Allt tyder på att Hosni Mubaraks tid som Egyptens president i praktiken är över efter 30 år vid makten. Fullständig anarki råder i hela landet (rättelse: inte fullständig – rapporter kommer nu om medborgarkommittéer som organiserar sig för att dirigera trafik och skydda butiker från plundring!) och höga militära befälhavare säger anonymt till Al Jazeeras korrespondent i Suez att Mubarak måste bort. Tiotusentals människor i Kairo tycks vara på fötter idag och på väg mot Befrielsens torg, trots arméns och säkerhetsstyrkornas fortsatta närvaro och trots att ett nytt utegångsförbud utlysts från kl 16 idag (15.00 svensk tid). Växande folkmassor omringar just nu den statliga TV-bolagets byggnad i centrala Kairo.
Muslimska brödraskapet, som inför fredagens demonstration inte nämnde presidenten utan bara krävde regeringens avgång och politiska reformer, förklarade omedelbart efter Mubaraks tal att presidenten måste avgå. De har förstått vad som är på gång – den enda som inte insett det är Mubarak själv. Efter TV-talet igår kväll där han meddelade att han avskedat regeringen bytte demonstranter slagord från "Folket vill att regeringen ska falla" till "Folket vill att presidenten ska falla", som för att göra det lättare för Mubarak att förstå att det är honom personligen deras ilska riktar sig mot.
Frågan är vad som händer nu. Den egyptiska militären får 1,3 miljarder dollar i bistånd från USA årligen och har ett starkt intresse av att bevara status quo. Men man vill knappst bli ihågkommen som en armé som försvarade en avskydd diktator in i det sista. Det är också högst tveksamt om befälhavare vågar ge order om att öppna eld mot demonstrationer – och ännu mer tveksamt i vilken utsträckning soldaterna skulle lyda. Ett möjligt scenario är att arméledningen försöker ersätta Mubarak med någon ur sina egna led. Ett alternativ är att de försöker förhandla fram någon slags övergångsregering med representanter för oppositionen. Någon slags förhandlingar och maktkamp inom regimen pågår utan tvekan bakom kulisserna just nu – men den viktigaste faktorn kan i slutändan bli de demonstrerande massornas beslutsamhet, som inte direkt tycks ha minskat under natten.
No comments:
Post a Comment