Kolonialismens medkänsla med minoriteter

DN:s ledarsida har upptäckt att kristna minoriteter förföljs på många platser i världen, ett förhållande som man beskriver i termer av ett "krig" mot de kristna. Det värsta exemplet är naturligtvis Irak, där hälften av landets kristna befolkning uppges ha flytt sedan USA:s invasion. Men DN lyfter också fram bombdådet i Alexandria på nyårsnatten och de kristnas osäkra situation i Egypten efter revolten mot Mubarak som exempel, och kritiserar EU:s och västvärldens "ovilja att starkt ta avstånd från förföljelser av kristna".

Om detta kan man säga mycket (om det är befogat att tala om ett "krig" mot kristna bör vi då också tala om ett "krig" mot muslimer och andra förföljda minoriteter, t.ex.?). Men det som stör mig mest med den här texten är att den inte alls förhåller sig till det faktum att det våld och trakasserier mot den kristna minoriteten i Egypten som förekom under Mubaraks styre inte bara kom från religiösa extremister utan också från staten. Detta var dock något som medierna sällan uppmärksammade. Jag har själv träffat västerländska korrar i Egypten som medgett att regimens diskriminering och trakasserier av kristna var något som man helst inte skrev om eftersom det var en av de "röda linjer" (vid sidan av kritik mot militären) som kunde leda till en påringning från säkerhetspolisen och i värsta fall indragen ackreditering och deportering. Dessutom var intresset från redaktörer på hemmaplan måttligt; förföljelser av kristna i Egypten passade inte riktigt in i den etablerade mediedramaturgin, där den USA-stödde Mubarak var den "gode" diktatorn, en garant för "stabilitet" och ett bålverk mot religiös extremism.

Här finns förmodligen huvudförklaringen till att "väst" länge talat tyst om de kristna i Egypten: inte överdriven hänsyn till den koloniala historien eller rädsla för beskyllningar om islamofobi – som DN gissar – utan ovilja att stöta sig med regimen i Kairo. Stormakternas medkänsla med utsatta minoriteter (oavsett religion eller etnicitet) kan uppenbarligen stängas på och av efter behov. Saddam Hussein gasbombade kurder när han var USA:s allierade, vilket inte ledde till åtgärder då men användes i krigspropagandan när Irak skulle invaderas 15 år senare. 1882 användes påhittade massakrer mot kristna som förevändning för det brittiska imperiets invasion av Egypten, men under Mubaraks styre var statens diskriminering av kopterna (t.ex. genom förbud mot nya kyrkor) en icke-fråga. En rimlig gissning är att det nyfunna intresset för de kristnas situation i Egypten nu kommer att bestå så länge osäkerhet råder om landets framtid. Det kommer att öka i samma utsträckning som landet visar tecken på oberoende gentemot sina tidigare beskyddare. Men vad händer om en ny stark man med nära band till Washington tar makten, kommer man då återigen ha "överseende" med statens diskriminering av kopterna?

Elak snut snäll snut

Den egyptiska militären tycks tillämpa "good cop bad cop"-strategin i en lite annorlunda tappning – samma aktör spelar båda rollerna. Åtminstone att döma av de här två twittermeddelandena som skrevs nästan samtidigt för en liten stund sedan:

1. "@monasosh At maspiro, ppl r really angry. They say army beat them up and used electric probes. Seems to be army standard protocol #Jan25 #Copts" (Soldater och civilklädda agenter gick till våldsam attack mot hundratals kopter som åter samlats utanför statstelevisionen för att protestera mot den behandling de utsattes för förra veckan).

2. "@CopticNews Fr. Balamoun of church in Atfeeh confirmed that the army has begun the process of rebuilding the church after its destruction #Egypt #Coptic" (Attacken mot kyrkan i Atfeeh var det som utlöste förra veckans koptiska protester).

"Martyrerna föll för arméns kulor"

Följande två klipp filmades av Sarah Carr under begravningen av några av de 13 personer som dödades i tisdagens våldsamma sammandrabbningar i den fattiga Kairostadsdelen Manshiet Nasr. Efter att prästen tackat en representant för armén för hans närvaro på begravningen exploderar folkmassan. Folk hörs ropa "vi vill inte ha honom" och någon skriker i en mikrofon: "martyrerna föll för arméns kulor" och "det var armén som sköt oss."

Kistorna bärs ut:

Anarki eller kontrarevolution?

Efter tisdagens våldsamma sammandrabbningar i Manshiet Nasr i östra Kairo, där 13 personer dödades, anklagar många aktivister säkerhetspolisen för att ha legat bakom våldet. Flera vittnen beskriver attacken mot de kristna demonstranterna som organiserad och anklagar armén för att ha beskyddat angriparna, snarare än deras måltavlor. I en artikel för Ahram Online driver Hala Shukrallah tesen att såväl angreppen mot demonstranter på Befrielsetorget på internationella kvinnodagen som det sekteristiska våldet är en del av kontrarevolutionens försök att sprida förvirring och rädsla: "The past few weeks have revealed just how deeply entrenched the security services are in the conspiracy to oppress and terrorise Christians in order to foster their support for the former dictator. We have heard in the past few days some groups of fundamentalists stating that they are against this revolution because there were women participating and that they are against democracy which is haram (forbidden). We now know that these groups have been working hand in hand with the security services; indeed, what would make them break that alliance now? What we are up against is a clearly mapped out plan of the counter-revolution which has taken as its main target the country’s Coptic Christians and any socially vulnerable group. The objective: create confusion, chaos and terrorise as many groups as possible in order to facilitate the return of the old regime in the coming elections."