Giulio Regeni blev 28 år. Den italienska doktoranden vid Cambridge bodde i Kairo för att forska om arbetarörelsen och dess roll i revolutionen mot Hosni Mubaraks regim. Den 25 januari, på årsdagen av upproret, försvann han spårlöst i Kairo. Igår hittades han död i ett dike längs motorvägen mellan Kairo och Alexandria.
Jag kände inte Giulio, men nyheten drabbade mig ändå stark. Kanske för att jag var i hans ålder när jag först kom till Kario för att studera arabiska, och för att vi delar ett gemensamt intresseområde och antagligen rörde oss i liknande kretsar. Kanske för att händelsen tydligt demonstrerar vilken mörk och otäck plats Egypten blivit sedan general Sisis kontrarevolutionära kupp för två och ett halvt år sedan.
Regimen utkämpar ett krig mot militanta islamister på Sinaihalvön och på andra håll och passar samtidigt på att arrestera fredliga oppositionella på löpande band. Regimen bryr sig inte ens längre om att upprätthålla ett sken av laglighet. I december rapporterade en människorättsorganisation om 340 fall av "försvinnanden" - där personer förs bort till hemligt plats för att förhöras under tortyr. De flesta har senare dykt upp i fängelse, men några har hittats på bårhus med spår av tortyr. Flera tusen barn har arresterats eller försvunnit sedan militärkuppen i juli 2013.
Vi kommer troligen aldrig kommer att få veta sanningen om Giulio Regenis död. Det finns ett antal möjliga scenarior och potentiella förövare - terrorister, säkerhetstjänsten, kriminella - och ännu fler obesvarade frågor. Förmodligen är just det mördarnas avsikt: att skapa rädsla, förvirring och osäkerhet. Oavsett vem som ligger bakom kommer många tänka efter en extra gång innan de forskar eller rapporterar om känsliga ämnen som den egyptiska arbetarrörelsen, något som tidigare fått flera journalister och forskare deporterade och portade från landet. Giulio ska ha skrivit om underjordiska fackföreningar för en italiensk tidning under pseudonym, troligen just av rädsla för myndigheternas repressalier. Hans sista artikel om den egyptiska fackföreningsrörelsen har nu publicerats av Il Manifesto på italienska och engelska.
Italienska myndigheter har krävt att få medverka i utredningen av mordet, men lär inte få mycket assistans av den egyptiska staten. Att poliskällor först hävdade att Giulio dött i en trafikolycka, medan åklagare och advokater senare sagt att han hittades halvnaken med spår av svår tortyr inger knappast förtroende. Att Giulio senast sågs när han gick till tunnelbanan, som på revolutionsårsdagen den 25 januari lär ha varit full av poliser och säkerhetsagenter, väcker också mångas misstänksamhet. Inför årsdagen var den egyptiska säkerhetstjänsten på helspänn och genomförde massarresteringar i syfte att avskräcka potentiella demonstranter.
Imorgon har egyptiska demokratiaktivister kallat till en manifestation utan för det italienska konsulatet i Kairo, under parollen "Guilio var en av oss, och mördades som en av oss".
RIP
Jag kände inte Giulio, men nyheten drabbade mig ändå stark. Kanske för att jag var i hans ålder när jag först kom till Kario för att studera arabiska, och för att vi delar ett gemensamt intresseområde och antagligen rörde oss i liknande kretsar. Kanske för att händelsen tydligt demonstrerar vilken mörk och otäck plats Egypten blivit sedan general Sisis kontrarevolutionära kupp för två och ett halvt år sedan.
Regimen utkämpar ett krig mot militanta islamister på Sinaihalvön och på andra håll och passar samtidigt på att arrestera fredliga oppositionella på löpande band. Regimen bryr sig inte ens längre om att upprätthålla ett sken av laglighet. I december rapporterade en människorättsorganisation om 340 fall av "försvinnanden" - där personer förs bort till hemligt plats för att förhöras under tortyr. De flesta har senare dykt upp i fängelse, men några har hittats på bårhus med spår av tortyr. Flera tusen barn har arresterats eller försvunnit sedan militärkuppen i juli 2013.
Vi kommer troligen aldrig kommer att få veta sanningen om Giulio Regenis död. Det finns ett antal möjliga scenarior och potentiella förövare - terrorister, säkerhetstjänsten, kriminella - och ännu fler obesvarade frågor. Förmodligen är just det mördarnas avsikt: att skapa rädsla, förvirring och osäkerhet. Oavsett vem som ligger bakom kommer många tänka efter en extra gång innan de forskar eller rapporterar om känsliga ämnen som den egyptiska arbetarrörelsen, något som tidigare fått flera journalister och forskare deporterade och portade från landet. Giulio ska ha skrivit om underjordiska fackföreningar för en italiensk tidning under pseudonym, troligen just av rädsla för myndigheternas repressalier. Hans sista artikel om den egyptiska fackföreningsrörelsen har nu publicerats av Il Manifesto på italienska och engelska.
Italienska myndigheter har krävt att få medverka i utredningen av mordet, men lär inte få mycket assistans av den egyptiska staten. Att poliskällor först hävdade att Giulio dött i en trafikolycka, medan åklagare och advokater senare sagt att han hittades halvnaken med spår av svår tortyr inger knappast förtroende. Att Giulio senast sågs när han gick till tunnelbanan, som på revolutionsårsdagen den 25 januari lär ha varit full av poliser och säkerhetsagenter, väcker också mångas misstänksamhet. Inför årsdagen var den egyptiska säkerhetstjänsten på helspänn och genomförde massarresteringar i syfte att avskräcka potentiella demonstranter.
Imorgon har egyptiska demokratiaktivister kallat till en manifestation utan för det italienska konsulatet i Kairo, under parollen "Guilio var en av oss, och mördades som en av oss".
RIP
En fråga som kanske inte är helt relaterat till ämnet: Är det bara islamister som sysslar med attacker på poliser och militärer i Egypten eller gör även liberala/socialistiska grupper etc. också sånt ?
ReplyDelete