Militären, arbetarrörelsen och al-Qaida

Egyptens de facto–president Omar Suleiman (som i en intervju med ABC häromdagen förklarade att det egyptiska folket inte är redo för demokrati) skärper nu tonen mot demokratirörelsen. Via statstelevisionen varnar han för att maningar till "civil olydnad" kan leda till "kaos" – och hotar öppet med att en statskupp kan bli följden. (Rubriken på förstasidan på den statliga tidningen Al-Ahram ovan lyder "Suleiman: Egypten har två val – dialog... eller kupp").

Det är inte svårt att gissa vad Suleimhan syftar på: de senaste dagarna har nya rapporter om strejker och andra arbetarprotester kommit varje timme (bland annat från företag knutna till den strategiskt viktiga Suezkanalen), och även där de främst handlar om ekonomiska krav ger sådana protester extra kraft till den folkliga rörelsen.

De 4000 renhållningsarbetare i Giza som varit gick ut i strejk igår demonstrerar t.ex. idag för höjda löner med slagord direkt hämtade från revolutionen: Mish hanamshi, huwa hayamshi – "vi går inte, han ska gå" – vilket syftar på det statliga renhållningsbolagets chef som ska ha kallat de strejkande arbetarna för "djur" och "sopor". Arbetarna blockerar nu en viktig huvudgata i västra Kairo, och de är bara en av tiotals grupper som tagit till liknande aktioner de senaste dagarna.

Det är inte förvånande att militärregimen fruktar "civil olydnad." Om strejkvågen sprider sig till statliga myndigheter och transportsektorn har den potential att totalt lamslå statsapparaten och helt förändra revolutionens karaktär. Men arbetarrörelsens roll har än så länge knappt uppmärksammats av svenska medier, som istället väljer att göra en stor sak av en maning till jihad i Egypten som en al-Qaida-inspirerad grupp i Irak ska ha publicerat på en hemsida... Så mycket för att den här revolten skulle leda till ett "uppvaknande" även bland svenska journalister.