Finns inte mycket att säga just nu. Omar Suleiman gick rakt på sak, för ovanlighetens skull. Det kan visa sig vara en viktig detalj att Mubarak "beslutat" (eller kanske tvingats) att lämna makten till militärledningen, och inte vicepresidenten. Det tyder på att generalerna är smarta nog att inse att Suleiman inte går hem hos folket (eller att de har egna skäl att inte vilja se honom som president). En kupp av något slag? Möjligen. Men också slutet på en mans 29-åriga tyranni över 80 miljoner människor, kulmen på tre veckor orädd kamp för frihet, en oöverträffad demonstration av folkmakt. Början på en lång och svår kamp, utan tvekan. Men först en paus för att fira!
No comments:
Post a Comment