Strejkledare inför rätta - Första maj på Tahrir

Lagom till första maj rapporterar Hossam al-Hamalawy att Ali Fetouh, anställd på det statliga bussbolaget i Kairo och en av ledarna för transportarbetarnas strejker 2009 och i februari i år, kommer att ställas inför rätta den 7 maj anklagad för att ha "agiterat" för strejker.

Samtidigt förbereder den egyptiska vänstern – från de Revolutionära socialisterna till det nybildade Socialdemokratiska partiet – den fria fackföreningsrrörelsen och flera kvinnoorganisationer ett historiskt firande av Första maj på Befrielsetorget, revolutionens symboliska centrum. Demokratiska arbetarpartiet listar i sin inbjudan en rad krav som man tänker föra fram den här dagen, inte minst att den nationella minimilönen ska höjas till 1500 pund och en "maxlön" fastslås på 15 gånger minimilönen, ersättning utgå till arbetslösa och "monopolföretag" nationaliseras. (Första maj på Tahrir har naturligtvis också ett eget event på facebook).

Det sedvanliga statssanktionerade första maj-firandet har däremot ställts in, officiellt eftersom det inte finns någon president som kan leda det... (Mubarak hade för vana att ibland framträda och lova löneökningar och andra bonusar till statsanställda på arbetarrörelsens högtidsdag.). Den statskontrollerade fackliga federationen ETUF kommer dock fira dagen på sitt högkvarter, där man kommer att hylla revolutionens martyrer (ETUF-ledarskapet var naturligtvis motståndare till revolutionen...).

Organiseringen går vidare

Yassin Gaber skriver för Ahram Online om de "Folkliga kommittéerna för revolutionens försvar" som bildades under massprotesterna mot Mubarak och som sedan dess på många platser, ofta under ledning av vänsteraktivister, fortsatt att verka och nätverka för att involvera människor på lokal nivå i politiken. Kanske inte Egyptens tyngsta politiska rörelse just nu men bara ett av otaliga exempel på den intensiva organisering och politiska aktivitet som nu pågår i det tysta, bortom de senaste veckornas konfrontationer kring Befrielsetorget, åtalet mot Mubarak och andra medialt uppmärksammade händelser. (Uppdatering: Daily News rapporterar om kommittéernas första offentliga möte på Befrielsetorget idag).

* Läs också om Demokratiska arbetarpartiet, ett av de olika försöken att etablera nya vänsterpartier i Egypten.

* Tusentals Suezbor höll en "folktribunal" mot den tidigare guvernören.

* Invånare i Beni Suef protesterar mot utnämningen av en ny guvernör, som anklags för inblandning i korruption.

Egypten - uppdateringar och länkar - 20/4

* Al Ahram Online har gjort en genomgång av de nya politiska partier som börjat framträda i Egypten efter Mubarak, inklusive de två viktigaste nya partierna på vänsterkanten: Demokratiska arbetarpartiet och Folkets allians.

* Shora Esmailians intressanta rapportering från Kairo fortsätter, med en rapport om ett möte mot militärdomstolar i Imbaba som stormades av en officer.

* Ännu en artikel om den pågående konflikten i Shebeen el-Kom, där strejkande arbetare utmanar de senaste årtiondens privatiseringspolitik.

* Läsvärt reportage i Newsweek om tre generationers feminister som deltog i revolutionen.

* General Rushdi el-Qamari pekas ut som den ansvarige för nedstängningen av internet under massprotesterna mot Mubarak.

* Bahrain: Världsfacket ITUC slår larm om omfattande angrepp på Bahrains fackföreningsrörelse i språren av de senaste veckornas våldsamma nedslag på demokrati- och medborgarrättsrörelsen i landet. Runt 2000 arbetare har avskedats inklusive 6 höga fackliga ledare och 22 lokala fackliga ledare, för att ha stött maningar till dialog med oppositionen. Den fackliga nyhetssajten Labourstart har lanserat en brevkampanj i protest mot repressionen, skriv gärna under.

Tre möten om Egypten i Malmö och Göteborg

Några möten om Egypten där jag talar de närmaste dagarna:

1. "Den Egyptiska revolution"
Tid: Söndag 17 april, kl 13-14.30
Plats: Inkonst, Bergsgatan 29, Malmö
Arrangörer: ABF Malmö och Efter Arbetet (Gratis inträde - ABF bjuder på ett gratisex av min bok "Arvet efter Mubarak" till de 40 första i publiken!)

2. "FRIA samtal: Arvet efter Mubarak" - Göteborg
Boksläpp med samtal och mingel i samarbete med Göteborgs Fria Tidning
Tid: Måndag 18 april, kl 18-22
Plats: GFT-redaktionen, Fjällgatan 21
Obligatorisk föranmälan! Mer info här.

3. "Egypten efter Mubarak - postrevolutionära utmaningar" - Göteborg
Tid: Tisdag 19 april, kl 17.30
Plats: Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Arrangör: Utrikespolitiska Föreningen
Mer info.

Politiska fångar i Bahrain

BahrainRightsTV har samlat klipp med några av de aktivister och demonstranter som gripits i Bahrain under den proteströrelse som började den 14 februari:

Se också den här intervjun med Robert Fisk från den 6 mars, innan undantagstillstånd utfärdades och Saudiarabien (som Sverige har ett militärt samarbetsavtal med sedan 2005 - det förlängdes så sent som förra året) skickade trupper till Bahrain för slå ned den folkliga proteströrelsen.

Maktkampen hårdnar i Egypten

Beskedet att Hosni Mubarak och hans söner ska ställas inför rätta för både korruption och för inblandning i det våld som dödade minst 800 personer under revolutionen är en av de viktigaste segrarna för folket och oppositionen sedan revolutionen började. Att en arabisk diktator ställs inför rätta i sitt eget land, av sitt eget folk, istället för att sluta sina dagar som lyxpensionär i Saudiarabien, kommer inte bara stärka den egyptiska oppositionens självförtroende utan kan också sporra andra folkliga proteströrelser runt om i regionen.

Även om det är militärledningen som ytterst fattat beslutet är det inte troligt att det tagits om det inte vore för den växande pressen på juntan. De senaste veckorna har fler och fler börjat ifrågasätta militärens roll. Muslimska brödraskapet, som hittills gjort allt för att undvika konfrontation med armén, har manat till öppen diskussion om militärens roll. Till och med de ungdomsaktivister som från början varit mest positiva till armén har fryst sin dialog med militärledning efter förra veckans blodiga attack mot demonstranter. Men allra viktigast var nog det öppna myteriet av flera arméofficerare i fredags, som anklagade arméledningen för att skydda Mubarak och krävde försvarsministerns Mohammed Hussein Tantawis avgång.

Att Mubarak ställs inför rätta betyder dock inte att militären släpper greppet. Beskedet att Mubarak förhörts i sitt residens i Sharm el-Sheikh kom samtidigt som militär och "motdemonstranter" rensade Befrielsetorget i tisdags och en dag efter att en ung bloggare dömts till tre års fängelse i en militärdomstol för att ha kritiserat armén. Samtidigt avslöjades det att militären skickat ett brev till alla medier där de kräver att alla nyheter som berör de väpnade styrkornas eller dess ledning först måste godkännas av militära underrättelsetjänsten.

Samtidigt meddelar nu arabförbundets avgående generalsekreterare Amr Moussa att han tänker ta hjälp av "goda" medlemmar av Mubaraks parti NDP i sin kampanj inför presidentvalet. Därmed blir det än mer uppenbart att Moussa är det gamla etablissemangets kandidat. NDP har under tiden bytt namn till New National Party och bett om ursäkt för att man varit korrumperat (!), och siktar nu på en majoritet i det kommande parlamentsvalet. Kampen för att rädda vad som räddas kan av den gamla regimen och dess politik och blockera verklig förändring är inte över med rättegången mot Mubarak.

Egypten - uppdateringar och länkar - 13/4

* Textilarbetare på en privatiserad textilfabrik i Shebeen el-Kom har varit i strejk sedan 5 mars, uppmuntrade av revolten mot Mubarak och i protest mot drastiskt försämrade villkor sedan fabriken såldes till indonesiska Indorama. Vinkeln i den länkade artikeln, som ursprungligen publicerats i Le Monde, är dock lite knasig – den 11 dagar långa strejken i Shebeen 2009 var inte ett "försök till strejk" utan en av de mest uppmärksammade industriella aktionerna i Egypten under de senaste åren (jag skriver om den i min bok) och det är löjligt att påstå att arbetarnas protester var "low-key" före revolutionen.

* Shora Esmailian rapporterar från Kairo: "Kontrarevolutionärer intar Tahrir" – inhyrda "demonstranter" (samma gamla "Mubarakanhängare?)" eskorterade av soldater och militärens särskilda antiterrorism-enhet rensade torget från de demonstranter som slagit läger där för att kräva att Mubarak ställs inför rätta. Syftet är uppenbarligen att förhindra att oppositionen samlas på torget igen på fredag.

Egypten - uppdateringar och länkar - 12/4

* Koalition av ungdomsaktivister fryser sin dialog med militärjuntan efter helgens attack på demonstranter på befrielsetorget. De kvarvarande demonstranterna är fast beslutna att stanna – samtidigt tycks deltagarna ha bytt karaktär.

* Oppositionen manar till "seriös" nationell dialog efter lördagens våld. Muslimska brödraskapets Essam el-Erian kräver rentav en "diskussion om arméns roll i det offentliga livet", inklusive arméns budget och roll i politiken.

* Profil av stålmagnaten Ahmed Ezz i Washington Post. Hans fru menar att korruptionsanklagelserna mot honom beror på avundsjuka, inte att han utnyttjade sina kontakter med regimens innersta krest inklusive presidentsonen Gamal Mubarak för att bygga upp sitt affärsimperium.

* USA:s försvarsminister Robert Gates träffade Saudiarabiens kung Abdullah utan att ta upp den saudiska ockupationen av Bahrain.

* Mostafa Hussein besöker en by i övre Egypten och förvånas över den höga politiska medvetenheten och uppkopplingen till Internet. Intressant rapport – mediernas bevakning av vad som hände på landsbygden under revolutionen var i stort sett obefintlig.

* Bloggaren Maikel Nabil dömd till 3 års fängelse för att ha "förolämpat militären."

* I stort sett hela den gamla säkerhetsapparaten förblir i tjänst, enligt statsägda Al-Ahram.

* Armén lovar att byta ut "en del" av de guvernörer som utsågs av Hosni Mubarak, vilket har varit ett av kraven under den senaste tidens demonstrationer.

Två filmklipp (via Hossam al-Hamalawy) från militärens och säkerhetsstyrkornas attack på Befrielsetorget natten till lördagen, då två demonstranter dödades enligt New York Times. Läs också Shora Esmailians rapport från Kairo!

Soldater misshandlar sårad demonstrant framför den väntande ambulansen:

Arméofficerare på revolutionens sida

Det är fortfarande spänt runt Befrielsetorget i Kairo, som intogs på nytt av demonstranter i morse efter att militärpolis och säkerhetsstyrkor skjutit varningsskott och använt elbatonger för att rensa torget vid 3-tiden i natt. Tiotusentals demonstranter samlades på torget igår för att sätta press på militärrådet och kräva att den störtade diktatorn Hosni Mubarak ställs inför rätta, och något tusental hade valt att slå läger på torget inför natten.

Tydligen ska de centrala säkerhetsstyrkorna ha varit tillbaka på torget igen igår och skjutit tårgas mot demonstranterna, vilket är första gången de syns i centrala Kairo sedan 28 januari. Mest uppseendeväckande med gårdagens händelser var dock att flera lägre officerare anslutit sig till demonstranterna, och några av dem höll tal där de fördömde det styrande militärrådet som okonstitutionellt och som försvarare av den gamla regimen.

I det här videoklippet läser en soldat upp ett uttalande där officerarna säger sig beredda att demonstrera på torget tills deras krav uppfylls:

1. Upplösning av det styrande militärrådet.

2. Att dess ordförande, försvarsminister Mohammed Hussein Tantawi, ska avgå.

3. Bildandet av ett presidentråd med max en militär medlem, resten ska vara civila.

4. De ansvariga för dödandet av demonstranter under revolutionen ska ställas till svars, och alla gripna under och efter revolutionen friges.

5. Alla som gjort sig skyldiga till korruption ska åtalas, i synnerhet Hosni Mubarak och hans familj.

Nedan en rapport av Daily News Egypt från gårdagens demonstration:

Egypten efter Mubarak – samtal hos Föreningen för utvecklingsfrågor

Möte i kväll, tisdag 5 april:

Egypten efter Mubarak

- vilka post-revolutionära utmaningar står landet inför?

Sedan den egyptiske presidenten Hosni Mubaraks avgång den 11 februari har stort fokus riktats mot landets möjligheter till demokratisering. FUF inbjuder till samtal och diskussion om utmaningar och möjligheter i det post-revolutionära Egypten.

Hör frilansjournalisten Per Björklund, författare till boken ”Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet” och tidigare bosatt i Kairo, tala om den senaste utvecklingen i landet. Samtalsledare är Mikaela Andeliv.

Tid: 18.00-19.30.

Plats: Föreningen för Utvecklingsfrågor, Karlbergsvägen 66A, Stockholm.

OBS. Begränsat antal platser, obligatorisk anmälan till fuf@fuf.se. Märk ditt mail Egypten.

Egypten - uppdateringar och länkar - 4/2

* Den egyptiska armén har gripit tusentals aktivister sedan Mubaraks fall, rapporterar Washington Post.

* Säkerhetspolisens agenter ska ha återgått till att övervaka studenter på universiteten.

* En del chefer inom statliga medier har bytts ut, men de många av de anställda fortsätter protestera.

* Ytterligare några av Mubaraks trognaste tjänare har fått sina tillgångar frysta på grund av korruptionsanklagelser.

* Nya strejker och arbetarprotester rapporteras, bland annat i Suez.

Nya protester i Egypten och Syrien

Runt om i Egypten hålls idag stora demonstrationer till stöd för revolutionen. Ungdomsrörelser och oppositionsgrupper har manat till protester mot att det forna styrande partiet NDP inte upplösts och guvernörer och lokala råd som utsågs av Mubarak inte bytts ut. I Kairo strömmar tusentals demonstranter till Befrielsetorget från olika delar av staden, och demonstrationer rapporteras i Alexandria, Assiuyt, Tanta och en rad andra städer.

Befrielsetorget idag för en timme sedan:

Demonstration på väg från Giza (väster om Nilen) till centrala Kairo:

Alexandria:

Även i Syrien rapporteras om demonstrationer på många håll i dag, på det som kallas "martyrernas fredag". Några filmklipp som kommit ut hitills:

Demonstration i byn Inkhel nära den sydliga staden Daraa:

Demonstration i Hama.

Demonstration i Amouda al-Hasakha nära gränsen till Turkiet:

Klippet nedan är från Kafr Nabl i norra Syrien, en sömnig liten by mest känd för de medeltida ruinstäder som finns i närheten. När jag var där så sent som i januari syntes inga tecken på en kommande revolution – däremot spåren av de senaste årens svåra torka, som drabbat landsbygdsbefolkningen i delar av Syrien hårt. Efter detta blir det i alla fall svårt att avfärda revolten som ett urbant medelklassfenomen...

Några funderingar kring Libyen

Idag röstar riksdagen om att skicka svenska JAS-plan till Libyen. Debatten i frågan om västvärldens militära intervention har varit intensiv, i synnerhet inom vänstern, och sällan nyanserad. Förespråkare fördöms som förrädare och motståndare som sektvänster. Utan att fördöma de som kommit till den ena eller andra slutsatsen vill jag dela med mig av några funderingar som uppstått när jag följt de senaste veckornas diskussion:

1. Övertron på den högteknologiska krigföringens "humanitära" effekter. Idag påminner nyhetsrapporteringen åter igen om den vi såg i samband med gulfkriget och USA:s invasion av Irak. Det är TV-spelsliknande bilder av precisionsbombningar av militära mål, bilder på utbrända stridsvagnar (men inga döda kroppar), och frågesport om krigets verktyg. Men är det något vi borde ha lärt oss av tidigare luftkrig och bombningar, från Kosovo till Afghanistan och Irak så är det väl att ifrågasätta just denna myt? Själva begreppet "flygförbudszon" som använts av både politiker och medier är dessutom ett exempel på ett närmast Orwellianskt språkbruk – ett förrädiskt neutralt begrepp som döljer ett bombkrig som från första början handlat om att bomba Khadaffis markstyrkor för att skifta balansen i kriget, som New York Times skriver.

2. Romantiseringen av rebellstyrkorna. Alla folk har rätt att göra uppror mot diktatoriska ledare. Just därför blev jag beklämd när många tvekade att fullt ut stöda den fredliga, folkliga massrörelsen i Egypten, med hänvisning till att den också inkluderade Muslimska brödrasakapet. Under det 18-dagar långa upproret mot Mubarak var den vanligaste frågan jag fick om inte Egypten bara skulle bli ett "nytt Iran" om revolutionen segrade. I fallet Libyen är det dock få som ställer sig den sortens frågor om de militanta grupper som bekämpar Khadaffis diktatur. Liberala ungdomsförbundet vill skicka vapen till grupper vars avsikter vi nästan inte vet något om, och när DN rapporterar att även rebellstyrkor anklagas för övergrepp känner sig reportern samtidigt manad att skriva att "oppositionens" agerande "inte varit obefogat", eftersom de själva satts upp på dödslistor. Det är skrämmande att se hur snabbt vi går från att rygga tillbaka inför tortyr och övergrepp till att blunda för dem när de utförs av "rätt" sida i en konflikt.

Observera att jag inte är ute efter att misstänkliggöra den Libyska revolten – bara peka på den bizarra kontrasten mellan den kritiska skärskådningen av Egyptens fredliga massrörelse i svenska medier och det okritiska hyllandet av Libyens frihetskämpar. För övrigt har jag aldrig hört ordet "frihetskämpar" användas så ofta som de senaste veckorna – betyder det att vi från och med nu kommer att använda det också i andra fall där väpnade grupper slåss mot diktaturer eller utländska ockupationer?

3. Är Libyen den arabiska revolutionens centrum? En del har argumenterat för en utländsk intervention i Libyen utifrån antagandet att en seger för Khadaffi skulle innebära att hela den arabiska revolutionsvågen stoppas upp. Det anser jag vara det kanske svagaste argumentet för en utländsk intervention i Libyen. Det brinner i dag i flera andra länder i arabvärlden – Jemen, Bahrain, Syrien – och det vore förmätet att tro att det är NATO-bombningarna av Libyen som håller liv i de folkliga upproren där. Samtidigt är det uppenbart att varje upptrappning av våldet i Libyen ökar tröskeln för hur mycket våld som USA-stödda diktaturer som Jemen, Saudiarabien och Bahrain kan använda mot sina egna befolkningar utan att dra på sig "det internationella samfundets" fördömanden.

Även i Egypten har militärjuntan passat på att stärka sitt grepp i skuggan av inbördeskriget och bombningarna i Libyen. Demonstranter har misshandlats, fängslats och torterats; strejkande arbetare har skingrats med våld; protester och strejker har förbjudits. I veckan gick regimen över ännu en gräns när militärpolis grep bloggaren Maikel Nabil i hans eget hem, efter att han skrivit ett långt blogginlägg om militärens våld mot folket under och efter revolutionen. För utvecklingen i hela arabvärlden är detta minst lika oroande som utvecklingen i Libyen – Egypten är trots allt befolkningsmässigt tio gånger större och förblir arabvärldens kulturella och politiska centrum.

Detta är kanske det största problemet med debatten om Libyen. Förespråkare och motståndare till bombningarna gräver ned sig i sina respektive skyttegravar och ingen har tid att lyfta blicken, analysera utvecklingen i hela regionen och ställa den helt centrala fråga som Åsa Linderborg avslutar sin artikel i gårdagens Aftonbladet med: Hur stödjer vi bäst den arabiska revolutionen?

Mer läsning:

* Göte Kildén och Benny Åsman om varför de anser att det var rätt att stödja interventionen.

* Simon Assaf om västmakternas "utpressning" av den libyska revolutionen.

* Jens Holm (V) förklarar varför han röstar mot regeringens proposition om JAS till Libyen (totalt fyra V-ledamöter röstar mot).

* Danska vänsterpartiet Enhedslisten drar tillbaka sitt stöd till interventionen som man anser gått utöver det ursprungliga FN-mandaet.