"Ingen återvändo"

Allting tyder på en massiv urladdning i Egypten imorgon, fredag. Våldsamma protester har fortsatt i Suez idag och det rapporteras om mindre demonstrationer i Kairo. Protesterna har också fortsatt i norra Sinai, där bedunier rapporteras ha avfyrat tre hemmagjorda raketer mot en polisstation i Sheikh Zuweyed (den uppgiften bör dock tas med en nypa salt). Trots hundratals eller tusentals arresterade och många skadade tycks beslutsamheten hos de aktivister och oppositionella som deltagit i de senaste dagarnas protester orubbad.

Nu står också hela den politiska oppositionen enad bakom demonstrationerna. Muslimska brödraskapet, lovar att delta med "full kraft" i vad som nu kallas "ilskans fredag" och demonstrationer planeras i Nasr City, ett av rörelsens starkaste fästen i Kairo. På hemsidan ikhwanonline förklarar företrädare för rörelsen att man hoppas att regeringen ska gå med på "folkets krav". Enligt MB är det i första hand att parlamentet ska upplösas och konstitutionen ändras – i synnerhet den artikel som kraftigt begränsar rätten att ställa upp i presidentvalet (i praktiken till det styrande NDPs kandidat) och artiklar som begränsar domarkårens rätt att övervaka val. MB kräver också frigivande av alla som gripits under protesterna och alla politiska fångar. Det är samtidigt talande att artikeln inte innehåller ett ord om att president Hosni Mubarak ska avgå, vilket varit huvudkravet i de senaste dagarnas folkliga protester. Det tyder på att Brödraskapets ledning håller dörren öppen för någon slags kompromiss med regimen, och att man deltar i protesterna bara för att trycket från gräsrötterna inom rörelsen blivit alltför starkt.

Det skulle inte förvåna mig om det finns ett samband mellan Brödraskapets beslut att ansluta sig till protesterna och den förre IAEA-chefen Mohammed elBaradeis beslut att återvända till landet idag som självutnämnd ledare för den egyptiska revolten. Baradei är en verklig joker i sammanhanget. Många av de unga egyptier som deltagit i de senaste dagarnas demonstrationer betraktar honom (liksom Muslimska brödraskapet) med viss skepsis – om inte förakt – eftersom han väntat ända tills nu med att återvända till Egypten. Trots att han nu beskrivs som "regimkritiker" i medierna är han ingen långvarig kritiker av Mubarak, tvärtom har han i åratal arbetat som diplomat i regimens tjänst. Men ElBaradeis korta politiska karriär kan samtidigt vara en fördel – han står utanför den existerande politiska oppositionens splittringar och kan bli den enande symbol som den regimkritiska rörelen behöver. Om regimen griper in nu och arresterar honom riskerar de dessutom att göra honom till en martyr.

Till journalister på flygplatsen i Kairo sade ElBaradei nu ikväll att situationen passerat "the point of no return". Oavsett vad de anser om ElBaradei är det nog just så många av de som deltagit i och manat till protester upplever situationen just nu – om revolten misslyckas kan konsekvenserna för dem bli fruktansvärda.