Kvinnorna mot generalerna

Mitt i all ilska och sorg över det dödliga våldet i Egypten tändes en gnista av hopp igår, efter att tusentals kvinnor marscherat genom Kairo i protest mot militärjuntans våld. I det här klippet skanderar demonstranterna bland annat att folket vill att fältmarskalk Tantawi - som var Hosni Mubaraks försvarsminister i tjugo år och idag leder militärådet SCAF - ska avrättas:

 Bland kvinnorättsaktivister har demonstrationen väckt förhoppningar om en nystart för kvinnorörelsen. Men framförallt har den effektivt slagit militärregimens propaganda i spillror. Bakgrunden till demonstrationen var de bilder och filmklipp på soldaters brutala misshandel av en ung kvinnlig demonstrant på Tahrirtorget i lördags morse (varning för otäcka bilder):

Filmklippet ovan hade inom ett par dagar setts två miljoner gånger. Bilden på soldaterna som sparkar den unga kvinnan i den blå bh:n var också på förstasidan av söndagens nummer av tidningen el-Tahrir, som snabbt sålde slut på många håll i söndags. Som svar höll militärrådet en presskonferens i måndags, där General Adel Emara visade bilder på stenkastande unga män och "bekännelser" av misshandlade minderåriga som sade sig ha fått betalt för att delta i våldet och skadegörelsen. Emara uppmanade också de närvarande journalisterna att "se hela bilden" innan de fördömde soldaternas agerande. På en fråga från en upprörd kvinnlig journalist svarade han att SCAF skulle "överväga" att be Egyptens kvinnor om ursäkt.

Generalernas oförmåga till offentlig självkritik eller ett tydligt avståndstagande från soldaternas agerande kan framstå som obegriplig och ett utslag av ren idioti, men hänger förmodligen samman med hur militären fungerar som institution. Det krävs utan tvekan en hel del indoktrinering för att få unga rekryter att tro att de försvarar nationens säkerhet när de använder brutalt våld mot obeväpnade demonstranter, och en armé som skickar sina soldater i "strid" (även om det är med obeväpnade kvinnor och barn) och sedan ställer dem till svars för övervåld eller visar sympati med offren kommer inte att lyckas upprätthålla disciplinen särskilt länge - en fråga som SCAF troligen brottas med dagligen efter den senaste tidens signaler om växande missnöje bland soldater och lägre officerare.

Kvinnodemonstrationen igår bör nog ses lika mycket som en reaktion på militärens och de statliga mediernas svartmålning av demonstranterna som på själva våldet. Och protesten var i sig själv också det effektivaste svaret på propagandan: när tusentals kvinnor disciplinerat tågar genom huvudstaden och ropar slagord mot Tantawi personligen blir det omöjligt att hävda att revolutionärerna på Tahrir bara består av adrenalinknarkande unga män eller sexuellt depraverade hippies.

Militärrådets beslut att till slut, efter demonstrationen igår, framföra en "ursäkt till Egyptens kvinnor" via facebook lär inte tillfredställa särskilt många - om något kan det provocera ytterligare. En typisk twitterkommentar på facebook-bulletinen nedan var att "ursäkta sig kan man göra när man gått in på damernas toalett av misstag":

Armén till attack mot demonstranter i Kairo

Nu på morgonen gick militärpolis till attack mot demonstranter som sedan 24 november slagit läger utanför regeringsbyggnaden i centrala Kairo i protest mot utnämningen av Kamal al-Ganzouri till ny premiärminister. Klippet nedan visar soldater som kastar sten mot demonstranterna från ett hustak. I skrivande stund pågår ännu sporadiska sammandrabbningar på de angränsande gatorna, många har sårats och den kända aktivisten Mona Seif uppges ha arresterats.

Het höst väntar i Egypten

Efter det relativt lugnet under Ramadan har det varit intensiva dagar i Egypten på sistone. I skuggen av den internationellt uppmärksammade rättegången mot Hosni Mubarak & co (och de återkommande sammandrabbningarna mellan anhöriga till revolutionens martyrer och "Mubarakanhängare" utanför domstolen) bubblar det av uppdämt missnöje - från flera håll.

En av den här veckans mest omtalade händelser var tisdagens kravaller utanför den internationella fotbollsstadion i Kairo, där ett hundratal supporters av Kairolaget al-Ahly sårades i sammandrabbningar med amn al-markazy, de centrala säkerhetsstyrkorna. Det började med en bizarr, omvänd form av läktarvåld när kravallpolis stormade läktaren i slutskedet av matchen:

Enligt inrikesministeriet hade stolar och andra föremål kastats från läktaren, vilket - även om det skulle vara sant - knappast rättfärdigar en sådan vansinnig och livsfarlig reaktion från polisens sida. Fotbollsfansen själva och andra ögonvittnen hävdar dock att polisens oprovocerade attack kom som svar på slagord mot den förre inrikesminstern Habib al-Adly, som nu är åtalad tillsammans för Mubarak för att ha beordrat dödligt våld.

Att supporters till Kairos ärkerivaler Zamalek och Ahly sedan revolutionen enats i hat mot inrikesministeriet och den korrupta poliskåren kan naturligtvis också ha bidragit till de senares önskan att ta ut hämnd. Ahlyfansens sång i klippet nedan om korrupta polisbefäl har redan blivit något av en klassiker i Egypten (Zamalekfansen har en liknande sång som börjar "vi glömmer aldrig Tahrir era #####, för er del var revolutionen en katastrof"):



(Grov översättning av första raderna:
Han var alltid en förlorare // på gymnasiet
fick han nätt och jämnt // 50 procent
men med mutor // fick pashan sin utbildning
och examen // från 100 institut)

Hursomhelst. Efter att polisen jagat ut fansen från stadion följde sammandrabbningar på gatan utanför, som någon filmade från sin balkong:



Flera bilar ska ha slagits sönder, vilket inrikesministeriet skyller på fansen. Men bloggaren Zeinobia har hittat ett klipp som enligt henne visar att säkerhetsstyrkorna också gjorde sig skyldiga till skadegörelse. (Tolv Ahlyfans sitter nu i Torafängelset utanför Kairo i väntan på rättegång, anklagade för skadegörelse och våld mot polisen).

Dagen efter möttes regeringen och militärrådet för att diskutera läget, och efteråt läste informationsministern Osama Haykal upp följande uttalande:



Uttalandet inleds med kravallerna utanför stadion, men sedan följer en rad beslut som har väldigt lite med fotbollshuliganism att göra: Regeringen ska vidta alla "lagliga åtgärder" mot de "ligistfasoner" som sprider sig i samhället, och för att genomdriva det förbud mot strejker och protester som utfärdades av militärjuntan i våras. Samtidigt stoppas "tillfälligt" utfärdandet av nya licenser till privata sattelitkanaler, och åtgärder utlovas mot tv-kanaler som "uppviglar" till våld eller skadar "stabiliteten" i landet.

Den verkliga bakgrunden till miltärens uttalande är naturligtvis den våg av strejker och protester som svept över Egypten den senaste veckan. Klippen nedan visar bara ett litet urval av de protester som genomförts. Först sjuksköterskor i Luxor i måndags:



Nedan postanställda i Beheiryaprovinsen under landsomfattande strejk tidigare i veckan:



Och så lärare i Beni Suef (också bara en av tiotals liknande protester över hela landet):



En lärare som intervjuas i klippet ovan hotar med en nationell lärarstrejk när skolorna öppnar senare i september om utbildningsministeriet inte uppfyller deras krav.

Nedan protesterar upprörda läkare (också i Beni Suef) mot att polisen inte skyddar deras sjukhus från attacker trots ett löfte från guvernören: "Vi vill tjäna samhället, ge folk vård och jobba - det är allt!"



Slutligen ett musikaliskt klipp från en manifestation av fiskare från Daqhaliya-provinsen som protesterar mot trakasserier från polisen i samarbete med baltagiyya:



Det är svårt att inte se militärjuntans uttalande igår som ett budskap direkt till de tiotusentals eller hundratusentals arbetare och tjänstemän som har strejkat eller hotat att gå ut i strejk de kommande veckorna - och naturligtvis till de alltmer frispråkiga privata tv-kanaler som på sistone inte dragit sig för att lufta kritik mot den förre försvarsministern och juntans ordförande Mohammed Hussein al-Tantawi själv. För den konspiratoriskt lagde (och konspirationer är det aldrig ont om i Egypten) framstår det inte som helt otroligt att polisens attack på Ahlyfansen i tisdags var en högst medveten provokation för att skapa en förevändning för att slå ned "ligister", strejkande arbetare och kritiska medier.

Under fredagen planeras nya demonstrationer på Tahrir, för första gången sedan torget rensades av militärpolis och säkerhetsstyrkor i början av Ramadan, och den här veckans händelser pekar mot att det kan bli en intensiv dag. Men oavsett vad som sker imorgon står en sak klar: det växande missnöjet – med allt från de långsamma rättegångarna mot Mubarak och mot poliser som anklagas för våld och övergrepp till avsaknaden av grundläggande säkerhet på gatorna och frånvaron av minsta ansats till seriösa sociala reformer – är en tickande bomb, som bara väntar på att explodera i ansiktet på militärjuntan.

(Man kan undra om det inte rentav finns en och annan general som hoppas på just det, för att få en ursäkt att ställa in de kommande valen. Demokratiska arbetarpartiet – ett av de vänsterpartier som bildats efter Mubaraks fall – meddelade för övrigt igår att man bojkottar parlamentsvalet i november, med hänvisning till att Mubaraks metoder för att kväsa opposition fortfarande är i bruk, samt att såväl lagen om politiska partier och den föreslagna nya vallagen missgynnar partier med begränsade finansiella resurser och gynnar väletablerade, resurstarka rörelser som Muslimska brödraskapet).

Den "arabiska våren" är definitivt över - men hösten lär inte bli mindre intressant...

Bahrain - den glömda revolutionen

Alla bör se den här dokumentären från Al Jazeera English om revolutionen i Bahrain, som orsakat officiella protester från regimen och också ska ha lett till att TV-kanalens team nekats inträde i landet:

Trots repressionen tycks folkets frihetslängtan inte ha kvästs; den 29 juli ägde nya massprotester rum utanför huvudstaden Manama, i protest mot den "nationella dialog" som lanserades under upproret i mars. Dagarna efter stängdes ett av Läkare utan gränsers lokala kontor eftersom man hjälpt en sårad demonstrant.

Bahrain är ett av de tydligaste exemplen på västvärldens groteska dubbelmoral och realpolitik i förhållande till de arabiska revolutionerna. Att kritiken mot regimens brutala angrepp på demokratirörelsen i Bahrain har lyst med sin frånvaro beror naturligtvis delvis på att Bahrain varit en viktig militär allierad till USA sedan det första gulfkriget. På senare år har Pentagon spenderat hundratals miljoner på att bygga ut flott- och flygbasen på ön med mer permanenta faciliteter, och förra veckan ska det militära samarbetsavtalet mellan de båda länderna ha förlängts.

Iftar på Tahrir

Ett hundratal aktivister hade samlats för att gemensamt bryta fastan på Tahrirtorget igår. Deras sånger och mat uppfattades uppenbarligen som ett hot mot den nationella säkerheten, för på kvällen attackerades de av militärpolis med gummikulor och elbatonger varvid flera sårades. Filmklippet nedan visar delar av händelseförloppet:

Diktatorn och revolutionärerna inför rätta

Har den egyptiska militärjuntans dubbelspel någonsin varit tydligare än idag? Samtidigt som rättegången mot den störtade presidenten Hosni Mubarak och hans båda söner äntligen inleddes i Kairo idag ställdes ytterligare 114 civila egyptier inför en militäråklagare efter att ha gripits i samband med arméns och säkerhetsstyrkornas våldsamma ingripande mot demonstranterna på Tahrirtorget i måndags:

Den stora ironin är att allt talar för att rättegången mot Mubarak hade skjutits upp i det oändliga, eller åtminstone hållts bakom stängda dörrar, om det inte vore för de modiga demonstranter som belägrat Tahrir sedan början av juli. Bland dem fanns många anhöriga till martyrer som dödades under massrevolten mot Mubarak för ett halvår sedan, eller anhöriga till några av de tusentals som fängslats av militärdomstolar sedan dess – varav flera framträder i filmklippet nedan:

I måndags utsattes de återigen för regimens våld när militärpolis och säkerhetsstyrkor tog över Tahrir, och många egyptier som redan förlorat en far eller son i revolutionen riskerar nu att förlora ytterligare familjemedlemmar till militärens fångläger.

Enligt rapporter ska Mubarak och hans advokater ha begärt att den förre försvarsministern och militärjuntans formella ledare (även om ingen vet vem eller vilka höga officerare som egentligen utövar det största inflytande bakom kulisserna) Mohammed Hussein Tantawi (som av amerikanska diplomater kallats "Mubaraks pudel") ska vittna i rätteången. De flesta tolkar det som att Mubarak kommer att försöka lägga skulden för det dödliga våldet mot demonstranter under revolutionen på militärledningen, vilket naturligtvis är en av de viktigaste anledningarna till att generalerna in i det sista velat undvika en offentlig rättegång. Att Mubaraks söner är inkluderade i åtalet är en del i samma strategi: att förskjuta fokus från regimen som helhet mot klanen Mubarak.

Att en arabisk diktator ställs inför rätta efter en folklig revolution är naturligtvis en historisk seger som kan inspirera alla som kämpar mot auktoritära regimer världen över. Men för det egyptiska folket finns ingen verklig rättvisa så länge Mubaraks trognaste tjänare fortsätter att kontrollera den politiska dagordningen med samma metoder som de alltid gjort.

UPPDATERING: De gripna demonstranternas fall överfördes tydligen till en civil domstol efter påtryckningar från aktivister och människorättsadvokater (bara det en stor seger efter sex månader av summariska militärrättegångar), och alldeles nyss meddelade de närvarande advokaterna att samtliga frigetts! Mabrouk!

Video: kravaller i Kairo

Ett videoklipp (via Hossam el-Hamalawy) från nattens kravaller i centrala Kairo. Många av deltagarna var familjemedlemmar till demonstranter som dödades under revolutionen, som reagerat med ilska på att rättegångarna mot ansvariga poliserna och makthavare går långsamt samtidigt som flera redan har frikänts. I helgen sköts rättegången mot den förre inrikesministern Habib al-Adly på nytt upp i en månad, vilket var gnistan som tände de senaste protesterna.

Uppdatering: Protesterna på Tahrirtorget fortsätter idag, Ahram Online uppdaterar "minut för minut". Bilden nedan är från Mansoura där aktivister arrangerade en stöddemonstration mot polisens våld i Kairo:

Nyliberalismens revansch

Läs gärna mitt senaste inlägg på Egypt and Beyond om den upptrappade repressionen och nyliberalismens revansch i Egypten.

Egypten: 17-åring dömd till döden i militärdomstol

Människorättsorganisationen Egyptiska initiativet för individens rättigheter skriver idag i en pressrelease att en 17-årig pojke är en av fyra som dömts till döden av en militärdomstol, anklagade för att ha kidnappat och förgripit sig på en flicka. Oavsett brottets natur och den ev. sanningshalten i anklagelserna är det extremt oroande att den egyptiska militären tar sig rätten att avrätta medborgare utan någon chans till rimlig juridisk prövning. I värsta fall är detta ett medvetet försök att stärka militärjuntans legitimitet med hjälp hårda tag mot "kriminella element".

Samtidigt ska en ung man, Atef Yehia Ibrahim, opereras i kväll efter att ha skjutits i huvudet när polis och militär våldsamt skingrade en demonstration utanför Israels ambassad i Kairo på söndagen. Över 350 personer skadades och 150 arresterades. Ögonvittnen uppger att attacken mot demonstranterna var oprovocerad och att det aldrig fanns något hot om att det tusental personer som samlats skulle "storma" ambassaden, som vaktades av tungt beväpnade soldater.

Al-Nakba i Kairo

Egypten - uppdateringar och länkar - 20/4

* Al Ahram Online har gjort en genomgång av de nya politiska partier som börjat framträda i Egypten efter Mubarak, inklusive de två viktigaste nya partierna på vänsterkanten: Demokratiska arbetarpartiet och Folkets allians.

* Shora Esmailians intressanta rapportering från Kairo fortsätter, med en rapport om ett möte mot militärdomstolar i Imbaba som stormades av en officer.

* Ännu en artikel om den pågående konflikten i Shebeen el-Kom, där strejkande arbetare utmanar de senaste årtiondens privatiseringspolitik.

* Läsvärt reportage i Newsweek om tre generationers feminister som deltog i revolutionen.

* General Rushdi el-Qamari pekas ut som den ansvarige för nedstängningen av internet under massprotesterna mot Mubarak.

* Bahrain: Världsfacket ITUC slår larm om omfattande angrepp på Bahrains fackföreningsrörelse i språren av de senaste veckornas våldsamma nedslag på demokrati- och medborgarrättsrörelsen i landet. Runt 2000 arbetare har avskedats inklusive 6 höga fackliga ledare och 22 lokala fackliga ledare, för att ha stött maningar till dialog med oppositionen. Den fackliga nyhetssajten Labourstart har lanserat en brevkampanj i protest mot repressionen, skriv gärna under.

Politiska fångar i Bahrain

BahrainRightsTV har samlat klipp med några av de aktivister och demonstranter som gripits i Bahrain under den proteströrelse som började den 14 februari:

Se också den här intervjun med Robert Fisk från den 6 mars, innan undantagstillstånd utfärdades och Saudiarabien (som Sverige har ett militärt samarbetsavtal med sedan 2005 - det förlängdes så sent som förra året) skickade trupper till Bahrain för slå ned den folkliga proteströrelsen.

Militärpolis på Campus

Via Hossam al-Hamalawy, från gårdagens attack mot demonstrerande studenter i Kairo, just efter att regeringen utfärdat ett dekret som förbjuder protester:

Strejker och protest förbjuds - armén intar universitet i Kairo

Den egyptiska "övergångsregeringen" har idag utfärdat ett dekret som förbjuder demonstrationer och strejker som "påverkar ekonomin". Att ens uppmana till sådana är nu straffbart med upp till ett års fängelse. Samtidigt kommer rapporter att militären idag gått in på ett universitet i Kairo och våldsamt skingrat demonstrerande studenter och lärare – första gången i mannaminne som militären gått in på campus. (En våg av studentprotester har svept över Egypten sedan Mubaraks fall, ofta med krav på att rektorer och andra personer i chefposition med kopplingar till den Mubaraks regim ska avskedas.)

Med världens ögon på Libyen fortsätter den egyptiska militärjuntan att trappa upp förtrycket. Regimerna i Jemen och Bahrain och Syrien passar på att slå ned folkliga proteströrelser med brutalt våld – utan nämvärda protester från de västmakter som backar upp flera av regionens värsta diktaturer samtidigt som de säger sig vilja hjälpa det libyska folkets frihetskamp. Hyckleriet har aldrig varit mer uppenbart, eller mer motbjudande.

Torterad av armén

Mer skakande bilder från Egypten via Hossam al-Hamalawy: Klippet nedan visar såren på en demonstrant som greps under attacken mot Befrielsetorget i går morse och torterades av soldater. (Uppdatering: nu har statstelevisionen meddelat att en av de gripna demonstranterna, den unge skådespelaren Ali Sobhy, kommer att ställas inför en militärtribunal; och här finns ett vittnesmål från sångaren Ramy Essam som också greps och torterades – här på engelska, se också klippet där han uppträder inför demonstranterna på torget med en låt vars text uteslutande består av slagord från protesterna mot Mubarak).

Militären bröt upp demonstration utanför inrikesministeriet

Efter lördagens stormning av säkerhetspolisens högkvarter i Nasr City i Kairo samlades igår demonstranter utanför inrikesministeriet. Efter att först ha attackerats av baltagiyya med påkar och stenar skingrades de sent på kvällen av militären. Al Masry Al Youm har en lång videorapport på arabiska där man mot slutet ser soldater misshandla demonstranter med batonger och gevärskolvar (se också två klipp av Sarah Carr nedan från ögonblicket då militären gick till attack):

Två klipp av Sarah Carr:

Demonstrant dömd i militärdomstol

En egyptisk demonstrant som greps efter att militärpolis våldsamt bröt upp en demonstration på Befrielsetorget i fredags kväll har dömts till 5 års fängelse i en militärdomstol, i en process som tog mindre än tre dagar och utan att han fick tillgång till en advokat. Samtidigt har militärpolis idag tagit en arbetare som gisslan under en demonstration utanför oljeministeriet – Jamal Shadid greps och kommer enligt militären släppas först efter att arbetarna avbrutit sin protest. Det är uppenbart att militärjuntan är ute efter att statuera exempel och skrämma folket till lydnad. Taktiken har inte förändrats med Mubaraks fall, även om förtryckarna bytt uniformer.

Bra text om militärjuntan i Egypten

Återigen, överhopad med jobb och hinner inte blogga, men vill varmt rekommendera det här inlägget av Issandr al-Amrani, som vanligt lysande om den egyptiska militärens roll. Mycket viktigt för den som vill förstå utvecklingen i Egypten, som tyvärr – men av förklarliga skäl – hamnat i skuggan av blodbadet i Libyen och protester på andra håll i region.

Demonstrant vittnar om militärens övergrepp

Ett vittnesmål från en av de demonstranter som greps av militärpolis på Befrielsetorget tidigare i veckan (via Mona Seif): "Early Wednesday 23rd of February they arrested 29 of us. Among them were 2 girls & a woman, they were taken to Egyptian Museum where their hand were tied behind their back, mobiles & money taken, blindfolded and transferred somewhere -later turns out it was military prosecutor unit in 'asher- They were put in a line and left to stand for hours in the sun. The blindfolds were removed. The group was beaten up, punches in chest & stomach. They were tasered - electric shock rods- in different part of their bodies, in addition sexual molestation of the girls. The group was released later that day."

Militärjuntan slår till

Just nu: militärpolis och maskerade specialstyrkor har våldsamt skingrat demonstranter på Befrielsetorget i Kairo, där många stannat kvar efter dagens manifestation – en månad efter den egyptiska revolutionens början. Det rapporteras också att kravallpolis attackerat demonstranter i al-Mansoura med tårgas – första gången de centrala säkerhetsstyrkorna setts till i staden på flera veckor. Diktaturen lever.