Egypten på fötter

Jag har sagt det förut och säger det igen: hur imponerande bilderna från Befrielsetorget i Kairo än är så kan de aldrig ge rättvisa åt den massiva proteströrelse som sveper över Egypten just nu. I stad efter stad tillhör gatorna fortfarande folket, trots de senaste dagarnas försök till motoffensiv från regimen och dess allierade. Långt efter skymningen och trots kyligt väder och regn ockuperar tiotusentals demonstranter ännu ett centralt torg i Egyptens andra stad Alexandria, efter en protestmarsch som beskrivs som den största hittills. Här finns bilder från dagens demonstration i Tanta i Nildeltat och nedan ett filmklipp från Mahalla el-Kubra, ett viktigt historiskt centrum för den egyptiska textilindustrin:

Det är lätt att glömma nu, men för bara två veckor sedan var sådana här bilder något helt otänkbart i Egypten – nu har de blivit vardag. Protesternas omfattning och utbredning understryker två saker: För det första att den här rörelsen inte är begränsad till en välmående och demokratitörstande "medelklass" (koncentrerad i Kairo) utan representarar en överväldigande majoritet av det egyptiska folket. För det andra att den "fredliga övergångsperiod" med Omar Suleiman som president och den interna säkerhetsapparaten intakt som USA tycks önska sig inte är realistisk och bara kan genomföras med massiv repression. Är det verkligen rimligt att tro att de människor runt om i landet som "befriat" sina städer från polisstatens grepp utan vidare kommer att acceptera säkerhetsstyrkornas återvändande (med risk för omfattande repressalier och hämndaktioner mot de som deltagit i revolten) bara för att Mubarak tvingats lämna sin post? Jag tror inte det.