Showing posts with label solidaritet. Show all posts
Showing posts with label solidaritet. Show all posts

Friday, August 26, 2011

Israel och den egyptiska revolutionen

När den egyptiska revolutionen bröt ut präglades medierapporteringen stundtals av alarmism kring hur Mubaraks fall skulle påverka fredsavtalet mellan Egypten och Israel från 1979. Farhågorna om att avtalet skulle rivas upp var ofta överdrivna, men att relationerna mellan de båda länderna och den politiska dynamiken i hela regionen skulle förändras var samtidigt uppenbart. Nu syns några av de första tecknen på en sådan förändring, inte minst när det gäller utvecklingen på Sinaihalvön som jag skrev om i förra veckan.

Attackerna i södra Israel för en vecka sedan, där sex personer dödades, har av många tolkats som en resultat av laglöshet på Sinai i spåren av den egyptiska revolutionen. Detta trots att det troligen inte alls var första gången som attacker i södra Israel genomfördes av militanta grupper som korsat gränsen till Egypten (här är ett exempel). "Laglösheten" på Sinai är knappast ett nytt fenomen, och den egyptiska militärens "Operation Eagle" som lanserades i början av augusti handlar inte så mycket om att återupprätta "lag och ordning" efter revolutionen, som om att återupprätta den egyptiska statens auktoritet i området efter decennier av frånvaro (läs gärna Lina Attallahs reportage om relationen mellan militären, beduinerna och militanta islamistiska grupper i området).

Framförallt bör det ses som en del i ett slugt manövrerande av militärrådet i Kairo, som griper chansen att försöka pressa fram en omprövning av villkoren i fredsavtalet med Israel. Det senare gör i praktiken Sinai till en demilitariserad zon, vilket av egyptierna (och inte minst av många officerare) ses som en förödmjukande inskränkning av landets suveränitet. En del israeliska militärer kräver nu en sådan omprövning för att göra det möjligt för den egyptiska armén stoppa smuggling till Gaza och infiltration av militanta grupper (och afrikanska migranter) in i södra Israel. För det egyptiska militärrådet vore det naturligtvis en oöverträffad propagandaseger om avtalet förhandlades om, så att man inför sitt eget folk kunde säga att Egyptens suveränitet över Sinai återupprättats. Ur Israels perspektiv skulle nesan över detta delvis uppvägas av dess (möjligen) lugnande effekt på de egyptiska massorna.

Att revolutionen i Egypten (men säkert också den senaste tidens ekonomiska och sociala protester i Israel) redan påverkat det israeliska militäretablissemangets manöverutrymme är uppenbart. Det blev inte minst tydligt efter regeringens beslut att avstå från en storskalig militäroperation i Gaza efter de senaste attackerna i södra Israel. Beslutet motiverades uttryckligen med hänvisning till bland annat den diplomatiska krisen med Egypten, som uppstod efter att fem egyptiska gränspoliser dödats av israeliska styrkor. Den incidenten utlöste stora protester utanför israels ambassad i Kairo. En ung demonstrant vid namn Ahmed el-Shahat klättrade då upp på byggnaden som rymmer ambassaden och plockade ner den diskreta israeliska flaggan som vanligen pryder fasaden – och blev genast en folkhjälte.

Militärjuntans reaktion på flag-aktionen visar tydligt att något har förändrats i Egypten. Som Issandr el-Amrani skriver: "If all this had happened a year ago, Mubarak would have done his best to suppress the news of the killing of Egyptian security personnel, and Shahat would almost surely have wound up in jail. Instead, Mubarak is in prison, facing trial, and the SCAF has to respond to the demands of Shahat and his admirers. Threatening to withdraw Egypt’s ambassador in Tel Aviv, the SCAF insisted on an official apology from Israel; it received two, the second from Shimon Peres. An apology is not a revolution in Egyptian-Israeli relations, but it is a sign of a new respect, and an indication that the balance of power in this special relationship is shifting, as it has in Israel’s relations with Erdogan’s Turkey. The SCAF has shown – or, perhaps, discovered – that it has growing leverage in its relations with Israel, and that peace does not necessarily mean fealty. Field Marshal Muhammad Hussein Tantawi and his colleagues are not looking for confrontation – quite the contrary – but they clearly expect to be treated with dignity, not as clients but as partners. And they understand that Egyptians will accept nothing less."

Ingen bör hysa några illusioner om den egyptiska militärjuntans intentioner. Generalerna i Kairo drivs av egenintresse, inte av solidaritet med palestinierna. Men revolutionen har - åtminstone tills vidare - gjort det omöjligt för dem att helt ignorera den inhemska opinonen. För två och ett halvt år sedan kunde Israel bomba Gaza sönder och samman i tre veckor, i trygg förvissning om att de auktoritära regimerna i grannländerna skulle slå ned alla folkliga protester mot kriget. Idag är detta omöjligt.

Att den arabiska opinionen (med ett smått orientalistiskt uttryck ofta benämnd som "den arabiska gatan") åter blivit en maktfaktor är utan tvekan en av revolutionernas största segrar. Att detta skulle vara en försämring till det sämre är svårt att se. Tvärtemot de alarmistiska farhågorna om att den egyptiska revolutionen skulle leda till ett nytt storkrig kan den ha bidragit till att rädda liv i Gaza de senaste veckorna. Det är dock en nyhetsvinkel som svenska journalister och nyhetsredaktioner lär ha väldigt svårt att plocka upp.





Monday, May 30, 2011

Militären kallar journalister till förhör



Den egyptiska bloggaren och journalisten Hossam al-Hamalawy har blivit kallad på förhör av en militäråklagare imorgon, efter att ha kritiserat arméledningen i en TV-intervju i torsdags (se klippet ovan där Hossam påpekar att vanliga medborgare döms i militärdomstolar samtidigt som de ansvariga för mord på demonstranter under revolutionen ställs inför civila domstolar, och lyfter fram militärpolisens övergrepp mot fredliga demonstranter - även programledaren har blivit kallad). Hossam har under många år spelat en mycket viktig roll i att sprida information om Egyptens gryende arbetarrörelse i internationella kretsar och uppmuntra unga aktivister och bloggare att kreativt använda internet och sociala medier som vapen mot diktaturen. Både före och efter revolutionen har han arbetat oförtrutet med att dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter och kräva att de ansvariga ställs inför rätta. Detta väldigt oroande - men med all säkerhet fåfänga - försök att skrämma en av Egyptens viktigaste radikala röster till tystnad måste fördömas och understryker behovet av internationell solidaritet med landets demokratiska krafter.

(För övrigt: efter en del tjat från vänner i Egypten har jag beslutat mig för att återuppliva min gamla blogg på engelska, som jag skrev när jag bodde i Kairo. Jag kommer troligen framförallt blogga på svenska även framöver men kommer då och då skriva inlägg om arbetarrörelsen och vänstern i Egypten och försöka länka till dem här för enkelhetens skull.)

Thursday, May 26, 2011

Aktivister gripna i Kairo

Samtidigt som den egyptiska feministen och demokratiaktivisten Azza Kamel är i Stockholm för en serie föredag och möten med politiker och aktivister nås vi av beskedet att hennes dotter Aida ElKashef och flera andra aktivister greps idag på morgonen. De togs av militärpolis när de satte upp affischer inför morgondagens stora demonstration på Tahrir för att sätta press på militären att fullfölja revolutionens krav (exakt vilka de är råder det oenighet om men här är ett exempel på en kravlista som spridits de senaste dagarna). Tydligen hålls de nu för förhör på militärpolisens högkvarter.

En bild på Aida för några dagar sedan. Texten på plakatet lyder "jag är baltagiyya, kom och arrestera mig"...

@AidaElkashef at #tahrir now with a message for #SCAF #egypt ... on Twitpic

Wednesday, May 18, 2011

Samtal 25/5: Vilken väg går Egypten? - Röster från den arabiska revolutionen



Missa inte chansen att möta två representanter för den egyptiska vänstern och kvinnorörelsen på ABF i Stockholm onsdag den 25/5:

Vilken väg går Egypten?

Tre månader efter Mubaraks fall bjuder vi in till samtal (på engelska) med två gäster från Kairo: Azza Kamel, feminist och författare, och Alaa Shukrallah, läkare och aktiv i den egyptiska vänstern.

Vart är Egypten på väg? Hur organiserar sig kvinnorörelsen och vänstern? Och hur kan vi stödja landets demokratiska och progressiva krafter?

Samtalsledare: Per Björklund, författare till boken Arvet efter Mubarak: Egyptens kamp för frihet

Tid: Onsdag 25 maj kl 18-20
Plats: ABF-huset, Stockholm
Fri entré

Arrangeras av Vänsterns internationella forum, ABF Stockholm och Svenska PEN.

Sprid gärna länken till facebook-eventet och bjud in fler:
http://www.facebook.com/event.php?eid=184646141587057

Foto: Sarah Carr, Creative Commons

Tuesday, May 10, 2011

Från chock till enighet

Det är svårt för att inte säga omöjligt att skriva om lördagens tragiska händelser i Kairo på avstånd. Men tack vare journalister och aktivister som gjort ett enormt arbete med att söka efter sanningen har bilden av händelserna klarnat, i alla fall något.

Människorättsorganisationen EIPR, Egyptiska initiativet för individens rättigheter, har publicerat två korta rapporter baserat på undersökande arbete på marken av Sarah Carr (läs dem här, och här). En del ögonvittnen hävdar att våldsamheterna bröt ut efter att en kristen kaféägare öppnade eld från ett hustak mot den mobb som samlats utanför kyrkan där en flicka påstods hållas fängslad, andra att det var mobben som attackerade först. Oavsett vad som är sant handlade det inte om några "spontana" oroligheter, och huvudansvaret på den handfull fanatiker som hetsade människor att bege sig till platsen till att börja med. Bloggaren Zeinobia tror sig ha spårat de ursprungliga uppmaningarna att bege sig till kyrkan i Imbaba till en chatsida på nätet och ett par twitteranvändare, och det här videoklippet från lördagskvällen visar en salafistsheikh, Ashraf Abu Anas, som beskriver kristna som "terrorister", den koptiska kyrkan som en "maffia" och avslutar med att säga att "vi vore inte män om vi inte brände ned kyrkan."

Egyptiska politiker och mediefigurer avfärdar gärna det inträffade som ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration, men verkligheten är mer komplex. Den här typen av provokationer skulle inte få så allvarliga följder om det inte fanns ett klimat av intolerans och en grogrund av fattigdom och desperation där extrema religiösa grupper kan rekrytera anhängare. I ett större perspektiv bär såväl den koptiska kyrkans som muslimska religiösa ledare och det Muslimska Brödrakapet ett ansvar för den här situationen genom sin stockkonservativa syn på konvertiter och blandäktenskap mellan kristna och muslimer. Även om de inte förespråkar våld bidrar de till att upprätthålla normer och traditioner som står i motsats till allt vad religionsfrihet och individens rättigheter heter.

Den socialistiska bloggaren och aktivisten Hossam al-Hamalawy ger också ett annat perspektiv på Salafisternas mobilisering kring Camilia Shehata och andra liknande fall i en serie twitterinlägg, där han beskriver hela affären som ett uttryck för en kris för salafiströrelsens ledarskap efter revolutionen. Kända TV-predikanter och andra konservativa religiösa ledare som stödde Mubarak in i det sista försöker helt enkelt skyla över detta och rädda sin bas genom att hetsa sina fattiga anhängare mot landets kristna, som i det tillstånd av (selektiv) laglöshet som råder utgör en lätt måltavla.

Men även om salafisternas offensiv inte är ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration så finns det fog för att säga att regimens svar på sekteristisk våld lämnar mycket att önska. Samtidigt som ett stort antal fredliga demonstranter och demokratiaktivister har dömts till fängelse i militärdomstolar har hittills (fram till i lördags) ingen av de som deltagit i eller hetsat till attacker mot den kristna minoriteten ställts till svars, vilket orsakat växande kritik mot militären från såväl kristna grupper som människorättsorganisationer. Samtidigt rapporteras nu att de som gripits i samband med händelserna i Imbaba kommer att ställas inför en särskild säkerhetsdomstol som inrättats med stöd av Mubarak-regimens undantagslagar, som fortfarande inte hävts. Därmed utnyttjas hotet om ett "sekteristiskt inbördeskrig" för att återupprätta en av de mest avskydda symbolerna för Mubaraks 30 år långa styre.

Det saknas inte ljusglimtar i mörkret. En sådan är de stora protester för enighet som arrangerats som svar på helgens våld. I går tågade tusentals kristna och muslimer sida vid sida genom Imbaba i solidaritet med områdets invånare. Sådan handfast solidaritet på marken betyder troligen tusen gånger mer än de fördömanden av våldet som utfärdas av politiker och kulturpersonligheter som i många fall aldrig satt sin fot i området... En annan ljusglimt är att tusentals läkare över hela Egypten - kristna och muslimer - idag går ut i strejk för höjda löner och en allmän upprustning av den offentliga sjukvården, som varit i ett tillstånd av sönderfall i årtionden på grund av korruption och bristande finansiering. (Runt 70 procent av läkarna i Kairo deltar i strejken, enligt organisatörerna, och på flera håll rapporteras andra grupper av sjukvårdspersonal spontant ha anslutit sig. Akutmottagningar och andra kritiska enheter är undantagna från strejken.) Att föra upp konkreta krav på ekonomiska och sociala reformer på dagordningen är det bästa sättet att övervinna de religiösa extremisternas agenda och kontrarevolutionära krafters försök att skapa kaos.

Wednesday, April 20, 2011

Egypten - uppdateringar och länkar - 20/4

* Al Ahram Online har gjort en genomgång av de nya politiska partier som börjat framträda i Egypten efter Mubarak, inklusive de två viktigaste nya partierna på vänsterkanten: Demokratiska arbetarpartiet och Folkets allians.

* Shora Esmailians intressanta rapportering från Kairo fortsätter, med en rapport om ett möte mot militärdomstolar i Imbaba som stormades av en officer.

* Ännu en artikel om den pågående konflikten i Shebeen el-Kom, där strejkande arbetare utmanar de senaste årtiondens privatiseringspolitik.

* Läsvärt reportage i Newsweek om tre generationers feminister som deltog i revolutionen.


* Bahrain: Världsfacket ITUC slår larm om omfattande angrepp på Bahrains fackföreningsrörelse i språren av de senaste veckornas våldsamma nedslag på demokrati- och medborgarrättsrörelsen i landet. Runt 2000 arbetare har avskedats inklusive 6 höga fackliga ledare och 22 lokala fackliga ledare, för att ha stött maningar till dialog med oppositionen. Den fackliga nyhetssajten Labourstart har lanserat en brevkampanj i protest mot repressionen, skriv gärna under.

Tuesday, March 15, 2011

För en värdig, rakryggad och solidarisk utrikespolitik! Avgå Bildt!

1. Titta igen på filmen där Bahrains militär skjuter skarpt mot obeväpnade och fredliga demonstranter:



2. Titta FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE på den här extremt otäcka filmen som visar en ung demonstrant som skjutits i huvudet (om du inte vill ha mardrömmar, jag drog mig länge för att ens länka till den).

3. Se Al Jazeeras inslag från ett sjukhus i Bahrain som tagit emot tusentals sårade de senaste dagarna.

4. Läs den här artikeln i Wall Street Journal där en amerikansk regeringsföreträdare ärligt konstaterar att Bahrain (hemvist åt USA:s femte flotta) helt enkelt är för viktigt för att falla eftersom det kan leda till att andra USA-stödda diktaturer på den arabiska halvön faller. Det gäller inte minst det ultrakonservativa Saudiarabien, troligen det land i världen som genomför flest avrättningar per invånare, ofta i form av offentliga halshuggningar och för brott som stöld, otrohet och homosexualitet. Fråga dig varför USA vill att Saudiarabien ska beväpna rebellerna i Libyen och vilka grupper som kommer att få vapnen och vilka villkor den hjälpen kan tänkas förknippas med. Minns hur den "galne slaktaren" Khadaffi tills nyligen hyllades för sitt "utmärkta samarbete" med USA och det internationella samfundet och hur den brittiska regeringen bedrev en intensiv lobbykampanj för att landets oljeföretag skulle få ett fotfäste i Libyen.

5. Ta en titt på den här bloggen av en man som var medlem i en lobbygrupp för USA:s folkrättsvidriga invasion av Irak och som tjänat grova stålar på skumma oljeaffärer med förtryckarregimen i Sudan och på aktieinnehav i den amerikanska krigsindustrin. Han heter Carl Bildt och är Sveriges utrikesminister. Lusläs bloggen och se om du kan hitta ett enda tydligt fördömande av det brutala våldet mot proteströrelsen i Bahrain eller Libyen, eller för den delen i Tunisien, Egypten, Jordanien, Oman, Jemen eller Saudiarabien. Inte? Fråga dig då om du vill att Sverige ska representeras i världen av en sådan man.

6. Är du less på Sveriges cyniska vapenexport till länder som USA, Pakistan, Oman, Tunisien och Saudiarabien? Längtar du också efter en rakryggad och solidarisk utrikespolitik? Delta om du kan i demonstrationen utanför UD på torsdag kl 9-12 (då Carl Bildt ska välkomna nya ambassadörer till Sverige) med det enkla kravet: "Avgå Bildt". Om du inte kan delta: sprid uppropet, skriv protestbrev till UD, gör någonting. När folken i Egypten, Libyen, Jemen Bahrain och andra länder har kämpat i veckor med risk för sina liv kan vi åtminstone lägga några timmar på att försöka återupprätta Sveriges värdighet!



Thursday, February 10, 2011

Fackliga nyheter från Egypten

Ett par tips eftersom många har frågat mig var man kan hitta fackliga nyheter från revolutionens Egypten på engelska: Den socialistiske journalisten och aktivisten Hossam el-Hamalawy twittrar och bloggar mycket om arbetarrörelsen. Även centret för fackliga tjänster, CTUWS, publicerar dagliga uppdateringar på sin hemsida. CTUWS är också en lämplig mottagare för solidaritetsuttalanden från svenska fackföreningar eller andra organisationer till den fria fackföreningsrörelsen i Egypten.

Friday, February 4, 2011

Ett rop på hjälp

En journalistkollega vidarebefodrade följande desperata bön om hjälp från en egyptisk aktivist:

"um really sorry Lo.. but um so scared.. massacres goin on here.. um pleeding u as a journalist n as a human being to help me in any way.. i dnt know how.. we go to peaceful dimonstrations w dnt say anythin except we want freedom.. the other day a police car was running after me trying to kill me.. and they are throwing bombs on us, they are using weapons and shotguns.. they are beating up international journalists and they killed a turkish one.. by they i mean the government.. I really dont know what is going to happen tomorrow or if i am going to live or not.. please I know how europian countries care about human rights.. please help us..

If this revolution fails, i am sure i ll be arrested or murdered.. so as a lot of other people.. I know that you cant do much.. but even sending ur governments letters or trying to cover tomorrow in the media.. anythingg.."

Otaliga andra har uttryckt samma rädsla för vad som kommer att hända med aktivister och oppositionella om demokratirörelsen krossas.

I P1-morgon i morse fick jag frågan om inte demonstranterna kommer att acceptera regimens inviter till förhandlingar och en "övergångsregering" under Omar Suleiman med sikte på valet om några månader. Jag försökte förklara varför de aldrig kommer att göra det: det finns ingen "övergångslösning" och inga fria demokratiska val så länge huvuddelen av den här mafiaregimens män sitter kvar vid makten. Man man kan inte "nästan" störta en diktatur utan att betala ett oerhört högt pris för det.

Monday, January 31, 2011

"Det här handlar inte om Muslimska brödraskapet"

Den liberala egyptiska debattören Mona Eltahawy på CNN: "It's a moral imperative to support Egyptians that want freedom and dignity ... I'm an Egyptian living through the most exciting time of my life, I'm really dismayed by the media obsession with the Muslim brotherhood and with this idea of chaos and looting. ... This is a revolution happening. Let's focus on the courage of those Egyptians who have stood up to Mubarak's security thugs."

Friday, January 28, 2011

Solidaritet


Stolthet blandades med oro när ett 50-tal personer, mestadels egyptier, samlades utanför den egyptiska ambassaden i Stockholm ikväll för att visa sitt stöd för den egyptiska revolutionen. Tidigare idag samlades en mindre grupp egyptiska studenter från KTH i samma syfte – fler bilder här.

Monday, September 20, 2010

Arabisk solidaritet

Många av Egyptens regimkritiska bloggare har själva förföljts och fängslats. Men i söndags visade flera av dem sin solidaritet med den syriska 19-åriga bloggaren Tal al-Mallohi som hållits fången utan rättegång i nio månader. Mohammed Mar'ee har lagt upp flera filmklipp från en demonstration i närheten av Syriens ambassad på sin blogg:



Bland slagorden hörs "Egypten och Syrien hand i hand, tills en ny gryning kommer". Ambassadören vägrade att komma ut och ta emot ett protestbrev till Syriens president, och var enligt uppgift rosenrasande för att polisen lät demonstranterna hållas... (om än ett kvarter bort från själva ambassaden).


Monday, May 31, 2010

"Mattias! Vi behöver dig, kom hem hel!"


Bild från dagens demonstration på Sergels torg. Vad mer finns att säga?

Enligt DN finns ännu inga uppgifter om Mattias Gardell och Edda Manga som var ombord på Mavi Marmara, där upp till 19 personer dödades när fartyget bordades av israeliska kommandosoldater tidigt i morse.

Wednesday, January 13, 2010

När pyramiderna blev palestinska

Den egyptiska tidningen al-Masry al-Youm (vars engelska website idag är den absolut bästa källan till oberoende nyheter från Egypten - på engelska eller arabiska) - har gjort en fin kortfilm om de internationella aktivisterna från Gaza Freedom March som genomförde en serie protester i Kairo under jul- och nyårshelgerna efter att ha vägrats inträde till Gaza. Filmen är delvis på arabiska och delvis på engelska och slutar med en fantastisk scen där polisen jagar aktivister som vecklat ut en palestinsk flagga på en av pyramiderna i Giza... Se hela!

Monday, December 28, 2009

Gaza-protest stoppad i Kairo, journalister arresterade

Via Hossam el-Hamalawy: Egyptisk polis har i dag stoppat en protest i solidaritet med Gaza utanför den franska ambassaden i Kairo, och samtidigt arresterat tre lokala journalister.

Monday, December 21, 2009

Egypten stoppar internationell protest på årsdagen av kriget i Gaza

Från BBC: "Egypt has rejected a request to allow activists to march across the border into the Gaza Strip to mark the anniversary of last year's conflict. The Egyptian foreign ministry said the march could not be allowed because of the "sensitive situation" in Gaza. Over 1,000 activists from 42 countries had signed-up to join "the Gaza freedom march" planned for next week. Egypt warned that anyone attempting the crossing from Egypt would be "dealt with by the law"."

Varför är jag inte förvånad?

Thursday, December 10, 2009

Egyptens fria fackliga rörelse behöver internationell solidaritet

Ekram Ibrahim rapporterar för Al-Masry Al-Youm från Ghazl al-Mahalla, Egyptens och troligen Afrikas största textilfabrik med över 20.000 anställda. En storstrejk där i december 2006 utgjorde startpunkten för en våg av vilda strejker som snabbt spred sig till alla sektorer och till stor del drevs framåt av de kraftigt stigande levnadsomkostnaderna under den "globala matkrisen." Inför måndagen hade fabrikens fackliga aktivister planerat en ny aktion, men den ställdes in efter påtryckningar från säkerhetspolisen och ett löfte från ledningen om en höjning av arbetarnas måltidsersättning.

Om löftet infrias är det en viktig framgång - men samtidigt fortsätter ledningens kampanj mot fabrikens fackliga ledare. Jag fick just höra att en av fabrikens fackliga veteraner, Mustapha Fouda (det är han som sitter på någons axlar på bilden ovan som jag tog under ett demonstration mot en väntad privatisering av det statliga företaget), har avskedats. När han skulle skriva in sig på jobbet idag fann han en anteckning bredvid sitt namn: "anställningen upphör från och med 12/12." 

Jag har träffat Mustapha flera gånger de senaste året och har stor respekt för denna man, som trots att han är ett slags "mellanchef" på fabrikens väveri har spelat en aktiv roll i arbetarnas kamp för bättre villkor och därmed riskerat sin egen relativt privilegierade position. Men utvecklingen i Mahalla visar att han och andra oberoende fackliga aktivister i Egypten behöver internationell solidaritet om de ska ha en chans att utmana Mubaraks polisstat.