Vänstern och Brödraskapet

Apropå vänstern i Egypten: på den här hemsidan tillhörande socialistiska studenter på universitetet i Helwan (tullab muqaawama eller "resistance students") söder om Kairo uttrycker man nu sin solidaritet med 10 studenter från Muslimska Brödraskapet som arresterades i en räd mot en av studenternas bostad.

Detta är en viktig punkt som jag inte nämnde i mitt förra inlägg. En av de avgörande praktiska skillnaderna mellan den nya vänstern i Egypten och den traditionella är nämligen just deras inställning till Muslimska Brödraskapet. Medan den äldre generationen betraktar all islamism som en form av fascism ser många yngre aktivister och teoretiker en stor skillnad på Brödraskapet idag och hur rörelsen såg ut för 40-50 år sedan. De ser Brödraskapet som en förvisso borgerlig och konservativ rörelse men samtidigt en som man kan samarbeta med i vissa frågor: när det gäller t.ex. politiska fångar, solidaritet med Palestina, och krav på politiska reformer.

Inte minst menar man att vänstern i Egypten marginaliserats och blivit irrelevant, delvis därför att man betraktat den nuvarande regimen som det "minst onda" och därmed gett upp all kamp för förändring. Det officiellt sanktionerade vänsterpartiet Tagammu tillåts ställa upp i val och vinna ett antal symboliska mandat, i utbyte mot att man begränsar sin politiska verksamhet till torra seminarier på högkvarteret i Kairo och enstaka demonstrationer på byggnadens balkong.

På universiteten har studenter från islamistiska och sekulära grupper vid några tillfällen de senaste åren arrangerat gemensamma demonstrationer mot säkerhetspolisens agerande. (Ibland kan det se lite lustigt ut: Brödraskapets anhängare håller sig gärna för sig själva och skiljer sig från mängden med sin enhetliga stil och hårda disciplin, lite som det "svarta blocket" när det demonstreras här hemma i Sverige...) Men socialistiska grupper har också gett Brödraskapet svar på tal när de arrangerat reaktionära kampanjer på temat "stoppa moralens förfall."

Det finns just nu även ett samarbete mellan Brödraskapet och en rad sekulära grupper kring kraven på en ny fackföreningslag, som ska garantera  de rättigheter som slås fast både av den egyptiska grundlagen och ILO-konventioner som landet skrivit under, men som sällan efterlevs. Vänsterns motiv för detta är uppenbara - för Brödraskapet handlar det främst om att man hoppas på större oberoende för medelklassens yrkesförbund (läkare, ingenjörer, m.fl.) som domineras av islamisterna.

Samarbete med Brödraskapet är dock fortfarande kontroversiellt även bland den yngre generationens vänster (man ska inte heller glömma att samarbete med den ogudaktiga vänstern är minst lika kontroversiellt bland de mer renläriga islamisterna). En del är principiellt motståndare till att samverka med en rörelse som blandar religion och politik. Andra har blivit desillusionerade av Brödraskapets agerande under de senaste åren, t.ex. då rörelsens företrädare i läkarförbundet (som i vissa fall driver framgångsrika privatkliniker) aktivt motarbetat unga aktivister som kämpat för bättre villkor för offentliganställda läkare, eller då rörelsens ledare vikt sig för statens repression och inte svarat med en kraftfull mobilisering för politiska reformer. 

När det gäller den senare punkten så finns det här en ömsesidig misstro mellan den sekulära oppositionen och Brödraskapet. Medan de förra ofta klagar på Brödraskapets passivitet och anklagar rörelsens ledare för att vara mer intresserade av att värna sin egen position i samhället än att driva krav på verklig politisk förändring, så anklagar Brödraskapet delar av den sekulära oppositionen för att vilja se en konfrontation mellan regimen och islamisterna där båda går under. Brödraskapets ledare säger därför att de aldrig kommer att söka öppen konfrontation med regimen - så länge detta inte sker under en bred allians med alla oppositionsgrupper. (En förnuftig inställning men också en bekväm undanflykt med tanke på att detta aldrig kommer att ske).

Den här misstron är också något som säkerhetsapparaten gör sitt bästa för att utnyttja och upprätthålla. Ett konkret exempel: Vid ett tillfälle hade socialistiska och islamistiska kvinnogrupper utlyst en gemensam demonstration utanför Arabförbundets högkvarter i centrala Kairo, till stöd för befolkningen i Gaza. Inför protesten utsattes de islamistiska aktivisterna för hård press och skarpa hot från säkerhetstjänsten så att de inte vågade dyka upp - med följd att de socialistiska kvinnor som kom till platsen kände sig svikna. Allt praktiskt samarbete försvåras av att repressionen mot Brödraskapet i allmänhet är hårdare än den mot sekulära grupper, helt enkelt för att Brödraskapet än så länge betraktas som det största hotet.