"Det här handlar inte om Muslimska brödraskapet"

Den liberala egyptiska debattören Mona Eltahawy på CNN: "It's a moral imperative to support Egyptians that want freedom and dignity ... I'm an Egyptian living through the most exciting time of my life, I'm really dismayed by the media obsession with the Muslim brotherhood and with this idea of chaos and looting. ... This is a revolution happening. Let's focus on the courage of those Egyptians who have stood up to Mubarak's security thugs."

EU:s dubbelmoral

Låt mig se om jag har fattat det här rätt: Europeiska unionens utrikesministrar samlades idag för att utfärda nya sanktioner mot regimen i Vitryssland samtidigt som man utfärdade ett tandlöst dokument där man manar den egyptiska regimen att "hålla fria och rättvisa val" samtidigt som man manar "alla parter" (det vill säga militärdiktaturen och folket) att undvika våld. Flera utrikesministrar varnade också det egyptiska folket för att välja "extremism och radikalism". Carl Bildt är mycket nöjd, förstås, men oroar sig för att stängningen av internet ska skada den egyptiska turistnäringen.

Egyptens vänster och revolutionen

Många har frågat mig om den egyptiska vänsterns och arbetarrörelsens eventuella roll i massrörelsen mot Mubarak. Jag lovar att återkomma till det (håll också utkik efter artiklar i veckans nummer av Arbetaren Zenit och Flamman) men vill under tiden rekommendera den här intervjun med vänsteraktivisten och journalisten Hossam al-Hamalawy gjord av Mark LeVine för Al Jazeera.

Igår publicerade också brittiska LO följande intressanta uttalande från det fristående fackliga egyptiska stödcentret CTUWS i Egypten (Center for Trade Union and Workers Services) på sin hemsida:

"Today, representatives of the Egyptian labor movement, made up of the independent Egyptian trade unions of workers in real estate tax collection, the retirees, the technical health professionals and representatives of the important industrial areas in Egypt: Helwan, Mahalla al-Kubra, the tenth of Ramadan city, Sadat City and workers from the various industrial and economic sectors such as: garment & textiles, metals industry, pharmaceuticals, chemical industry, government employees, iron and steel, automotive, etc... agreed to hold a press conference at 3:30pm this afternoon in Tahrir Square next to Omar Effendi Company store in downtown Cairo to announce the organization of the new Federation of Egyptian Trade Unions and to announce the formation of committees in all factories and enterprises to protect, defend them and to set a date for a general strike. And to emphasize that the labor movement is in the heart and soul of the Egyptian Peoples' revolution and its emphasis on the support for the six requirements as demanded by the Egyptian People's Revolution. To emphasize the economic and democratic demands voiced by the independent labor movement through thousands of strikes, sit-ins and protests by Egyptian workers in the past years."

Organiseringen fortsätter...

PS. Några andra äldre inlägg på bloggen som rör vänstern och arbetarrörelsen i Egypten:

Finns det en levande vänster i Egypten?

Vänstern och Brödraskapet

Tågkatastrofer och facklig kamp

Egyptens fria fackliga rörelse behöver internationell solidaritet

Facklig rörelse utmanar regimen

Mot en folklig rörelse för demokrati

När ett namn verkligen betyder något

Jag vill varmt rekommendera bloggen "The people want to bring down the Regime" – ett samarbete mellan flera journalister och demokratiaktivister på plats i Kairo. Där publiceras såväl raka rapporter som mer filosofiska iaktagelser, som den här om atmosfären på Befrielsens torg:

"Beyond this a man stood holding a piece of paper above his head reading, “have some respect for yourself Mubarak and leave”. To the side of him men sweeped the ground and picked up litter, a sight I have witnessed numerous times in Tahrir Square and which never fails to move me; Cairo is a notoriously filthy city and littering is a huge problem; now here was one man picking up tiny bits of paper off the ground – he has reclaimed ownership and now he and the thousands of others sleeping, eating, singing and resisting in the square feel a duty to look after it and surrounding streets in a way the government never did."

Jag har korsat Midan Tahrir – Befrielsens torg – hundratals gånger utan att reflektera över dess namn. Det så kallade "torget" domineras av en hårt trafikerad rondell, kantad av den egyptiska byråkratins högborg Mugamma på den ena sidan och det egyptiska muséet på den andra. Den öppna ytan framför muséet har varit avspärrad i åratal, men nu lever torget äntligen upp till sitt namn. Det har inte bara blivit hela folkets egendom utan har blivit ett symboliskt centrum för hela arabvärldens kamp för frihet.

Militären kan inte stå emot

Demonstranterna i Kairo håller ut och nya demonstrationer väntas runt om i landet idag. För varje dag som protesterna fortsätter blir det svårare för militären att stå emot folkets krav; bland fotsoldater och lågt rankade befäl finns utan tvekan ett utbrett stöd för demonstranterna – i många fall helt öppet. Båda demonstranterna och generalerna vet att många soldater skulle vägra öppna eld mot sitt eget folk – och militärledningen måste dessutom räkna med risken för en militärkupp av någon grupp inom mellanskiktet i armén som sympatiserar med oppositionen.

Annat nytt just nu:

Israel vädjar till världen att försvara Mubarak

Amerikanska akademiker i öppet brev till Obama: Sluta stödja Mubarak

Issandr el-Amrani har ställt samman två kartor över alla toppnamnen i regimen – militärledningen och det styrande partiet NDP, för den som är intresserad. Vad som saknas är förstås den interna säkerhetstjänsten som av förklarliga skäl inte är lika öppen.

DN skriver i dag i sin huvudledare att "kampen för demokrati måste stödjas" men förklarar inte hur. Kritiken mot EU:s och USA:s långvariga stöd till regionens diktaturer eller Carl Bildts fortsatta tystnad kring Mubaraks massakrer lyser också med sin frånvaro. Det gör allt tal om stöd till folkets kamp till ren opportunism.

Eskilstuna-Kuriren intar en betydligt rakare hållning i en mycket bra ledartext som avslutas med en uppmaning till den svenska regeringen: "Svårare att förstå är mumlandet från Sverige, som inte deltar i något storpolitiskt maktspel i Mellanöstern. Utrikesminister Carl Bildt nöjer sig med att uttrycka oro, hoppas på en demokratisk utveckling och distanserat analysera orsakerna till protesterna – ”demografisk tsunami”. En verklig demokratisering av Egypten kräver Mubaraks avgång. Det säger demonstranterna i Egypten. Det bör även Sverige göra."

SvD har en intervju med en av Muslimska Brödraskapets ledare, Abd Al-monem Abo Al-fotouh. Rubriken betonar naturligtvis att islamisterna skulle sopa hem ett fritt val om det hölls idag, men notera att Abo Al-Fotouh själv medger att rörelens verkliga väljarstöd ligger på 20-25 procent och att kanske 5-10 procent av demonstranterna är deras sympatisörer, vilket jag tror är en ärlig och hyfsat korrekt bedömning. Det har hela tiden varit uppenbart för alla att Muslimska Brödraskapet inte leder den här rörelsen (se t.ex. den här bilden av Sarah Carr som fångar demonstranternas mångfald). När MB och den övriga oppositionen nu håller dörren öppen för förhandlingar med Omar Suleiman om politiska reformer och val är frågan om de har folket med sig – många egyptier på gatorna vill se inte bara Mubarak utan även Suleiman och andra av regimens toppfigurer utkastade ur landet eller ställda inför rätta.

UPPDATERING: Muslimska brödraskapet står nu bakom maningarna till generalstrejk med början idag. Samtidigt går mindre oppositionspartier och ungdomsgrupper ett steg längre och utfärdar ett ultimatum (!) till militären, som uppmanas att tydlig välja sida i folkets kamp mot regimen senast på torsdag. På fredag manas folket därefter till protestmarscher mot parlamentet, TV-huset och presidentpalatset...

UPPDATERING: Al Jazeera English rapporterar att en massiv och växande protestmarsch rör sig genom arbetarklasstadsdelen Shubra på väg mot centrala Kairo.

Egyptiska slagord...

Någon har satt ihop en lista med populära slagord från gatorna i Egypten. Snabb översättning av några här:

ثورة ثورة حتى النصر…يسقط يسقط حسني مبارك

Thawra thawra hata al nasr... yasqut yasqut Hosni Mubarak

Revolution, revolution till segern – ned ned med Mubarak

مش هنمشي..هو يمشي…ارحل ارحل يا مبارك

Mish hanamshi, huwa hayamshi, irhal irhal ya Mubarak

Vi ger försvinner inte... han ska försvinna... försvinn försvinn Hosni Mubarak

يا جمال قول لأبوك شعب مصر بيكرهوك

Ya Gamal 'ul abuk, sha'ab Masr byakrahu

Gamal säg till din far, Egyptens folk hatar honom

عيش…حرية…كرامة إنسانية

'aish, hurrya... karama, insaniyya

Bröd (betyder också liv), frihet, värdighet och mänsklighet

الشعب يريد إسقاط النظام

As-sha'ab yurid isqat al nizaam

Folket vill att regimen ska falla

يا عسكري بتضرب ليه، هو انا مش مصري ولا إيه

Ya 'askari btadrab leyh, huwa ana mish masry walla eyh?

Å soldat varförs skjuter/slår du, är jag inte egyptier eller vad?

بنقول لك يا مبارك مليون مرة…احنا كمصر عايزينك برة

bna'ulak ya mubarak milion marra, ihna kamasr 'aizeenak barra

Vi har sagt till dig en miljon gånger Mubarak, Egypten vill ha dig utomlands

مصر لكل المصريين من غير فاسد ولا عميل

Masr likull al-masriyeen, min gheir faased wala 'amil

Egypten till alla egyptier, utan korruption och utländska agenter

يا حرية فينك فينك…حسني مبارك بينا وبينك

Ya horreya finak finak... Hosni Mubarak beyni wa beynak

Frihet var är du var är du... Hosni Mubarak står mellan dig och mig.

Dödspatruller på gatorna?

Jag har varit försiktig med att sprida den här typen av historier, som varit rikligt förekommande på twitter det senaste dygnet. Men följande skakande vittnesmål kommer via Issandr el-Amrani – en vanligtvis mycket sansad och trovärdig journalist baserad i Kairo – på bloggen The Arabist:

"I just got a call from an eyewitness to a situation near my neighborhood. The person is a member of one of the Popular Committees (the citizen's watch groups protecting streets) in Mounira, a middle class central Cairo area. This morning around 6:30am a car drove up the street leading from Qasr al-Aini St. to Saad Zaghloul metro station. The citizen watch didn't let them go through at first, but then they showed them their State Security IDs, so they were allowed to pass. At the end of the street they stopped, opened the rear of the vehicle and dumped a body out. The citizen watch people ran towards them, and the State Security fired a few shots before getting back into the car. Another car sped in the Citizen Watch's direction and hit two of them companions before fleeing. When the neighborhood people reached the body, they saw it was a dead man who had been shot in the stomach. He is unidentified and the body been taken to Mounira's hospital.

A note on this: there have been widespread reports of security forces being involved in the looting and violence that has taken place. This is one of the many incidents I have heard about. No doubt we'll hear of more."

Oavsett sanningshalten i de otaliga vittnesmålen om liknande incidenter förmedlar de något av den skräck som många egyptier känner just nu – inte främst på grund av den skadegörelse och plundring som ägt rum (och som enligt otaliga vittnen på marken överdrivits kraftigt i medierna) utan för vad säkerhetsapparaten kan tänkas ta sig till för att skrämma folket till underkastelse.

Aktivister manar till "Miljonmarsch" på tisdag

Aktivister i Egypten sprider nu flygblad med maning till en "marsch av miljoner" i Kairo på tisdag:

Advokatfacket i Alexandria manar i sin tur till en "kraftfull" demonstration med advokater och domare i sina svarta rockar i Alexandria imorgon klockan 12 (via Muslimska brödraskapets hemsida.).

Under tiden kommer rapporter om att uniformerade poliser åter syns på gatorna i Nasr City och på andra håll. Det bådar inte gott för morgondagen.

Säkerhetsstyrkorna beordras tillbaka - ElBaradei söker ledande roll

Al Jazeera rapporterar nu att inrikesministeriet beordrat sina styrkor tillbaka ut på gatorna runt om i landet imorgon, med undantag för området i centrala Kairo där demonstranterna samlats. Om det verkligen händer är risken för förnyat våld mycket stor. Samtidigt frågar sig många vem som egentligen är inrikesminister – regeringen avskedades ju igår och någon ny har inte annonserats formellt så vitt jag vet, förutom premiärministern Ahmed Shafik.

Samtidigt har den förre IAEA-chefen ElBaradei nu gett sig ut på Befrielsens torg för att tala till demonstranterna – eller snarare hålla en presskonferens mitt ibland dem. ElBaradei möts med skepsis eller sarkasm bland många oberoende egyptiska aktivister och bloggare samt oppositionella på vänsterkanten, som insisterar på att detta är ett folkligt uppror utan politiska ledare. De har fullständigt rätt i det, men i praktiken lär ElBaradei åtminstone på kort sikt spela någon slags politisk roll om militärregimen bryter samman. Han har uppenbarligen redan accepterats som den politiska oppositionens talesman av såväl Muslimska brödraskapet och sekulära partier. Om någon form av civil övergångsregering skulle utses är det mycket troligt att han kommer att ingå där – kanske rentav leda den tills någon form av val kan hållas (med eller utan sedvanlig manipulation).

Om militären istället vägrar göra eftergifter kan massrörelsen på gatorna fortsätta att radikaliseras – slagorden har under dagen på sina håll ändrats från "folket vill att regimen ska falla" till uppmaningar om att Mubarak ska hängas eller ställas inför rätta. Då kan vi få se en helt annan utveckling där ElBaradei snabbt hamnar i skuggan.

Jag har sagt det förut till många som frågat mig om inte den egyptiska revolutionen bara kommer att leda till ett "nytt Iran": USA:s och västvärldens fortsatta stöd för diktaturen medan den mördar sitt eget folk är den bästa garantin för att reaktionära krafter i landet stärks. Det bästa stödet till progressiva krafter i Egypten är däremot internationell solidaritet med folkets kamp för demokrati och rättvisa. Med polisstaten för tillfället satt ur spel pågår nu en intensiv organisering i bostadsområden och på arbetsplatser runt om i landet. Där finns det verkliga fröet till en ny demokratisk ordning.

Några ord om Mubaraks tilltänkta efterträdare

Några ord från The New Yorker om Egyptens nye vicepresident och den man som sannolikt sitter på den verkliga makten i landet för tillfället, Omar Suleiman. Till hans främsta meriter hör att han sedan slutet av 90-talet ansvarat för CIA:s hemliga tortyrprogram:

"As laid out in greater detail by Stephen Grey, in his book “Ghost Plane,” beginning in the nineteen-nineties, Suleiman negotiated directly with top Agency officials. Every rendition was greenlighted at the highest levels of both the U.S. and Egyptian intelligence agencies. Edward S. Walker, Jr., a former U.S. Ambassador to Egypt, described Suleiman as “very bright, very realistic,” adding that he was cognizant that there was a downside to “some of the negative things that the Egyptians engaged in, of torture and so on. But he was not squeamish, by the way.”"

Den perfekta efterträdaren i USA:s och västvärldens ögon, med andra ord...

Medieblackouten skärps - armén hotar skjuta skarp

Två oroväckande besked från Al Jazeeras reportrar i Egypten den senaste halvtimmen:

"Aljazeera Cairo bureau has been shut down. Just visited by plain clothes govt security, TV uplink is now closed."

"AlJazeera crew leave Suez as no longer safe to be there. Direct threats made against jazeera. Unsure where anger originating?Thugs?"

UPPDATERING: Al Jazeera English har uppenbarligen hittat sätt att kringå förbudet och fortsätter tills vidare att sända med live-bilder från Befrielsens Torg där ett växande antal demonstranter samlas. Följ utvecklingen här.

UPPDATERING: Rapporter från Kairo gör gällande att armén har fått tillstånd att skjuta skarpt mot demonstranter och militären har skärpt sina varningar i statlig TV – men befäl på marken ska ha sagt till demonstranter att de inte kommer lyda. Helikoptrar och stridsflygplan(!) rör sig nu i luften – folkmassan svarar med en röst "folket vill att regimen ska falla" varje gång flygplanen flyger över torget.

UPPDATERING: Vittnen uppger att uppemot 100 000 människor deltog i protestmarscher i Egyptens andra största stad Alexandria idag i samband med begravningarna av de demonstranter som dödades igår.

UPDDATERING: Armébefäl på marken fortsätter säga till demonstranterna att de inte står emot dem, rapporterar Al Jazeera Arabic. På twitter rapporteras stora demonstrationer även på andra torg i Kairo.

"Jag kysser dammet under era fötter"

Kritiskt läge

Två läsvärda texter om situationen i Egypten just nu:

På bloggen Ma3at fångar en kvinnlig demonstrant stämningen på gatorna i Kairo: "Yesterday I was terrified, I was freaked out like never before. I was shaking in bed trying to convince myself to sleep. I actually thought of writing a note and posting it on my fridge incase I died. Now I feel elated." Läs hela.

På arabist skriver Issandr el-Amrani om militärens roll och försök att koppla greppet: "For me, Omar Suleiman being appointed VP means that he's in charge. This means the old regime is trying to salvage the situation. Chafiq's appointment as PM also confirms a military in charge. These people are part of the way Egypt was run for decades and are responsible for the current situation. I suspect more and more people, especially among the activists, are realizing this." Läs hela.

Som jag skrev igår visar gårdagens utnämningar att kärnan i den gamla regimen försöker behålla greppet om situationen. Det egyptiska folket inser naturligtvis samma sak, och många rapporter tyder på att relationen mellan demonstranter och de soldater som kallats ut på gatorna snabbt försämrades efter beskedet om Suleimans utnämning.

Läget är nu kritiskt. Idag på morgonen meddelade egyptens informationsminister (i den regering som egentligen ska ha sparkats av Mubarak i går!) att Al Jazeeras kontor i Kairo ska stängas. Bland aktivister som fortfarande har tillgång till twitter växer nu oron för vad den tilltagande medieblackouten innebär. Många tänker fortsätta demonstrera idag och oppositionen manar sedan igår till generalstrejk – frågan är i vilken utsträckning militärens skrämseltaktik och manipulation fungerar.

Säga vad man vill om Israelis regering och medier, men deras uppriktighet om att de vill att den egyptiska förtryckarregimen ska överleva känns uppfriskande vid sidan av Carl Bildts fortsatta hyckleri och svammel. I ett läge där runt 150 personer har bekräftats döda – det verkliga antalet dödsoffer är troligen långt större med tanke på alla städer utan medial närvaro – lyckas vår utrikesminister klämma ur sig det här: "Den utdragna instabiliteten är självfallet till betydande skada."

Tips: Läs också Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Ps. Läs också denna klarsynta analys av militärens roll och de växande spänningar som troligen existerar inom armén just nu – och som lär förvärras ju längre situationen fortsätter.

Min vän Sarah Carr ger också en bra bild av stämningen i Kairo just nu i det här inlägget.

Folket organiserar sig

Vem hade kunnat föreställa sig det här för bara några dagar sedan? I tre decennier har folksamlingar på fler än 5 personer varit förbjudna under stränga undantagslagar och alla former av självständig organisering kvästs av säkerhetspolisen – ikväll kontrolleras stora delar av Kairo av spontant organiserade medborgarkomittéer och ögonvittnen beskriver mediernas rapportering om plundring och "kaos" som kraftigt överdrivna.

Under dagen har det rapporterats att en koalition av egyptiska vänstergrupper sprider en maning till generalstrejk från och med söndag med krav på Mubaraks avgång samt en nationell samlingsregering helt fri från representanter från det tidigare styrande partiet NDP. Egyptens vänster är inte särskilt stor men har en väl etablerad närvaro i de flesta större städer och på universiteten, och det finns nätverk av fackliga aktivister på många fabriker och arbetsplatser som skulle kunna sprida ett sådant upprop.

Egypten har inte haft en fri arbetarrörelse sedan 50-talet men har en lång historia av facklig kamp. Massiva strejker spelade en avgörande roll under den utdragna kampen mot den brittiska kolonialismen under 1900-talets första hälft och den traditionen har återupplivats under de senaste årens våg av vilda strejker – som utan tvekan bidragit till att bana väg för den pågående revolten. Det har redan rapporterats om strejker i Suez idag och om de sprider sig de närmaste dagarna hänger regimens och militärens grepp om landet på en allt skörare tråd. Oavsett vad som händer kommer Egypten aldrig mer bli sig likt.

Militären gör sitt drag - omvärlden tiger

Läget i Egypten är extremt allvarligt och förvärras timme för timme. Beslutet att utse chefen för underättelsetjänsten Omar Suleiman till vicepresident och förre flygvapenchefen Ahmed Shafik till premiärminister kan bara tolkas som första steget mot en kontrarevolutionär militärkupp. Suleiman är sedan många år en av Mubaraks trognaste hantlangare och i praktiken ansvarig för stora delar av utrikespolitiken, inte minst det nära säkerhetssamarbetet med Israel och USA. Samtidigt tycks militären nu på flera håll ha vänt sig mot demonstranterna – från Suez rapporteras att armén rensat gatorna och till och med gripit demonstranter.

Rena gatustrider mellan demonstranter och tungt beväpnad polis har nu pågått i flera timmar utanför inrikesministeriet i centrala Kairo. Levande ammunition används av polisen och många dödsoffer rapporteras av journalister på plats. Ögonvittnen runt om i landet talar om beväpnade gäng på motorcyklar som rör sig på gatorna och dirigerar plundring och skadegörelse. Vissa av dessa har övermannats och ertappats med polisvapen och ID från den interna säkerhetstjänsten. I delar av Alexandria har armén dragit sig tillbaka och lämnat över kontrollen antingen till invånarna som nu organiserar sig i spontana medborkommittéer eller till beväpnade gäng lojala med regimen – så kallade baltagiyya. Uniformerade poliser eller säkerhetsstyrkor syns nästan ingenstans.

Mitt i allt detta skickar vår utrikesminister Carl Bildt följande fullkomligt bizarra uttalande på twitter: "Demographic tsunami South of the Mediterranean is great potential for future for these countries - but means pressure for change at present." USA och Storbritannien manar i sin tur Mubarak att göra allvar av sina löften om "reformer" men vägrar ta sin hand från den egyptiska regimen samtidigt som man manar de obeväpnade egyptiska demonstranterna att uttrycka sig "fredligt." Den svenska regeringens och västvärldens fortsatta stöd till regimen in i det sista är ett svek som aldrig kommer att glömmas – vare sig av arabvärlden eller av någon människa som tror på demokrati, medmänsklighet och solidaritet världen över.

Mubaraks öde är beseglat

Allt tyder på att Hosni Mubaraks tid som Egyptens president i praktiken är över efter 30 år vid makten. Fullständig anarki råder i hela landet (rättelse: inte fullständig – rapporter kommer nu om medborgarkommittéer som organiserar sig för att dirigera trafik och skydda butiker från plundring!) och höga militära befälhavare säger anonymt till Al Jazeeras korrespondent i Suez att Mubarak måste bort. Tiotusentals människor i Kairo tycks vara på fötter idag och på väg mot Befrielsens torg, trots arméns och säkerhetsstyrkornas fortsatta närvaro och trots att ett nytt utegångsförbud utlysts från kl 16 idag (15.00 svensk tid). Växande folkmassor omringar just nu den statliga TV-bolagets byggnad i centrala Kairo.

Muslimska brödraskapet, som inför fredagens demonstration inte nämnde presidenten utan bara krävde regeringens avgång och politiska reformer, förklarade omedelbart efter Mubaraks tal att presidenten måste avgå. De har förstått vad som är på gång – den enda som inte insett det är Mubarak själv. Efter TV-talet igår kväll där han meddelade att han avskedat regeringen bytte demonstranter slagord från "Folket vill att regeringen ska falla" till "Folket vill att presidenten ska falla", som för att göra det lättare för Mubarak att förstå att det är honom personligen deras ilska riktar sig mot.

Frågan är vad som händer nu. Den egyptiska militären får 1,3 miljarder dollar i bistånd från USA årligen och har ett starkt intresse av att bevara status quo. Men man vill knappst bli ihågkommen som en armé som försvarade en avskydd diktator in i det sista. Det är också högst tveksamt om befälhavare vågar ge order om att öppna eld mot demonstrationer – och ännu mer tveksamt i vilken utsträckning soldaterna skulle lyda. Ett möjligt scenario är att arméledningen försöker ersätta Mubarak med någon ur sina egna led. Ett alternativ är att de försöker förhandla fram någon slags övergångsregering med representanter för oppositionen. Någon slags förhandlingar och maktkamp inom regimen pågår utan tvekan bakom kulisserna just nu – men den viktigaste faktorn kan i slutändan bli de demonstrerande massornas beslutsamhet, som inte direkt tycks ha minskat under natten.

Vilken sida står du på, Carl Bildt?

Samtidigt som protesterna fortsätter i massiv skala börjar rapporterna nu komma in om dödsoffer runt om i Egypten under gårdagens protester. Al Jazeeras korrespondenter bekräftar minst ett 70-tal döda på en handfull bårhus i Alexandria, Kairo och Suez. Allt talar för att antalet döda kan räknas i hundratal runt om i landet. Det rör sig om oräkneliga massakrer på demonstranter som bara kräver rätten att själva få välja vem som ska styra dem.

Trots det, och trots att Sverige både exporterar militär utrustning och ger bistånd till Egypten via EU:s grannskapspolicy, har vår utrikesminister Carl Bildt hittills vägrat fördöma den egyptiska regimens massiva övervåld. Däremot har han kritiserat den egyptiska statens censur av internet! Medan obeväpnade människor skjuts ned på gatorna talar Carl Bildt om höstens "presidentval" som avgörande för Egyptens politiska framtid. Det är en attityd som är lika verklighetsfrämmande som Mubaraks egen, när han igår kväll förklarade sig fast besluten att sitta kvar vid makten. Den svenska regeringen måste ta ställning nu!

En manifestation planeras utanför den egyptiska ambassaden i Stockholm, Strandvägen 35, kl 15.00 idag lördag. Kom dit och visa ditt stöd för det egyptiska folkets kamp!

Läs också:

På vilken sida står den svenska regeringen? (SVD Brännpunkt)

Så visar vi vår solidaritet med det egyptiska folket (SVT Debatt)

Hur man blir av med en diktator

Solidaritet

Stolthet blandades med oro när ett 50-tal personer, mestadels egyptier, samlades utanför den egyptiska ambassaden i Stockholm ikväll för att visa sitt stöd för den egyptiska revolutionen. Tidigare idag samlades en mindre grupp egyptiska studenter från KTH i samma syfte – fler bilder här.

Kaos

Demonstrationer i nästan alla provinser i Egypten nu. Se Al Jazeera här på arabiska (dock utan live-bilder än så länge) och nyhetssändningar på engelska här. Våldsamma sammandrabbningar har redan börja på flera platser; vittnen talar om gummikulor och tårgas så fort människor kommit ut ur moskéerna. Detta är vansinne.

UPPDATERING: Stor demonstration i Jordaniens huvustad Amman pågår också just nu:

"Vi har redan vunnit en stor seger."

Läs intervjun med den egyptiska aktivisten Salma Said i Fria Tidningen.

Suez igår - idag?

Skrämmande bilder från gårdagens sammandrabbningar i Suez. Har nu på morgonen hört från trovärdiga källor att den egyptiska armén har börjat kalla in män upp till 30-årsåldern – men omöjligt att säga i vilken omfattning. Al Jazeera och andra medier rapporterar att specialstyrkor rör sig på gatorna i centrala Kairo idag. Illavarslande.

USA: "Mubarak är ingen diktator"

I och för sig inte oväntat men likväl vämjeligt: USA:s vicepresident Joe Biden i en TV-intervju igår kväll: "Mubarak är ingen diktator och bör inte avgå." Vår egen utrikesminister Carl Bildt går inte riktigt lika långt i sitt stöd för den egyptiska regimen men säger i princip samma sak på sin blogg, där han säger att Egypten är "ett samhälle som trots uppenbara begränsningar är långt öppnare än åtskilliga andra i regionen" och att "nyckeln till landets omedelbara politiska framtid ligger i presidentvalet i september." Inte ett ord om regimens massiva övervåld som resulterat i flera döda demonstranter.

Blackout

Fler bilder börjar komma ut från gårdagens protester i Suez. Sedan igår kväll har det också rapporterats om en tilltagande blackout av internet och telekommunikationer i Egypten i ett försök att kväsa dagens protester. SR rapporterar att minst ett 20-tal högt uppsatta medlemmar i Muslimska brödraskapet har gripits (andra källor uppger att en av dem är läkaren Essam el-Erian, rörelsens medietalesman och en framträdande "reformist" inom rörelsen). Hundratals aktivister ska också ha gripits på andra platser i Egypten – regimen har utan tvekan gjort allt för att avlägsna så många som möjligt av kända oppositionella under natten. Jag tvivlar på att någon har vågat sova hemma. Fler uppdateringar här på bloggen under dagen.

I Tunisien har under tiden fem ministrar i övergångsregeringen sparkats ut och ersatts av andra i ett försöka att blidka oppositionen och fackföreningsrörelsen som krävt ett totalt brott med den gamla regimen. Ersättarna har dock inte hämtats ur oppositionens led och premiärministern Mohammed Ghannouchi – som suttit i regeringen sedan Ben Ali grep makten 1987 – vägrar fortfarande att avgå.

"Ingen återvändo"

Allting tyder på en massiv urladdning i Egypten imorgon, fredag. Våldsamma protester har fortsatt i Suez idag och det rapporteras om mindre demonstrationer i Kairo. Protesterna har också fortsatt i norra Sinai, där bedunier rapporteras ha avfyrat tre hemmagjorda raketer mot en polisstation i Sheikh Zuweyed (den uppgiften bör dock tas med en nypa salt). Trots hundratals eller tusentals arresterade och många skadade tycks beslutsamheten hos de aktivister och oppositionella som deltagit i de senaste dagarnas protester orubbad.

Nu står också hela den politiska oppositionen enad bakom demonstrationerna. Muslimska brödraskapet, lovar att delta med "full kraft" i vad som nu kallas "ilskans fredag" och demonstrationer planeras i Nasr City, ett av rörelsens starkaste fästen i Kairo. På hemsidan ikhwanonline förklarar företrädare för rörelsen att man hoppas att regeringen ska gå med på "folkets krav". Enligt MB är det i första hand att parlamentet ska upplösas och konstitutionen ändras – i synnerhet den artikel som kraftigt begränsar rätten att ställa upp i presidentvalet (i praktiken till det styrande NDPs kandidat) och artiklar som begränsar domarkårens rätt att övervaka val. MB kräver också frigivande av alla som gripits under protesterna och alla politiska fångar. Det är samtidigt talande att artikeln inte innehåller ett ord om att president Hosni Mubarak ska avgå, vilket varit huvudkravet i de senaste dagarnas folkliga protester. Det tyder på att Brödraskapets ledning håller dörren öppen för någon slags kompromiss med regimen, och att man deltar i protesterna bara för att trycket från gräsrötterna inom rörelsen blivit alltför starkt.

Det skulle inte förvåna mig om det finns ett samband mellan Brödraskapets beslut att ansluta sig till protesterna och den förre IAEA-chefen Mohammed elBaradeis beslut att återvända till landet idag som självutnämnd ledare för den egyptiska revolten. Baradei är en verklig joker i sammanhanget. Många av de unga egyptier som deltagit i de senaste dagarnas demonstrationer betraktar honom (liksom Muslimska brödraskapet) med viss skepsis – om inte förakt – eftersom han väntat ända tills nu med att återvända till Egypten. Trots att han nu beskrivs som "regimkritiker" i medierna är han ingen långvarig kritiker av Mubarak, tvärtom har han i åratal arbetat som diplomat i regimens tjänst. Men ElBaradeis korta politiska karriär kan samtidigt vara en fördel – han står utanför den existerande politiska oppositionens splittringar och kan bli den enande symbol som den regimkritiska rörelen behöver. Om regimen griper in nu och arresterar honom riskerar de dessutom att göra honom till en martyr.

Till journalister på flygplatsen i Kairo sade ElBaradei nu ikväll att situationen passerat "the point of no return". Oavsett vad de anser om ElBaradei är det nog just så många av de som deltagit i och manat till protester upplever situationen just nu – om revolten misslyckas kan konsekvenserna för dem bli fruktansvärda.

Sanningens ögonblick

Det som utspelas på gatorna i Egypten just nu känns overkligt. Varje rapport om sårade eller dödade demonstranter får det att slå knutar i magen av oro för vänner och bekanta i Kairo – så gott som alla jag känner har varit ute på gatorna de senaste dagarna.

Jack Shenker, en fantastisk journalist som i flera år rapporterat för The Guardian från Egypten berättar här om hur han blev gripen och misshandlad under tisdagens demonstrationer. Nedan har Sarah Carr, en annan otroligt modig journalist bosatt i Egypten, gjort en intervju (på engelska) med en turistguide som deltog i gårdagens demonstrationer:

Maningar om massiva demonstrationer efter fredagsbönen imorgon cirkulerar nu och situationen är explosiv. I bloggosfären är stödet för protesterna kompakt – från alla ideologiska läger: socialister, liberaler, islamister. Att de kommer att fortsätta i någon form råder det ingen tvekan om – men hur långt de kan bära är omöjligt att sia om.

Hinner inte skriva mer nu, men hoppas hinna med ett längre inlägg under dagen om min egen syn på den egyptiska revoltens orsaker och möjligheter.

Revolt i Egypten - dag 2?

Ett spänt lugn råder i dag i Kairo efter gårdagens demonstrationer. Säkerhetsstyrkorna är ute i full styrka, och små grupper av aktivister leker katt-och-råtta lek med polisen på stan i ett försök att samlas till demonstration. Det planeras studentdemonstrationer på universiteten i eftermiddag men ingen vet om maningarna till fortsatta protester kommer att hörsammas. Många väntar också med spänning på om arbetarna i Mahalla och industriella centrum kommer att gripa tillfället att gå ut i strejk - på många platser ska arbetare på statliga fabriker ha fått en dags "semester" igår för att undvika oroligheter. Regimens anmärkningsvärt mjuka svar på protesterna igår kan uppmuntra fler att ge sig ut på gatorna - men det är också fullt möjligt att gårdagens urladdning ebbar ut idag. Fortsättning följer..

UPPDATERING: Små demonstrationer pågår nu utanför journalistfacket och advokatsamfundets högkvarter i centrala Kairo. Det ryktas om protester på andra håll i huvudstaden och i Alexandria - men inget är bekräftat att säkra källor och uppgifterna bör tas med en stor nypa salt. Aktivister rapporterar om stora störningar av telenät och försök att blockera twitter och facebok.

UPPDATERING: Bild från den växande demonstrationen utanför journalistfacket i Kairo (via bloggaren Sandmonkey):


UPPDATERING (16:05): Polis och demonstranter drabbar samman utanför högsta domstolen i centrala Kairo. Tårgas har avfyrats och journalistar vittnar om att säkerhetsstyrkorna
attackerar demonstranter "hämningslöst":



UPPDATERING: Lokala medier rapporterar om demonstrationer och kravaller i norra Sinai. Enligt Daily News har invånare i Sheikh Zuwaid några mil från Rafah försökt storma en polisstation. Video nedan via Hossam al-Hamalawy:



UPPDATERING (17:00): Det twittras nu återigen om flera separata demonstrationer i Kairo som försöker samlas på Befrielsens torg. Detta är tyvärr sista uppdateringen för idag - kommer inte vara i närheten av en dator resten av kvällen...

Egypten - dagen efter

Två filmklipp nedan från slutskedet av gårdagens demonstrationer i Kairo. Den första visar hur säkerhetsstyrkorna jagar demonstranter längs en av gatorna som leder bort från Befrielsens torg, den andra demonstranter som samlas runt en sårad (skjuten) man medan polisens skottlossning ekar i bakgrunden. Förutom de tre bekräftade dödsfallen twittras det idag om hundratals arresterade och många skadade. Polisen ska också ha arresterat sårade demonstranter på flera sjukhus. Via facebook och twitter manas också till fortsatta protester idag på olika platser.

Issandr el-Amrani skriver bra om protesternas betydelse: "While we (here I mean the press, analysts, and activists) knew many Egyptians were tired of the current state of affairs, we did not know that an external change (what happened in Tunisia) could have this kind of impact on a country that, after all, has been protesting for years and that is nowhere as repressive and controlled as Tunisia was under Ben Ali. I suspect the staggering effrontery of the regime during December's parliamentary elections and the moment of national unity after the New Year's Eve January bombing also played a role. A significant number of Egyptians simply do not find the regime credible anymore, and hold it responsible for much of the deterioration of the country — in terms of the socio-economic situation, sectarian relations, and political accountability. Today, a red line has been irrevocably crossed, a barrier of fear transcended." Läs hela inlägget.

Olika oppositionsgrupper har redan presenterat sina respektive krav på regeringen, men de är inte värda mer än papperet de är skrivna på om inte gatuprotesterna fortsätter idag i en liknande skala, vilket är långt ifrån givet. Det beror just nu mer på stämningen hos folket än på något den politiska oppositionen kan göra. Den så kallade oppositionsledaren och förre IAEA-chefen Mohamed el-Baradei har uttalat sitt stöd för protesterna men inte visat några tecken på att vilja återvända från sin självpåtagna exil för att delta i dem, vilket orsakat hel del bitska kommentarer på twitter.

Reaktionerna från omvärlden på gårdagens händelser är talande. USA:s utrikesminister Hillary Clinton förklarade igår i ett cyniskt uttalande att Mubaraks regim "är stabil och söker sätt att möta det egyptiska folkets behov." Det egyptiska inrikesministeriet passade i sin tur på att gå ut med ett pressmeddelande om att 19 Al Qaida-medlemmar gripitis i Egypten – en inte alltför subtil påminnelse till Washington om regimens betydelse som strategisk allierad i Egypten.

Demonstranter belägrar centrala Kairo - Tunisieneffekten

De historiska massprotesterna mot regimen i Egypten fortsätter. Under dagen har det rapporterats om omfattande demonstrationer i Alexandria, Tanta, Mahalla, Suez, Assiyut, Damanhour och en lång rad andra städer. Nu ikväll belägrar tusentals demonstranter det centrala Midan Tahrir (Befrielsens torg) i Kairo:

Dagens protester saknar helt motstycke under Hosni Mubaraks nästan 30 år långa styre. Liknande försök av oppositionen att organisera nationella protester mot regimen har alltid misslyckats – trots att missnöjet med växande ekonomiska klyftor och massarbetslöshet bubblat över i spontana strejker och sociala protester gång på gång de senaste året. Det råder inget tvivel om att revolutionen i Tunisien har gett protesterna dess styrka. Samtidigt är det tydligt att revolten i Tunisien skakat om den egyptiska regimen. Säkerhetsstyrkorna har hittills svarat med anmärkningsvärd återhållsamhet på protesterna, antagligen för att man fruktar att överdrivet våld kan bli gnistan som tänder en mer omfattande revolt. Inrikesministern har till och med under dagen gått ut och sagt att man nu kommer att tolerera "stillastående protester under begränsad tid" – en eftergift som bara understryker regimens svaghet.

Fortsättning följer...

Uppdatering: Tre dödsoffer har nu bekräfats av egyptiska myndigheter – två demonstranter och en polis – och DN beskriver äntligen protesterna som de största sedan brödupploppen 1977. Kl 23:11 svensk tid befinner sig tusentals demonstranter fortfarande på Befrielsens torg.

Sista uppdateringen för idag: Säkerhetsstyrkor har just gått till attack med tårgas och gummikulor mot demonstranterna på Befrielsens torg. Rapporter om massarresteringar på angränsande gator. Festen är slut för idag - vad väntar imorgon?

Demonstrationer i Kairo

Det rapporteras just nu om demonstrationer i Kairo, där flera huvudgator har blockerats antingen av polisen eller demonstranter. Hundratals demonstranter ska ha tagit sig till centrala Tahrir Square (Befrielsens torg) trots det massiva säkerhetspådraget och fortsatt vidare till kornichen Hundratals uppges också demonstrera i Mohandiseen, ett medelklassdistrikt i västra Kairo (enligt bland annat den liberala bloggaren Sandmonkey.) Nora Shalaby har laddat upp några bilder här.

UPPDATERING: Ett videoklipp som visar demonstranter som tågar mot Tahrir:

UPPDATERING: Flera oppositionella websajter har blockerats, inklusive den oberoende liberala tidning al-Dostor. Detta foto av en av demonstrationerna taget av Tarek Shalaby visar att det rör sig om något helt annat än de sedvanliga regimkritiska protesterna med ett par hundra deltagare.

UPPDATERING: Massiv demonstration i industristaden Mahalla el-Kubra. Bild av Ahmed abd el-Fattah:

UPPDATERING: Demonstranter utanför högsta domstolen i Kairo:


UPPDATERING: Flera journalister attackerade av polis. Lina Attallah fick sina glasögon sönderslagna och kamera och mobiltelefon konfiskerade. En fotograft från TV-kanalen Al-Jazeera ska också ha gripits av säkerhetspolisen.

Fler bilder från Wael Nawwara:

UPPDATERING: CNN konstaterar i en intetsägande rapport att

"den egyptiska regeringen inte utfärdat något tillstånd för tisdagens protester" – som om den någonsin gjorde det. Rapporter om det som pågår i Kairo lyser hittills nästan helt med sin frånvaro i de traditionella medierna, vilket är fullständigt bizarrt – om oppositionen i t.ex. Iran så mycket som nös skulle det ge större rubriker. Men antagligen har de flesta tidningar och TV-kanaler skickat sin enda korrespondent för Mellanöstern och Afrika till Tunisien eller Libanon...

UPPDATERING:

Tusentals demonstrerar i Alexandria:

UPPDATERING: Bild från al-Mansoura i Nildeltat (foto Mohammed Hamama). Demonstrationer pågår nu i alla större städer i Egypten...


UPPDATERING: Cecilia Uddén rapporterar för SR att 15000 demonstrerar i centrala Kairo.

UPPDATERING: Demonstranter i Mahalla river ner bild av landets president Hosni Mubarak (via Ahmed abd el-Fattah):


UPPDATERING: Livestream från centrala Kairo, där tusentals demonstranter intagit centrala Tahrir Square och vägrar ge sig av. Bloggaren Sandmonkey rapporterar om skottlosning och tårgas. Det twittras också om massiva protester i Alexandria, Egyptens andra största stad.

UPDDATERING: DN.se rapporterar nu om protesterna i Egypten men tonar ned deras betydelse. Jag begriper inte riktigt denna ständiga fixering vid facebook, twitter och det extremt luddiga begreppet "medelklassen" – som ibland tycks inkludera alla som är läs- och skrivkunniga och äger en mobiltelefon (en majoritet av det egyptiska folket), andra gånger bara de som är rika nog att anamma en västerländsk levnadstandard och livstil (en liten minoritet som i mycket liten utsträckning deltar i dagens demonstrationer). Jag lär få anledning att återkomma om detta.

UPPDATERING: Läkaren Mostafa Hussein skriver om dagens händelser: "Thousands in tahrir, they came from all over cairo. All chanting against the state. People from giza managed to cross over October bridge and walked all the way to tahrir. Police failed to prevent them. Police in tahrir blocking way to parliament. Police used tear gas repeatedly. People hid in streets till it cleared up. Heard people saying great things. It is the beginning of the end. I hope."

UPPDATERING: Den här AP-bilden visar hur demonstranter belägrar Befrielsens torg i centrala Kairo nu i kväll. Många egyptiska bloggare och twittrare utrycker frustration över internationella mediers brist på intresse för dagens händelser. Lätt att förstå.

UPPDATERING: Video från dagens demonstration i Tanta i Nildeltat:

Revolutionen i Tunisien och Egyptens "dag av ilska"

Jag har varit på resande fot de senaste två veckorna och inte hunnit blogga om händelserna i Tunisien. För den som vill följa utvecklingen efter Ben Alis fall rekommenderar jag varmt bloggen The Arabist, där Issandr el Amrani just nu rapporterar från Tunis på engelska. Hans analyser hör vanligen till de mest sakliga som finns där ute.

Det mest intressanta med revolutionen i Tunisien är den centrala roll som fackföreningsrörelsen spelade i de massprotester som tvingade bort Ben Ali. Det är också fackföreningsrörelsen och landets vanligen splittrade vänster som tagit initiativet de senaste veckorna och utmanar den så kallade "samlingsregeringen", som till stor del består av (numera opportunistiskt avhoppade) medlemmar av den störtade diktatorn Ben Alis parti, RCD.

Militären har hittills förhållit sig mer eller mindre neutral, men igår gick armégeneralen Rachid Ammar ut och höll ett tal där han uttalade sitt "stöd för revolutionen" samtidigt som han manade folket till lugn. Hans varningar för ett "maktvacuum" kan ses som en signal att armén är redo att spela en politisk roll för att garantera "stabiliteten" i landet. Det är en utveckling som vi sett förut i regionen och som garanterat inte vore positiv för demokratins chanser att slå rot i Tunisien.

I Egypten är det i dag "polisens dag", en minnesdag för det 40-tal poliser i Ismailiyya som dödades av de brittiska ockupationsstyrkorna i en massaker 1952. En rad oppositionsgrupper har med anledning av detta utlyst en "ilskans dag" och försöker organisera protester runt om i landet – uppenbart inspirerade av Tunisien. Centrala Kairo rapporteras vara nästan folktomt och under fullständig belägring av säkerhetsstyrkorna, och flera mindre demonstrationer pågår i bland annat Rafah, Assyut och Kairo-stadsdelen Dar el-Salam. Live-uppdateringar på engelska finns på Ahram Online, förutom det virrvarr av rykten och rapporter som cirkulerar på twitterkanalerna #jan25, #EGYREVOLT och #FreeEgypt.

Liknande försök av egyptiska bloggare och oppositionella att organisera massprotester mot Mubaraks regim har ofta fallit platt till marken, men en viss "Tunisien-effekt" kan utan tvekan förväntas idag.

Även i Libanon, som jag just återvänt hem från, har det hettat till ordentligt idag. Anhängare till den avgående premiärministern Saad Hariri har blockerat gator i flera städer och det rapporteras om upplopp (bland annat har ett kamerateam från al-Jazeera och flera andra journalister attackerats, se livesändning här.) Bakgrunden är att en Hizbollah-dominerad regering håller på att bildas samtidigt som den särskilda tribunal som utreder mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri inom kort väntas peka ut Hizbollah (och enligt vissa källor Irans regering) som ansvariga för mordet. Många jag talat med i landet menar att situationen är farligare än någon gång de senaste åren – mer om detta senare.