Brödraskapets kris

Tiotusentals fyllde Port Said Street i Alexandria i fredags, under det som kallades "ilskans fredag" eller "den andra egyptiska revolutionen." Samtidigt ägde protester rum inte bara i Kairo och Alexandria, utan runt om i hela Egypten. Detta trots att ledarskapet för landets största massrörelse - Muslimska brödraskapet - valt att bojkotta protesten, vilket ledde till slagord som al-ikhwan feen, al-masriyeen aho (var är Brödraskapet - egyptierna är här).

Som Andreas Malm (på plats i Kairo) påpekar var fredagens demonstrationer en framgång för Egyptens vänster och liberaler - för första gången sedan Mubaraks fall gick tiotusentals egyptier ut på gatorna i en protest vars udd till stora delar riktades mot militärledningen, något som hittills varit tabu. Men framförallt var de ett enormt bakslag för det Muslimska brödraskapet, som just nu genomlider en mindre kris.

Som många kommentatorer förutspått har den månghövdade rörelsen haft svårt att hålla samman sedan Mubaraks fall. Å ena sidan finns en djupt konservativ falang som lutar åt en allians med salafiströrelsen och andra islamistiska grupper för att säkra höstens val och påbörjade byggandet av en "islamisk stat". Å andra sidan finns de - i synnerhet den unga generationen inom rörelsen - som drivs av en genuin önskan till politisk förändring, som inte ser "islam som lösningen" och som stöts bort av ledarskapets mer eller mindre öppna allians med militärstyret efter Mubaraks fall.

Den här interna splittringen blev extremt tydlig i samband med fredagens demonstrationer, vars framgång tycks ha kommit som en chock för Brödraskapets ledare (i själva verket överträffade den troligen även de flesta av arrangörernas förväntningar). Inför fredagen beskrev Brödraskapets ledare de som skulle demonstrera som antingen "motståndare mot folkmajoritetens vilja" (det vill säga ateister som vill stoppa höstens val för att förhindra att Brödraskapet kommer till makten) eller som suspekta element som var ute efter att provocera fram en konfrontation mellan folket och militären. Under dagen hade Brödraskapets officiella hemsida ikhwan online en extremt negativ bevakning, där deltagandet i demonstrationerna underdrevs kraftigt. Det ledde i efterhand till att portalens chefredaktör Abdel Galil Al-Sharnoubi utsågs till syndabock och tvingades avgå, i vad som bara kan beskrivas som ett pinsamt försök att skyla över Brödraskapets motstånd mot demonstrationerna. (Al-Sharnoubi framträdde igår i en TV-intervju där han höll fast vid att sajtens bevakning bara avspeglade rörelsens officiella linje; han hävdade dessutom att han själv, liksom många unga medlemmar av rörelsen, deltagit i demonstrationen på Tahrir i fredags i strid mot ledarskapets vilja).

I lördags gjorde också Brödraskapets generalsekreterare Mahmoud Hussein ett mycket kritiserat uttalande där han hävdade att Brödraskapet inte har några representanter i "den revolutionära ungdomens koalition". Det har av många uppfattats som ett svek mot de unga medlemmar som de facto representerat Brödraskapet i koalitionen sedan den bildades och som deltog i de första protesterna den 25 januari - revolutionens första dag - trots att rörelsens ledarskap valde att stå utanför.

Trots den stora uppslutningen i fredags talar nu allt fler aktivister i Egypten om att tiden för Tahrir är förbi, och att det är hög tid att fokusera på höstens val. Men fredagens demonstrationer kan ha varit den styrkeinjektion som vänstern och de liberala partierna behöver för att på allvar komma igång med sina kampanjer. Deltagandet visar att det politiska landskapet i Egypten inte enbart består av resterna av Mubaraks regim och den islamistiska oppositionen, utan också rymmer en tredje kraft och fjärde kraft som - trots att de förblir splittrade och svagt organiserade - inte kan räknas bort. Det inger hopp.