Ett tips: I senaste numret av Ordfront (5/2009) finns inte bara mitt reportage om återgången till kvasi-feodalism på den egyptiska landsbygden under slagord om den fria marknadens välsignelser, utan också ett utdrag ur den egyptiska feministiska författaren Nawal al-Saadawis nya roman. Tyvärr inte på nätet.
Det har skrivits en hel del om Egyptiska bloggare och andra "cyberdissidenter" de senaste åren. Men nu går den egyptiska staten till motattack: Den fristående egyptiska tidningen al-Masry al-Youm rapporterar att det styrande partiet NDPs ungdomsavdelning har startat en kampanj på facebook till stöd för presidentsonen Gamal Mubarak (nepotismens nemesis) inför presidentvalet 2011. Men det rör sig inte om ideellt arbete; enligt anonyma källor får de ungdomar som deltar i kampanjen för Gamal 1500 pund i månaden - eller ungefär tre gånger ingångslönen för en ung läkare inom den offentliga sjukvården.
Egypten har skakats av flera liknande olyckor på senare år, vilket utan tvekan delvis är ett resultat av korruption och vanskötsel inom det statliga järnvägsbolaget. Men en lika viktig faktor som ofta glöms bort är repressionen mot all fristående facklig aktivism i landet.
Transportarbetare, inte minst inom det statliga järnvägsbolaget, spelade en central roll i det tidiga 1900-talets fackliga kamp och det nationalistiska motståndet mot den brittiska ockupationen. Men sedan de Fria Officerarnas kupp 1952 och det efterföljande infogandet av alla fackföreningar i en toppstyrd och hårt kontrollerad centralorganisation har nästan allt verkligt fackligt arbete avstannat.
Efter en vild strejk 1986 åtalades över 200 lokförare under hårda "antiterrorlagar," vilket visar vilka risker fackliga aktivister i landet utsätter sig för.
På senare år har stagnerande löner och växande klyftor ändå lett till en våg av vilda strejker, som också spritt sig till transportsektorn och det statliga järnvägsföretaget (jag har bloggat om några av dessa aktioner här). Och bland lokförare och andra järnvägsarbetare är, förutom de låga lönerna, just bristande underhåll ett av de främsta klagomålen. Ändå är det ofta just de arbetare som dagligen riskerar sitt eget liv - och trakasseras av säkerhetspolisen eller tvångsförflyttas när de påtalar säkerhetsbrister - som pekas ut som syndabockar när olyckor inträffar.
Bilden ovan: Strejkande lokförare ger en rundtur i ett av det statliga järnvägsbolagets illa underhållna diesellok. Kairo, 20 Januari 2009.
Säga vad man vill om den egyptiske presidentsonen Gamal Mubarak, men han har i alla fall självinsikt. I en diskussion med (noggrant utvalda) unga egyptier som sändes på nätet förklarade Gamal - som alltså står på tur "ärva" presidentposten från sin far Hosni Mubarak - att "nepotism är en del av Egyptens kultur." Han lovar dock att bekämpa fenomenet med hjälp av "mer stringenta villkor för offentliga befattningar." Vad sägs om att börja med presidentposten?
Al-Jazeera's engelska kanal har ett kort inslag om den interna maktkampen mellan "reformister" och "konservativa" i Egyptens största oppositionsrörelse, Muslimska Brödraskapet:
Konflikten mellan Brödraskapets mer konservativa gren och den "liberala" minoriteten är knappast ny, men aktualiserades när en medlem av gruppens "politbyrå", Mohamed Hilal, avled nyligen. Enligt obekräftade rapporter - bland annat av bloggaren Abdel Monem Mahmoud - ville rörelsens högste ledare Mohamed Mehdi Akef att Hilal skulle efterträdas av Essam el-Erian. El-Erian är en av rörelsens mest kända företrädare, har fängslats flera gånger, och lyfts ofta fram som en representant för en ny generation av ledare som ses som ett hot av delar av det "äldre gardet" (liksom av regimen som kanske mer än något fruktar att Brödraskapet ska omvandlas från en religiöst-konservativ och predikande rörelse till ett effektivt politiskt parti). Utnämningen blockerades dock av den konservativa majoriteten vilket ska ha fått Akef att storma ut från ett möte i protest.
Akef själv väckte stor uppståndelse i våras när han meddelade att han tänker avgå från sin post när hans nuvarande period löper ut nästa år - vilket i så fall vore första gången i rörelsens historia och bäddar för intensiv maktkamp om vem som ska bli hans efterträdare. (Se även AFPs rapport.)
Efter att hastigt och lustigt blivit utslängd från Egypten, där jag under tre år studerat arabiska, frilansat för svenska medier och bloggat på engelska om den gryende fackliga rörelsen i landet, känns det rätt att starta en ny blogg på svenska för att fortsätta följa och kommentera utvecklingen i det land som jag nu är utstängd från.
Personligen anser jag att de senaste årens våg av ekonomiska och politiska protester mot den auktoritära regimen i Egypten är en av de viktigaste sociala rörelserna i regionen idag - ändå har den fått relativt lite uppmärksamhet i Sverige. Det är visserligen inte förvånande att stora delar av Nordafrika och Mellanöstern ofta hamnar i skuggan av regionala konflikthärdar som Israel/Palestina och Irak eller länder som Libanon och Iran där den politiska utvecklingen på senare år varit betydligt mer dramatisk. Att tiotusentals människor från dessa länder idag lever i Sverige bidrar utan tvekan till att rikta mediernas intresse dit - liksom det geopolitiska spelet kring Irans kärnkraftsprogram, USA:s fortsatta ockupation av Irak, och så vidare... Men för vår förståelse av Mellanöstern i all dess mångfald är det ändå synd att utvecklingen i arabvärldens största land får så lite uppmärksamhet.
Mitt första bidrag till att åtgärda detta blir att varmt rekommendera den nystartade satiriska nyhetssiten el-koshary today som bland annat stått för en av de mest träffsäkra kommentarerna kring den egyptiska statens reaktion på utbrottet av "svininfluensan" (som jag skrev om för ETC här):
"The dreaded fusion of swine and avian flu became a reality yesterday when winged pigs were seen flying over Tahrir Square. The marriage between the two viruses is expected to result in a mega killing epidemic that could see Egypt’s population shrink to a manageable level." Läs hela.
