Ilskans dag i Egypten

Redan i gryningen intog de första demonstranterna Tahrir-torget i Kairo, inför det som utnämnts till "den andra revolutionen" eller helt enkelt bara ännu en "ilskans dag" i Egypten (bloggen Jadalyya som filmklippet ovan kommer ifrån utlovar kontinuerliga uppdateringar under dagen). Bakom protesterna står en lös koalition av ungdomsrörelser och vänstergrupper, och kravlistorna är många (ett exempel på engelska). Några krav som de flesta enats om är dock att civila inte ska dömas i militära domstolar, att alla politiska fångar ska friges, att undantagslagarna ska hävas, att Hosni Mubarak ska ställas inför rätta, att den nationella minimilönen ska höjas och att militärledningen ska presentera en tydlig tidsplan och vägkarta för övergången till demokrati, skrivandet av en ny konstitution, o.s.v. Den huvudsakliga måltavlan för demonstranternas ilska är militärledningen, som häromdagen kritiserades av över 400 bloggare i en organiserad, kollektiv utmaning av censuren.

Dagens manifestation blir en mycket viktigt kraftmätning där de nya ungdomsrörelserna och vänsterns förmåga att mobilisera sina anhängare ställs på prov. Liberala politiker som Naguib Sawiris (också en av Egyptens rikaste affärsmän) har manat folk att stanna hemma och upphöra med strejker och protester överhuvudtaget av hänsyn till ekonomin - men presidentkandidaten och den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har i sin tur sagt att han kommer att delta. Militärledningen manar folket att respektera demonstrationsförbudet och igår greps flera aktivister på olika platser när de affischerade eller delade ut flygblad inför dagens demonstration. I sitt "brev nr 58 till det egyptiska folket" på facebook varnar militären för att "suspekta element" försöker provocera fram en konflikt mellan folket och armén, och förklarar att man därför kommer att hålla sig borta från Tahrir idag - i praktiken en öppen inbjudan till "motdemonstranter" eller baltagiyya som vill störa eller attackera dagens demonstration.

Hårdast motståndare till dagens protester är landets islamistiska krafter, från al-Jamaat al-Islamiyya till Muslimska brödraskapet. Deras argument varierar: protesterna strider mot sharia, hotar landets stabilitet, är ett försök av ateister och kommunister att stoppa färden mot demokrati (som skulle föra islamisterna till makten), o.s.v. Att landets liberala partier krävt att höstens parlamentsval ska skjutas upp har troligen spelat islamisterna i händerna - de kan hävda att sekulära krafter försöker "kapa" revolutionen och bara är intresserade av demokrati om den för dem själva till makten. Därmed blir det lättare för Brödraskapets konservativa ledarskap att hålla samman sin splittrade rörelse och motivera den allt tydligare alliansen med salafister och andra mer extrema islamistiska grupper. Brödraskapets ledning sätter dock mycket på spel när de så tydligt och kraftfullt tar avstånd från dagens demonstration och ställer sig på militärledningens sida; de riskerar att förlora många potentiella anhängare och i synnerhet unga medlemmar genom att öppet ställa sig på militärledningens sida.

Inför dagen har det cirkulerat rykten om att salafister planerar motdemonstrationer, att affärsmän och politiker tillhörande Mubaraks parti NDP har hyrt tusentals baltagiyya för att infiltrera och attackera demonstranterna på Tahrir, att armén kommer att använda levande ammunition, att bankomater ska sluta fungera och bensinen ta slut på bensinstationerna. En hel del av dessa rykten har nog uppstått av sig själva, andra kan ha planterats i syfte att avskräcka människor från att gå till Tahrir. Statliga medier har återigen tagit upp det gamla temat "utländska element" och varnat för en internationell konspiration mot Egyptens stabilitet.

Stämningarna i veckan har på många sätt påmint om dagarna före den första "dagen av ilska" den 25 januari. När aktivister grips för att dela ut flygblad för det tankarna till det totala förtrycket under Mubaraks era. Samtidigt hade det varit otänkbart för fyra månader sedan att se den radikale socialistiska bloggaren Hossam al-Hamalawy och en representant för Brödraskapets ungdomsrörelse mötas i en direktsänd TV-debatt om dagens demonstration, som man kunde igår. Och oavsett hur det går idag har blotta hotet om nya massprotester redan lett till flera eftergifter från militärledningen. Redan för en vecka sedan frigavs ett hundratal gripna demonstranter, varav många tidigare fått fleråriga fängelsestraff av militärtribunaler. De senaste dagarna har åklagare till slut hänvisat Hosni Mubarak till domstol, den före detta bostadsministern dömts till 5 års fängelse för korruption, och militären lovat att öppna gränsen till Gaza nu på lördag (för alla utom män mellan 18 och 40...). Möjligen symboliska eftergifter men ändå ett tecken på att militären fortfarande fruktar folket.

Uppdatering: Tahrir kl 12 (via Hossam al-Hamalawy):

Gatsten mot diktaturen

För den som ännu främst förknippar den egyptiska revolutionen med "sociala medier" och de fredliga, karnevalsliknande demonstrationerna på Tahrir-torget rekommenderar jag följande uppnyktrande filmklipp från Alexandria, som visar hur det i realiteten gick till när Mubaraks säkerhetsstyrkor tvingades bort från gatorna i stad efter stad den 28 januari, på "ilskans fredag." Från detta ögonblick var det uppenbart för de flesta att Mubaraks dagar vid makten var räknade, och jag är övertygad om att det var den vissheten som höll protesterna på Tahrir-torget vid liv och gjorde Mubaraks vägran att avgå så oerhört provocerande. I folkets ögon framstod han inte längre som en skräckinjagande diktator, utan som en envis dåre som desperat klamrade sig fast vid makten i strid mot allt förnuft.

Egypten - dagen efter

Två filmklipp nedan från slutskedet av gårdagens demonstrationer i Kairo. Den första visar hur säkerhetsstyrkorna jagar demonstranter längs en av gatorna som leder bort från Befrielsens torg, den andra demonstranter som samlas runt en sårad (skjuten) man medan polisens skottlossning ekar i bakgrunden. Förutom de tre bekräftade dödsfallen twittras det idag om hundratals arresterade och många skadade. Polisen ska också ha arresterat sårade demonstranter på flera sjukhus. Via facebook och twitter manas också till fortsatta protester idag på olika platser.

Issandr el-Amrani skriver bra om protesternas betydelse: "While we (here I mean the press, analysts, and activists) knew many Egyptians were tired of the current state of affairs, we did not know that an external change (what happened in Tunisia) could have this kind of impact on a country that, after all, has been protesting for years and that is nowhere as repressive and controlled as Tunisia was under Ben Ali. I suspect the staggering effrontery of the regime during December's parliamentary elections and the moment of national unity after the New Year's Eve January bombing also played a role. A significant number of Egyptians simply do not find the regime credible anymore, and hold it responsible for much of the deterioration of the country — in terms of the socio-economic situation, sectarian relations, and political accountability. Today, a red line has been irrevocably crossed, a barrier of fear transcended." Läs hela inlägget.

Olika oppositionsgrupper har redan presenterat sina respektive krav på regeringen, men de är inte värda mer än papperet de är skrivna på om inte gatuprotesterna fortsätter idag i en liknande skala, vilket är långt ifrån givet. Det beror just nu mer på stämningen hos folket än på något den politiska oppositionen kan göra. Den så kallade oppositionsledaren och förre IAEA-chefen Mohamed el-Baradei har uttalat sitt stöd för protesterna men inte visat några tecken på att vilja återvända från sin självpåtagna exil för att delta i dem, vilket orsakat hel del bitska kommentarer på twitter.

Reaktionerna från omvärlden på gårdagens händelser är talande. USA:s utrikesminister Hillary Clinton förklarade igår i ett cyniskt uttalande att Mubaraks regim "är stabil och söker sätt att möta det egyptiska folkets behov." Det egyptiska inrikesministeriet passade i sin tur på att gå ut med ett pressmeddelande om att 19 Al Qaida-medlemmar gripitis i Egypten – en inte alltför subtil påminnelse till Washington om regimens betydelse som strategisk allierad i Egypten.

Demonstranter belägrar centrala Kairo - Tunisieneffekten

De historiska massprotesterna mot regimen i Egypten fortsätter. Under dagen har det rapporterats om omfattande demonstrationer i Alexandria, Tanta, Mahalla, Suez, Assiyut, Damanhour och en lång rad andra städer. Nu ikväll belägrar tusentals demonstranter det centrala Midan Tahrir (Befrielsens torg) i Kairo:

Dagens protester saknar helt motstycke under Hosni Mubaraks nästan 30 år långa styre. Liknande försök av oppositionen att organisera nationella protester mot regimen har alltid misslyckats – trots att missnöjet med växande ekonomiska klyftor och massarbetslöshet bubblat över i spontana strejker och sociala protester gång på gång de senaste året. Det råder inget tvivel om att revolutionen i Tunisien har gett protesterna dess styrka. Samtidigt är det tydligt att revolten i Tunisien skakat om den egyptiska regimen. Säkerhetsstyrkorna har hittills svarat med anmärkningsvärd återhållsamhet på protesterna, antagligen för att man fruktar att överdrivet våld kan bli gnistan som tänder en mer omfattande revolt. Inrikesministern har till och med under dagen gått ut och sagt att man nu kommer att tolerera "stillastående protester under begränsad tid" – en eftergift som bara understryker regimens svaghet.

Fortsättning följer...

Uppdatering: Tre dödsoffer har nu bekräfats av egyptiska myndigheter – två demonstranter och en polis – och DN beskriver äntligen protesterna som de största sedan brödupploppen 1977. Kl 23:11 svensk tid befinner sig tusentals demonstranter fortfarande på Befrielsens torg.

Sista uppdateringen för idag: Säkerhetsstyrkor har just gått till attack med tårgas och gummikulor mot demonstranterna på Befrielsens torg. Rapporter om massarresteringar på angränsande gator. Festen är slut för idag - vad väntar imorgon?

Demonstrationer i Kairo

Det rapporteras just nu om demonstrationer i Kairo, där flera huvudgator har blockerats antingen av polisen eller demonstranter. Hundratals demonstranter ska ha tagit sig till centrala Tahrir Square (Befrielsens torg) trots det massiva säkerhetspådraget och fortsatt vidare till kornichen Hundratals uppges också demonstrera i Mohandiseen, ett medelklassdistrikt i västra Kairo (enligt bland annat den liberala bloggaren Sandmonkey.) Nora Shalaby har laddat upp några bilder här.

UPPDATERING: Ett videoklipp som visar demonstranter som tågar mot Tahrir:

UPPDATERING: Flera oppositionella websajter har blockerats, inklusive den oberoende liberala tidning al-Dostor. Detta foto av en av demonstrationerna taget av Tarek Shalaby visar att det rör sig om något helt annat än de sedvanliga regimkritiska protesterna med ett par hundra deltagare.

UPPDATERING: Massiv demonstration i industristaden Mahalla el-Kubra. Bild av Ahmed abd el-Fattah:

UPPDATERING: Demonstranter utanför högsta domstolen i Kairo:


UPPDATERING: Flera journalister attackerade av polis. Lina Attallah fick sina glasögon sönderslagna och kamera och mobiltelefon konfiskerade. En fotograft från TV-kanalen Al-Jazeera ska också ha gripits av säkerhetspolisen.

Fler bilder från Wael Nawwara:

UPPDATERING: CNN konstaterar i en intetsägande rapport att

"den egyptiska regeringen inte utfärdat något tillstånd för tisdagens protester" – som om den någonsin gjorde det. Rapporter om det som pågår i Kairo lyser hittills nästan helt med sin frånvaro i de traditionella medierna, vilket är fullständigt bizarrt – om oppositionen i t.ex. Iran så mycket som nös skulle det ge större rubriker. Men antagligen har de flesta tidningar och TV-kanaler skickat sin enda korrespondent för Mellanöstern och Afrika till Tunisien eller Libanon...

UPPDATERING:

Tusentals demonstrerar i Alexandria:

UPPDATERING: Bild från al-Mansoura i Nildeltat (foto Mohammed Hamama). Demonstrationer pågår nu i alla större städer i Egypten...


UPPDATERING: Cecilia Uddén rapporterar för SR att 15000 demonstrerar i centrala Kairo.

UPPDATERING: Demonstranter i Mahalla river ner bild av landets president Hosni Mubarak (via Ahmed abd el-Fattah):


UPPDATERING: Livestream från centrala Kairo, där tusentals demonstranter intagit centrala Tahrir Square och vägrar ge sig av. Bloggaren Sandmonkey rapporterar om skottlosning och tårgas. Det twittras också om massiva protester i Alexandria, Egyptens andra största stad.

UPDDATERING: DN.se rapporterar nu om protesterna i Egypten men tonar ned deras betydelse. Jag begriper inte riktigt denna ständiga fixering vid facebook, twitter och det extremt luddiga begreppet "medelklassen" – som ibland tycks inkludera alla som är läs- och skrivkunniga och äger en mobiltelefon (en majoritet av det egyptiska folket), andra gånger bara de som är rika nog att anamma en västerländsk levnadstandard och livstil (en liten minoritet som i mycket liten utsträckning deltar i dagens demonstrationer). Jag lär få anledning att återkomma om detta.

UPPDATERING: Läkaren Mostafa Hussein skriver om dagens händelser: "Thousands in tahrir, they came from all over cairo. All chanting against the state. People from giza managed to cross over October bridge and walked all the way to tahrir. Police failed to prevent them. Police in tahrir blocking way to parliament. Police used tear gas repeatedly. People hid in streets till it cleared up. Heard people saying great things. It is the beginning of the end. I hope."

UPPDATERING: Den här AP-bilden visar hur demonstranter belägrar Befrielsens torg i centrala Kairo nu i kväll. Många egyptiska bloggare och twittrare utrycker frustration över internationella mediers brist på intresse för dagens händelser. Lätt att förstå.

UPPDATERING: Video från dagens demonstration i Tanta i Nildeltat:

Revolutionen i Tunisien och Egyptens "dag av ilska"

Jag har varit på resande fot de senaste två veckorna och inte hunnit blogga om händelserna i Tunisien. För den som vill följa utvecklingen efter Ben Alis fall rekommenderar jag varmt bloggen The Arabist, där Issandr el Amrani just nu rapporterar från Tunis på engelska. Hans analyser hör vanligen till de mest sakliga som finns där ute.

Det mest intressanta med revolutionen i Tunisien är den centrala roll som fackföreningsrörelsen spelade i de massprotester som tvingade bort Ben Ali. Det är också fackföreningsrörelsen och landets vanligen splittrade vänster som tagit initiativet de senaste veckorna och utmanar den så kallade "samlingsregeringen", som till stor del består av (numera opportunistiskt avhoppade) medlemmar av den störtade diktatorn Ben Alis parti, RCD.

Militären har hittills förhållit sig mer eller mindre neutral, men igår gick armégeneralen Rachid Ammar ut och höll ett tal där han uttalade sitt "stöd för revolutionen" samtidigt som han manade folket till lugn. Hans varningar för ett "maktvacuum" kan ses som en signal att armén är redo att spela en politisk roll för att garantera "stabiliteten" i landet. Det är en utveckling som vi sett förut i regionen och som garanterat inte vore positiv för demokratins chanser att slå rot i Tunisien.

I Egypten är det i dag "polisens dag", en minnesdag för det 40-tal poliser i Ismailiyya som dödades av de brittiska ockupationsstyrkorna i en massaker 1952. En rad oppositionsgrupper har med anledning av detta utlyst en "ilskans dag" och försöker organisera protester runt om i landet – uppenbart inspirerade av Tunisien. Centrala Kairo rapporteras vara nästan folktomt och under fullständig belägring av säkerhetsstyrkorna, och flera mindre demonstrationer pågår i bland annat Rafah, Assyut och Kairo-stadsdelen Dar el-Salam. Live-uppdateringar på engelska finns på Ahram Online, förutom det virrvarr av rykten och rapporter som cirkulerar på twitterkanalerna #jan25, #EGYREVOLT och #FreeEgypt.

Liknande försök av egyptiska bloggare och oppositionella att organisera massprotester mot Mubaraks regim har ofta fallit platt till marken, men en viss "Tunisien-effekt" kan utan tvekan förväntas idag.

Även i Libanon, som jag just återvänt hem från, har det hettat till ordentligt idag. Anhängare till den avgående premiärministern Saad Hariri har blockerat gator i flera städer och det rapporteras om upplopp (bland annat har ett kamerateam från al-Jazeera och flera andra journalister attackerats, se livesändning här.) Bakgrunden är att en Hizbollah-dominerad regering håller på att bildas samtidigt som den särskilda tribunal som utreder mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri inom kort väntas peka ut Hizbollah (och enligt vissa källor Irans regering) som ansvariga för mordet. Många jag talat med i landet menar att situationen är farligare än någon gång de senaste åren – mer om detta senare.