Maktkampen hårdnar i Egypten

Beskedet att Hosni Mubarak och hans söner ska ställas inför rätta för både korruption och för inblandning i det våld som dödade minst 800 personer under revolutionen är en av de viktigaste segrarna för folket och oppositionen sedan revolutionen började. Att en arabisk diktator ställs inför rätta i sitt eget land, av sitt eget folk, istället för att sluta sina dagar som lyxpensionär i Saudiarabien, kommer inte bara stärka den egyptiska oppositionens självförtroende utan kan också sporra andra folkliga proteströrelser runt om i regionen.

Även om det är militärledningen som ytterst fattat beslutet är det inte troligt att det tagits om det inte vore för den växande pressen på juntan. De senaste veckorna har fler och fler börjat ifrågasätta militärens roll. Muslimska brödraskapet, som hittills gjort allt för att undvika konfrontation med armén, har manat till öppen diskussion om militärens roll. Till och med de ungdomsaktivister som från början varit mest positiva till armén har fryst sin dialog med militärledning efter förra veckans blodiga attack mot demonstranter. Men allra viktigast var nog det öppna myteriet av flera arméofficerare i fredags, som anklagade arméledningen för att skydda Mubarak och krävde försvarsministerns Mohammed Hussein Tantawis avgång.

Att Mubarak ställs inför rätta betyder dock inte att militären släpper greppet. Beskedet att Mubarak förhörts i sitt residens i Sharm el-Sheikh kom samtidigt som militär och "motdemonstranter" rensade Befrielsetorget i tisdags och en dag efter att en ung bloggare dömts till tre års fängelse i en militärdomstol för att ha kritiserat armén. Samtidigt avslöjades det att militären skickat ett brev till alla medier där de kräver att alla nyheter som berör de väpnade styrkornas eller dess ledning först måste godkännas av militära underrättelsetjänsten.

Samtidigt meddelar nu arabförbundets avgående generalsekreterare Amr Moussa att han tänker ta hjälp av "goda" medlemmar av Mubaraks parti NDP i sin kampanj inför presidentvalet. Därmed blir det än mer uppenbart att Moussa är det gamla etablissemangets kandidat. NDP har under tiden bytt namn till New National Party och bett om ursäkt för att man varit korrumperat (!), och siktar nu på en majoritet i det kommande parlamentsvalet. Kampen för att rädda vad som räddas kan av den gamla regimen och dess politik och blockera verklig förändring är inte över med rättegången mot Mubarak.

Protester mot Gamal Mubarak

Hundratals egyptiska oppositionella möttes av omfattande våld när de demonstrerade i Kairo och Alexandria igår mot Gamal Mubarak, presidentsonen som väntas ta över makten den åldrande Hosni Mubarak. Jack Shenker rapporterar om protesten för Guardian, "Zeinobia" har lagt upp flera bildspel och videoklipp på sin blogg, och Al-Jazeera sände det här klippet:

Som datum för demonstrationen hade man valt Ahmed Orabis dödsdag. Orabis var en officer med enkelt ursprung som ledde en nationalistisk revolt 1881-1882, mot den turkiska elitens dominans och det växande europeiska inflytandet över Egypten. Demonstrationens mål var Abdeen-palatset dit Orabi ledde en demonstration av soldater och Kairobor i september 1881. Valet av Orabi som enande symbol beror kanske delvis på att han är den enda historiska politiska ledare som alla oppositionsgrupper kan enas bakom, men är extra lämpligt eftersom Orabi utmanade Mohammed Alis dynasti och idén om att en familj kan "äga" Egypten – vilket klanen Mubarak tycks tro att den gör.

Samtidigt som centrala Kairo var under en massiv polisbelägring på grund av några hundra demonstranter gick supporters av fotbollslagen Ahly och Zamalek lös på varandra (och oskyldiga förbipasserande) med käppar, stenar och molotovcocktails i nästan en timmes tid innan polisen ingrepp på en huvudgata i en annan del av stan, rapporterar al-Youm al-Sab'i (med bilder)...

I media: Fria Tidningen.

Temperaturen stiger...

...inför presidentvalet i Egypten nästa år, då somliga spekulerar i att landets åldrande diktator Hosni Mubarak kommer att avgå till förmån för sonen Gamal – om han ens lever så länge.

Den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har under sommaren något oväntat fått stöd för sina reformkrav av Muslimska brödraskapet, Egyptens enda verkliga massrörelse. Ett upprop för reformer av valsystemet har samlat uppåt en miljon underskrifter under sommaren, vilket visar att en taktisk valallians mellan Brödraskapet och elBaradei skulle kunna skaka om det politiska systemet ordentligt.

Det scenariot är dock fortfarande avlägset; ElBaradei har hittills varit försiktig i sin kritik av regimen och sagt att han bara kommer att ställa upp i presidentvalet om det är helt fritt, vilket som Robert Fisk påpekar är som att "be Nilen flyta uppströms". Den gångna vinterns och vårens val inom Brödraskapet har dessutom stärkt rörelsens konservativa falang på bekostnad av de "reformister" som vill förvandla rörelsen till ett mainstreamparti, liknande Turkiets AKP. Mycket talar därför för att islamisterna kommer att sitta still i båten under presidentvalet nästa år i utbyte mot en viss lättnad av säkerhetsapparatens förföljelser, som inkluderat frysandet av ledande medlemmars ekonomiska tillgångar.

(En intressant detalj i sammanhanget är att en del unga MB-sympatisatörer i början av augusti upprördes av nyheten att Brödraskapets nye ledare Mohammed Badie och flera andra ledande medlemmar närvarade vid begravningen av General Ahmed Rafet, en högt uppsatt chef inom den egyptiska säkerhetspolisen, som regelbundet arresterar och torterar Brödraskapets aktivister.)

Under tiden fortsätter unga aktivister protestera mot mordet på Khaled Said, som släpades ut från ett internetcafé i Alexandria och misshandlades till döds av polisen i början av sommaren, och de återkommande vilda strejker och sociala protester som blivit ett vanligt inslag i Egypten de senaste åren tycks inte heller mattas av. I dagarna rapporterades att flera anställda på en fabrik i Helwan har fängslats och kommer att ställas inför militärdomstol den 28 augusti, för att de protesterade mot bristande säkerhetsrutiner som lett till en arbetares död.

Kanske blir det inte den politiska kohandeln bakom kulisserna utan helt andra faktorer som visar sig ha störst betydelse för utvecklingen i Egypten det närmaste året: Stigande matpriser gör sig snabbt påminda i Egypten, där en stor del av befolkningen lever på marginalen med subventionerat bröd som främsta källa till kalorier. En ny global matkris är antagligen ett större hot mot den härskande elitens önskan om en stabil övergång från Mubarak till hans efterträdare än ElBaradeis hittills ganska uddlösa kampanj för reformer.

Gamal Mubarak på offensiven - på facebook

Det har skrivits en hel del om Egyptiska bloggare och andra "cyberdissidenter" de senaste åren. Men nu går den egyptiska staten till motattack: Den fristående egyptiska tidningen al-Masry al-Youm rapporterar att det styrande partiet NDPs ungdomsavdelning har startat en kampanj på facebook till stöd för presidentsonen Gamal Mubarak (nepotismens nemesis) inför presidentvalet 2011. Men det rör sig inte om ideellt arbete; enligt anonyma källor får de ungdomar som deltar i kampanjen för Gamal 1500 pund i månaden - eller ungefär tre gånger ingångslönen för en ung läkare inom den offentliga sjukvården.

"Nepotism är en del av Egyptens kultur"

Säga vad man vill om den egyptiske presidentsonen Gamal Mubarak, men han har i alla fall självinsikt. I en diskussion med (noggrant utvalda) unga egyptier som sändes på nätet förklarade Gamal - som alltså står på tur "ärva" presidentposten från sin far Hosni Mubarak - att "nepotism är en del av Egyptens kultur." Han lovar dock att bekämpa fenomenet med hjälp av "mer stringenta villkor för offentliga befattningar." Vad sägs om att börja med presidentposten?