Generalernas oförmåga till offentlig självkritik eller ett tydligt avståndstagande från soldaternas agerande kan framstå som obegriplig och ett utslag av ren idioti, men hänger förmodligen samman med hur militären fungerar som institution. Det krävs utan tvekan en hel del indoktrinering för att få unga rekryter att tro att de försvarar nationens säkerhet när de använder brutalt våld mot obeväpnade demonstranter, och en armé som skickar sina soldater i "strid" (även om det är med obeväpnade kvinnor och barn) och sedan ställer dem till svars för övervåld eller visar sympati med offren kommer inte att lyckas upprätthålla disciplinen särskilt länge - en fråga som SCAF troligen brottas med dagligen efter den senaste tidens signaler om växande missnöje bland soldater och lägre officerare.
Kvinnodemonstrationen igår bör nog ses lika mycket som en reaktion på militärens och de statliga mediernas svartmålning av demonstranterna som på själva våldet. Och protesten var i sig själv också det effektivaste svaret på propagandan: när tusentals kvinnor disciplinerat tågar genom huvudstaden och ropar slagord mot Tantawi personligen blir det omöjligt att hävda att revolutionärerna på Tahrir bara består av adrenalinknarkande unga män eller sexuellt depraverade hippies.

