Bra text om militärjuntan i Egypten

Återigen, överhopad med jobb och hinner inte blogga, men vill varmt rekommendera det här inlägget av Issandr al-Amrani, som vanligt lysande om den egyptiska militärens roll. Mycket viktigt för den som vill förstå utvecklingen i Egypten, som tyvärr – men av förklarliga skäl – hamnat i skuggan av blodbadet i Libyen och protester på andra håll i region.

Demonstrant vittnar om militärens övergrepp

Ett vittnesmål från en av de demonstranter som greps av militärpolis på Befrielsetorget tidigare i veckan (via Mona Seif): "Early Wednesday 23rd of February they arrested 29 of us. Among them were 2 girls & a woman, they were taken to Egyptian Museum where their hand were tied behind their back, mobiles & money taken, blindfolded and transferred somewhere -later turns out it was military prosecutor unit in 'asher- They were put in a line and left to stand for hours in the sun. The blindfolds were removed. The group was beaten up, punches in chest & stomach. They were tasered - electric shock rods- in different part of their bodies, in addition sexual molestation of the girls. The group was released later that day."

Militärjuntan slår till

Just nu: militärpolis och maskerade specialstyrkor har våldsamt skingrat demonstranter på Befrielsetorget i Kairo, där många stannat kvar efter dagens manifestation – en månad efter den egyptiska revolutionens början. Det rapporteras också att kravallpolis attackerat demonstranter i al-Mansoura med tårgas – första gången de centrala säkerhetsstyrkorna setts till i staden på flera veckor. Diktaturen lever.

Småbönder ger sig in i revolutionen?

Sitter med tunga deadlines - bokmanus och annat - och lär inte hinna blogga i helgen. Bara detta korta: aktivister som följer egyptiska småbönders och lantarbetares situation rapporterar att en del grupper av bönder som de senaste åren drivit borts från sin mark då 50- och 60-talets jordreformer gradvis vridits tillbaka nu inlett demonstrationer för att få tillbaka sin egendom. Småbönder och lantarbetare har länge hört till de mest nedtryckta samhällsgrupperna i Egypten, och de kommer utan tvekan ta chansen att organisera sig om revolutionen leder till ökad öppenhet. Men de riskerar också att möta brutalt motstånd, eftersom säkerhetsapparaten på landsbygden till skillnad från i städerna på många håll fortfarande tycks vara intakt och ofta är nära allierad (via korruption och släktband) med stora jordägare.

Stabilitet?

Ett störande klipp från Wadi Natrun mellan Kairo och Alexandria där armén i onsdags med brutala metoder gick in för att riva en mur som påstås ha byggts "olagligt på statens mark" kring ett kloster – enligt företrädare för den koptiska kyrkan av säkerhetskäl efter en massflykt från ett fängelse i närheten under revolutionen. Oavsett om muren var olaglig eller ej är det fullständigt befängt att det skulle vara militärens uppgift att riva den – i synnerhet i det "känsliga läge" som nu råder där minsta strejk eller arbetarprotest beskrivs som ett hot mot den nationella säkerheten. Miljoner egyptier bor i hus som byggts olagligt på statlig eller privat mark, i strid mot alla stadsplaner och förbudet mot att bygga på odlingsbar jord. I det här fallet handlar det dessutom om öken... Jag kan inte tolka agerandet som annat än ett uppenbart försök från juntans sida att så splittring mellan Egyptens religiösa grupper och utpressa landets kristna till att stödja den nya regimen – samma strategi som Mubarak utvecklade till fulländning under sina trettio år vid makten. Någon som har en annan tolkning?

Militären och demokratin

...och min artikel om den egyptiska militärens roll för Amnesty Press finns också den på nätet. Jag intervjuade statsvetaren Nael Shama två dagar efter Mubaraks fall. Han uttryckte då försiktig optimism angående militärens löften om demokrati, samtidigt som han varnade för att det finns "röda linjer" som en civil regering lär blir tvungen att hålla sig inom – inte minst fortsatt goda relationer till USA. Huruvida militären kommer att acceptera en demokratisk utveckling blir därmed, antar jag, en fråga om hur man definierar demokrati.

Om Egyptens nya vänster

Min artikel i veckans Flamman om försöket att ena Egyptens vänster i ett nytt parti finns nu på nätet. Som framgår i intervjun med Elhab Eidarou har det alltså inte tagits något formellt beslut om att slå samman existerande organisationer och partier, även om många av deras medlemmar verkar står bakom det här initiativet.

Egypten - uppdateringar och länkar – 23/2

* En delegation av fackliga aktivister besökte militärjuntan i går för att protestera mot att en ledande företrädare för den statskontrollerade federationen EFTU har utsets till ny arbetsminister. Fackliga aktivister rasar också mot att styrelseordföranden för en av Egyptens största färgtillverkare utsetts till ny handels- och industriminister (intressekonflikt, någon?)

* En del av inrikesministeriet sattes i brand idag under något oklara omständigheter... Missnöjda poliser rapporteras ligga bakom, men det kan också vara ett försök att röja undan bevismaterial. Militärpolisen fortsätter trakassera journalister.

* Egyptens traditionella oppositionspartier är i kris på grund av revolutionen. Jag förutspår deras fortsatta irrelevans.

* En vecka gammalt men läsvärt reportage om de frivilliga läkare som räddade många liv på det improviserade fältsjukhuset på Befrielsens torg under den egyptiska revolutionen.

* Om söndagens demonstration utanför journalistfacket där journalister på statskontrollerade tidningar krävde flera chefredaktörers avgång.

* Mostafa Hussein i ett viktigt inlägg om de sekteristiska våldsdåd som inträffat de senaste dagar i Egypten. Medan en del anklagar säkerhetstjänsten har en del egyptiska medier utmålat händelserna som en följd av revolutionen – vilket är befängt med tanke på att liknande dåd inträffade även under Mubaraks styre.

* Människorättsorganisationen Egyptian Initiative for Personal Rights manar myndigheterna att undersöka uppgifter om massakrer av interner i ett fängelse i Shebeen el-Kom under protesterna som ledde till Mubaraks fall.

* Ungdomsrörelser och Muslimska brödraskapet manar till nya massprotester på fredag, exakt en månad efter de demonstrationer som var startskottet för revolutionen, för frigivande av politiska fångar och andra krav.

* EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton besökte i Egypten på tisdagen för att bla bla bla bla...

Egypten - uppdateringar och länkar – 22/2

* Militärjuntan har utsett en ny regering med representanter för de legaliserade oppositionspartierna Wafd och Tagammu, utöver flera Mubarak-lojalister, inklusive premiärministern Ahmed Shafik, den djupt impopulära utrikesministern Ahmed Aboul Gheit och justitieministern Mamdouh Marie som för några år år sedan spelade en viktig roll i att krossa den egyptiska domarkårens protester mot inskränkningar av deras rätt att övervaka val. Angående "oppositionspartierna" se Bahiedeen Hasans artikel i Al-Ahram Weekly som jag länkade till förut.

* Vad som såg ut som några hundra demonstranter samlades idag på Befrielsenstorg. Jag har sagt det förut: hur få demonstranterna än är så är den symboliska betydelsen av att den här typen av protester fortsätter omöjlig att överskatta. För bara några veckor sedan skulle den här demonstrationen ha krossats av säkerhetsstyrkorna inom 5 minuter. Så länge aktivister kan ge sig ut på gatorna utan att arresteras eller misshandlas förblir drömmen om verklig förändring i Egypten levande.

* Succéförfattaren Alaa al-Aswany säger att Egypten måste ta chansen att skriva en helt ny konstitution eftersom landet inte kommer att uppleva en revolution varje månad.

* Fackföreningsledaren Kamal Abu Eita, ordförande för det fristående URETA-facket som organiserar nästan 30 000 skattmasar utanför och i opposition mot den statskontrollerade fackliga federationen EFTU, ska enligt tidningen al-Dostor ha erbjudits jobbet som ny arbetsminister (som av tradition brukar gå till den tidigare EFTU-ordföranden). Enligt egen utsago tackade han nej – med motiveringen att den nuvarande regeringen stått emot revolutionen och att hans plats är "på gatan med revolutionärerna".

* 3 000 arbetare demonstrerade idag i 10 ramadan city, en av de särskilda ekonomiska frizoner som etablerats runt om Kairo och på andra platser i landet sedan 70-talet för att locka investeringar med skattelättnader och frånvaro av fackföreningar.

* Ett intressant inlägg som kastar tvivel över ryktena om att "afrikanska legosoldater" användas av den libyska regimen.

"Ghadaffi ut - avgå Bildt!"

"Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet..." – det var vad vår utrikesminister Carl Bildt, som lobbade för invasionen av Irak, hade att säga igår om den libyska regimens massakrer av demonstranter. Många har tröttnat på Bildts oförmåga att ta ställning mot det omänskliga förtrycket och för de arabiska folkens frihetslängtan. Idag kl 15-18 arrangeras en demonstration utanför UD, Gustaf Adolfs torg 1, under parollen "Ghadaffi ut – avgå bildt!"

Från facebooksidan: "Runt om i världen sjunger diktatorerna på sista versen. Folket har tagit sitt öde i egna händer och sätter stopp på diktatur och social orättvisa. Att välja sida och stödja dessa strävanden är en självklarhet, men tydligen inte för alla.

Utrikesminister Carl Bildt har satt i system att blanda in sin privatekonomi i Sveriges utrikespolitik, och kan nu tydligen inte göra det enkla valet mellan folklig demokrati och tyranni. Det duger inte.

Vi tänker inte låta oss företrädas av någon som inte ens kan göra ett enkelt ställningstagande. Carl Bildt måste avgå och svensk utrikespolitik ska i fortsättningen reservationslöst utgå från folkets intressen och behov.

Vi samlas utanför Utrikesdepartementet imorgon [idag tisdag] klockan 15 för att kräva Bildts avgång. Vi kommer inte att ge oss, #enoughbildt!

Egypten - uppdateringar och länkar – 21/2

* En av flera facebook-sidor som manar till nya protester på Befrielsens torg med början på fredag tills den regering som tillsattes av Mubarak för tre veckor sedan avgår. Jag pratade med en aktivist igår som säger att folk börjar bli mer och mer frustrerade och att man medvetet valt tisdag – en vanlig arbetsdag – som protestdag för att undvika att det politiska budskapet drunknar i den karnevalsstämning som rådde på torget i fredagen.

* Engelsk översättning av den deklaration som ett 40-tal fackliga ledare enades om på ett möte i förrgår.

* Oroande rapporter om att militärpolis gripit strejkande arbetare och fackliga aktivister i Kairo och Suez. Militärpolis har också kallat en ledande människorättsaktivist till förhör imorgon.

* En diplomatrapport publicerad av Wikileaks diskuterar den egyptiska militärens ekonomiska intressen och motstånd mot den förra regerings privatiseringspolitik.

* Muslimska brödraskapet säger att andra partier har rätt att nominera kopter (egyptiska kristna) och kvinnor till presidentposten, även om man själva tycker att det är "olämpligt." Kravet att presidenten måste vara en Muslimsk man har varit omstritt även inom rörelsen de senaste åren.

* Flera egyptiska kvinnoorganisationer kräver att Nationella kvinnorådet som grundades av presidentfrun Suzanne Mubarak ska upplösas och att revolutionen ska fortsätta.

* Bra samling artiklar om protesterna i Libyen på Africafocus.

* Laila Lalami skriver för The Nation om gårdagens reformprotester i Marocko och varför hon stöder 20 februari-rörelsen.

Egypten - uppdateringar och länkar – 20/2

* Studentprotester i Damanhour för de statskontrollerade studentkårens upplösning och mot säkerhetstjänstens närvaro på Campus.

* Strejkledare från flera olika sektorer har utfärdat ett gemensamt uttalande med åtta krav. I korthet: höjning av den nationella minimilönen; rätt till fri facklig organisering; stärkt anställningstrygghet; nationalisering av privatiserade företag; avsked av korrupta chefer; förbättrad offentlig sjukvård; försvar av rätten till fredliga strejker och demonstrationer; upplösning av den statskontrollerade fackliga federationen.

* Öppen revolt inom vänsterpartiet Tagammu mot partiledaren Refaat al-Sayyed för hans stöd till Mubarak under 25 januari-protesterna.

* Mostafa Hussein har översatt ett vittnesmål från en av de demonstranter som sköts av polisen under demonstrationerna i Kairo den 28 januari.

* Bloggaren Zeinobia ger en sammanställer de föreslagna reformerna av konstitutionen och välkomnar dem som ett positivt första steg, och avfärdar de farhågor som väckts av att en av åtta ledamöter i den konstitutionella kommittén är medlem i Muslimska brödraskapet.

* En medlem av kommittén säger att den nya konstitutionen kommer att tillåta obereonde kandidater att ställa upp i presidentvalet.

* Wasat-partiet (Centerpartiet), som grundades av medlemmar av Muslimska brödraskapet på 90-talet, har fått sin partistatus godkänd av en administrativ domstol efter 15 års (1) väntan.

* AP porträtterar den socialistiska bloggaren och aktivisten Hossam el-Hamalawy, som menar att revolutionen måste fortsätta.

* Egyptiska aktivister ordnar hjälpkonvoj till den Libyska staden Benghazi, efter de senaste dagarnas brutala våld mot demonstranter där.

Länktips om Marocko

Länktips: Den marockanska journalisten Issandr el-Amrani skriver om bakgrunden till dagens försök att arrangera regeringskritiska protester i Marocko. Mer uppdateringar att vänta på hans blogg under dagen.

Egypten - uppdateringar och länkar – 19/2

* Den egyptiska militärjuntan utfärdade igår kväll ett nytt uttalande där man beskriver strejker och olagliga demonstrationer som ett hot mot ekonomin och den nationella säkerheten, och anklagar "oansvariga element" för att ligga bakom dem. Fortsatta strejker kommer "inte tolereras" utan mötas med "lagliga medel".

* Wikileaks har publicerat en rapport från ett möte mellan amerikanska diplomater och Hussein Megawwer, ordförande för Egyptens statskontrollerade fackliga federation. Inga chockerande avslöjanden där precis, men lustigt att de nämner Mustafa Fouda, facklig aktivist i Mahalla el-Kubra som jag träffat flera gånger och skrivit om tidigare på blogen. Textilarbetarna i Mahalla är fortfarande i strejk och militären ska nu på morgonen ha lovat "positiva besked" angående kravet att företagsledningen ska avskedas.

* Google-marknadschefen Wael Ghonim fick inte tala på Befrielsetorget igår.

* En sammanställning av klipp från egyptisk TV där kända artister uttalar sitt stöd för Mubarak och fördömer massprotesternas. Tamer Hosni betraktar Mubarak som en "fader" och Amr Mostafa påstår sig ha gripit två utländska agenter! Karriärdödare.

* Juntan har skaffat en facebooksida, där man bland annat meddelat att man stoppat de disciplinära förhören med den major som anslöt sig till demonstranterna i direktsändning i Al Jazeera den 10 febrari.

* 25 januari-koalitionen, som samlar ungdomsgrupper från så gott som alla olika politiska riktningar, manar militären att upplösa den regering som tillsattas av Mubarak under hans sista veckor vid makten.

* Mattias Gardell skriver välbehövligt nyanserat om Muslimska Brödraskapet. (Hans jämförelse med Per Albin kan dock diskuteras och säger en del om Gardells syn på den svenska socialdemokratin. Vissa skulle nog hävda att den svenska socialdemokratin en gång faktiskt hade högre ambitioner än att bygga en kapitalism med mänskligt ansikte. Där socialdemokratin faktiskt växte fram som arbetarrörelsens reformistiska gren har Brödraskapets band till den organiserade arbetarklassen varit svaga på sin höjd och periodvis antagonistiska. Jag skriver mer om detta i min bok, Arvet efter Mubarak.)

* Bahiedin Hassen från Cairo Institute for Human Rights Studies skriver i Al-Ahram Weekly om behovet att montera ned det system som höll Mubarak vid makten. Han menar att säkerhetstjänsten måste upplösas och konstitutionen skrivas om från grunden, inte reformeras: "Under the current laws, the young political groups that led the 25 January Revolution against the wishes of the regime, and also against the wishes of the traditional opposition parties, are considered to be illegal. Meanwhile, those political parties that did not boycott last year's rigged elections and that refused to take part in the Day of Anger are considered legitimate. Most of Egypt's current opposition parties belong politically and structurally to Mubarakism, and they have nothing to do with the spirit, values and demands of the 25 January Revolution."

* Fortsatt brutalt våld i Libyen och Bahrain. Filmklippet nedan visar hur militären skjuter skarpt mot fredliga demontranter i Bahrain (VARNING OTÄCKA BILDER). Carl Bildt bloggar om våldet i förbigående: "Det talas nu om ett 50-tal döda i Libyen under gårdagen, även om mediarapporteringen därifrån är begränsad. Vi ser mer av de beklagliga konfrontationerna i Bahrain eftersom det ju är ett betydligt öppnare samhälle." (min kursiv). Han kunde även ha nämnt de svenska vapen (vår tids mest framgångsrika exportprodukt) som kan ha använts i massakrerna i Bahrain, som också är hemvist åt USA:s femte flotta och därmed skyddat från kritik när det gäller politisk öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Egypten - uppdateringar och länkar – 18/2

* Issandr el-Amrani skriver sansat om den stundtals hysteriska diskussionen kring hur de arabiska revolutionerna kan påverka Israel.

* Militärpolis hindrar journalister och fotografer som försöker rapportera från strejken på Egyptens största statliga fabrik i Mahalla.

* Gruvarbetare strejkar i Marsa Alam.

* Den egyptiska regeringen har begärt att flera korruptionsanklagade före detta ministrars tillgångar i europeiska banker ska frysas – men Hosni Mubarak själv finns inte med på listan.

* Hundratusentals samlades återigen på Befrielsens torg idag, där aktivister har manat till återkommande protester varje fredag tills alla revolutionens krav har förverkligats. Oavsett hur många som sluter upp de kommande fredagarna kommer de manifestationerna vara viktiga, om inte annat för att försvara den nyvunna rätten att demonstrera – man får inte glömma att demonstrationer med bara några tiotal deltagare på Befrielsetorget var något nästan otänkbart för bara en månad sedan.

* Den inflytelserika religiöse tänkaren Youssef el-Qaradawi har återvänt till Egypten efter 30 år i exil och höll en predikan på Befrielsetorget idag där han också menade att revolutionen ännu inte är fullbordad. Qarawi krävde bland annat att regeringen ska upplösas, alla politiska fångar friges, säkerhetstjänsten upplösas och blockaden av Gaza hävas.

* ElBaradei kritiserar militärens vaga planer för övergången till demokrati.

* Frisläppta aktivister vittnar om att säkerhetspolisen ännu inte har gett upp sin vana att tortera fångar, trots Mubaraks fall... Och andra vittnar om militärpolisens fortsatta roll i försvinnanden.

Egypten - uppdateringar och länkar – 17/2

* Strejk- och protestvågen fortsätter. Lokförare och biljettkontrollanter demonstrerade idag på tågstationer runt om i landet. Arbetare vid Suezkanalen demonstrerade för bättre vilkor, men lovade samtidigt att inte störa båttrafiken genom kanalen (en sådan aktion skulle löpa stor risk att mötas med sträng repression från militären). Samtidigt fick militären gripa in för att hindra strejkande lärare från att ta sig in på utbildningsministeriet. 45 tidigare avskedade domare hotar med en öppen demonstration utanför justieministeriet från och med söndag med krav på justitieministern Mamdouh Marei's avgång, samt att de ska återfå sin jobb. (Artikeln säger inte varför de avskedades).

* Arbetsrättsjuristen Khaled Ali skriver om strejkvågen i landet och presenterar en lista med åtgärder som militären borde ta för att visa att de tar arbetarnas krav på allvar. Det viktigaste kravet är utan tvekan att upplösa styrelserna för den statskontrollerade fackliga federationen och dess medlemsförbund, men notera också punkt 5: Förbud mot bemanningsföretag, som enligt Ali har "återinfört slaveriet" i Egypten. Om bemanningsbranschen är omdebatterad i Sverige så går det lätt att föreställa sig hur det ser ut i Egypten, där verkliga fackföreningar lyser med sin frånvaro och respekten för den arbetsrättslagstiftning som trots allt finns i praktiken är obefintlig.

* Fackliga ledare på Egyptens största textilfabrik, Misr Spinning and Weaving i Mahalla, som försöker bilda en självständig fackförening har hittills samlat in 3000 namnunderskrifter. En namnlista är inte en fackförening – men det är inte ett obetydligt steg med tanke på att alla försök att bilda fackföreningar utanför den statskontrollerade federationens kontroll fortfarande betraktas som olagliga.

* Enligt människorättsaktivisten Aida Seif al-Dawla ska 22 gripna aktivister förhöras av en militär åklagare imorgon, och Amnesty manar den egyptiska militären att upphöra med tortyr av fångar efter flera vittnesmål från gripna demonstranter. Samtidigt lovar militärjuntan att häva undantagstillståndet innan de kommande presidents- och parlamentsvalen.

* Medlemmar av vänsterpartiet Tagammu i Sinai uppger att de hoppade av partiet i protest när partiledaren Refaat al-Sayyed gick med på att förhandla med vicepresidenten Omar Suleiman medan Mubarak fortfarande satt vid posten. Liknande rapporter har kommit från andra regioner – det ska bli intressant att se hur många av Tagammus medlemmar som ansluter sig till det nya vänsterparti som kan vara på väg att bildas.

* Issandr el-Amrani skriver om protesterna i Libyen, som han menar är de viktigaste av de som inträffat runt om i regionen den här veckan. Jag är böjd att hålla med – så sent som igår pekade många experter ut Libyen som det land som löpte minst risk att råka ut för ett folkligt uppror...

* En vädjan om solidaritet med folket i Bahrain.

* Jack Shenker skriver om reaktionerna på överfallet på journalisten Lara Logan.

Egypten - uppdateringar och länkar – 16/2

* Psykiatern Mostafa Hussein skriver om vikten av att ställa de ansvariga för 30 år av tortyr och övergrepp till svars.

* En koalition av yrkesförbund och människorättsorganisationer kräver politiska och ekonomiska reformer.

* Mer om den egyptiska militären och dess ekonomiska imperium.

* Kritik mot militärens besked att hela konstitutionen inte ska skrivas om, bara sex artiklar.

* En mycket läsvärd profil av domaren Tariq al-Bishri som utsetts till ordförande för den panel som ska modifiera konstitutionen. Bishri beskrivs som en hård kritiker av Mubarak och brobyggare mellan den sekulära och islamistiska oppositionen.

* Banker fortsatt stängda på grund av strejker.

* 20 000 arbetare på den statliga textilfabriken Misr Spinning and Weaving i Mahalla har gått ut i strejk, och kräver bland annat att företagets VD (som tidigare bedrivit hämndkampanjer mot fackliga ledare på fabriken) och flera andra chefer ska sparkas. De kräver också rätten att fritt välja sina fackliga representanter och att den nationella minimilönen ska höjas till 1 200 egyptiska pund.

* Issandr el-Amrani skriver om Revolution och kontrarevolution i egyptiska media.

Göteborg: Möte om Egypten

Möte på Göteborgs Universitet idag:

"Revolutionen i Egypten

Hur ser situationen ut nu? Vad kan tänkas ske framöver? Vad är bakgrundshistorien bakom kampen för demokrati, frihet och rättvisa?

Tid: Onsdag 16 februari kl.18.00
Plats: Sal B110 på Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, Sprängkullsgatan 19

Med journalisten Per Björklund & Osama Elagouz från Egyptiska föreningen

Arr: Internationella Socialister, Socialistiska Partiet, Arabiska Kulturcentret"

–––

Vill också passa på att tipsa om att reportageboken "Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet" snart går att köpa hos bl.a. Adlibris men också kan förhandsbeställas direkt från Verbal förlag för endast 100 kr (istället för 144). Maila namn och adress till benny@verbalforlag.se.

Nytt vänsterparti bildas i Egypten

Ett 100-tal representanter för olika vänstergrupperingar i Egypten samlades igår kväll för att diskutera planer på att bilda ett nytt vänsterparti för att ena den splittrade egyptiska vänstern. En förberedande kommitté har utsetts och de närvarande enades om följande fem punkter/krav kring den rådande situationen (väldigt hastig översättning) :

1. Att kämpa för att förverkliga alla revolutionens krav: undantagslagarna ska hävas, politiska fångar friges, övergrepp begångna av säkerhetsstyrkorna utredas, åtal väckas mot de som förskingrat folkets egendom, alla representanter för den förra regimen lämna sina poster, korrupta element inom poliskåren rensas ut och den interna säkerhetstjänsten upplösas.

2. En ny regering måste bildas fri från personer med koppling till den förra regimen.

3. En grundande kongress bör inkallas för att skriva en författning för en demokratisk stat som inte diskriminerar mellan medborgare.

4. Alla lagar som begränsar yttrandefriheten eller rätten till fri organisering ska hävas.

5. Kraven på demokrati kan inte separeras från krav på åtgärder för social rättvisa och fullständigt nationellt obereonde.

Egypten - uppdateringar och länkar – 15/2

* Al-Masry Al-Youm rapporterar om gårdagens demonstration för upplösning av den statskontrollerade fackliga federationen EFTU.

* Den liberale politikern och f.d. presidentkandidaten Ayman Nour säger till israelisk tv att Egyptens fredsavtal med Israel måste förhandlas om. Uttalandet är inte alls så förvånande som Haaretz antyder – det israeliska etablissemanget tycks ha lurat sig självt med talet om att bara muslimska extremister är kritiska mot Israel. (De flesta egyptier är inte motståndare till freden i sig, men mot det sätt Israel utnyttjat freden med Egypten till att kraftigt bygga ut sina olagliga bosättningar på ockuperad mark i strid mot Camp David-avtalets skrivningar om det palestinska folkets rättigheter, samt till att invadera och bomba Libanon och Gazaremsan sönder och samman utan rädsla för att utlösa ett fullskaligt arabiskt-israeliskt krig).

* Stratfor erbjuder en oerhört nedslående men tyvärr ganska realistisk analys av verkligheten i Egypten som sammanfattas i artikelns slutkläm: "An 82-year-old man has been thrown out of office, and his son will not be president. The constitution and parliament are gone and a military junta is in charge. The rest is speculation."

* En ganska bra skildring av splittringen inom oppositionen och det växande missnöjet med den handfull medelklassbloggare som gjort sig till talesmän för revolutionen och militärjuntan på samma gång.

* Muslimska brödraskapet meddelade igår att de planerar att bilda ett politiskt parti så fort de nödvändiga reformerna genomförts (idag är partier på religiös grund förbjudna).

* Egyptiska journalister kräver att såväl journalistfackets som de statliga TV-kanalerna och tidningarnas chefer ska avskedas för deras motstånd mot revolutionen.

* Det statliga järnvägsbolaget har lovat fasta anställningskontrakt åt 8 000 "tillfälliga" anställda efter de senaste dagarnas strejk. Fler sådana eftergifter är att vänta den närmaste tiden – militären kan knappast slå ned hela strejkvågen med våld och till skillnad från de övertygade nyliberalerna i den avsatta regeringen är de mer intresserade av stabilitet och regimens överlevnad än att fullfölja en ekonomisk agenda till varje pris.

* Flera höga polischefer som ansvarade för säkerheten i Kairo under de senaste veckornas protester har avskedats. En symbolisk gest som är långtifrån människorättsorganisationernas krav att den avskydda och mäktiga interna säkerhetstjänsten, mabahith amn al-dawla, ska upplösas.

* Arméledningen har utsett en "moderat islamist" till ordförande i den arbetsgrupp som enligt tidigare uppgifter har 1o dagar (!) på sig att skriva om konstitutionen. (Nu visar det sig att man bara ska skriva om de artiklar som Hosni Mubarak lovade att ändra redan innan han avgick). Människorättsadvokaten Gamal Eid är en av många som är kritiska mot gruppens sammansättning – han menar att den består av lojalister med den förra regimen och personer från Muslimska Brödraskapet, men inga oberoende domare. Snarare än öppenhet och dialog med hela folket tycks någon slags kohandel med utvalda delar av oppositionen vara i görningen.

* Premiärministern Ahmed Shafiq lovar att utse nya ministrar som är "accepterade av samhället" inom kort.

* Mer om Mubaraks sista dagar. Man kan ta de här historierna för vad de troligen är – löst skvaller – eller så kan man se dem som en indikation på hur Egyptens nya makthavare skulle vilja att folket såg på situationen. Att peka ut Gamal Mubarak som ansvarig för det egyptiska samhällets korruption och till och med för faderns vägran att inse att spelet var över tjänar generalernas syften utmärkt, eftersom det fritar dem själva från ansvar.

Möte om Egypten och ett boktips

Möte på Göteborgs Universitet på onsdag:

"Revolutionen i Egypten

Hur ser situationen ut nu? Vad kan tänkas ske framöver? Vad är bakgrundshistorien bakom kampen för demokrati, frihet och rättvisa? Hur ser rörelsen ut som nu tagit över Tahrirtorget och sveper över hela Egypten?

Tid: Onsdag 16 februari kl.18.00
Plats: Sal B110 på Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, Sprängkullsgatan 19

Med journalisten Per Björklund & Osama Elagouz från Egyptiska föreningen

Arr: Internationella Socialister, Socialistiska Partiet, Arabiska Kulturcentret"

–––

Vill också passa på att tipsa om att reportageboken "Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet" snart går att köpa hos bl.a. Adlibris men också kan förhandsbeställas direkt från Verbal förlag för endast 100 kr (istället för 144). Maila namn och adress till benny@verbalforlag.se.

Egypten - uppdateringar och länkar – 14/2

* Strejkvågen fortsätter och militären skärper sina varningar mot trilskande arbetare – den behöver "lugn" för att kunna vägleda landet genom detta kritiska skede. Strejker hotar enligt militären ekonomin och den "nationella säkerheten" och ger "oansvariga grupper" en möjlighet att genomföra "olagliga handlingar."

* Hossam el-Hamalawy skriver om strejkvågen och varför han inte litar på generalerna för The Guardians Comment is Free.

* Våldsamma sammandrabbningar ägde rum när en demonstration som utlysts av Egyptens fria fackföreningar utanför den statskontrollerade fackliga federationen EFTU attackerades med glasflaskor och stolar som slängdes ut inifrån byggnaden.

* Tretton egyptiska människorättsorganisationer har sammanställt en lista på reformer som de menar krävs för att säkra en övergång till den demokratisk rättsstat. Kan vara bra att ha som referens till militärens agerande de närmaste veckorna. Om militären menar allvar med talet om en övergång till demokratiskt styre så måste man inte minst visa att man tänker respektera rätten till fri organisering, vare sig det handlar om fackföreningar, yrkesförbund eller NGO:er. Det statskontrollerade facket EFTU måste fråntas sitt juridiska monopol på facklig organisering och korruptionsanklagelser mot ledande företrädare utredas (vilket var två av kraven under demonstrationen som nämndes ovan).

* En bra sammanställning över de amerikanska vapentillverkare som tjänar stora pengar på det amerikanska "biståndet" till Egypten.

* Tariq Ali skriver kort och kärnfullt om den egyptiska revolten som "det politiska förnuftets återkomst i arabvärlden."

* Slavoj Zizek skriver längre om "miraklet på Tahrir" - läs! Och läs sedan intervjun med aktivisten Mona Seif, som berättar hur hon gick ut för att protestera mot låga löner och polisbrutalitet den 25 januari men plötsligt förstod att hon var en del av något mycket större – i samma ögonblick som hon insåg att hon bara var en av 20 000 människor på väg mot Befrielsetorget.

Sammandrabbningar utanför det statskontrollerade facket i Kairo

Hundratals demonstranter har på eftermiddagen samlats utanför den statskontrollerade fackliga centralorganisationen EFTU:s högkvarter i Kairo. Sammandrabbningar bröt ut efter att flaskor, brandsläckare och stolar kastades ner på demonstranterna inifrån byggnaden. Demonstrationen hade utlysts av Egyptens fria fackföreningar i protest mot korruption och maktmissbruk inom EFTU, som länge betraktats som en förlängd arm till Mubaraks regim. Filmklippet nedan togs av Hossam el-Hamalawy för en liten stund sedan:

Ungdomarna och generalerna

Det här torde vara något unikt i historien: en grupp egyptiska ungdomsaktivister (inklusive den numera berömda google-marknadschefen Wael Ghonim) har idag bjudits in för att träffa två representanter från det militärråd som innehar den högsta politiska makten i Egypten – och passande nog lagt ut ett slags protokoll från mötet på facebook. Några av "mötets slutsatser" är:

* Militären försäkrar att man inte är ute efter att behålla makten och att en civil regering är den enda vägen framåt för Egypten.

* Militären hävdar att man vägrade gripa in med våld mot folket trots hårda påtryckningar (från Mubarak, får man förmoda – vittnen uppger dock att underbefäl på marken faktiskt fick order från arméledningen att gripa in mot demonstranterna på Befrielsetorget fredagen den 28 januari men vägrade; om det stämmer var det deras vägran snarare än arméledningens goda avsikter som avgjorde den följande utvecklingen).

* Det styrande armérådet har bara bildats för att försvara revolutionens legitima krav.

* Militären arbetar "skyndsamt" med att förändra den sittande regeringen, men tålamod är nödvändigt för att skydda landets intressen.

* Militären uppmanar folket att "vända blad" och arbeta med full kraft för att återta de förluster som den egyptiska ekonomin drabbats under de senaste veckorna.

* Alla som gjort sig skyldiga till korruption kommer att straffas (egyptiska medier har verkligen flödat över av rapporter om korruption inom den föregående regimen de senaste dagarna – men fortfarande tycks det vara tabu att anklaga personer inom militären...).

* En kommitté har bildats (oklart vilka som ingår i den) för att se över konstitutionen. En folkomröstning om förändringar av konstitutionen ska hållas inom två månader.

* Militären välkomnar möten med fler grupper av egyptiska ungdomar den närmaste tiden.

* Militären uppmanar alla egyptier att återvända till arbetet, investera pengar på börsen när den öppnar igen och uppmuntra turister att återvända till landet... (Man undrar: vad ska de arbetslösa eller de som inte har pengar över att investera göra?)

Den egyptiska ungdomsrörelsen är för tillfället minst sagt splittrad mellan de som litar på generalerna och de som menar att revolutionen måste fortsätta. Några intar en mellanposition och manar till fortsatta protester varje fredag tills revolutionens mål förverkligats. Om militären ska vinna över fler på sin sida tror jag att de ganska omgående måste byta ut alla NDP-figurer i regeringen till personer utan kopplingar till Mubaraks regim.

Militärstyre för demokrati?

Den egyptiska militärledningen har just utfärdat sin femte kommuniké där man meddelar att konstitutionen upphävs, parlamentet upplöses och militärrådet får rätt att utfärda lagar. En kommitté ska tillsättas för att arbeta fram en ny konstitution som ska godkännas i en folkomröstning, samtidigt ska den nuvarande regeringen sitta kvar fram till valet i september. Ingenting sägs om ett hävande av undantagslagarna eller frigivande av kvarvarande politiska fångar. Fullt militärstyre råder tills vidare under ledning av arméchefen Mohammed Hussein Tantawi, som av amerikanska diplomater beskrivits som "Mubaraks pudel" – knappast ett steg i rätt riktning. Fortsättning följer...

Uppdatering: Det råder viss förvirring om vad frysandet konstitutionen egentligen innebär. Betyder det att Muslimska brödraskapet som varit förbjudet i årtionden nu är lagligt? Att också undantagslagarna är "hävda"? En av nackdelarna med militärstyre: man vet inte vilka lagar som gäller förrän generalernas agerande visar vad som är tillåtet eller ej...

Uppdatering: Med hänvisning till en källa inom armén rapporterar reuters nu att militärrådet väntas utfärda en skarp varning till de som försöker "sprida kaos" och ett förbud mot fackliga möten och strejker. Kan vara en plantering i syfte att skapa rädsla, men extremt illavarslande är det i alla fall.

Egypten – uppdateringar och lästips

Några korta kommentarer och länktips om utvecklingen i Egypten:

*Det styrande militärrådets besked igår att den nuvarande regeringen (som utsågs av Mubarak för två veckor sedan och består av före detta militärer samt personer från Mubaraks parti NDP) samt alla guvernörer (som också utsågs av Mubarak) ska sitta kvar tills vidare har inte mottagits väl bland landets demokratiaktivister. Om beslutet ligger fast bådar det verkligen inte gott för den framtida utvecklingen. Det minsta som måste ske för att löftet om fria val ska ha någon trovärdighet är att någon slags civil övergångsregering tillsätts som inte domineras av den förra regimens män, att alla politiska fångar friges och att undantagslagarna genast hävs. Det är uppenbart att slaget är långtifrån vunnet.

*Mindre sammanstötningar ägde rum mellan militärpolis och demonstranter på Befrielsetorget när armén i morse gick in för att köra iväg de sista demonstranterna och riva deras tält. Tusentals fler rapporteras nu ha begett sig till platsen som svar på maningar att försvara torget.

*Hani Shukrallah skriver för Al-Ahram om vad som måste göras för att säkra en demokratisk utveckling och varnar för att en överdriven rädsla för att Egypten är på väg mot militärstyre kan leda till "kamp mot väderkvarnar". Jag tror att han underskattar militärledningens intresse av att motverka en verklig demokratisk utveckling (inte minst på grund av de enorma ekonomiska intressen man byggt upp under 60 år av militärstyre), men kanske har han samtidigt en poäng: det viktiga just nu är inte symboliska konfrontationer med militären på Befrielsetorget utan att bygga vidare på den organisering av demokratiska och progressiva krafter som pågår runt om i landet, inte minst den fria fackföreningsrörelsen.

*Strejkvågen fortsättar med växande kraft runt om i landet. Enligt Al Jazeera pågår nu minst 35 arbetarprotester runt om i landet. Igår lamslogs t.ex. busstrafiken i Alexandria efter att tusentals chaufförer gick ut i strejk för bättre villkor och strejkerna fortsätter också i Suez. Hur länge kommer militären att tolerera sådana aktioner?

*Hundratals poliser demonstrerar idag i Ismailiyya i protest mot att de tvingades använda våld mot demonstranter och mot korruption bland högre befäl. Det rapporteras om liknande protester även i Kairostadsdelen Dokki och utanför inrikesministeriet, där armén ska ha skjutit varningsskott i luften för att skringa demonstrerande poliser.

*Militärledningens löfte att man ska "respektera alla internationella avtal" (inte minst fredsavtalet med Israel) har mottagits lite olika. Det har naturligtvis välkomnats av Israels regering, men kritiska röster inom Egypten tolkar det som en signal om att militären tänker garantera att den tidigare utrikespolitiska linjen ligger fast – inte minst fortsatt medverkan i Israels blockad av Gaza – vilket naturligtvis är oförenligt med en genuint demokratisk utveckling.

*Hossam al-Hamalawy har en fantastisk samling bilder och filmklipp från de senaste veckorna på sin blogg.

*Los Angeles Times rapporterar om sjunkande stöd för den förre IAEA-chefen Mohammed ElBaradei. Själv misstänker jag att det snarare handlar om att utländska medier som kraftigt överdrev stödet för ElBaradei före revolutionen nu börjar anpassa sin rapportering till verkligheten.

*Hosni Mubarak ska ha ägnat sina sista veckor vid makten åt att säkra sin förmögenhet, som uppsakttas uppgå till mellan 3 och 40 miljarder dollar. Channel 4 News försöker i sin tur pussla ihop vad som egentligen hände bakom kulisserna det sista dygnet innan Mubaraks avsked. De exakta detaljerna lär förbli för evigt omtvistade eftersom alla inblandade har ett intresse av att framhäva sin egen roll och några opartiska ögonvittnen knappast finns.

*Den inflytelserike egyptiske islamiske tänkaren Youssef el-Qaradawi, som lever i exil i Qatar och har nära band till Muslimska Brödraskapet, säger i en intervju med Al Jazeera att "frihet är viktigare är att inrätta islamisk lag."

11 februari 2011 - en dag att minnas!

Finns inte mycket att säga just nu. Omar Suleiman gick rakt på sak, för ovanlighetens skull. Det kan visa sig vara en viktig detalj att Mubarak "beslutat" (eller kanske tvingats) att lämna makten till militärledningen, och inte vicepresidenten. Det tyder på att generalerna är smarta nog att inse att Suleiman inte går hem hos folket (eller att de har egna skäl att inte vilja se honom som president). En kupp av något slag? Möjligen. Men också slutet på en mans 29-åriga tyranni över 80 miljoner människor, kulmen på tre veckor orädd kamp för frihet, en oöverträffad demonstration av folkmakt. Början på en lång och svår kamp, utan tvekan. Men först en paus för att fira!

Dag 18: Folket mot militären

Ännu en dramatisk dag att vänta i Egypten – följ utvecklingen på Al Jazeera English här.

Just nu pågår fredagsbönen på Befrielsetorget och runt om i landet (foto av Nora Shalaby:

Militärledningen utfärdade för en stund sedan ett uttalande där de lovar fria val och att lyfta de stränga undantagslagarna – dock på villkor att demonstrationerna först upphör. Uttalandet är det andra från militären sedan igår och dess största betydelse ligger inte i innehållet (få tycks ta löftet på allvar) utan i det faktum att militärledningen nu öppet uttalar sig om den politiska situationen. Det visar att den verkliga makten i allt högre utsträckning ligger hos dem, snarare än Mubarak.

Som jag skrev tidigare torde militärens beslut att spela en mer aktiv roll de senaste dagarna delvis vara ett resultat av de senaste dagarnas växande våg av strejker som hotar att paralysera ekonomin. Spänningarna inom armén lär nu tillta i takt med att trycket på generalerna att agera för att återställa ordningen ökar, samtidigt som allt fler underbefäl och fotsoldater väljer att ansluta sig till demonstranterna.

Uppdatering: Den här videon visar ett par hundra demonstranter utanför presidentpalatset i Heliopolis nu på förmiddagen.

Uppdatering: Ögonvittnen säger till al-Arabiyya att demonstranter tagit över flera regeringsbyggnader i Suez. Enligt el-Badeel har tiotusentals gett sig ut på gatorna efter fredagsbönen trots arméns maningar till lugn.

Uppdatering: Al-Jazeera uppger att tiotusentals demonstrerar i Assiut i övre Egypten, 35 mil söder om Kairo.

Uppdatering: Enligt Hossam al-Hamalawy har många av arbetarna från Helwan (där arbetare på flera av militärens fabriker gått ut i strejk de senaste dagarna) anslutit sig till demonstrationen på Befrielsens torg.

Uppdatering: Tusentals demonstranter uppges ha lämnat torget för att marschera mot presidentpalatset. (Samtidigt ryktas att grupper av baltagiyya rör sig i området och trakasserar folk som är på väg till demonstrationen utanför palatset.)

Uppdatering: Al-Shourouq uppger att flera separata demonstrationer är på väg mot den lokala regeringsbyggnaden i Mansoura i nildeltat. Tiotusentals har också gett sig ut på gatorna i Tanta, enligt Al-Jazeera.

Uppdatering: Via Hossam al-Hamalawy: Demonstranter på väg mot presidentpalatset i Heliopolis (Kairo) har stoppats av armén utanför flygvapnets högvarter (som ligger intill en av huvudvägarna genom området, Salah Salem). Samtidigt rör sig en stor demonstration från Mohandiseen i västra Kairo över Nilen på väg mot TV-byggnaden, där antalet demonstranter fortsätter att öka. Även i Alexandria rör sig tiotusentals demonstranter mot presidentpalatset där.

Uppdatering: Al-Masry Al-Youm rapporterar att tiotals säkerhetsvakter på Kairos internationella flygplats genomförde en 90 minuters strejk för bättre arbetsvillkor idag. Även andra grupper av arbetare på flygplatsen ska ha genomfört liknande aktioner – bland annat ska städare anställda av ett privat bolag ha krävs att anställas direkt av det statliga luftfartsverket.

Uppdatering: Demonstranter på väg mot presidentpalatset stoppade av armén på Salah Salem Street (bild via Mostafa Hussein):

Uppdatering: Demonstranter omringar regeringsbyggnad i Beni Suef, söder om Kairo.

Uppdatering: Enligt Al Jazeera: Tiotusentals demonstrerar i Qina, också det övre Egypten och vicepresidenten Omar Suleimans hemstad. (Påminns osökt om en artikel i DN häromdagen där Per Jönsson avfärdade demokratirörelsen i Egypten som ett elitfenomen begränsat till Kairo och några andra storstäder...).

Uppdatering: Växande folksamlingar på alla vägar som leder mot presidentpalatset i Heliopolis (bilder via Mostafa Hussein):

Uppdatering: Demonstrationer också i al-Arish (Sinai) och Port Said, enligt Al Jazeera.

Uppdatering: Tiotusentals arbetare i industridistriktet Helwan söder om Kairo demonstrerar till stöd för revolutionen och strejkerna, enligt människorättsadvokaten Gamal Eid.

Uppdatering: Demonstranter attackerar det styrande partiet NDP:s högkvarter i Assiut, enligt Al-Jazeera och Sarah Carr. Stor demonstration också i Fayyoum, enligt Al Jazeera.

Uppdatering: Enligt egyptiska statstelevisionen kommer ett "viktigt uttalande" snart att göras... Tidigare erfarenheter visar att det kan innebära allt från om 5 minuter till 5 timmar...

Bild av den växande folkmassan utanför presidentpalatset – via Sandmonkey:

Uppdatering: Det styrande partiet NDP:s generalsekreterare Hossam al-Badrawi uppger för Al Jazeera att han avgår från sin post på grund av Hosni Mubaraks tal igår kväll. (Badrawi var en av de som i förväg hade antytt att Mubarak kunde väntas avgå).

"Landet tillhör inte dig"

Från Al Jazeera: Mäktig intervju med en major i den egyptiska armén som anslöt sig till demonstranterna på Befrielsetorget igår. Han säger bland annat: "Min lojalitet är med Egypten. Den här regimen har förlorat sin legitimitet efter 30 år av repression... Jag ber dig: Ge dig av. Det här landet tillhör inte dig. Herr president Hosni Mubarak, jag ber dig: lyssna på folkets krav."

Explosiv situation i Egypten

Omedelbart efter Mubaraks tal i kväll, där han trots ihärdiga rykten om motsatsen inte meddelade sin avgång, begav sig hundratals demonstanter till den statliga televisionens byggnad i Kairo, där ett av slagorden var ya Mubarak lam hudumak, 'abl ma nigi odet nomak – "packa dina kläder Mubarak, innan vi kommer till ditt sovrum". Samtidigt samlades demonstranter utanför arméns högkvarter i Alexandria och ropade tahmu as-sha'ab walla tahmu al-kalb –"skyddar ni folket eller skyddar ni hunden?" (se filmklippet nedan, via Hossam al-Hamalawy). Mångas tålamod med militären är uppenbarligen på väg att ta slut och allt fler talar om att tåga mot presidentpalatset på fredagen – vilket skulle tvinga armén att ta ställning. Förutsatt att militären inte försöker desarmera situationen genom att genomföra en kupp under natten (ett nytt uttalande från arméledningen väntades sent på torsdagskvällen efter Mubaraks tal) tycks någon slags konfrontation eller upptrappning av protesterna oundviklig imorgon. (UPPDATERING: Det rapporteras nu att demonstranter redan har samlats utanför presidentpalatset efter Mubaraks tal och än så länge inte mött något motstånd från armén.)

"Dykare för revolutionen" :)

Om någon trodde att de omfattande förlusterna för turistnäringen skulle vända det egyptiska folket mot revolutionen... Nu har protesterna spritt sig till Röda havet (via Hossam al-Hamalawy):

På ett av plakaten står det: Al-samak yurid isqaat al-nizam – "fiskarna vill att regimen ska falla."

"Demokraten" Suleiman ursäktar sig

Egyptens vicepresident Omar Suleiman tar nu i en artikel i statliga al-Ahram avstånd från sina tidigare uttalanden i en intervju med ABC om att Egypten kommer att ha demokrati när folket skaffat sig en "demokratisk kultur". Han menar att de har tolkats felaktigt och försäkrar att han visst tror på demokrati i Egypten. Alla som oroats av Suleimans hot om en statskupp och militära ingripanden mot demonstranter om demokratirörelsen inte ger upp kan med andra ord andas ut...? Nja.

Suleimans klumpiga agerande de senaste dagarna har utan tvekan påskyndat en utveckling som Issandr el-Amrani skriver om i sitt senaste inlägg om militärens roll i revolutionen: såväl Suleimans hot om statskupp som militärpolisens arresteringar och tortyr av demonstranter har snabbt urholkat det stöd som armén inledningsvis hade bland demonstranter på gatorna.

Protesternas eskalering och utvidning till både parlamentsbyggnaden och Abdeenpalatset i centrala Kairo, den växande vågen av strejker och protester ledda av olika yrkesförbund (univeristetslärare, advokater, läkare) samt rapporterna om en ökad närvaro av enheter från presidentgardet kring Befrielsetorget idag tyder på att den oundvikliga (och potentiellt blodiga) konfrontationen mellan militären och demokratirörelsen rycker allt närmare. Den enda anledning till att militären inte redan offrat Hosni Mubarak för att undvika en sådan konfrontation är troligen att man fruktar – med rätta, tror jag – att Mubaraks avgång inte kommer att vara nog för att tillfredställa folkets längtan efter frihet.

Fackliga nyheter från Egypten

Ett par tips eftersom många har frågat mig var man kan hitta fackliga nyheter från revolutionens Egypten på engelska: Den socialistiske journalisten och aktivisten Hossam el-Hamalawy twittrar och bloggar mycket om arbetarrörelsen. Även centret för fackliga tjänster, CTUWS, publicerar dagliga uppdateringar på sin hemsida. CTUWS är också en lämplig mottagare för solidaritetsuttalanden från svenska fackföreningar eller andra organisationer till den fria fackföreningsrörelsen i Egypten.

Muslimska Brödraskapet och revolutionen

Sedan den egyptiska revolutionen bröt ut har en ansenlig del av mediebevakningen handlat om Muslimska brödraskapet. Som motvikt till den värsta alarmismen vill jag varmt rekommendera den här artikeln av Christoper Anzalone, där han krossar några av myterna kring rörelsen – inte minst den vanliga uppfattningen att den skulle ha "inspirerat al-Qaida" (vilket är ungefär som att säga att Röda arméfraktionen inspirerats av socialdemokratin).

En sak som många förbiser är att det alltid funnits en stark strömning inom Brödraskapet som motsätter sig alla försök att söka politiskt inflytande eller omvandla den islamistiska rörelsen till ett vanligt politiskt parti, och istället vill istället fokusera på att förändra samhället "underifrån" genom välgörenhets– och propagandaarbete. Och enligt många bedömare är det just denna trend som växt sig starkare de senaste åren, delvis som en följd av regimens repression. Rörelsens nyutnämnde högste ledare Mohammed Badie har t.ex. beskrivits som en konservativ "byråkrat" från djupet av rörelsens organisatoriska maskineri. Han och många med honom är troligen mer intresserade av att slå vakt om organisationens intressen (det handlar ju om ett enormt nätverk av kliniker, skolor, välgörenhetsorganisationer, o.s.v. som faktiskt sysselsätter en hel del personer) än av att kämpa för någon radikal förändring av samhället.

Sedan revolutionen bröt ut har Brödraskapets krav hela tiden varit betydligt försiktigare än demonstranternas. Det var t.ex. inte förrän efter den blodiga fredagen den 28 januari som Brödraskapet (för första gången någonsin) krävde president Mubaraks avgång. Nu talar man om reformer av konstitutionen och valsystemet men knappast om ett totalt brott med det förflutna. När regimen bjuder in Brödraskapet (och vissa utvalda oppositionspartier) till förhandlingar måste det därför ses som ett klassiskt försök att splittra rörelsen genom att kooptera dess reformistiska gren. Vad de aktivister jag talat med de senaste dagarna fruktar mest är inte heller att Brödraskapet ska "kapa revolutionen" och förvandla Egypten till ett nytt Iran – utan att man ska svika den folkliga rörelsen och göra upp med regimen om en kompromiss som lämnar det gamla systemet mer eller mindre intakt, i utbyte mot att Brödraskapet får ökat utrymme att verka i samhället. Den oron finns inte bara hos sekulära aktivister – även unga anhängare av Brödraskapet har uttryckt frustration över ledarskapets beslut att förhandla med regimen (som snabbt övergavs, kanske under tryck från gräsrötterna).

Man ska inte heller glömma att hur populärt det än är bland kommentatorer i väst att använda Brödraskapet som en slags "boogeyman" för att legitimera fortsatt stöd till Mubarak så är det inte bara Brödraskapet som USA har problem med. Det är inte bara radikala islamister som ogillar Israels politik mot palestinierna, Mubaraks stöd till USA:s krig i regionen eller Egyptens medverkan i blockaden av Gaza – det är en stor majoritet av det egyptiska folket. USA har dessutom en lång och väl dokumenterad tradition av att stödja konservativa och reaktionära krafter så fort vitala intressen står på spel. Om den egyptiska militären visar sig oförmögen att säkra den "ordnade övergång" som Washington efterlyst så kommer man vända sig till Brödraskapet i förhoppningen att nå samma mål.

När proteströrelsen undan för undan tycks radikaliseras och de vilda strejkerna sprider sig som en präriebrand (nu manar även fackliga ledare på det statliga bussbolaget till strejk med start imorgon) ökar trycket på såväl regimen som Muslimska Brödraskapet att nå en överenskommelse. Många ledande personer inom Brödraskapet är själva företagare, storbönder eller fabriksägare och vill inte se revolutionen utvecklas till någon slags klasskamp. Här kan rörelsens ideologiska mångfald och motsägelsefulla klassammansättning bli en stor osäkerhetsfaktor: precis som generalerna inte kan lita på att fotsoldater och befäl skulle lyda en order att använda våld mot demonstranterna kan Brödraskapets ledning inte lita på att de unga gräsrötterna skulle stödja en kompromiss med regimen (och även om de skule göra de utgör de bara en liten del av den bredare rörelsen, vars frånvaro från gatorna idag knappast skulle vara avgörande).

Militären, arbetarrörelsen och al-Qaida

Egyptens de facto–president Omar Suleiman (som i en intervju med ABC häromdagen förklarade att det egyptiska folket inte är redo för demokrati) skärper nu tonen mot demokratirörelsen. Via statstelevisionen varnar han för att maningar till "civil olydnad" kan leda till "kaos" – och hotar öppet med att en statskupp kan bli följden. (Rubriken på förstasidan på den statliga tidningen Al-Ahram ovan lyder "Suleiman: Egypten har två val – dialog... eller kupp").

Det är inte svårt att gissa vad Suleimhan syftar på: de senaste dagarna har nya rapporter om strejker och andra arbetarprotester kommit varje timme (bland annat från företag knutna till den strategiskt viktiga Suezkanalen), och även där de främst handlar om ekonomiska krav ger sådana protester extra kraft till den folkliga rörelsen.

De 4000 renhållningsarbetare i Giza som varit gick ut i strejk igår demonstrerar t.ex. idag för höjda löner med slagord direkt hämtade från revolutionen: Mish hanamshi, huwa hayamshi – "vi går inte, han ska gå" – vilket syftar på det statliga renhållningsbolagets chef som ska ha kallat de strejkande arbetarna för "djur" och "sopor". Arbetarna blockerar nu en viktig huvudgata i västra Kairo, och de är bara en av tiotals grupper som tagit till liknande aktioner de senaste dagarna.

Det är inte förvånande att militärregimen fruktar "civil olydnad." Om strejkvågen sprider sig till statliga myndigheter och transportsektorn har den potential att totalt lamslå statsapparaten och helt förändra revolutionens karaktär. Men arbetarrörelsens roll har än så länge knappt uppmärksammats av svenska medier, som istället väljer att göra en stor sak av en maning till jihad i Egypten som en al-Qaida-inspirerad grupp i Irak ska ha publicerat på en hemsida... Så mycket för att den här revolten skulle leda till ett "uppvaknande" även bland svenska journalister.

Massrörelsen och dess ledare

Den egyptiska revolutionen fortsätter med oförminskad styrka; dagens demonstrationer på Befrielsetorget och andra platser beskrivs som de största hittills. Samtidigt har en växande folkmassa samlats utanför parlamentet (oklart om det var en organiserad aktion eller om folk började bege sig dit helt enkelt för att området kring torget var för fullt...) och många har deklarerat att de kommer att övernatta där.

Regimens förhoppning att folket skulle vända sig mot demonstranterna på grund av det "kaos" som de orsakat har uppenbarligen kommit på skam. Mycket tyder istället på det omvända skett i takt med att livet i staden långsamt börjat återgå till någon slags "vardag". Aktivister som varit på plats på Befrielsetorget sedan demonstrationerna började berättar att de varje dag möter mängder av personer som säger att de kommit dit för första gången. Det är alltså inte bara en hård kärna av demonstranter som håller stånd på torget utan en strid ström av människor som stannar till en stund på sin lediga tid, kanske på väg till eller från jobbet. Därmed upptäckter fler och fler att verkligheten på gatan inte alls ser ut som i statstelevisionens propaganda.

Bortsett från att demonstrationerna blir större och större något viktigt på att hända med den egyptiska massrörelsen. Fler och fler yrkesgrupper börjar organisera sig både kring egna krav och till stöd för revolutionen. Idag tågade till exempel tusentals universitetslärare till Befrielsetorget för att visa sitt stöd med demonstranterna där:



Samma dag gick tusentals renhållningsarbetare i Giza ut i strejk (se video); journalister på den statsägda tidningen Rose el Youssef protesterade mot korruption och bristande professionalism inom ledningen; tusentals arbetare på Telecom Egypt demonstrerade för bättre villkor; 500 journalister, författare och andra mediepersonligheter ställde sig bakom ett upprop som fördömer de statliga mediernas svartmålning av proteströrelsen; 6000 arbetare i Suezkanalzonen gått ut i strejk (en nyhet som orsakade viss oro på världsmarknaden innan det stod klart att strejken inte påverkar trafiken genom kanalen – än så länge); och Al Ahram rapporterar om en rad andra liknande protester runt om i Egypten.

Medan regimen försöker få oppositionen att förhandla om "reformer" under militärens överhöghet verkar det som att massrörelsen håller på att utveckla sina egna former för organisering och sina egna ledargestaler. Det är uppenbarligen inte hos de existerande politiska partierna utan hos fackföreningar, yrkesförbund, studentorganisationer, ungdomsrörelser m.m. som nyckeln till rörelsens framtid finns. De otaliga strejker som nu rapporteras runt om i landet är i de flesta fall spontana aktioner – en flodvåg av uppdämt missnöje som släppts loss när polisstaten tillfälligt satts ur spel – men leder utan tvekan också till någon form av organisering. Morgondagens planerade demonstration utanför den statskontrollerade landsorganisationen EFTU:s högkvarter blir det första (men knappast det sista) provet på den fria fackföreningsrörelsens förmåga att mobilisera arbetare och tjänstemän kring sociala och ekonomiska krav, rätten till fri organisering – och för revolutionens framåtskridande mot verklig demokrati.

Fackföreningar mobiliserar - ungdomsrörelsen har fått en ledare

Hossam al-Hamalawy rapporterar att Egyptens fristående fackföreningar planerar en demonstration utanför den statskontrollerade fackliga federationen EFTU:s högkvarter på onsdag med krav på att dess ordförande Hussein Megawer ska åtalas för korruption samt att alla restriktioner på facklig organisering ska hävas. Från EFTU kommer man sedan marschera till Befrielsetorget för att stödja demonstranterna där. Det är så vitt jag vet den första organiserade fackliga manifestationen i Kairo sedan revolutionen började, och ett viktigt steg för den egyptiska fackföreningsrörelsen.

Idag tisdag planerar också universitetsprofessorer en demonstration till Befrielsetorget för att visa sitt stöd med revolutionen. Samtidigt tycks "ungdomsrörelsen" nu ha den informella ledare som journalister förgäves har letat efter sedan revolten började: aktivisten och Google-marknadschefen Wael Ghonim som frigavs igår efter att ha varit försvunnen sedan de första demonstrationerna den 25 januari. En facebook-sida med titeln "Jag ger Wael Ghonim rätten att tala i mitt namn" har i skrivande stund drygt 90 000 medlemmar och antalet ökar i rasande tempo... Här finns ett videoklipp med den första intervjun med Wael efter frigivandet med engelsk översättning.

Samtal om de arabiska upproren på Södra teatern

De arabiska upproren - början av en ny era?

Vi är mitt i en omvälvande tid; först Tunisien, därefter det bedömare menade var osannolikt - uppror i Egypten. Även Jemen, Jordanien och Qatar har skakats av gatuprotester. Vad är det som händer? Vilka kan konsekvenserna bli för de som gjort uppror? Vilka krafter kan leda nationerna när dagens autokrater fallit? Hur reagerar andra arabiska diktaturer; Marocko, Libyen, Saudi-arabien, Syrien, Kuwait och Emiraten?

Vilket ansvar har EU:s stora stater och USA för att de diktaturer som varit och det som kan komma att bli? Hur kommer väst att agera?

Välkomna till ett sökande samtal, en samling välgrundade spekulationer om vår tids viktigaste geopolitiska skeende. Medverkar gör bland annat: statsvetare Inga Brandell, SvDs Bitte Hammargren, frilansjournalist Per Björklund och Expressens Kassem Hamade. Samtalsledare: SRs Mikael Olsson.

Plats: Södra Teatern, Stockholm

Tid: Måndag den 7 februari kl 18 – 20

Fri entré

Kolla in vår nya hemsida www.reorient.se

Militären stärker sitt grepp?

Den som vill förstå dagens besked om att flera personer ur det egyptiska regeringspartiet NDP:s högsta ledning sparkats/avgått idag bör läsa Issandr el-Amranis analys här. Den stärker det som jag skrev redan när Omar Suleiman utnämndes till vicepresident: att militären utnyttjar situationen för att stärka sitt grepp och placera sina egna allierade inom regimen på ledande poster. Om den analysen stämmer förklarar det varför armén hittills förhållit sig mer eller mindre "neutral" och inte tagit en aktiv roll på gatorna (med undantag för att militärpolis de senaste dagarna tyckas ha varit inblandad i flera gripanden av både demonstranter och människorättsaktivister). För militäretablissemanget är Hosni Mubarak i nuläget inte bara en belastning; tvärtom har de allt att vinna på att låta honom sitta kvar och det politiska kaoset fortsätta tills de är klara med sin "ommöblering" inom det styrande skiktet. Det är en deprimerande utveckling för alla som hoppas att den pågående massrörelsen ska föra Egypten närmare en verklig demokrati – och det säger dessutom en hel del om den verkliga innebörden av USA:s cyniska tal om en "ordnad övergång" till demokrati under Omar Suleimans ledning...

Egypten på fötter

Jag har sagt det förut och säger det igen: hur imponerande bilderna från Befrielsetorget i Kairo än är så kan de aldrig ge rättvisa åt den massiva proteströrelse som sveper över Egypten just nu. I stad efter stad tillhör gatorna fortfarande folket, trots de senaste dagarnas försök till motoffensiv från regimen och dess allierade. Långt efter skymningen och trots kyligt väder och regn ockuperar tiotusentals demonstranter ännu ett centralt torg i Egyptens andra stad Alexandria, efter en protestmarsch som beskrivs som den största hittills. Här finns bilder från dagens demonstration i Tanta i Nildeltat och nedan ett filmklipp från Mahalla el-Kubra, ett viktigt historiskt centrum för den egyptiska textilindustrin:

Det är lätt att glömma nu, men för bara två veckor sedan var sådana här bilder något helt otänkbart i Egypten – nu har de blivit vardag. Protesternas omfattning och utbredning understryker två saker: För det första att den här rörelsen inte är begränsad till en välmående och demokratitörstande "medelklass" (koncentrerad i Kairo) utan representarar en överväldigande majoritet av det egyptiska folket. För det andra att den "fredliga övergångsperiod" med Omar Suleiman som president och den interna säkerhetsapparaten intakt som USA tycks önska sig inte är realistisk och bara kan genomföras med massiv repression. Är det verkligen rimligt att tro att de människor runt om i landet som "befriat" sina städer från polisstatens grepp utan vidare kommer att acceptera säkerhetsstyrkornas återvändande (med risk för omfattande repressalier och hämndaktioner mot de som deltagit i revolten) bara för att Mubarak tvingats lämna sin post? Jag tror inte det.

Avgörandets dag?

Otroliga scener igen i Kairo och runt om i Egypten. Folket äger fortfarande gatorna och egyptierna har visat att de står över regimens hysteriska propaganda. Utvecklingen överträffar alla förväntningar – så sent som igår kväll talade jag med en vän i Kairo som oroade sig över att regimens skrämseltaktik hade fungerat och att betydligt färre skulle våga sig ut på gatorna idag. Om det här blir avgörandets dag är omöjligt att säga; just nu känns det som att Mubarak med sin åsnementalitet mycket väl kan vägra att lämna sin post tills folket stormar palatset och fysiskt kastar ut honom ur landet. Diktatorer är ofta diktatorer av en anledning.

En ännu viktigare fråga är om folket ens kommer att nöja sig med att Mubarak avgår? "Tortyrchefen" Omar Suleiman är inte populär (förutom i Washington) och på Befrielsetorget har talkörer idag fördömt hela den sittande regeringen, som har flera militärer på viktiga poster. Den nye inrikesministern Mahmoud Wagdy är general och har tidigare varit chef för det egyptiska fängelsesystemet, vilket fått en del att skämta om (men inte utan en stor portion allvar) att han kommer att förvandla hela Egypten till fängelse...

Den politiska oppositionen kräver inte bara Mubaraks avgång utan ett omedelbart hävande av de hårda undantagslagarna, frigivande av politiska fångar (de som inte redan fritagits...) och avveckling av den omfattande interna säkerhetsapparaten – vilket är en grundläggande förutsättning för att någon slags demokratisk utveckling ska vara möjlig. Muslimska brödraskapet säger sig redo att förhandla så fort Mubarak har avgått, samtidigt försöker delar av rörelsen organisera sig kring sociala och ekonomiska krav. Striden är med andra ord långtifrån över bara för att Mubarak faller.

Ett rop på hjälp

En journalistkollega vidarebefodrade följande desperata bön om hjälp från en egyptisk aktivist:

"um really sorry Lo.. but um so scared.. massacres goin on here.. um pleeding u as a journalist n as a human being to help me in any way.. i dnt know how.. we go to peaceful dimonstrations w dnt say anythin except we want freedom.. the other day a police car was running after me trying to kill me.. and they are throwing bombs on us, they are using weapons and shotguns.. they are beating up international journalists and they killed a turkish one.. by they i mean the government.. I really dont know what is going to happen tomorrow or if i am going to live or not.. please I know how europian countries care about human rights.. please help us..

If this revolution fails, i am sure i ll be arrested or murdered.. so as a lot of other people.. I know that you cant do much.. but even sending ur governments letters or trying to cover tomorrow in the media.. anythingg.."

Otaliga andra har uttryckt samma rädsla för vad som kommer att hända med aktivister och oppositionella om demokratirörelsen krossas.

I P1-morgon i morse fick jag frågan om inte demonstranterna kommer att acceptera regimens inviter till förhandlingar och en "övergångsregering" under Omar Suleiman med sikte på valet om några månader. Jag försökte förklara varför de aldrig kommer att göra det: det finns ingen "övergångslösning" och inga fria demokratiska val så länge huvuddelen av den här mafiaregimens män sitter kvar vid makten. Man man kan inte "nästan" störta en diktatur utan att betala ett oerhört högt pris för det.

Våra "vänner" i Egypten

Utlänningar flyr Egypten i panik, ett hundratal journalister har gripits eller misshandlats på gatan av beväpnade gäng, den svenska journalisten Bert Sundström ligger på sjukhus, allvarligt skadad, efter att ha attackerats på gatan.

Visst var det så här vi hade föreställt oss den arabiska revolutionen? En urladdning av besinningslös vrede som riktar sig inte bara mot diktaturen utan oundvikligen spiller över på dess utländska uppbackare och de "otrogna" västerlänningarna? Ännu en bekräftelse på de irrationella orientalernas våldsmentalitet och fanatism?

Vi har alla blivit hjärntvättade. Av en medielogik där något dussin skäggiga män som bränner amerikanska flaggor på grund av en teckning i någon obetydlig blaska genast blir en världsnyhet. Där marginella grupper av extremister – manipulerade av auktoritära regimer i just detta syfte – utan vidare fått representera den "arabiska gatan". Av en medveten demonisering av araber och muslimer i syfte att rättfärdiga militära ockupationer och stöd till "moderata" diktaturer.

Sanningen är att jag under mina tre år i Egypten aldrig någonsin kände mig hotad. Jag kände mig tryggare i megaslummen Imbaba med 100 invånare per kvadratkilometer än jag gör på gatorna i Stockholm en vanlig lördagkväll. Under mini-intifadan i industristaden Mahalla el-Kubra i april 2008 (som gett namn till "facebookrörelsen" Shebab 6 April) var det tvärtom demonstranterna som gång på gång skyddade mig från staten. Slog en skyddande ring runt mig när säkerhetsagenter ville beslagta min kamera. Visade mig ut ur staden genom en labyrint av trånga gränder när kravallpolis blockerat alla huvudgator och våldsamma gatustrider rasade överallt.

Under den senaste veckans protester har inte en enda amerikansk flagga bränts inför TV-kamerorna, inte en enda utländsk journalist attackerats av demonstranterna – trots den utbredda ilskan mot USA:s fortsatta stöd till Mubarak.

Inte förrän i onsdags, när den väststödda egyptiska regimen drog igång sin xenofobiska våldskampanj

Det är faktiskt helt otroligt att en stat vars ekonomi är beroende av turism och amerikanskt bistånd är beredd att piska upp hat mot utlänningar på det här sättet. Det tyder på panik – regimen liknar ett skadat djur som slår vilt omkring sig. Men det visar också hur trygga regimens män känner sig med relationen till väst. USA är uppenbarligen så beroende av sin lojale "starke man" i Egypten (Mubarak eller Suleiman spelar ingen roll) att regimen kan göra nästan vad som helst utan att drabbas av betydande konsekvenser.

Ett par exempel på den egyptiska regimens delaktighet i det som Bert Sundström och andra journalister råkat ut för:

Det TV-sända fejkade "erkännandet" från en egyptisk aktivist som säger sig ha tränats av "judar" för att störta Mubarak.

En artikel i den statliga tidningen Akhbar al-Youm som hyllar folkets ingripanden mot utländska (iranska, palestinska, syriska) agenter, som gripits eller dödats runt om i Kairo efter tidningens tidigare avslöjande av den "farliga utländska konspirationen" mot Egyptens stabilitet.

Och följande youtube-klipp visar soldater och civilklädda män gripa utländska journalister (till applåder och hurrarop från några idioter på gatan):