Inför lördagens planerade folkomröstning om föreslagna förändringar av den egyptiska konstitutionen har Muslimska brödraskapet i Alexandria hängt upp den här banderollen, som slår fast att det är en "religiös plikt" att rösta ja. Banderollen säger en del om hur Brödraskapets ledarskap ser på demokrati och åsiktfrihet – och spelet om konstitutionen säger en hel del om de utmaningar som den egyptiska oppositionen står inför.
De föreslagna förändringarna rör i första hand det kommande presidentvalet. De lättar på restriktionerna kring vem som får kandidera, kortar mandatperioden från 6 till 4 år och förbjuder omval av den sittande presidenten efter andra mandatperioden. Dessutom stärkts domarkårens befogenhet att övervaka både presidents- och parlamentsval. Det är utan tvekan positiva förändringar i sig, men stora delar av oppositionen, inklusive vänstern, säger nej till de föreslagna förändringarna. Många vill istället att ett civilt presidentråd ska inrättas och en direktvald församling ges tid att skriva en helt ny konstitution. Muslimska brödraskapet är en av få oppositionsgrupper som helhjärtat stödjer förändringarna, och det är lätt att förstå varför – ju snabbare val kan hållas desto större chans att de vinner en jordskredsseger. Men det kan också innebära att dörren till mer genomgripande förändringar som många vill se stängs för överskådlig framtid.
Militären har kort sagt öppnat för en "quick and dirty"-övergång till demokrati med begränsade (om än inte betydelselösa) reformer, som med stor sannolikhet spelar Brödraskapet i händerna. Det är en utveckling som vänder upp och ner på den "analys" av situationen som svenska medier har torgfört sedan revolutionen i Egypten inleddes (och långt innan dess): att regimen mest av allt fruktar att de "radikala islamisterna" i Brödraskapet ska komma till makten. Det har snabbt blivit uppenbart att det konservativa Brödraskapet tvärtom är den rörelse som regimen (och troligen även dess utländska uppbackare) i första hand kommer att förlita sig på för att så långt det är möjligt bevara status quo efter Mubarak. Brödraskapet är inte Al Qaida utan en reformistisk socialkonservativ rörelse vars ledarskap sist av alla hakade på de folkliga protesterna och först av alla gick med på att förhandla med Mubarak-regimen och som gång på gång försäkrat att man inte är ute efter någon radikal omsvängning av Egyptens utrikespolitik eller ekonomisk-politiska inriktning.
Säga vad man vill om militärjuntan men hittills har den i alla fall spelat sina kort ytterst väl. Med en kombination av brutal repression och vältajmade positiva nyheter (med några dagars mellanrum kommer någon symbolisk eftergift eller arrestering av någon korrupt NDP-företrädare) har man effektivt lyckats splittra oppositionen. De sekulära demokratiaktivister som nu förespråkar ett "ja" i lördagens folkomröstning gör det sällan för att de är nöjda med den nya konstitutionen. Påfallande ofta använder de istället argumentet att vad som helst är bättre än fortsatt militärstyre där den gamla säkerhetsapparaten kan agera fritt i det fördolda.
Det egyptiska folket står nu inför ett svårt dilemma. Risken med ett nej i folkomröstningen är uppenbar: fortsatt militärstyre på obestämd tid och en utdragen övergångsprocess som kan leda till att alla demokratiska förhoppningar rinner ut i sanden. Risken med ett ja är lika uppenbar: det kommer att tolkas som ett stöd inte bara för reformerna i sig utan också för militärregimens plan för övergången till civilt styre. Därmed öppnar det för ännu hårdare förtryck mot de som kräver snabbare och mer genomgripande förändringar, inte minst ett upplösande av den gamla säkerhetsapparaten.
För tydlighetens skull: Det egyptiska folket har naturligtvis rätt att rösta som de vill och avgöra sin egen framtid, även om en majoritet skulle rösta för Brödraskapet i ett framtida val (att det ens behöver påpekas är en skandal och säger en hel del om västvärldens hycklande inställning till demokrati). Om folkomröstningen på lördag verkligen kan genomföras och blir någorlunda fri är det ett stort framsteg för ett land som aldrig upplevt verklig demokrati. Men samtidigt är det viktigt att vara medveten om situationens komplexitet och det sätt spelet kring konstitutionen riggats av regimen – inte minst eftersom "det internationella samfundet" utan tvekan kommer att hylla folkomröstningen som en demokratisk milstolpe som rättfärdigar fortsatt militärt och civilt bistånd till en regim som alltjämt arresterar och torterar fredliga demonstranter och dömer civila till fängelse i militärdomstolar.
No comments:
Post a Comment