Massrörelsen och dess ledare

Den egyptiska revolutionen fortsätter med oförminskad styrka; dagens demonstrationer på Befrielsetorget och andra platser beskrivs som de största hittills. Samtidigt har en växande folkmassa samlats utanför parlamentet (oklart om det var en organiserad aktion eller om folk började bege sig dit helt enkelt för att området kring torget var för fullt...) och många har deklarerat att de kommer att övernatta där.

Regimens förhoppning att folket skulle vända sig mot demonstranterna på grund av det "kaos" som de orsakat har uppenbarligen kommit på skam. Mycket tyder istället på det omvända skett i takt med att livet i staden långsamt börjat återgå till någon slags "vardag". Aktivister som varit på plats på Befrielsetorget sedan demonstrationerna började berättar att de varje dag möter mängder av personer som säger att de kommit dit för första gången. Det är alltså inte bara en hård kärna av demonstranter som håller stånd på torget utan en strid ström av människor som stannar till en stund på sin lediga tid, kanske på väg till eller från jobbet. Därmed upptäckter fler och fler att verkligheten på gatan inte alls ser ut som i statstelevisionens propaganda.

Bortsett från att demonstrationerna blir större och större något viktigt på att hända med den egyptiska massrörelsen. Fler och fler yrkesgrupper börjar organisera sig både kring egna krav och till stöd för revolutionen. Idag tågade till exempel tusentals universitetslärare till Befrielsetorget för att visa sitt stöd med demonstranterna där:



Samma dag gick tusentals renhållningsarbetare i Giza ut i strejk (se video); journalister på den statsägda tidningen Rose el Youssef protesterade mot korruption och bristande professionalism inom ledningen; tusentals arbetare på Telecom Egypt demonstrerade för bättre villkor; 500 journalister, författare och andra mediepersonligheter ställde sig bakom ett upprop som fördömer de statliga mediernas svartmålning av proteströrelsen; 6000 arbetare i Suezkanalzonen gått ut i strejk (en nyhet som orsakade viss oro på världsmarknaden innan det stod klart att strejken inte påverkar trafiken genom kanalen – än så länge); och Al Ahram rapporterar om en rad andra liknande protester runt om i Egypten.

Medan regimen försöker få oppositionen att förhandla om "reformer" under militärens överhöghet verkar det som att massrörelsen håller på att utveckla sina egna former för organisering och sina egna ledargestaler. Det är uppenbarligen inte hos de existerande politiska partierna utan hos fackföreningar, yrkesförbund, studentorganisationer, ungdomsrörelser m.m. som nyckeln till rörelsens framtid finns. De otaliga strejker som nu rapporteras runt om i landet är i de flesta fall spontana aktioner – en flodvåg av uppdämt missnöje som släppts loss när polisstaten tillfälligt satts ur spel – men leder utan tvekan också till någon form av organisering. Morgondagens planerade demonstration utanför den statskontrollerade landsorganisationen EFTU:s högkvarter blir det första (men knappast det sista) provet på den fria fackföreningsrörelsens förmåga att mobilisera arbetare och tjänstemän kring sociala och ekonomiska krav, rätten till fri organisering – och för revolutionens framåtskridande mot verklig demokrati.