Islamofobin har fått fäste

Bråket om "moskébygget" i närheten av Ground Zero får mig att minnas en egyptisk taxichaufför som jag åkte med för ett par år sedan i Sixth of October City utanför Kairo (sunt nog vägrade han köra inne i själva Kairo eftersom han inte stod ut med trafikstockningarna och föroreningarna).

Han hette Hani och talade flytande engelska med Kalifornien-dialekt. I tjugotvå år bodde han i San Fransisco och pysslade med lite allt möjligt. Han drev en butik för parabolutrusting och jobbade extra som nattvakt. Varje fredag arbetade han ideellt i en moské, där han översatte predikningar till engelska för de som inte kunde arabiska.

Hani hade aldrig föreställt sig att han en dag skulle återvända till Egypten, men den 11:e september 2001 förändrade allt.

– Plötsligt blev allt ett helvete. Min butik vandaliserades flera gånger. En gång försökte någon bränna ned den. De klottrade förolämpningar mot Islam på bilen, berättade han.

Han blev kallad till förhör hos säkerhetspolisen flera gånger, troligen på grund av sitt arbete i moskén. Istället för att få statens beskydd blev han behandlad som en potentiell terrorist. Till slut fick han nog.

– Jag orkade inte stanna längre. Det var verkligen tufft. Tänk dig att tvingas lämna ett land efter 22 år. Men det är ändå inte värst för mig, jag är van vid Egypten och kan språket. Det är värre för min fru som är amerikanska och bara talar engelska, hon vantrivs här och vill åka tillbaka. Men jag återvänder aldrig till det landet.

Efter 11:e september 2001 råkade tusentals amerikanska muslimer ut för trakasserier eller diskriminering. Fram till årskiftet registrerades 481 hatbrott mot muslimer - allt från hotelser till överfall, mordbrand och mord. Minst tre personer mördades av gärningsmän som gav dem skulden för terrordåden. Enligt en opinionsundersökning som publicerades hösten 2002 upplevde en majoritet av muslimerna i landet att deras livssituation förvärrats sedan efter attacken. 57 procent hade personligen blivit hotade eller diskriminerade.

Man kunde ha trott att de hatiska stämningarna skulle ha lagt sig, nästan tio år efter attacken mot World Trade Center. Men idag, när 20 procent av amerikanerna tror att Obama är muslim (vilket underförstått är ett allvarligt problem) och 70 procent ser ett moskébygge i New York som en nationell katastrof, ser vi något annat. Kan det vara så att hatet inte bara beror på vad muslimerna gjort, utan drivs lika mycket av det eviga kriget mot "militant islamism" som Barack Obama har utvidgat rejält sedan han kom till makten?

Ps. Spana in videon nedan där en svart byggnadsarbetare misstas för att vara muslim under en protest mot det omstridda "moskébygget":

Att spela i två lag samtidigt: Egyptens vacklande liberaler

Den framträdande egyptiska dissidenten och sociologen Saad Eddin Ibrahim väckte en del uppståndelse häromdagen när han skrev på en petition för presidentsonen Gamal Mubaraks rätt att ställa upp i presidentvalet - något ironiskt eftersom Ibrahim tidigare varit en ledande kritiker av Egyptens omvandling till en "pseudomonarki" i Syriens efterföljd. Alla är dock inte förvånande; den socialistiske journalisten Hossam el-Hamalawy menar till exempel att Ibrahim alltid varit en opportunist.

Vad man än tycker om Saad Eddin Ibrahim så förtjänar han i alla fall viss respekt för att han är öppen med sitt ställningstagande. Annars är det ganska vanligt att egyptiska liberaler tar avstånd från ett odemokratiskt "tronskifte" samtidigt som de i tysthet hoppas på ett lugnt och smidigt överlämnande av makten till Gamal – en präktig affärsman med ekonomexamen från London i bagaget, nära band till Washington och en stark tro på fortsatta marknadsliberala reformer.

Uppdatering: När något händer i den egyptiska politiken går det alltid att hitta en analogi till fotbollens värld. Galal Amer jämför i al-Masry al-Youm Saad Eddin Ibrahim (som också skrivit under en petition till stöd för oppositionskandidaten Mohamed el-Baradei) med fotbollspelaren Mohamed Nagy ("Geddo") som inför årets säsong hade skrivit kontrakt med de båda stora Kairoklubbarna och ärkerivalerna Ahly och Zamalek. Ibrahims försvar att han bara skrivit under på Gamal Mubaraks "rätt att ställa upp i presidentvalet" avfärdas av Amer: Det är el-dostor (konstitutionen) och inte el-doktor (doktorn) som avgör den saken.

Arbetare dömda av militärdomstol

Tre egyptiska arbetare frikändes och fem dömdes till villkorliga fängelsestraff och böter av en militärdomstol igår måndag. De anklagades för att ha lett en strejk och saboterat utrustning på en fabrik som tillhör militären, och för att ha fysiskt attackerat en av sina chefer (som också råkar vara general i armén) efter att en av deras kollegor dödats i en olycka.

Strejker på arbetsplatser knutna till militären är strikt förbjudna enligt Egyptens hårda undantagslagar, och den här typen av incidenter visar i vilken utsträckning de senaste årens strejker och sociala protester undergrävt vanliga egyptiers respekt för statsmakten. Själva domen ser ut som en kompromiss som är ganska typisk för den egyptiska säkerhetsapparaten – några frikända, några dömda för att ge ett intryck av att domstolen faktiskt är självständig och inte fattar sina beslut på politiska grunder.

(Läs mer i Fria Tidningen).

Temperaturen stiger...

...inför presidentvalet i Egypten nästa år, då somliga spekulerar i att landets åldrande diktator Hosni Mubarak kommer att avgå till förmån för sonen Gamal – om han ens lever så länge.

Den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har under sommaren något oväntat fått stöd för sina reformkrav av Muslimska brödraskapet, Egyptens enda verkliga massrörelse. Ett upprop för reformer av valsystemet har samlat uppåt en miljon underskrifter under sommaren, vilket visar att en taktisk valallians mellan Brödraskapet och elBaradei skulle kunna skaka om det politiska systemet ordentligt.

Det scenariot är dock fortfarande avlägset; ElBaradei har hittills varit försiktig i sin kritik av regimen och sagt att han bara kommer att ställa upp i presidentvalet om det är helt fritt, vilket som Robert Fisk påpekar är som att "be Nilen flyta uppströms". Den gångna vinterns och vårens val inom Brödraskapet har dessutom stärkt rörelsens konservativa falang på bekostnad av de "reformister" som vill förvandla rörelsen till ett mainstreamparti, liknande Turkiets AKP. Mycket talar därför för att islamisterna kommer att sitta still i båten under presidentvalet nästa år i utbyte mot en viss lättnad av säkerhetsapparatens förföljelser, som inkluderat frysandet av ledande medlemmars ekonomiska tillgångar.

(En intressant detalj i sammanhanget är att en del unga MB-sympatisatörer i början av augusti upprördes av nyheten att Brödraskapets nye ledare Mohammed Badie och flera andra ledande medlemmar närvarade vid begravningen av General Ahmed Rafet, en högt uppsatt chef inom den egyptiska säkerhetspolisen, som regelbundet arresterar och torterar Brödraskapets aktivister.)

Under tiden fortsätter unga aktivister protestera mot mordet på Khaled Said, som släpades ut från ett internetcafé i Alexandria och misshandlades till döds av polisen i början av sommaren, och de återkommande vilda strejker och sociala protester som blivit ett vanligt inslag i Egypten de senaste åren tycks inte heller mattas av. I dagarna rapporterades att flera anställda på en fabrik i Helwan har fängslats och kommer att ställas inför militärdomstol den 28 augusti, för att de protesterade mot bristande säkerhetsrutiner som lett till en arbetares död.

Kanske blir det inte den politiska kohandeln bakom kulisserna utan helt andra faktorer som visar sig ha störst betydelse för utvecklingen i Egypten det närmaste året: Stigande matpriser gör sig snabbt påminda i Egypten, där en stor del av befolkningen lever på marginalen med subventionerat bröd som främsta källa till kalorier. En ny global matkris är antagligen ett större hot mot den härskande elitens önskan om en stabil övergång från Mubarak till hans efterträdare än ElBaradeis hittills ganska uddlösa kampanj för reformer.