Tuesday, May 31, 2011

Brödraskapets kris



Tiotusentals fyllde Port Said Street i Alexandria i fredags, under det som kallades "ilskans fredag" eller "den andra egyptiska revolutionen." Samtidigt ägde protester rum inte bara i Kairo och Alexandria, utan runt om i hela Egypten. Detta trots att ledarskapet för landets största massrörelse - Muslimska brödraskapet - valt att bojkotta protesten, vilket ledde till slagord som al-ikhwan feen, al-masriyeen aho (var är Brödraskapet - egyptierna är här).

Som Andreas Malm (på plats i Kairo) påpekar var fredagens demonstrationer en framgång för Egyptens vänster och liberaler - för första gången sedan Mubaraks fall gick tiotusentals egyptier ut på gatorna i en protest vars udd till stora delar riktades mot militärledningen, något som hittills varit tabu. Men framförallt var de ett enormt bakslag för det Muslimska brödraskapet, som just nu genomlider en mindre kris.

Som många kommentatorer förutspått har den månghövdade rörelsen haft svårt att hålla samman sedan Mubaraks fall. Å ena sidan finns en djupt konservativ falang som lutar åt en allians med salafiströrelsen och andra islamistiska grupper för att säkra höstens val och påbörjade byggandet av en "islamisk stat". Å andra sidan finns de - i synnerhet den unga generationen inom rörelsen - som drivs av en genuin önskan till politisk förändring, som inte ser "islam som lösningen" och som stöts bort av ledarskapets mer eller mindre öppna allians med militärstyret efter Mubaraks fall.

Den här interna splittringen blev extremt tydlig i samband med fredagens demonstrationer, vars framgång tycks ha kommit som en chock för Brödraskapets ledare (i själva verket överträffade den troligen även de flesta av arrangörernas förväntningar). Inför fredagen beskrev Brödraskapets ledare de som skulle demonstrera som antingen "motståndare mot folkmajoritetens vilja" (det vill säga ateister som vill stoppa höstens val för att förhindra att Brödraskapet kommer till makten) eller som suspekta element som var ute efter att provocera fram en konfrontation mellan folket och militären. Under dagen hade Brödraskapets officiella hemsida ikhwan online en extremt negativ bevakning, där deltagandet i demonstrationerna underdrevs kraftigt. Det ledde i efterhand till att portalens chefredaktör Abdel Galil Al-Sharnoubi utsågs till syndabock och tvingades avgå, i vad som bara kan beskrivas som ett pinsamt försök att skyla över Brödraskapets motstånd mot demonstrationerna. (Al-Sharnoubi framträdde igår i en TV-intervju där han höll fast vid att sajtens bevakning bara avspeglade rörelsens officiella linje; han hävdade dessutom att han själv, liksom många unga medlemmar av rörelsen, deltagit i demonstrationen på Tahrir i fredags i strid mot ledarskapets vilja).

I lördags gjorde också Brödraskapets generalsekreterare Mahmoud Hussein ett mycket kritiserat uttalande där han hävdade att Brödraskapet inte har några representanter i "den revolutionära ungdomens koalition". Det har av många uppfattats som ett svek mot de unga medlemmar som de facto representerat Brödraskapet i koalitionen sedan den bildades och som deltog i de första protesterna den 25 januari - revolutionens första dag - trots att rörelsens ledarskap valde att stå utanför.

Trots den stora uppslutningen i fredags talar nu allt fler aktivister i Egypten om att tiden för Tahrir är förbi, och att det är hög tid att fokusera på höstens val. Men fredagens demonstrationer kan ha varit den styrkeinjektion som vänstern och de liberala partierna behöver för att på allvar komma igång med sina kampanjer. Deltagandet visar att det politiska landskapet i Egypten inte enbart består av resterna av Mubaraks regim och den islamistiska oppositionen, utan också rymmer en tredje kraft och fjärde kraft som - trots att de förblir splittrade och svagt organiserade - inte kan räknas bort. Det inger hopp.

Monday, May 30, 2011

Militären kallar journalister till förhör



Den egyptiska bloggaren och journalisten Hossam al-Hamalawy har blivit kallad på förhör av en militäråklagare imorgon, efter att ha kritiserat arméledningen i en TV-intervju i torsdags (se klippet ovan där Hossam påpekar att vanliga medborgare döms i militärdomstolar samtidigt som de ansvariga för mord på demonstranter under revolutionen ställs inför civila domstolar, och lyfter fram militärpolisens övergrepp mot fredliga demonstranter - även programledaren har blivit kallad). Hossam har under många år spelat en mycket viktig roll i att sprida information om Egyptens gryende arbetarrörelse i internationella kretsar och uppmuntra unga aktivister och bloggare att kreativt använda internet och sociala medier som vapen mot diktaturen. Både före och efter revolutionen har han arbetat oförtrutet med att dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter och kräva att de ansvariga ställs inför rätta. Detta väldigt oroande - men med all säkerhet fåfänga - försök att skrämma en av Egyptens viktigaste radikala röster till tystnad måste fördömas och understryker behovet av internationell solidaritet med landets demokratiska krafter.

(För övrigt: efter en del tjat från vänner i Egypten har jag beslutat mig för att återuppliva min gamla blogg på engelska, som jag skrev när jag bodde i Kairo. Jag kommer troligen framförallt blogga på svenska även framöver men kommer då och då skriva inlägg om arbetarrörelsen och vänstern i Egypten och försöka länka till dem här för enkelhetens skull.)

Friday, May 27, 2011

Ilskans dag i Egypten



Redan i gryningen intog de första demonstranterna Tahrir-torget i Kairo, inför det som utnämnts till "den andra revolutionen" eller helt enkelt bara ännu en "ilskans dag" i Egypten (bloggen Jadalyya som filmklippet ovan kommer ifrån utlovar kontinuerliga uppdateringar under dagen). Bakom protesterna står en lös koalition av ungdomsrörelser och vänstergrupper, och kravlistorna är många (ett exempel på engelska). Några krav som de flesta enats om är dock att civila inte ska dömas i militära domstolar, att alla politiska fångar ska friges, att undantagslagarna ska hävas, att Hosni Mubarak ska ställas inför rätta, att den nationella minimilönen ska höjas och att militärledningen ska presentera en tydlig tidsplan och vägkarta för övergången till demokrati, skrivandet av en ny konstitution, o.s.v. Den huvudsakliga måltavlan för demonstranternas ilska är militärledningen, som häromdagen kritiserades av över 400 bloggare i en organiserad, kollektiv utmaning av censuren.

Dagens manifestation blir en mycket viktigt kraftmätning där de nya ungdomsrörelserna och vänsterns förmåga att mobilisera sina anhängare ställs på prov. Liberala politiker som Naguib Sawiris (också en av Egyptens rikaste affärsmän) har manat folk att stanna hemma och upphöra med strejker och protester överhuvudtaget av hänsyn till ekonomin - men presidentkandidaten och den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har i sin tur sagt att han kommer att delta. Militärledningen manar folket att respektera demonstrationsförbudet och igår greps flera aktivister på olika platser när de affischerade eller delade ut flygblad inför dagens demonstration. I sitt "brev nr 58 till det egyptiska folket" på facebook varnar militären för att "suspekta element" försöker provocera fram en konflikt mellan folket och armén, och förklarar att man därför kommer att hålla sig borta från Tahrir idag - i praktiken en öppen inbjudan till "motdemonstranter" eller baltagiyya som vill störa eller attackera dagens demonstration.

Hårdast motståndare till dagens protester är landets islamistiska krafter, från al-Jamaat al-Islamiyya till Muslimska brödraskapet. Deras argument varierar: protesterna strider mot sharia, hotar landets stabilitet, är ett försök av ateister och kommunister att stoppa färden mot demokrati (som skulle föra islamisterna till makten), o.s.v. Att landets liberala partier krävt att höstens parlamentsval ska skjutas upp har troligen spelat islamisterna i händerna - de kan hävda att sekulära krafter försöker "kapa" revolutionen och bara är intresserade av demokrati om den för dem själva till makten. Därmed blir det lättare för Brödraskapets konservativa ledarskap att hålla samman sin splittrade rörelse och motivera den allt tydligare alliansen med salafister och andra mer extrema islamistiska grupper. Brödraskapets ledning sätter dock mycket på spel när de så tydligt och kraftfullt tar avstånd från dagens demonstration och ställer sig på militärledningens sida; de riskerar att förlora många potentiella anhängare och i synnerhet unga medlemmar genom att öppet ställa sig på militärledningens sida.

Inför dagen har det cirkulerat rykten om att salafister planerar motdemonstrationer, att affärsmän och politiker tillhörande Mubaraks parti NDP har hyrt tusentals baltagiyya för att infiltrera och attackera demonstranterna på Tahrir, att armén kommer att använda levande ammunition, att bankomater ska sluta fungera och bensinen ta slut på bensinstationerna. En hel del av dessa rykten har nog uppstått av sig själva, andra kan ha planterats i syfte att avskräcka människor från att gå till Tahrir. Statliga medier har återigen tagit upp det gamla temat "utländska element" och varnat för en internationell konspiration mot Egyptens stabilitet.

Stämningarna i veckan har på många sätt påmint om dagarna före den första "dagen av ilska" den 25 januari. När aktivister grips för att dela ut flygblad för det tankarna till det totala förtrycket under Mubaraks era. Samtidigt hade det varit otänkbart för fyra månader sedan att se den radikale socialistiska bloggaren Hossam al-Hamalawy och en representant för Brödraskapets ungdomsrörelse mötas i en direktsänd TV-debatt om dagens demonstration, som man kunde igår. Och oavsett hur det går idag har blotta hotet om nya massprotester redan lett till flera eftergifter från militärledningen. Redan för en vecka sedan frigavs ett hundratal gripna demonstranter, varav många tidigare fått fleråriga fängelsestraff av militärtribunaler. De senaste dagarna har åklagare till slut hänvisat Hosni Mubarak till domstol, den före detta bostadsministern dömts till 5 års fängelse för korruption, och militären lovat att öppna gränsen till Gaza nu på lördag (för alla utom män mellan 18 och 40...). Möjligen symboliska eftergifter men ändå ett tecken på att militären fortfarande fruktar folket.

Uppdatering: Tahrir kl 12 (via Hossam al-Hamalawy):

 tahrir square now #May27  on Twitpic

Thursday, May 26, 2011

Aktivister gripna i Kairo

Samtidigt som den egyptiska feministen och demokratiaktivisten Azza Kamel är i Stockholm för en serie föredag och möten med politiker och aktivister nås vi av beskedet att hennes dotter Aida ElKashef och flera andra aktivister greps idag på morgonen. De togs av militärpolis när de satte upp affischer inför morgondagens stora demonstration på Tahrir för att sätta press på militären att fullfölja revolutionens krav (exakt vilka de är råder det oenighet om men här är ett exempel på en kravlista som spridits de senaste dagarna). Tydligen hålls de nu för förhör på militärpolisens högkvarter.

En bild på Aida för några dagar sedan. Texten på plakatet lyder "jag är baltagiyya, kom och arrestera mig"...

@AidaElkashef at #tahrir now with a message for #SCAF #egypt ... on Twitpic

Monday, May 23, 2011

"Alla som attackerar armén arbetar för israeliska intressen."

Ett exempel på det egyptiska medieklimatet idag. TV-profilen Ahmed Al-Muslimani, i sitt program "Första upplagan" som går i den privata TV-kanalen Dream, förklarar efter en lång och pedagodiskt illustrerad utläggning om de externa hot som omger Egypten (Israel, Libyen, Sudan) att alla de som kritiserar Egyptens "stolta armé" arbetar för israeliska intressen:

Wednesday, May 18, 2011

Samtal 25/5: Vilken väg går Egypten? - Röster från den arabiska revolutionen



Missa inte chansen att möta två representanter för den egyptiska vänstern och kvinnorörelsen på ABF i Stockholm onsdag den 25/5:

Vilken väg går Egypten?

Tre månader efter Mubaraks fall bjuder vi in till samtal (på engelska) med två gäster från Kairo: Azza Kamel, feminist och författare, och Alaa Shukrallah, läkare och aktiv i den egyptiska vänstern.

Vart är Egypten på väg? Hur organiserar sig kvinnorörelsen och vänstern? Och hur kan vi stödja landets demokratiska och progressiva krafter?

Samtalsledare: Per Björklund, författare till boken Arvet efter Mubarak: Egyptens kamp för frihet

Tid: Onsdag 25 maj kl 18-20
Plats: ABF-huset, Stockholm
Fri entré

Arrangeras av Vänsterns internationella forum, ABF Stockholm och Svenska PEN.

Sprid gärna länken till facebook-eventet och bjud in fler:
http://www.facebook.com/event.php?eid=184646141587057

Foto: Sarah Carr, Creative Commons

Tuesday, May 17, 2011

Egypten: 17-åring dömd till döden i militärdomstol

Människorättsorganisationen Egyptiska initiativet för individens rättigheter skriver idag i en pressrelease att en 17-årig pojke är en av fyra som dömts till döden av en militärdomstol, anklagade för att ha kidnappat och förgripit sig på en flicka. Oavsett brottets natur och den ev. sanningshalten i anklagelserna är det extremt oroande att den egyptiska militären tar sig rätten att avrätta medborgare utan någon chans till rimlig juridisk prövning. I värsta fall är detta ett medvetet försök att stärka militärjuntans legitimitet med hjälp hårda tag mot "kriminella element".

Samtidigt ska en ung man, Atef Yehia Ibrahim, opereras i kväll efter att ha skjutits i huvudet när polis och militär våldsamt skingrade en demonstration utanför Israels ambassad i Kairo på söndagen. Över 350 personer skadades och 150 arresterades. Ögonvittnen uppger att attacken mot demonstranterna var oprovocerad och att det aldrig fanns något hot om att det tusental personer som samlats skulle "storma" ambassaden, som vaktades av tungt beväpnade soldater.

Friday, May 13, 2011

Egypten: Enighet, solidaritet - och avrättningar

My favorite moment in #Tahrir. Egyptian Flag soaring high on Twitpic

* Tiotusentals demonstrerade för Palestina och nationell enighet på Tahrir idag, samtidigt som det styrande militärrådet (med sedvanlig tajming) meddelade att en arresteringsorder utfärdats mot Suzanne Mubarak, den störtade diktatorn Hosni Mubaraks fru.

* Militären har i praktiken gjort Sinaihalvön till en förbjuden zon för alla utom de som bor där inför söndagens planerade solidaritetsmarsch mot Gaza på årsdagen av al-Nakba. Redan på lördag morgon väntas konvojer lämna Kairo i riktning mot Gaza, trots maningar från Hamas och Muslimska brödraskapet till egyptiska aktivister att ställa in aktionerna.

* Läkare över hela Egypten genomförde i onsdags i en punktstrejk för höjda löner och mer pengar till landets underfinansierade offentliga sjukvård. (Här finns ett uttalande med läkarnas krav översatt till engelska.) Deltagandet i strejken rapporteras ha varit långt över det förväntade och aktionen beskrivs som historisk - det var första gången sedan 1951, under kulmen av den antikoloniala kampen, som landets läkare gick ut i strejk. Den framgångsrika strejken är också ett bakslag för Muslimska brödraskapet, som dominerar läkarfackets styrelse tillsammans med Mubaraks numera upplösta parti NDP och in i det sista motsatte sig att den skulle genomföras. Läkarna hotar nu med en öppen strejk från den 17 maj om deras krav inte uppfylls.

* En företrädare för det styrande militärrådet hotade i torsdags i ett TV-framträdande med att förbjuda medier som publicerar "vilseledande" information. General Mamdouh Shahin slog samtidigt fast att ja-segern i folkomröstningen om konstitutionen i mars i själva verket visar att 77 procent av folket stödjer militären. (Att generalerna skulle använda folkomröstningen på det sättet var lätt att förutse redan då, och var en viktig anledning till att många demokratiaktivister ställde sig på nej-sidan). Samtidigt har militären meddelat att man förlänger de hårda undantagslagarna, som man tidigare lovat att häva, till efter höstens val.

* 23 "salafister" åtalas för inblandning i helgens blodiga attack mot en kyrka i Kairo-stadsdelen Imbaba. Även en kristen kafeägare som anklagas för att ha avfyrat de första skotten när kyrkan inblandades har förhörts, liksom den koptiska kvinna som utgett sig för att ha kidnappats av kyrkan. Sarah Carr som själv var på plats i Imbaba i lördags har skrivit en mycket läsvärd reflekterande text om händelserna och dess rötter på sin blogg. Sarah El Sirgany på Daily News Egypt skriver också bra om det sekteristiska våldet.

* Muslimska brödraskapets ledare Mohamed Badie väljer i sin tur att anklaga "vissa sekulära journalister" för att "hetsa mot religionen" och därmed ge näring åt sekteristiskt våld. Han kritiserar också övriga partier för att ha avböjt ett erbjudande om att ställa upp i valet under en stor koalition ledd av Brödraskapet.

* Övergångsregeringen lovar att öppna 48 kyrkor som stängdes av Mubarak-regimen och utfärda en ny lag som ger kristna samma rätt att bygga kyrkor som muslimer har att bygga moskéer. Än så länge bara löften men ett oväntat förnuftigt steg - och utan tvekan ett resultat av de massiva koptiska protesterna efter helgens blodiga attacker.

* Människorättsaktivister fortsätter sin kampanj mot militärtribunaler, samtidigt som ett 100-tal demonstranter som greps på Tahrir-torget den 9 mars fortsätter sina protester inne i Tora-fängelset. Under fredagen lovade militären att se över alla fall där demonstranter dömts till fängelse efter Mubaraks fall i vad som bara kan ses som en eftergift mot aktivisternas och ett fåtal oberoende mediers ansträngningar för att uppmärksamma de fängslade demonstranternas öde. Kort efteråt tillkännagav militären i sitt "meddelande nr 51" till det egyptiska folket (publicerat på facebook) idag att man överväger dödsdomar mot "kriminella" och andra element som försöker destabilisera Egypten.

* En artikel om Egyptens vänster som häromdagen bildade en "socialistisk front" för att koordinera sitt arbete och ge vänstern en starkare röst.

* Första delen av en intervju med Ray Bush som skrivit en lång rad artiklar om Egyptens nyliberala reformer inon jordbruket sedan 80-talet, om utsikterna till en ny jordbrukspolitik efter Mubaraks fall.

* Människorättsorganisationer rapporterar om repressalier mot studenter som krävt att rektorn för universitetet i Kairo ska avgå.

* Washington Post skriver i en ledare att en valseger för Muslimska brödraskapet skulle vara dödsstöten för friheten i Egypten. Vad ledarskribenterna anser att Obama bör göra åt det sägs inte rakt ut i artikeln, men man får anta att de skulle föredra fortsatt militärdiktatur.

Foto: Tahrir 13/5, Lilian Wagdy.

Tuesday, May 10, 2011

Från chock till enighet

Det är svårt för att inte säga omöjligt att skriva om lördagens tragiska händelser i Kairo på avstånd. Men tack vare journalister och aktivister som gjort ett enormt arbete med att söka efter sanningen har bilden av händelserna klarnat, i alla fall något.

Människorättsorganisationen EIPR, Egyptiska initiativet för individens rättigheter, har publicerat två korta rapporter baserat på undersökande arbete på marken av Sarah Carr (läs dem här, och här). En del ögonvittnen hävdar att våldsamheterna bröt ut efter att en kristen kaféägare öppnade eld från ett hustak mot den mobb som samlats utanför kyrkan där en flicka påstods hållas fängslad, andra att det var mobben som attackerade först. Oavsett vad som är sant handlade det inte om några "spontana" oroligheter, och huvudansvaret på den handfull fanatiker som hetsade människor att bege sig till platsen till att börja med. Bloggaren Zeinobia tror sig ha spårat de ursprungliga uppmaningarna att bege sig till kyrkan i Imbaba till en chatsida på nätet och ett par twitteranvändare, och det här videoklippet från lördagskvällen visar en salafistsheikh, Ashraf Abu Anas, som beskriver kristna som "terrorister", den koptiska kyrkan som en "maffia" och avslutar med att säga att "vi vore inte män om vi inte brände ned kyrkan."

Egyptiska politiker och mediefigurer avfärdar gärna det inträffade som ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration, men verkligheten är mer komplex. Den här typen av provokationer skulle inte få så allvarliga följder om det inte fanns ett klimat av intolerans och en grogrund av fattigdom och desperation där extrema religiösa grupper kan rekrytera anhängare. I ett större perspektiv bär såväl den koptiska kyrkans som muslimska religiösa ledare och det Muslimska Brödrakapet ett ansvar för den här situationen genom sin stockkonservativa syn på konvertiter och blandäktenskap mellan kristna och muslimer. Även om de inte förespråkar våld bidrar de till att upprätthålla normer och traditioner som står i motsats till allt vad religionsfrihet och individens rättigheter heter.

Den socialistiska bloggaren och aktivisten Hossam al-Hamalawy ger också ett annat perspektiv på Salafisternas mobilisering kring Camilia Shehata och andra liknande fall i en serie twitterinlägg, där han beskriver hela affären som ett uttryck för en kris för salafiströrelsens ledarskap efter revolutionen. Kända TV-predikanter och andra konservativa religiösa ledare som stödde Mubarak in i det sista försöker helt enkelt skyla över detta och rädda sin bas genom att hetsa sina fattiga anhängare mot landets kristna, som i det tillstånd av (selektiv) laglöshet som råder utgör en lätt måltavla.

Men även om salafisternas offensiv inte är ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration så finns det fog för att säga att regimens svar på sekteristisk våld lämnar mycket att önska. Samtidigt som ett stort antal fredliga demonstranter och demokratiaktivister har dömts till fängelse i militärdomstolar har hittills (fram till i lördags) ingen av de som deltagit i eller hetsat till attacker mot den kristna minoriteten ställts till svars, vilket orsakat växande kritik mot militären från såväl kristna grupper som människorättsorganisationer. Samtidigt rapporteras nu att de som gripits i samband med händelserna i Imbaba kommer att ställas inför en särskild säkerhetsdomstol som inrättats med stöd av Mubarak-regimens undantagslagar, som fortfarande inte hävts. Därmed utnyttjas hotet om ett "sekteristiskt inbördeskrig" för att återupprätta en av de mest avskydda symbolerna för Mubaraks 30 år långa styre.

Det saknas inte ljusglimtar i mörkret. En sådan är de stora protester för enighet som arrangerats som svar på helgens våld. I går tågade tusentals kristna och muslimer sida vid sida genom Imbaba i solidaritet med områdets invånare. Sådan handfast solidaritet på marken betyder troligen tusen gånger mer än de fördömanden av våldet som utfärdas av politiker och kulturpersonligheter som i många fall aldrig satt sin fot i området... En annan ljusglimt är att tusentals läkare över hela Egypten - kristna och muslimer - idag går ut i strejk för höjda löner och en allmän upprustning av den offentliga sjukvården, som varit i ett tillstånd av sönderfall i årtionden på grund av korruption och bristande finansiering. (Runt 70 procent av läkarna i Kairo deltar i strejken, enligt organisatörerna, och på flera håll rapporteras andra grupper av sjukvårdspersonal spontant ha anslutit sig. Akutmottagningar och andra kritiska enheter är undantagna från strejken.) Att föra upp konkreta krav på ekonomiska och sociala reformer på dagordningen är det bästa sättet att övervinna de religiösa extremisternas agenda och kontrarevolutionära krafters försök att skapa kaos.

Sunday, May 8, 2011

"Religiösa oroligheter", fanatism eller kontrarevolutionär terror?



(Imbaba idag på förmiddagen. Foto: Adam Makary.)

I natt utbröt våldsamma kravaller och gatustrider i Kairostadsdelen Imbaba – ett av stadens största informella bostadsområden med minst 1 miljon invånare på 10 kvadratkilometer. En kyrka brändes ned, minst 10 människor uppges ha dödats och 190 ska ha gripits. Exakt vad som hände är ännu oklart, men enligt rapporterna började oroligheterna när salafister samlades utanför en kyrka i området, under förevändningen att en muslimsk flicka som konverterat till kristendomen hölls fången där. Enligt aktivister som var på plats i natt (t.ex. den liberale bloggaren Mahmoud Salem, "Sandmonkey") uppgav sammstämmiga ögonvittnen att angriparna inte kom från området – det handlade alltså inte om några spontana "religiösa oroligheter" mellan "kristna och muslimer" som svenska medier nu slentrianmässigt rapporterar. Flera twittrare hävdade tvärtom igår att kristna och muslimer från området sida vid sida försökte försvara den nedbrända kyrkan.

Såväl Muslimska brödraskapet som alla andra politiska grupperingar i Egypten fördömer det inträffade, och konspirationsteorierna har inte låtit vänta på sig. Många ser salafistgruppernas växande aktivitet och försöken att elda på religiösa motsättningar som ett led i en "kontrarevolution" dirigerad av säkerhetsapparaten, det upplösta styrande partiet NDP och/eller Saudiarabien. Sådana teorier förs alltid fram när sådana här saker inträffar och även om de inte är helt osannolika bör de tas med en nypa salt – Egypten saknar inte religiösa fanatiker kapabla att genomföra sådana här dåd utan uppmuntran från kontrarevolutionära element. (Uppdatering: Läs Sarah Carrs rapport från nattens händelser).

Oavsett vad som ligger bakom överskuggar våldet nu många av de framsteg som de folkliga rörelserna gjort på senare tid:

* Fackliga aktivister vann en seger igår när en domstol beslutade att privatiseringen av affärskedjan Omar Effendi ska hävas. (Kedjen såldes till en saudisk affärsman 2006 och många anställda har sparkats sedan dess).

* Det socialliberala "mittenpartiet" Hizb al-3adal ("Rättvisepartiet") hade igår sin grundande konferens efter att ha samlat 5000 medlemmar.

* Igår samlades också 3000-5000 aktivister från hela det politiska spektrumet (utom Muslimska Brödraskapet som fått hård kritik för sitt beslut att inte delta) till en första nationell konferens på temat "folket försvarar revolutionen." Där debatterades bland annat den tidigare regimens korruption och vänsteraktivister argumenterade för införandet av en anständig minimilön såväl som ett "lönetak" för att motverka ekonomiska klyftor. Mona Mina, ledande aktivist i gruppen "Läkare utan rättigheter" försvarade den kommande läkarstrejken (den 10 maj) som en angelägenhet inte bara för landets läkare, utan en del i kampen för en fungerande offentlig sjukvård.






Friday, May 6, 2011

Egypten - uppdateringar och länkar - 5/4

* Muslimska Brödraskapet har utsett ledarna till det nya partiet Frihet och Rättvisa, men möter kritik inifrån rörelsen för att partiets ledare utnämns uppifrån snarare än väljs av medlemmarna.

* Den tidigare inrikesministern Habib al-Adly har dömts till 12 års fängelse för pengatvätt. Han är också åtalad för beordrat våld mot demonstranter.

* Mubaraks födelsedag den 4 maj firades på Tahrir med en specialbakad tårta av lera. Lagom till hans födelsedag har också tunnelbanestationen Mubarak på Ramsees Square bytt namn till al-Shuhada' – Martyrerna. (Ingen sa Mubarak tidigare heller, man sa bara Ramsees...).

* Beduiner på Sinai protesterar mot att gripna demonstranter ännu inte frigetts.

* Videointervju med Kamal al-Fayoumi, facklig ledare från Mahalla och aktiv i Demokratiska arbetarpartiet.

* Tumult utbröt i en domstol i Kairo i tisdags (se videoklipp nedan) efter att 13 poliser som anklagades för att ha dödat demonstranter i Imbaba, ett av Kairos största informella bostadsområden med en stor andel fattiga, under revolutionen. Anhöriga till offren försökte attackera de åtalade poliserna och slog sönder en del av inredningen i rättssalen. (Zeinobia skriver mer här).


Wednesday, May 4, 2011

Att ta tillbaka 1 maj - Egyptens vänster på Tahrir

DSC_1587

Det kan tyckas paradoxalt. Bara tre månader har gått sedan den folkliga revolt där miljoner egyptier från alla samhällsklasser gick ut på gatorna för att kräva frihet och social rättvisa, i spåren av en strejkvåg som beskrivits som den största sedan 40-talet. Ändå lyckades den samlade egyptiska vänstern (från de Revolutionära socialisterna till det nybildade Socialdemokratiska partiet) och fria fackliga rörelsen inte samla mer än några tusen deltagare på det historiska första maj-firandet på Tahrir.

Det blygsamma deltagandet jämfört med den senaste tidens massprotester är naturligtvis en indikation på vänsterns och arbetarrörelsens organisatoriska svaghet. De nya vänsterpartier som nu växer fram har än så länge max 10.000 medlemmar totalt i ett land med över 80 miljoner invånare (i sig inte fy skam efter tre månaders rekrytering). Många – men inte alla – av de fria fackföreningar som utropats består i praktiken inte av mer än en handfull eller några tiotal hängivna fackliga aktivister, som utan tvekan är respekterade på sina arbetsplatser och har spelat viktiga roller som strejkledare under de senaste årens aktioner, men inte automatiskt kan mobilisera sina arbetskamrater till uttalat politiska manifestationer.

Militärens repression mot demonstranter bidrog säkert i någon mån till att avskräcka många från att demonstrera i söndags. Men en viktigare förklaring är nog den betydelse som 1 maj haft som officiell högtidsdag under 50 år av diktatur - även under Mubaraks regim som av de flesta vanliga egyptier främst betraktades som en beskyddare av ett fåtal politiska höjdare och rika affärsmän. Som jag skrivit på annat håll var 1 maj under Mubaraks tid en angelägenhet för höjdare inom den statskontrollerade fackliga centralorganisation ETUF och presidenten själv, som hade för vana att hålla tal till "Egyptens arbetare" på den här dagen. På 1 maj 2008, några veckor efter revolten i Mahalla, lovade han t.ex. en löneökning på 30 procent till alla statsanställda - vilket naturligtvis framställdes som en generös gåva av presidenten personligen i statliga medier, snarare än en eftergift framtvingad av vågen av vilda strejker.

Att deltagarna på söndagens manifestation på Tahrir inte tycktes vara besvikna över uppslutningen eller firandets abrupta slut (Shora Esmailians rapport rekommenderas för den som inte läst den) visar hur symboliskt viktig den här dagen var för den egyptiska vänstern, som för första gången på årtionden fick se röda fanor inta Kairos symboliska hjärta. För vänstern och den fria arbetarrörelsen handlade söndagens manifestation om att befria själva dagen 1 maj från diktaturens grepp, på samma sätt som det egyptiska folket den 25 januari återtog Tahrir.

Bild: Kamal Khalil från Demokratiska arbetarpartiet håller tal på Tahrir, Foto: Lilian Wagdy.