Revolutionen i Tunisien och Egyptens "dag av ilska"

Jag har varit på resande fot de senaste två veckorna och inte hunnit blogga om händelserna i Tunisien. För den som vill följa utvecklingen efter Ben Alis fall rekommenderar jag varmt bloggen The Arabist, där Issandr el Amrani just nu rapporterar från Tunis på engelska. Hans analyser hör vanligen till de mest sakliga som finns där ute.

Det mest intressanta med revolutionen i Tunisien är den centrala roll som fackföreningsrörelsen spelade i de massprotester som tvingade bort Ben Ali. Det är också fackföreningsrörelsen och landets vanligen splittrade vänster som tagit initiativet de senaste veckorna och utmanar den så kallade "samlingsregeringen", som till stor del består av (numera opportunistiskt avhoppade) medlemmar av den störtade diktatorn Ben Alis parti, RCD.

Militären har hittills förhållit sig mer eller mindre neutral, men igår gick armégeneralen Rachid Ammar ut och höll ett tal där han uttalade sitt "stöd för revolutionen" samtidigt som han manade folket till lugn. Hans varningar för ett "maktvacuum" kan ses som en signal att armén är redo att spela en politisk roll för att garantera "stabiliteten" i landet. Det är en utveckling som vi sett förut i regionen och som garanterat inte vore positiv för demokratins chanser att slå rot i Tunisien.

I Egypten är det i dag "polisens dag", en minnesdag för det 40-tal poliser i Ismailiyya som dödades av de brittiska ockupationsstyrkorna i en massaker 1952. En rad oppositionsgrupper har med anledning av detta utlyst en "ilskans dag" och försöker organisera protester runt om i landet – uppenbart inspirerade av Tunisien. Centrala Kairo rapporteras vara nästan folktomt och under fullständig belägring av säkerhetsstyrkorna, och flera mindre demonstrationer pågår i bland annat Rafah, Assyut och Kairo-stadsdelen Dar el-Salam. Live-uppdateringar på engelska finns på Ahram Online, förutom det virrvarr av rykten och rapporter som cirkulerar på twitterkanalerna #jan25, #EGYREVOLT och #FreeEgypt.

Liknande försök av egyptiska bloggare och oppositionella att organisera massprotester mot Mubaraks regim har ofta fallit platt till marken, men en viss "Tunisien-effekt" kan utan tvekan förväntas idag.

Även i Libanon, som jag just återvänt hem från, har det hettat till ordentligt idag. Anhängare till den avgående premiärministern Saad Hariri har blockerat gator i flera städer och det rapporteras om upplopp (bland annat har ett kamerateam från al-Jazeera och flera andra journalister attackerats, se livesändning här.) Bakgrunden är att en Hizbollah-dominerad regering håller på att bildas samtidigt som den särskilda tribunal som utreder mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri inom kort väntas peka ut Hizbollah (och enligt vissa källor Irans regering) som ansvariga för mordet. Många jag talat med i landet menar att situationen är farligare än någon gång de senaste åren – mer om detta senare.