Avgörandets dag?

Otroliga scener igen i Kairo och runt om i Egypten. Folket äger fortfarande gatorna och egyptierna har visat att de står över regimens hysteriska propaganda. Utvecklingen överträffar alla förväntningar – så sent som igår kväll talade jag med en vän i Kairo som oroade sig över att regimens skrämseltaktik hade fungerat och att betydligt färre skulle våga sig ut på gatorna idag. Om det här blir avgörandets dag är omöjligt att säga; just nu känns det som att Mubarak med sin åsnementalitet mycket väl kan vägra att lämna sin post tills folket stormar palatset och fysiskt kastar ut honom ur landet. Diktatorer är ofta diktatorer av en anledning.

En ännu viktigare fråga är om folket ens kommer att nöja sig med att Mubarak avgår? "Tortyrchefen" Omar Suleiman är inte populär (förutom i Washington) och på Befrielsetorget har talkörer idag fördömt hela den sittande regeringen, som har flera militärer på viktiga poster. Den nye inrikesministern Mahmoud Wagdy är general och har tidigare varit chef för det egyptiska fängelsesystemet, vilket fått en del att skämta om (men inte utan en stor portion allvar) att han kommer att förvandla hela Egypten till fängelse...

Den politiska oppositionen kräver inte bara Mubaraks avgång utan ett omedelbart hävande av de hårda undantagslagarna, frigivande av politiska fångar (de som inte redan fritagits...) och avveckling av den omfattande interna säkerhetsapparaten – vilket är en grundläggande förutsättning för att någon slags demokratisk utveckling ska vara möjlig. Muslimska brödraskapet säger sig redo att förhandla så fort Mubarak har avgått, samtidigt försöker delar av rörelsen organisera sig kring sociala och ekonomiska krav. Striden är med andra ord långtifrån över bara för att Mubarak faller.