Kvinnorna mot generalerna

Mitt i all ilska och sorg över det dödliga våldet i Egypten tändes en gnista av hopp igår, efter att tusentals kvinnor marscherat genom Kairo i protest mot militärjuntans våld. I det här klippet skanderar demonstranterna bland annat att folket vill att fältmarskalk Tantawi - som var Hosni Mubaraks försvarsminister i tjugo år och idag leder militärådet SCAF - ska avrättas:

 Bland kvinnorättsaktivister har demonstrationen väckt förhoppningar om en nystart för kvinnorörelsen. Men framförallt har den effektivt slagit militärregimens propaganda i spillror. Bakgrunden till demonstrationen var de bilder och filmklipp på soldaters brutala misshandel av en ung kvinnlig demonstrant på Tahrirtorget i lördags morse (varning för otäcka bilder):

Filmklippet ovan hade inom ett par dagar setts två miljoner gånger. Bilden på soldaterna som sparkar den unga kvinnan i den blå bh:n var också på förstasidan av söndagens nummer av tidningen el-Tahrir, som snabbt sålde slut på många håll i söndags. Som svar höll militärrådet en presskonferens i måndags, där General Adel Emara visade bilder på stenkastande unga män och "bekännelser" av misshandlade minderåriga som sade sig ha fått betalt för att delta i våldet och skadegörelsen. Emara uppmanade också de närvarande journalisterna att "se hela bilden" innan de fördömde soldaternas agerande. På en fråga från en upprörd kvinnlig journalist svarade han att SCAF skulle "överväga" att be Egyptens kvinnor om ursäkt.

Generalernas oförmåga till offentlig självkritik eller ett tydligt avståndstagande från soldaternas agerande kan framstå som obegriplig och ett utslag av ren idioti, men hänger förmodligen samman med hur militären fungerar som institution. Det krävs utan tvekan en hel del indoktrinering för att få unga rekryter att tro att de försvarar nationens säkerhet när de använder brutalt våld mot obeväpnade demonstranter, och en armé som skickar sina soldater i "strid" (även om det är med obeväpnade kvinnor och barn) och sedan ställer dem till svars för övervåld eller visar sympati med offren kommer inte att lyckas upprätthålla disciplinen särskilt länge - en fråga som SCAF troligen brottas med dagligen efter den senaste tidens signaler om växande missnöje bland soldater och lägre officerare.

Kvinnodemonstrationen igår bör nog ses lika mycket som en reaktion på militärens och de statliga mediernas svartmålning av demonstranterna som på själva våldet. Och protesten var i sig själv också det effektivaste svaret på propagandan: när tusentals kvinnor disciplinerat tågar genom huvudstaden och ropar slagord mot Tantawi personligen blir det omöjligt att hävda att revolutionärerna på Tahrir bara består av adrenalinknarkande unga män eller sexuellt depraverade hippies.

Militärrådets beslut att till slut, efter demonstrationen igår, framföra en "ursäkt till Egyptens kvinnor" via facebook lär inte tillfredställa särskilt många - om något kan det provocera ytterligare. En typisk twitterkommentar på facebook-bulletinen nedan var att "ursäkta sig kan man göra när man gått in på damernas toalett av misstag":

Armén till attack mot demonstranter i Kairo

Nu på morgonen gick militärpolis till attack mot demonstranter som sedan 24 november slagit läger utanför regeringsbyggnaden i centrala Kairo i protest mot utnämningen av Kamal al-Ganzouri till ny premiärminister. Klippet nedan visar soldater som kastar sten mot demonstranterna från ett hustak. I skrivande stund pågår ännu sporadiska sammandrabbningar på de angränsande gatorna, många har sårats och den kända aktivisten Mona Seif uppges ha arresterats.

Het höst väntar i Egypten

Efter det relativt lugnet under Ramadan har det varit intensiva dagar i Egypten på sistone. I skuggen av den internationellt uppmärksammade rättegången mot Hosni Mubarak & co (och de återkommande sammandrabbningarna mellan anhöriga till revolutionens martyrer och "Mubarakanhängare" utanför domstolen) bubblar det av uppdämt missnöje - från flera håll.

En av den här veckans mest omtalade händelser var tisdagens kravaller utanför den internationella fotbollsstadion i Kairo, där ett hundratal supporters av Kairolaget al-Ahly sårades i sammandrabbningar med amn al-markazy, de centrala säkerhetsstyrkorna. Det började med en bizarr, omvänd form av läktarvåld när kravallpolis stormade läktaren i slutskedet av matchen:

Enligt inrikesministeriet hade stolar och andra föremål kastats från läktaren, vilket - även om det skulle vara sant - knappast rättfärdigar en sådan vansinnig och livsfarlig reaktion från polisens sida. Fotbollsfansen själva och andra ögonvittnen hävdar dock att polisens oprovocerade attack kom som svar på slagord mot den förre inrikesminstern Habib al-Adly, som nu är åtalad tillsammans för Mubarak för att ha beordrat dödligt våld.

Att supporters till Kairos ärkerivaler Zamalek och Ahly sedan revolutionen enats i hat mot inrikesministeriet och den korrupta poliskåren kan naturligtvis också ha bidragit till de senares önskan att ta ut hämnd. Ahlyfansens sång i klippet nedan om korrupta polisbefäl har redan blivit något av en klassiker i Egypten (Zamalekfansen har en liknande sång som börjar "vi glömmer aldrig Tahrir era #####, för er del var revolutionen en katastrof"):



(Grov översättning av första raderna:
Han var alltid en förlorare // på gymnasiet
fick han nätt och jämnt // 50 procent
men med mutor // fick pashan sin utbildning
och examen // från 100 institut)

Hursomhelst. Efter att polisen jagat ut fansen från stadion följde sammandrabbningar på gatan utanför, som någon filmade från sin balkong:



Flera bilar ska ha slagits sönder, vilket inrikesministeriet skyller på fansen. Men bloggaren Zeinobia har hittat ett klipp som enligt henne visar att säkerhetsstyrkorna också gjorde sig skyldiga till skadegörelse. (Tolv Ahlyfans sitter nu i Torafängelset utanför Kairo i väntan på rättegång, anklagade för skadegörelse och våld mot polisen).

Dagen efter möttes regeringen och militärrådet för att diskutera läget, och efteråt läste informationsministern Osama Haykal upp följande uttalande:



Uttalandet inleds med kravallerna utanför stadion, men sedan följer en rad beslut som har väldigt lite med fotbollshuliganism att göra: Regeringen ska vidta alla "lagliga åtgärder" mot de "ligistfasoner" som sprider sig i samhället, och för att genomdriva det förbud mot strejker och protester som utfärdades av militärjuntan i våras. Samtidigt stoppas "tillfälligt" utfärdandet av nya licenser till privata sattelitkanaler, och åtgärder utlovas mot tv-kanaler som "uppviglar" till våld eller skadar "stabiliteten" i landet.

Den verkliga bakgrunden till miltärens uttalande är naturligtvis den våg av strejker och protester som svept över Egypten den senaste veckan. Klippen nedan visar bara ett litet urval av de protester som genomförts. Först sjuksköterskor i Luxor i måndags:



Nedan postanställda i Beheiryaprovinsen under landsomfattande strejk tidigare i veckan:



Och så lärare i Beni Suef (också bara en av tiotals liknande protester över hela landet):



En lärare som intervjuas i klippet ovan hotar med en nationell lärarstrejk när skolorna öppnar senare i september om utbildningsministeriet inte uppfyller deras krav.

Nedan protesterar upprörda läkare (också i Beni Suef) mot att polisen inte skyddar deras sjukhus från attacker trots ett löfte från guvernören: "Vi vill tjäna samhället, ge folk vård och jobba - det är allt!"



Slutligen ett musikaliskt klipp från en manifestation av fiskare från Daqhaliya-provinsen som protesterar mot trakasserier från polisen i samarbete med baltagiyya:



Det är svårt att inte se militärjuntans uttalande igår som ett budskap direkt till de tiotusentals eller hundratusentals arbetare och tjänstemän som har strejkat eller hotat att gå ut i strejk de kommande veckorna - och naturligtvis till de alltmer frispråkiga privata tv-kanaler som på sistone inte dragit sig för att lufta kritik mot den förre försvarsministern och juntans ordförande Mohammed Hussein al-Tantawi själv. För den konspiratoriskt lagde (och konspirationer är det aldrig ont om i Egypten) framstår det inte som helt otroligt att polisens attack på Ahlyfansen i tisdags var en högst medveten provokation för att skapa en förevändning för att slå ned "ligister", strejkande arbetare och kritiska medier.

Under fredagen planeras nya demonstrationer på Tahrir, för första gången sedan torget rensades av militärpolis och säkerhetsstyrkor i början av Ramadan, och den här veckans händelser pekar mot att det kan bli en intensiv dag. Men oavsett vad som sker imorgon står en sak klar: det växande missnöjet – med allt från de långsamma rättegångarna mot Mubarak och mot poliser som anklagas för våld och övergrepp till avsaknaden av grundläggande säkerhet på gatorna och frånvaron av minsta ansats till seriösa sociala reformer – är en tickande bomb, som bara väntar på att explodera i ansiktet på militärjuntan.

(Man kan undra om det inte rentav finns en och annan general som hoppas på just det, för att få en ursäkt att ställa in de kommande valen. Demokratiska arbetarpartiet – ett av de vänsterpartier som bildats efter Mubaraks fall – meddelade för övrigt igår att man bojkottar parlamentsvalet i november, med hänvisning till att Mubaraks metoder för att kväsa opposition fortfarande är i bruk, samt att såväl lagen om politiska partier och den föreslagna nya vallagen missgynnar partier med begränsade finansiella resurser och gynnar väletablerade, resurstarka rörelser som Muslimska brödraskapet).

Den "arabiska våren" är definitivt över - men hösten lär inte bli mindre intressant...

Ny strejkvåg i Egypten

Med slutet av Ramadan kom inte bara Gaddafis fall i Libyen och upptrappade protester mot regimen i Syrien, utan också en förnyad våg av strejker i Egypten. Den senaste veckan har strejker eller demonstrationer genomförts av postanställda runt om i landet (som nyligen har bildat en ny fackförening), arbetare i Kairos tunnelbana, sjukvårdare i Luxor, städare i Assiut, och en rad andra grupper. Nu på lördag väntas egyptiska läkare återigen gå ut i strejk, liksom tusentals textilarbetare i Mahalla, och inom många andra sektorer har liknande aktioner utlovats inför nästa vecka - enligt journalisten och bloggaren Hossam el-Hamalawy kan upp till en kvarts miljon arbetare och lägga ned arbetet om alla strejkhot verkställs. Kraven varierar, men kretsar oftast kring såväl löner som anställningsförhållanden - inte minst det faktum att såväl staten som den privata sektorn på senare på i växande utsträckning förlitat sig på tillfälliga kontrakt för att disciplinera arbetskraften.

Inom den radikala vänstern ser många den växande vågen av sociala protester som arbetarklassens definitiva återinträde på den revolutionära scenen, som länge dominerats av maktkampen mellan generaler, liberaler och islamister. De Revolutionära socialisterna manar till bildandet av en nationell kommitté för att genomföra en koordinerad generalstrejk för att förverkliga revolutionens mål, och oavsett om den egyptiska arbetarrörelsen är redo för en sådan eller ej är det uppenbart att många av de aktioner som nu genomförs är betydligt mer välorganiserade än de oftast spontana arbetarprotester som svepte över Egypten med början hösten 2006. Sedan Mubaraks fall har nya fackföreningar bildats i snabb takt, och stora delar av vänstern har fokuserat på att stödja den utvecklingen snarare än på det kommande parlamentsvalet, där Brödraskapets och de liberala partiernas försprång när det gäller organisering och finansiella resurser ändå upplevts som ointagligt.

Jag tror att två slutsatser kan dras av det som nu sker: För det första att det finns en växande frustration över att revolutionen ännu inte medfört några kännbara förbättringar i vardagen för flertalet Egypten. Essam Sharafs övergångsregering har lovat nya satsningar på den offentliga sektorn men den budget som regering lade fram innebär att löneökningarna knappt håller jämna steg med inflationen. För det andra att militärrådets auktoritet är på upphällningen - det "strejkförbud" med hot om fängelsestraff och dryga böter som utfärdades i våras har uppenbarligen inte längre någon effekt. Egyptiska arbetare och fackliga aktivister är fast beslutna att försvara sin rätt till oberoende organisering och fredliga strejker, vilket varit den fria arbetarrörelsens centrala krav sedan hösten 2006 när den egyptiska diktaturen först utmanades på allvar av textilarbetarna i Mahalla al-Kubra.

Slutet på Ramadan betyder också slutet på den tillfälliga "vapenvilan" mellan de revolutionära ungdomsrörelserna och militärrådet. Nu på fredag manar aktivister till nya massprotester på Tahrir, som i över en månad varit belägrat av militärpolis och säkerhetsstyrkor. En av flera kravlistor som cirkulerar tar bland annat upp de gamla kraven på höjd minimilön, nej till miltärdomstolar för civila en överlämning av makten till ett civilt övergångsstyre (militärjuntan lovade ju i våras att lämna makten inom sex månader efter Mubaraks fall, det vill säga den 11 augusti, vilket inte skett).

En av de mest hoppfulla sakerna som hänt i Egypten sedan i våras är att respekten och rädslan för militären tycks vara som bortblåst. Under de första månaderna efter Mubaraks fall vågade egyptiska journalister inte rapportera om militärens övergrepp mot demonstranter eller framföra kritik mot militärrådets ledare Mohamed Hussein el-Tantawi. Men för ett par veckor sedan publicerade den nystartade dagstidningen al-Tahrir en laddad krönika av Bilal Fadl där Tantawi hålls personligen ansvarig för militärens övergrepp (texten finns översatt till engelska här av Ursula Lindsey). Kröniken spreds snabbt på facebook och twitter lästes till och med upp på tv-kanalen med samma namn, till bilder av flera av militärpolisens våldsamma ingripanden mot fredliga demonstranter:

Iftar på Tahrir

Ett hundratal aktivister hade samlats för att gemensamt bryta fastan på Tahrirtorget igår. Deras sånger och mat uppfattades uppenbarligen som ett hot mot den nationella säkerheten, för på kvällen attackerades de av militärpolis med gummikulor och elbatonger varvid flera sårades. Filmklippet nedan visar delar av händelseförloppet:

Diktatorn och revolutionärerna inför rätta

Har den egyptiska militärjuntans dubbelspel någonsin varit tydligare än idag? Samtidigt som rättegången mot den störtade presidenten Hosni Mubarak och hans båda söner äntligen inleddes i Kairo idag ställdes ytterligare 114 civila egyptier inför en militäråklagare efter att ha gripits i samband med arméns och säkerhetsstyrkornas våldsamma ingripande mot demonstranterna på Tahrirtorget i måndags:

Den stora ironin är att allt talar för att rättegången mot Mubarak hade skjutits upp i det oändliga, eller åtminstone hållts bakom stängda dörrar, om det inte vore för de modiga demonstranter som belägrat Tahrir sedan början av juli. Bland dem fanns många anhöriga till martyrer som dödades under massrevolten mot Mubarak för ett halvår sedan, eller anhöriga till några av de tusentals som fängslats av militärdomstolar sedan dess – varav flera framträder i filmklippet nedan:

I måndags utsattes de återigen för regimens våld när militärpolis och säkerhetsstyrkor tog över Tahrir, och många egyptier som redan förlorat en far eller son i revolutionen riskerar nu att förlora ytterligare familjemedlemmar till militärens fångläger.

Enligt rapporter ska Mubarak och hans advokater ha begärt att den förre försvarsministern och militärjuntans formella ledare (även om ingen vet vem eller vilka höga officerare som egentligen utövar det största inflytande bakom kulisserna) Mohammed Hussein Tantawi (som av amerikanska diplomater kallats "Mubaraks pudel") ska vittna i rätteången. De flesta tolkar det som att Mubarak kommer att försöka lägga skulden för det dödliga våldet mot demonstranter under revolutionen på militärledningen, vilket naturligtvis är en av de viktigaste anledningarna till att generalerna in i det sista velat undvika en offentlig rättegång. Att Mubaraks söner är inkluderade i åtalet är en del i samma strategi: att förskjuta fokus från regimen som helhet mot klanen Mubarak.

Att en arabisk diktator ställs inför rätta efter en folklig revolution är naturligtvis en historisk seger som kan inspirera alla som kämpar mot auktoritära regimer världen över. Men för det egyptiska folket finns ingen verklig rättvisa så länge Mubaraks trognaste tjänare fortsätter att kontrollera den politiska dagordningen med samma metoder som de alltid gjort.

UPPDATERING: De gripna demonstranternas fall överfördes tydligen till en civil domstol efter påtryckningar från aktivister och människorättsadvokater (bara det en stor seger efter sex månader av summariska militärrättegångar), och alldeles nyss meddelade de närvarande advokaterna att samtliga frigetts! Mabrouk!

Protester i Kairo och Suez - generalerna under press

Nya protester bröt ut i Suez och Kairo igår efter att en domstol frikänt poliser anklagade för att ha dödat demonstranter under revolten mot Mubarak för snart sex månader sedan. Protesterna fortsätter idag i både Kairo och Suez, mot bakgrund av växande frustration över de långsamma och slutna rättsprocesserna mot poliser och makthavare som varit inblandade i eller beordrat övergrepp. Sedan flera veckor planeras stora demonstrationer nu på fredag - 8 juli - och pressen på det styrande militärrådet är större än någonsin. I slutet av klippet ovan skanderar demonstranterna mot dess högsta chef, den förre försvarsministern Mohammed Tantawi, med samma slagord som tidigare riktades mot Mubarak. Revolutionen är långtifrån över.

Militären kallar journalister till förhör

Den egyptiska bloggaren och journalisten Hossam al-Hamalawy har blivit kallad på förhör av en militäråklagare imorgon, efter att ha kritiserat arméledningen i en TV-intervju i torsdags (se klippet ovan där Hossam påpekar att vanliga medborgare döms i militärdomstolar samtidigt som de ansvariga för mord på demonstranter under revolutionen ställs inför civila domstolar, och lyfter fram militärpolisens övergrepp mot fredliga demonstranter - även programledaren har blivit kallad). Hossam har under många år spelat en mycket viktig roll i att sprida information om Egyptens gryende arbetarrörelse i internationella kretsar och uppmuntra unga aktivister och bloggare att kreativt använda internet och sociala medier som vapen mot diktaturen. Både före och efter revolutionen har han arbetat oförtrutet med att dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter och kräva att de ansvariga ställs inför rätta. Detta väldigt oroande - men med all säkerhet fåfänga - försök att skrämma en av Egyptens viktigaste radikala röster till tystnad måste fördömas och understryker behovet av internationell solidaritet med landets demokratiska krafter.

(För övrigt: efter en del tjat från vänner i Egypten har jag beslutat mig för att återuppliva min gamla blogg på engelska, som jag skrev när jag bodde i Kairo. Jag kommer troligen framförallt blogga på svenska även framöver men kommer då och då skriva inlägg om arbetarrörelsen och vänstern i Egypten och försöka länka till dem här för enkelhetens skull.)

"Alla som attackerar armén arbetar för israeliska intressen."

Ett exempel på det egyptiska medieklimatet idag. TV-profilen Ahmed Al-Muslimani, i sitt program "Första upplagan" som går i den privata TV-kanalen Dream, förklarar efter en lång och pedagodiskt illustrerad utläggning om de externa hot som omger Egypten (Israel, Libyen, Sudan) att alla de som kritiserar Egyptens "stolta armé" arbetar för israeliska intressen:

Egypten: 17-åring dömd till döden i militärdomstol

Människorättsorganisationen Egyptiska initiativet för individens rättigheter skriver idag i en pressrelease att en 17-årig pojke är en av fyra som dömts till döden av en militärdomstol, anklagade för att ha kidnappat och förgripit sig på en flicka. Oavsett brottets natur och den ev. sanningshalten i anklagelserna är det extremt oroande att den egyptiska militären tar sig rätten att avrätta medborgare utan någon chans till rimlig juridisk prövning. I värsta fall är detta ett medvetet försök att stärka militärjuntans legitimitet med hjälp hårda tag mot "kriminella element".

Samtidigt ska en ung man, Atef Yehia Ibrahim, opereras i kväll efter att ha skjutits i huvudet när polis och militär våldsamt skingrade en demonstration utanför Israels ambassad i Kairo på söndagen. Över 350 personer skadades och 150 arresterades. Ögonvittnen uppger att attacken mot demonstranterna var oprovocerad och att det aldrig fanns något hot om att det tusental personer som samlats skulle "storma" ambassaden, som vaktades av tungt beväpnade soldater.

Maktkampen hårdnar i Egypten

Beskedet att Hosni Mubarak och hans söner ska ställas inför rätta för både korruption och för inblandning i det våld som dödade minst 800 personer under revolutionen är en av de viktigaste segrarna för folket och oppositionen sedan revolutionen började. Att en arabisk diktator ställs inför rätta i sitt eget land, av sitt eget folk, istället för att sluta sina dagar som lyxpensionär i Saudiarabien, kommer inte bara stärka den egyptiska oppositionens självförtroende utan kan också sporra andra folkliga proteströrelser runt om i regionen.

Även om det är militärledningen som ytterst fattat beslutet är det inte troligt att det tagits om det inte vore för den växande pressen på juntan. De senaste veckorna har fler och fler börjat ifrågasätta militärens roll. Muslimska brödraskapet, som hittills gjort allt för att undvika konfrontation med armén, har manat till öppen diskussion om militärens roll. Till och med de ungdomsaktivister som från början varit mest positiva till armén har fryst sin dialog med militärledning efter förra veckans blodiga attack mot demonstranter. Men allra viktigast var nog det öppna myteriet av flera arméofficerare i fredags, som anklagade arméledningen för att skydda Mubarak och krävde försvarsministerns Mohammed Hussein Tantawis avgång.

Att Mubarak ställs inför rätta betyder dock inte att militären släpper greppet. Beskedet att Mubarak förhörts i sitt residens i Sharm el-Sheikh kom samtidigt som militär och "motdemonstranter" rensade Befrielsetorget i tisdags och en dag efter att en ung bloggare dömts till tre års fängelse i en militärdomstol för att ha kritiserat armén. Samtidigt avslöjades det att militären skickat ett brev till alla medier där de kräver att alla nyheter som berör de väpnade styrkornas eller dess ledning först måste godkännas av militära underrättelsetjänsten.

Samtidigt meddelar nu arabförbundets avgående generalsekreterare Amr Moussa att han tänker ta hjälp av "goda" medlemmar av Mubaraks parti NDP i sin kampanj inför presidentvalet. Därmed blir det än mer uppenbart att Moussa är det gamla etablissemangets kandidat. NDP har under tiden bytt namn till New National Party och bett om ursäkt för att man varit korrumperat (!), och siktar nu på en majoritet i det kommande parlamentsvalet. Kampen för att rädda vad som räddas kan av den gamla regimen och dess politik och blockera verklig förändring är inte över med rättegången mot Mubarak.

Arméofficerare på revolutionens sida

Det är fortfarande spänt runt Befrielsetorget i Kairo, som intogs på nytt av demonstranter i morse efter att militärpolis och säkerhetsstyrkor skjutit varningsskott och använt elbatonger för att rensa torget vid 3-tiden i natt. Tiotusentals demonstranter samlades på torget igår för att sätta press på militärrådet och kräva att den störtade diktatorn Hosni Mubarak ställs inför rätta, och något tusental hade valt att slå läger på torget inför natten.

Tydligen ska de centrala säkerhetsstyrkorna ha varit tillbaka på torget igen igår och skjutit tårgas mot demonstranterna, vilket är första gången de syns i centrala Kairo sedan 28 januari. Mest uppseendeväckande med gårdagens händelser var dock att flera lägre officerare anslutit sig till demonstranterna, och några av dem höll tal där de fördömde det styrande militärrådet som okonstitutionellt och som försvarare av den gamla regimen.

I det här videoklippet läser en soldat upp ett uttalande där officerarna säger sig beredda att demonstrera på torget tills deras krav uppfylls:

1. Upplösning av det styrande militärrådet.

2. Att dess ordförande, försvarsminister Mohammed Hussein Tantawi, ska avgå.

3. Bildandet av ett presidentråd med max en militär medlem, resten ska vara civila.

4. De ansvariga för dödandet av demonstranter under revolutionen ska ställas till svars, och alla gripna under och efter revolutionen friges.

5. Alla som gjort sig skyldiga till korruption ska åtalas, i synnerhet Hosni Mubarak och hans familj.

Nedan en rapport av Daily News Egypt från gårdagens demonstration:

Militärpolis på Campus

Via Hossam al-Hamalawy, från gårdagens attack mot demonstrerande studenter i Kairo, just efter att regeringen utfärdat ett dekret som förbjuder protester:

Strejker och protest förbjuds - armén intar universitet i Kairo

Den egyptiska "övergångsregeringen" har idag utfärdat ett dekret som förbjuder demonstrationer och strejker som "påverkar ekonomin". Att ens uppmana till sådana är nu straffbart med upp till ett års fängelse. Samtidigt kommer rapporter att militären idag gått in på ett universitet i Kairo och våldsamt skingrat demonstrerande studenter och lärare – första gången i mannaminne som militären gått in på campus. (En våg av studentprotester har svept över Egypten sedan Mubaraks fall, ofta med krav på att rektorer och andra personer i chefposition med kopplingar till den Mubaraks regim ska avskedas.)

Med världens ögon på Libyen fortsätter den egyptiska militärjuntan att trappa upp förtrycket. Regimerna i Jemen och Bahrain och Syrien passar på att slå ned folkliga proteströrelser med brutalt våld – utan nämvärda protester från de västmakter som backar upp flera av regionens värsta diktaturer samtidigt som de säger sig vilja hjälpa det libyska folkets frihetskamp. Hyckleriet har aldrig varit mer uppenbart, eller mer motbjudande.

Elak snut snäll snut

Den egyptiska militären tycks tillämpa "good cop bad cop"-strategin i en lite annorlunda tappning – samma aktör spelar båda rollerna. Åtminstone att döma av de här två twittermeddelandena som skrevs nästan samtidigt för en liten stund sedan:

1. "@monasosh At maspiro, ppl r really angry. They say army beat them up and used electric probes. Seems to be army standard protocol #Jan25 #Copts" (Soldater och civilklädda agenter gick till våldsam attack mot hundratals kopter som åter samlats utanför statstelevisionen för att protestera mot den behandling de utsattes för förra veckan).

2. "@CopticNews Fr. Balamoun of church in Atfeeh confirmed that the army has begun the process of rebuilding the church after its destruction #Egypt #Coptic" (Attacken mot kyrkan i Atfeeh var det som utlöste förra veckans koptiska protester).

Torterad av armén

Mer skakande bilder från Egypten via Hossam al-Hamalawy: Klippet nedan visar såren på en demonstrant som greps under attacken mot Befrielsetorget i går morse och torterades av soldater. (Uppdatering: nu har statstelevisionen meddelat att en av de gripna demonstranterna, den unge skådespelaren Ali Sobhy, kommer att ställas inför en militärtribunal; och här finns ett vittnesmål från sångaren Ramy Essam som också greps och torterades – här på engelska, se också klippet där han uppträder inför demonstranterna på torget med en låt vars text uteslutande består av slagord från protesterna mot Mubarak).

"Martyrerna föll för arméns kulor"

Följande två klipp filmades av Sarah Carr under begravningen av några av de 13 personer som dödades i tisdagens våldsamma sammandrabbningar i den fattiga Kairostadsdelen Manshiet Nasr. Efter att prästen tackat en representant för armén för hans närvaro på begravningen exploderar folkmassan. Folk hörs ropa "vi vill inte ha honom" och någon skriker i en mikrofon: "martyrerna föll för arméns kulor" och "det var armén som sköt oss."

Kistorna bärs ut:

Militären bröt upp demonstration utanför inrikesministeriet

Efter lördagens stormning av säkerhetspolisens högkvarter i Nasr City i Kairo samlades igår demonstranter utanför inrikesministeriet. Efter att först ha attackerats av baltagiyya med påkar och stenar skingrades de sent på kvällen av militären. Al Masry Al Youm har en lång videorapport på arabiska där man mot slutet ser soldater misshandla demonstranter med batonger och gevärskolvar (se också två klipp av Sarah Carr nedan från ögonblicket då militären gick till attack):

Två klipp av Sarah Carr:

Demonstrant dömd i militärdomstol

En egyptisk demonstrant som greps efter att militärpolis våldsamt bröt upp en demonstration på Befrielsetorget i fredags kväll har dömts till 5 års fängelse i en militärdomstol, i en process som tog mindre än tre dagar och utan att han fick tillgång till en advokat. Samtidigt har militärpolis idag tagit en arbetare som gisslan under en demonstration utanför oljeministeriet – Jamal Shadid greps och kommer enligt militären släppas först efter att arbetarna avbrutit sin protest. Det är uppenbart att militärjuntan är ute efter att statuera exempel och skrämma folket till lydnad. Taktiken har inte förändrats med Mubaraks fall, även om förtryckarna bytt uniformer.

Bra text om militärjuntan i Egypten

Återigen, överhopad med jobb och hinner inte blogga, men vill varmt rekommendera det här inlägget av Issandr al-Amrani, som vanligt lysande om den egyptiska militärens roll. Mycket viktigt för den som vill förstå utvecklingen i Egypten, som tyvärr – men av förklarliga skäl – hamnat i skuggan av blodbadet i Libyen och protester på andra håll i region.