Folket organiserar sig

Vem hade kunnat föreställa sig det här för bara några dagar sedan? I tre decennier har folksamlingar på fler än 5 personer varit förbjudna under stränga undantagslagar och alla former av självständig organisering kvästs av säkerhetspolisen – ikväll kontrolleras stora delar av Kairo av spontant organiserade medborgarkomittéer och ögonvittnen beskriver mediernas rapportering om plundring och "kaos" som kraftigt överdrivna.

Under dagen har det rapporterats att en koalition av egyptiska vänstergrupper sprider en maning till generalstrejk från och med söndag med krav på Mubaraks avgång samt en nationell samlingsregering helt fri från representanter från det tidigare styrande partiet NDP. Egyptens vänster är inte särskilt stor men har en väl etablerad närvaro i de flesta större städer och på universiteten, och det finns nätverk av fackliga aktivister på många fabriker och arbetsplatser som skulle kunna sprida ett sådant upprop.

Egypten har inte haft en fri arbetarrörelse sedan 50-talet men har en lång historia av facklig kamp. Massiva strejker spelade en avgörande roll under den utdragna kampen mot den brittiska kolonialismen under 1900-talets första hälft och den traditionen har återupplivats under de senaste årens våg av vilda strejker – som utan tvekan bidragit till att bana väg för den pågående revolten. Det har redan rapporterats om strejker i Suez idag och om de sprider sig de närmaste dagarna hänger regimens och militärens grepp om landet på en allt skörare tråd. Oavsett vad som händer kommer Egypten aldrig mer bli sig likt.