Al Qaida på Sinai?

Så var vi där. Efter flera sabotage- och våldsdåd har Egyptens militärregim lanserat en militäroperation att jaga rätt på Al Qaida, som påstås ha infiltrerat Sinai-halvön i skydd av den laglöshet som revolutionen skapat. De varningar som Mubarak själv alltid utfärdade - "utan mig blir det kaos" - är på väg att slå in, eller?

Jag förvånas ofta över hur villigt en del svenska journalister för vidare den verklighetsbeskrivning som den egyptiska militärregimen helst vill etablera. Nathan Schachars artikel i DN är ett tydligt exempel. Han skriver att det som nyligen var "Mellanösterns fridfullaste avkrok" nu håller på att förvandlas till ett "getingbo av intriger". Under de sex månader då "militärledningen haft händerna fulla med andra saker" (det vill säga att slå ner demonstrationer och fängsla fredliga aktivister) har "Al Qaida skaffat sig ett fotfäste."

Enligt Schachar började problemen i Sinai med smugglingen av iranska vapen till Hamas i Gaza för några år sedan. Sedan dess har områdets fattiga beduiner också "slagit sig på illegal trafik inom andra områden: livsmedel och konsumtionsvaror till Gaza, knark och människosmuggling till Israel, och på sistone bilar och vapen från Libyen." De växande spänningarna mellan beduinerna och egyptiska myndigheter beror alltså på att de senare vill stoppa smugglingen och därmed en viktig inkomstkälla för områdets invånare. Därför låter "beduinerna" också Al Qaida operera fritt i området, attackera polisstationer och dela ut flygblad, enligt Schachar.

För den som vill se allting som händer i Mellanöstern som ett resultat av Israel-Palestinakonflikten och det växande hotet från Iran och militant islamism kan den ovanstående beskrivningen verka rimlig. Problemet är att bilden av Sinai som en "fridfull avkrok" fram till för några år sedan, då Israels blockad av Gaza ledde till kraftigt ökad smuggling i underjordiska tunnlar, knappast stämmer. De grundläggande problemet i förhållandet mellan den egyptiska staten och Sinais beduiner går djupare och längre tillbaka än så - förmodligen betydligt längre än den israelisk-palestinska konflikten.

Redan för fyra år sedan släppte International Crisis Group en läsvärd rapport om Egyptens "Sinai-fråga" som tar upp många av dessa problem, som inte har mycket att göra med Iran, Hamas eller Al Qaida. Grundproblemet är att Egyptens makthavare aldrig betraktat områdets befolkning som egyptier, utan som en andra rangens invånare. De har därför alltid hamnat i andra rummet vad gäller satsningar på infrastruktur och ekonomisk utveckling. Att Israel ockuperade Sinai 1967-1982 och flyttade egna bosättare till området gynnade knappast dess ursprungliga invånare, men den egyptiska regimen under Mubarak har inte varit mycket bättre. Under turistindustrins snabba expansion under de senaste decennierna har beduinerna systematiskt diskriminerats till förmån för inflyttade eller säsongsarbetande Kairobor. Samtidigt har ständiga vägspärrar och polisräder gjort att många Sinaibor känt att de lever under ockupation. Att tusentals beduiner arresterades, till synes slumpmässigt, efter ett antal bombdåd mot turistdestinationer på södra Sinai mellan 2004 och 2006 har knappast ökat deras välvilja mot regimen i Kairo.

Israels blockad mot Gaza och den växande smugglingen (inte bara av vapen) genom Sinai har naturligtvis förvärrat spänningarna på senare år, men det är tveksamt om den haft den avgörande betydelse som många tillskriver den. Det är trots allt en liten minoritet av områdets 300.000 invånare som lever på smuggling, och regimens åtgärder mot smuggling var knappast den viktigaste orsaken till att tusentals invånare i norra Sinai deltog i demonstrationerna som ledde till Mubaraks fall den 11 februari, som här i staden el-Arish den 2 februari:



För den egyptiska militären är det naturligtvis bekvämt att skylla varje våldsdåd som sker i Sinai på Iran eller Al-Qaida, snarare än erkänna att de kan ha någon koppling till årtionden av diskriminering och försummelse. Att svenska journalister nästan helt ignorerar den lokala kontexten och reducerar allt som händer till geopolitiska maktintriger, "Al Qaida", och liknande känns bara slappt.