Protester mot Gamal Mubarak

Hundratals egyptiska oppositionella möttes av omfattande våld när de demonstrerade i Kairo och Alexandria igår mot Gamal Mubarak, presidentsonen som väntas ta över makten den åldrande Hosni Mubarak. Jack Shenker rapporterar om protesten för Guardian, "Zeinobia" har lagt upp flera bildspel och videoklipp på sin blogg, och Al-Jazeera sände det här klippet:

Som datum för demonstrationen hade man valt Ahmed Orabis dödsdag. Orabis var en officer med enkelt ursprung som ledde en nationalistisk revolt 1881-1882, mot den turkiska elitens dominans och det växande europeiska inflytandet över Egypten. Demonstrationens mål var Abdeen-palatset dit Orabi ledde en demonstration av soldater och Kairobor i september 1881. Valet av Orabi som enande symbol beror kanske delvis på att han är den enda historiska politiska ledare som alla oppositionsgrupper kan enas bakom, men är extra lämpligt eftersom Orabi utmanade Mohammed Alis dynasti och idén om att en familj kan "äga" Egypten – vilket klanen Mubarak tycks tro att den gör.

Samtidigt som centrala Kairo var under en massiv polisbelägring på grund av några hundra demonstranter gick supporters av fotbollslagen Ahly och Zamalek lös på varandra (och oskyldiga förbipasserande) med käppar, stenar och molotovcocktails i nästan en timmes tid innan polisen ingrepp på en huvudgata i en annan del av stan, rapporterar al-Youm al-Sab'i (med bilder)...

I media: Fria Tidningen.

ElBaradei – avfälling eller religiös extremist?

Den egyptiska regimen framställer ofta sig själv som en skyddsvall mot religiös fanatism, och västerländska journalister beskriver ibland slarvigt den egyptiska staten som"sekulär". Många invändningar kan göras mot detta (i själva verket har den egyptiska regimen periodvis uppmuntrat den islamistiska trenden som motvikt mot vänsteroppositionen, konstitutionen beskriver motsägelsefullt islam som källan till all lagstiftning samtidigt som partier på religiös grund är förbjudna, statssanktionerade religiösa auktoriteter är ofta minst lika konservativa som den islamistiska oppositionen, o.s.v) men i dagarna har ännu ett exempel på regimens hyckleri seglat upp som ändå överträffar det mesta.

"Oppositionsledaren" Mohammed elBaradei anser sig ha utsatts för en smutskastningskampanj dirigerad av regimen efter att bilder på elBaradeis dotter i baddräkt och elBaradei själv framför något som ser ut som ett glas vin publicerats på en facebookgrupp – ett ytterst "oislamskt" beteende som antas minska elBaradeis popularitet. Samtidigt anklagas elBaradei av en företrädare för det (halvstatliga) al-Azhar-universitetet för att ha "förolämpat islam" och det egyptiska folkets värderingar efter att han i en intervju berättat att hans systrar inte bär slöja...

På den elektroniska nyhetssajten Masrawy ironiserar Ahmed Ghanem över försöken att diskreditera Elbaradei genom att utmåla honom som islams fiende: Om ElBaradei blev president skulle den religiösa polisen som för tillfället håller stränderna i Sharm el-Sheikh fria från halvnakna solbadare dras in och bikinitvång genast utfärdas... (I själva verket är det naturligtvis fritt fram att klä sig i bikini på egyptiska turistorter idag).

Men den största ironin är att neokonservativa ideologer samtidigt attackerar elBaradei för att han varit öppen för samarbete med Muslimska brödraskapet i sin kampanj för politiska reformer... Tillsammans har de samlat hundratusentals namnunderskrifter bakom kraven på avskaffande av de hårda undantagslagarna och en rättvis vallag, vilket troligen är bakgrunden till regimens smutsiga motkampanj.

Temperaturen stiger...

...inför presidentvalet i Egypten nästa år, då somliga spekulerar i att landets åldrande diktator Hosni Mubarak kommer att avgå till förmån för sonen Gamal – om han ens lever så länge.

Den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har under sommaren något oväntat fått stöd för sina reformkrav av Muslimska brödraskapet, Egyptens enda verkliga massrörelse. Ett upprop för reformer av valsystemet har samlat uppåt en miljon underskrifter under sommaren, vilket visar att en taktisk valallians mellan Brödraskapet och elBaradei skulle kunna skaka om det politiska systemet ordentligt.

Det scenariot är dock fortfarande avlägset; ElBaradei har hittills varit försiktig i sin kritik av regimen och sagt att han bara kommer att ställa upp i presidentvalet om det är helt fritt, vilket som Robert Fisk påpekar är som att "be Nilen flyta uppströms". Den gångna vinterns och vårens val inom Brödraskapet har dessutom stärkt rörelsens konservativa falang på bekostnad av de "reformister" som vill förvandla rörelsen till ett mainstreamparti, liknande Turkiets AKP. Mycket talar därför för att islamisterna kommer att sitta still i båten under presidentvalet nästa år i utbyte mot en viss lättnad av säkerhetsapparatens förföljelser, som inkluderat frysandet av ledande medlemmars ekonomiska tillgångar.

(En intressant detalj i sammanhanget är att en del unga MB-sympatisatörer i början av augusti upprördes av nyheten att Brödraskapets nye ledare Mohammed Badie och flera andra ledande medlemmar närvarade vid begravningen av General Ahmed Rafet, en högt uppsatt chef inom den egyptiska säkerhetspolisen, som regelbundet arresterar och torterar Brödraskapets aktivister.)

Under tiden fortsätter unga aktivister protestera mot mordet på Khaled Said, som släpades ut från ett internetcafé i Alexandria och misshandlades till döds av polisen i början av sommaren, och de återkommande vilda strejker och sociala protester som blivit ett vanligt inslag i Egypten de senaste åren tycks inte heller mattas av. I dagarna rapporterades att flera anställda på en fabrik i Helwan har fängslats och kommer att ställas inför militärdomstol den 28 augusti, för att de protesterade mot bristande säkerhetsrutiner som lett till en arbetares död.

Kanske blir det inte den politiska kohandeln bakom kulisserna utan helt andra faktorer som visar sig ha störst betydelse för utvecklingen i Egypten det närmaste året: Stigande matpriser gör sig snabbt påminda i Egypten, där en stor del av befolkningen lever på marginalen med subventionerat bröd som främsta källa till kalorier. En ny global matkris är antagligen ett större hot mot den härskande elitens önskan om en stabil övergång från Mubarak till hans efterträdare än ElBaradeis hittills ganska uddlösa kampanj för reformer.

ElBaradei och den egyptiska oppositionen

Bloggandet går på sparlåga, minst sagt, men min analys av förre IAEA-chefens inträde på Egyptens politiska scen finns nu i Fria Tidningen: 

"Med sina krav på konstitutionella reformer har Mohamed ElBaradei visat att han vill tillhöra den verkliga oppositionen snarare än de så kallade ”papperspartier” som legaliserats av regimen i syfte att ge sken av ett pluralistiskt parlamentariskt system. Det är en viktig förklaring till hans popularitet bland de unga aktivister som de senaste åren utmanat regimen på gator och bloggar. En annan är att ElBaradei håller dörren öppen för samarbete med islamistiska oppositionen samtidigt som han tagit intryck av de fackliga protester och hungerkravaller som svept över Egypten de senaste åren. I intervjuer med egyptiska medier har han jämfört Egyptens magra prestationer när det gäller fattigdomsbekämpning med framstegen i demokratier som Indien. Han säger sig även vara inspirerad av den europeiska socialdemokrati som han lärt känna under sin tid i Wien." Läs hela.

En av bloggarna/aktivisterna som mötte ElBaradei på flygplatsen anklagar nu säkerhetspolisen för att ha kidnappat och torterat honom efter mötet, vilket ElBaradei själv fördömt i ett uttalande som ett "barbariskt övergrepp." 

Det ska bli spännande att följa utvecklingen fram till presidentvalet nästa år. Det kommer naturligtvis inte bli ett fritt val, men "ElBaradei-effekten" på den egyptiska oppositionens moral ska nog inte underskattas. Den förre IAEA-chefen har visat sig så populär att Mubaraks tidigare utmanare Ayman Nour - som dömdes till 5 års fängelse för påhittade anklagelser efter det förra valet - utan omsvep medgett att han inte skulle ha en chans mot ElBaradei i ett fritt val. Samtidigt kan man bara förstå det hopp om förändring som ElBaradei väckt mot bakgrund av de senaste årens tilltagande aktivism och rörelse i det egyptiska samhället, från demokratirörelsen Kifaya till reformsinnade islamisters försök att förvandla Muslimska Brödraskapet till en modern parlamentarisk opposition och industriarbetares och statliga tjänstemäns kamp för fackliga rättigheter och social rättvisa. Skulle ElBaradei visa sig vara den enande figur som kan samla alla dessa krafter bakom kravet på genuin förändring (och samtidigt slå in en kil mellan klanen Mubarak och de element inom regimen som motsätter sig att Gamal Mubarak "ärver" presidentposten) så kan vad som helst hända - inte nödvändigtvis en demokratisk revolution, men i alla fall en öppning av något slag. 

Gamal Mubarak på offensiven - på facebook

Det har skrivits en hel del om Egyptiska bloggare och andra "cyberdissidenter" de senaste åren. Men nu går den egyptiska staten till motattack: Den fristående egyptiska tidningen al-Masry al-Youm rapporterar att det styrande partiet NDPs ungdomsavdelning har startat en kampanj på facebook till stöd för presidentsonen Gamal Mubarak (nepotismens nemesis) inför presidentvalet 2011. Men det rör sig inte om ideellt arbete; enligt anonyma källor får de ungdomar som deltar i kampanjen för Gamal 1500 pund i månaden - eller ungefär tre gånger ingångslönen för en ung läkare inom den offentliga sjukvården.