. När folken i Egypten, Libyen, Jemen Bahrain och andra länder har kämpat i veckor med risk för sina liv kan vi åtminstone lägga några timmar på att försöka återupprätta Sveriges värdighet!

Elak snut snäll snut

Den egyptiska militären tycks tillämpa "good cop bad cop"-strategin i en lite annorlunda tappning – samma aktör spelar båda rollerna. Åtminstone att döma av de här två twittermeddelandena som skrevs nästan samtidigt för en liten stund sedan:

1. "@monasosh At maspiro, ppl r really angry. They say army beat them up and used electric probes. Seems to be army standard protocol #Jan25 #Copts" (Soldater och civilklädda agenter gick till våldsam attack mot hundratals kopter som åter samlats utanför statstelevisionen för att protestera mot den behandling de utsattes för förra veckan).

2. "@CopticNews Fr. Balamoun of church in Atfeeh confirmed that the army has begun the process of rebuilding the church after its destruction #Egypt #Coptic" (Attacken mot kyrkan i Atfeeh var det som utlöste förra veckans koptiska protester).

Säkerhetspolisen upplöst

Enligt ett uttalande från inrikesministeriet på den egyptiska statstelevisionen har säkerhetspolisen (mabaahith amn al-dowla) och alla dess grenar formellt upplösts idag. En del tidigare agenter har redan börjat söka nya jobb. Jag önskar dem all framgång i försöken att hitta nya positioner där deras särskilda kompetens efterfrågas. Jag skulle inte satsa på Khadaffi som arbetsgivare just nu men kanske Saudiarabien, Bahrain, Jemen eller någon annan USA-stödd diktatur?

Protester i Syrien och Palestina

Tiotusentals palestinier demonstrerar idag för nationell enighet i Gaza och på Västbanken, samtidigt som den arabiska revolutionen spritt sig även till Syrien, där en regimkritisk demonstration ägde rum i centrala Damaskus idag enligt Al-Arabiyya (se ett längre klipp här):

Gatsten mot diktaturen

För den som ännu främst förknippar den egyptiska revolutionen med "sociala medier" och de fredliga, karnevalsliknande demonstrationerna på Tahrir-torget rekommenderar jag följande uppnyktrande filmklipp från Alexandria, som visar hur det i realiteten gick till när Mubaraks säkerhetsstyrkor tvingades bort från gatorna i stad efter stad den 28 januari, på "ilskans fredag." Från detta ögonblick var det uppenbart för de flesta att Mubaraks dagar vid makten var räknade, och jag är övertygad om att det var den vissheten som höll protesterna på Tahrir-torget vid liv och gjorde Mubaraks vägran att avgå så oerhört provocerande. I folkets ögon framstod han inte längre som en skräckinjagande diktator, utan som en envis dåre som desperat klamrade sig fast vid makten i strid mot allt förnuft.

Brödraskapet, juntan och spelet kring konstitutionen

Inför lördagens planerade folkomröstning om föreslagna förändringar av den egyptiska konstitutionen har Muslimska brödraskapet i Alexandria hängt upp den här banderollen, som slår fast att det är en "religiös plikt" att rösta ja. Banderollen säger en del om hur Brödraskapets ledarskap ser på demokrati och åsiktfrihet – och spelet om konstitutionen säger en hel del om de utmaningar som den egyptiska oppositionen står inför.

De föreslagna förändringarna rör i första hand det kommande presidentvalet. De lättar på restriktionerna kring vem som får kandidera, kortar mandatperioden från 6 till 4 år och förbjuder omval av den sittande presidenten efter andra mandatperioden. Dessutom stärkts domarkårens befogenhet att övervaka både presidents- och parlamentsval. Det är utan tvekan positiva förändringar i sig, men stora delar av oppositionen, inklusive vänstern, säger nej till de föreslagna förändringarna. Många vill istället att ett civilt presidentråd ska inrättas och en direktvald församling ges tid att skriva en helt ny konstitution. Muslimska brödraskapet är en av få oppositionsgrupper som helhjärtat stödjer förändringarna, och det är lätt att förstå varför – ju snabbare val kan hållas desto större chans att de vinner en jordskredsseger. Men det kan också innebära att dörren till mer genomgripande förändringar som många vill se stängs för överskådlig framtid.

Militären har kort sagt öppnat för en "quick and dirty"-övergång till demokrati med begränsade (om än inte betydelselösa) reformer, som med stor sannolikhet spelar Brödraskapet i händerna. Det är en utveckling som vänder upp och ner på den "analys" av situationen som svenska medier har torgfört sedan revolutionen i Egypten inleddes (och långt innan dess): att regimen mest av allt fruktar att de "radikala islamisterna" i Brödraskapet ska komma till makten. Det har snabbt blivit uppenbart att det konservativa Brödraskapet tvärtom är den rörelse som regimen (och troligen även dess utländska uppbackare) i första hand kommer att förlita sig på för att så långt det är möjligt bevara status quo efter Mubarak. Brödraskapet är inte Al Qaida utan en reformistisk socialkonservativ rörelse vars ledarskap sist av alla hakade på de folkliga protesterna och först av alla gick med på att förhandla med Mubarak-regimen och som gång på gång försäkrat att man inte är ute efter någon radikal omsvängning av Egyptens utrikespolitik eller ekonomisk-politiska inriktning.

Säga vad man vill om militärjuntan men hittills har den i alla fall spelat sina kort ytterst väl. Med en kombination av brutal repression och vältajmade positiva nyheter (med några dagars mellanrum kommer någon symbolisk eftergift eller arrestering av någon korrupt NDP-företrädare) har man effektivt lyckats splittra oppositionen. De sekulära demokratiaktivister som nu förespråkar ett "ja" i lördagens folkomröstning gör det sällan för att de är nöjda med den nya konstitutionen. Påfallande ofta använder de istället argumentet att vad som helst är bättre än fortsatt militärstyre där den gamla säkerhetsapparaten kan agera fritt i det fördolda.

Det egyptiska folket står nu inför ett svårt dilemma. Risken med ett nej i folkomröstningen är uppenbar: fortsatt militärstyre på obestämd tid och en utdragen övergångsprocess som kan leda till att alla demokratiska förhoppningar rinner ut i sanden. Risken med ett ja är lika uppenbar: det kommer att tolkas som ett stöd inte bara för reformerna i sig utan också för militärregimens plan för övergången till civilt styre. Därmed öppnar det för ännu hårdare förtryck mot de som kräver snabbare och mer genomgripande förändringar, inte minst ett upplösande av den gamla säkerhetsapparaten.

För tydlighetens skull: Det egyptiska folket har naturligtvis rätt att rösta som de vill och avgöra sin egen framtid, även om en majoritet skulle rösta för Brödraskapet i ett framtida val (att det ens behöver påpekas är en skandal och säger en hel del om västvärldens hycklande inställning till demokrati). Om folkomröstningen på lördag verkligen kan genomföras och blir någorlunda fri är det ett stort framsteg för ett land som aldrig upplevt verklig demokrati. Men samtidigt är det viktigt att vara medveten om situationens komplexitet och det sätt spelet kring konstitutionen riggats av regimen – inte minst eftersom "det internationella samfundet" utan tvekan kommer att hylla folkomröstningen som en demokratisk milstolpe som rättfärdigar fortsatt militärt och civilt bistånd till en regim som alltjämt arresterar och torterar fredliga demonstranter och dömer civila till fängelse i militärdomstolar.

Egypten - uppdateringar och länkar - 14/3

* Sarah Carr skriver bland annat om mitt misslyckade försök att återvända till Egypten i fredags och många egyptiers vägran att tro något ont om armén: "Att påstå att armén begår övergrepp är som att hävda att jultomten går till folks hus och stjäl smycken för att finansiera sitt crackmissbruk". Läs hela.

* Militärpolis grep i söndags in för att stoppa en demonstration av imamer som kräver att Al-Azhar, en världens viktigaste sunnimuslimska institutioner, ska befrias från statens kontroll.

* Flera av de över 100 demonstranter som greps på Befrielsetorget i onsdags uppges ha dömts till mellan 1 och 3 års fängelse av en militärdomstol.

* Tidigt på måndagsmorgonen ska militärpolis också våldsamt ha skingrat de kopter som demonstrerat utan för statstelevisionen och informationsministeriet sedan förra helgen (uppdatering: artikel på engelska här) – se inslaget nedan om fredagens "dag av nationell enhet" mellan kristna och muslimer:

* Ännu en rik affärsman och ledande NDP-företrädare arresterad. Zeinobia listar några andra ledande företrädare för Mubaraks regim som ännu är på fri fot.

* Arbetare och tjänstemän fortsätter att strejka och protestera runt om i Egypten, bland annat läkare, piloter, lärare, cementarbetare och postanställda. Arbetministeriet har nu också utlovat ny lagstiftning som garanterar rätten att bilda fackföreningar – ett av den egyptiska arbetarrörelsens viktigaste krav.

* Wall Street Journal om egyptiernas kamp mot "mini-Mubaraks" som Osama Soraya, avskydd (av oppositionen) chefredaktör för statliga Al-Ahram som vägrar lämna sin post trots krav från de anställda.

Torterad av armén

Mer skakande bilder från Egypten via Hossam al-Hamalawy: Klippet nedan visar såren på en demonstrant som greps under attacken mot Befrielsetorget i går morse och torterades av soldater. (Uppdatering: nu har statstelevisionen meddelat att en av de gripna demonstranterna, den unge skådespelaren Ali Sobhy, kommer att ställas inför en militärtribunal; och här finns ett vittnesmål från sångaren Ramy Essam som också greps och torterades – här på engelska, se också klippet där han uppträder inför demonstranterna på torget med en låt vars text uteslutande består av slagord från protesterna mot Mubarak).

"Martyrerna föll för arméns kulor"

Följande två klipp filmades av Sarah Carr under begravningen av några av de 13 personer som dödades i tisdagens våldsamma sammandrabbningar i den fattiga Kairostadsdelen Manshiet Nasr. Efter att prästen tackat en representant för armén för hans närvaro på begravningen exploderar folkmassan. Folk hörs ropa "vi vill inte ha honom" och någon skriker i en mikrofon: "martyrerna föll för arméns kulor" och "det var armén som sköt oss."

Kistorna bärs ut:

Anarki eller kontrarevolution?

Efter tisdagens våldsamma sammandrabbningar i Manshiet Nasr i östra Kairo, där 13 personer dödades, anklagar många aktivister säkerhetspolisen för att ha legat bakom våldet. Flera vittnen beskriver attacken mot de kristna demonstranterna som organiserad och anklagar armén för att ha beskyddat angriparna, snarare än deras måltavlor. I en artikel för Ahram Online driver Hala Shukrallah tesen att såväl angreppen mot demonstranter på Befrielsetorget på internationella kvinnodagen som det sekteristiska våldet är en del av kontrarevolutionens försök att sprida förvirring och rädsla: "The past few weeks have revealed just how deeply entrenched the security services are in the conspiracy to oppress and terrorise Christians in order to foster their support for the former dictator. We have heard in the past few days some groups of fundamentalists stating that they are against this revolution because there were women participating and that they are against democracy which is haram (forbidden). We now know that these groups have been working hand in hand with the security services; indeed, what would make them break that alliance now? What we are up against is a clearly mapped out plan of the counter-revolution which has taken as its main target the country’s Coptic Christians and any socially vulnerable group. The objective: create confusion, chaos and terrorise as many groups as possible in order to facilitate the return of the old regime in the coming elections."

Protestläger rensat med våld

I skuggan av våldet i Libyen fortsätter den egyptiska regimens snabba återgång till "business as usual." I onsdags morse attackerades återigen de kvarvarande demonstranterna på Befrielsetorget (som bland annat krävt säkerhetspolisens upplösning) av baltagiyya beväpnade med käppar, som rev tält, misshandlade aktivister, och stal mobiltelefoner och laptops. Enligt ögonvittnen samarbetade angriparna med militären, och Ahmed Moez har tagit viktiga bilder från den föregående kvällens attack som visar baltagiyya transporteras i armélastbilar.

Ny attack mot Tahrir

Via Hossam al Hamalawy: Befrielsetorget attackerades efter midnatt av baltagiyya som bland annat kastade molotovcocktails mot de tältande demonstranterna, utan att militären ingrepp:

Samtidigt manar egyptiska oppositionsgrupper till en "miljonmarsch mot sekterism" på fredag, efter gårdagens sammandrabbningar mellan muslimer och kopter i Manshiet Nasr i östra Kairo.

Egypten - uppdateringar och länkar - 8/3

* Dagens demonstration på internationella kvinnodagen samlade något hundratal kvinnor och män och angreps av nästan lika många ilskna motdemonstranter och baltagiyya enligt vittnen. Mer info inom kort...

* Hundratals studenter inledde igår en demonstration på Kairos Universitet med krav på att universitetets rektor ska avgå. Demonstrationen pågår ännu, och liknande protester äger rum på en rad andra universitet i landet.

* Sedan i måndags har också hundratals kopter – egyptiska kristna – demonstrerat utanför det statlig TV-huset i Kairo i protest mot raserandet av en kyrka i södra Kairo i lördags. Kyrkan ska ha attackerats efter ett gräl mellan två familjer om ett förhållande mellan en muslimsk flicka och en koptisk pojke. Exakt vad som hände förblir oklart, men på den här koptiska hemsidan finns ett filmklipp som visar hur kyrkan rivs ned – tillsammans med en lista med namn på personer som sägs ha varit inblandade. De inkluderar en lokal sheikh som nu ska ha förvandlat kyrkan till moské och en agent från säkerhetspolisen som anklagas för att ha uppviglat till attacken mot kyrkan. Spänningar mellan muslimer och kristna har länge existerat på många platser i Egypten och det är inte troligt att säkerhetspolisen ligger bakom varje våldsdåd, vilket en del egyptiska aktivister gärna vill intala sig. Men det är samtidigt uppenbart att den här typen av aktioner är ett av de sista vapen som medlemmar av den tidigare säkerhetsapparaten har kvar för att terrorisera och splittra befolkningen och sabotera revolutionen. (Den här artikeln nämner för övrigt en påstådd brittisk diplomatrapport som sägs anklaga den förre utrikesministern Habib el-Adly för att ha bildat en specialenhet med uppgift att utföra terrordåd under "falsk flagg"; rapporten ska ha läckts till Al-Arabiyya men jag har inte sett den refereras av andra medier vilket gör mig skeptisk).

* Den tidigare premiärministern Ahmed Shafiq, som utsågs av Mubarak i inledningsskedet av revolutionen men tvingades avgå i torsdags, anklagas nu för att ha stått i centrum för "kontrarevolutionen" (om det stämmer kan man fråga sig vad det säger om det styrande militärrådet som insisterade på att låta Shafiq sitta kvar på sin post in i det sista) och för att ligga bakom en plan att skapa kaos i landet. Ordern att bränna och förstöra dokument i säkerhetspolisens arkiv ska ha getts i samma stund som Shafiq avskedades, och rykten om vad som höll på att ske ledde i sin tur till att demonstranter stormade säkerhetspolisens högkvarter runt om i landet för att förhindra förstörelsen av bevismaterial. Filmklippet nedan visar hur en av säkerhetspolisens byggnader (oklart i vilken stad) brinner under lördagen.

* Artikel om olika planer på att bilda nya politiska partier i Egypten efter Mubarak.

* Militären bröt upp en demonstration av strejkande postanställda i Fayyoum och grep två.

* Strejkande anställda vid Suezkanalbolaget i Ismailiyya inledde en hungerstrejk i förrgår.

* Ett antal journalister på statliga Al-Ahram och Al-Akhbar kräver chefers och redaktörers avgång.

Demonstration i Kairo på internationella kvinnodagen

Egyptiska kvinnorättsaktivister planerar en demonstration på Befrielsetorget i Kairo imorgon eftermiddag med anledning av den internationella kvinnodagen. På en facebooksida listar de sju krav, bland annat att kvinnor ska delta i skrivandet av en ny sekulär konstitution och ny familjelagstiftning som ger kvinnor och män samma rättigheter.

Militären bröt upp demonstration utanför inrikesministeriet

Efter lördagens stormning av säkerhetspolisens högkvarter i Nasr City i Kairo samlades igår demonstranter utanför inrikesministeriet. Efter att först ha attackerats av baltagiyya med påkar och stenar skingrades de sent på kvällen av militären. Al Masry Al Youm har en lång videorapport på arabiska där man mot slutet ser soldater misshandla demonstranter med batonger och gevärskolvar (se också två klipp av Sarah Carr nedan från ögonblicket då militären gick till attack):

Två klipp av Sarah Carr:

Demonstranter stormar säkerhetspolisens högkvarter i Kairo

JUST NU: Igår kväll stormade demonstranter den egyptiska säkerhetspolisens högkvarter i Alexandria – nu ikvälle har de även intagit högkvarteret i Nasr City i Kairo (se filmklipp och bilder nedan via Hossam al-Hamalawy) där de ska ha upptäckt flera underjordiska våningar med fångceller och tortyrredskap. Obekräftade rapporter på Twitter talar om liknande aktioner i Tanta, Kom ombo och andra städer idag, och demonstranter har även börjat samlas utanför inrikesministeriet i centrala Kairo. Revolutionen är inte över.

Fångceller:



Demonstranter tar sig in i arkiven (via Mostafa Hussein):



En tidigare fånge beskrier hur tortyren gick till (via Mostafa Hussein):

Säkerhetspolisen har tydligen haft fullt upp med att förstöra bevismaterial de senaste veckorna:

Egypten - uppdateringar och länkar - 4/3

* Premiärminister Ahmed Shafiq fick kicken på facebook (militärjuntans 26:e "brev till folket" på ungefär lika många dagar); här är en profil av hans efterträdare, den före detta transportministern Essam Sharaf som höll tal till demonstranterna på Befrielsetorget idag.

* Folkomröstningen om de konstitutionella reformerna väntas äga rum den 19 mars.

* En statlig utredning slår fast att det var polisen som sköt med levande ammunition mot demonstranter från taken på byggnaderna runt Befrielsetorget.

* Mubaraks regimen anklagas för att ha organiserat attacker mot kristna i Egypten för att måla upp en bild av att kaos hotade om regimen skulle falla.

* Militärpolis skingrade i onsdags demonstrerande oljearbetare utanför oljeministeriet och grep ett 20-tal, enligt al-Dostor. Cement- och postarbetare och lärare har genomfört protester eller strejker under veckan, och Egyptens fria fackföreningar bildade officiellt en ny federation på en konferens i onsdags.

* Domare hotar med strejk om Mubaraks justieminister Mamdouh Marei inte utesluts från den nya regeringen. (På engelska här).

* Egyptiska universitet är fria från inrikesministeriets säkerhetsstyrkor för första gången på 40 år, och studenter hoppas på fria val till studentkårerna efter åratal av manipulering och interventioner.

* Anställda på Egyptens antikorruptionsenhet protesterar mot sin chef, Gawdat al-Malt, som de anklagar för korruption.

* Den general som utsågs till chef för den statliga tv- och radiomyndigheten har sparkats och ersatts av en professor i medie- och kommunikationsvetenskap från Kairos universitet.

* Två höga ledare för Muslimska brödraskapet som fängslades 2008 kommer att släppas.

* Vem är vem i det egyptiska militärrådet.

* Issandr el-Amrani om arabförbundets generalsekreterare Amr Moussa: den idealiska presidentkandidaten för de som inte vill se någon verklig förändring.

* Modern till Amr el-Beheiry som dömdes till 5 års fängelse i en summarisk militärtribunal i i tisdags fanns på plats under dagens demonstration på Befrielsetorget (foto av Mona Seif):

Tre möten om Egypten – Botkyrka; Stockholm; Göteborg

Jag talar om Egypten i lite olika sammanhang de kommande dagarna för den som vill komma och lyssna:

1. Hallunda bibliotek, Botkyrka 3/3

MELLANÖSTERNS FRAMTID - EN DISKUSSIONSKVÄLL PÅ HALLUNDA BIBLIOTEK
TORSDAG 3/3
KL18-20.

MEDVERKANDE:

SHABAN ELGALE
Ordförande i föreningen Hope, en svensk förening för mänskliga rättigheter i Libyen. Arbetar aktivt för att sprida information till svenska myndigheter om situationen för oppositionen i Libyen, samt om de brott som sker mot de mänskliga rättigheterna i landet.

LAMA ABU-ISEIFAN
är aktiv i Palestinska Föreningen och jobbar tillsammans med föreningen Judar för israelisk-palestinsk fred med att föreläsa på gymnasieskolor inom ramen för Skolprojektet ”Låt oss tala om fred”. Syftet är att ge hopp om fredliga lösning på konflikter i Mellanöstern samt att motverka fördomar, islamofobi och antisemitism.

PER BJÖRKLUND
Är journalist som på bloggen "Från Kairo till Världen" skriver om sociala rörelser och politik i Egypten och Mellanöstern. I mars/april kommer hans bok "Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet" ut på Verbal förlag.

MODERATOR:
TOBIAS WILLSTEDT

2. Popvänstern, Stockholm 3/3

POPVÄNSTERN TORSDAG 3 MARS: NU ÄR DET VÄL REVOLUTION PÅ GÅNG?

Vad händer i Nordafrika? Är det en revolution eller bara lite nya makthavare? Vilket land står på tur? Vad har vänstern för roll i det hela?
Kommer de onda muslimerna att ta över nu? Ska vi lova att bara åka på semester till demokratier i fortsättningen? Ska det stavas Kadhaffi eller Gadaffi?

Dessa och fler frågor ställer vi till Egyptenexperten Per Björklund från Vänsterns Internationella Forum, VIF. Kom och lyssna, öla och prata.

VAD: POPVÄNSTERN
NÄR: TORSDAG 3 MARS 19-01 (Samtalet börjar ca kl 21)
VAR: PET SOUNDS BAR, SKÅNEGATAN 80, STOCKHOLM

Fritt inträde!

3. Radikalt forum, Göteborg 5/3

LÖRDAG 12.00 – 13.30
Sprängkullsgatan 19, Statsvetenskapliga Institutionen

REVOLUTION OCH REVOLT I MELLANÖSTERN
Mellanöstern omvandlas framför våra ögon och demonstrationer och proteströrelser över hela regionen samlar kraft. Vad står på spel? Vilka utmaningar väntar och vilka möjligheter finns för de som kämpar för ett fritt och rättvist samhälle? Med Per Björklund.

Demonstrant dömd i militärdomstol

En egyptisk demonstrant som greps efter att militärpolis våldsamt bröt upp en demonstration på Befrielsetorget i fredags kväll har dömts till 5 års fängelse i en militärdomstol, i en process som tog mindre än tre dagar och utan att han fick tillgång till en advokat. Samtidigt har militärpolis idag tagit en arbetare som gisslan under en demonstration utanför oljeministeriet – Jamal Shadid greps och kommer enligt militären släppas först efter att arbetarna avbrutit sin protest. Det är uppenbart att militärjuntan är ute efter att statuera exempel och skrämma folket till lydnad. Taktiken har inte förändrats med Mubaraks fall, även om förtryckarna bytt uniformer.