210 år av urban tillväxt

För historienördar och humanekologer: Mostafa Hussein har hittat en karta över Kairo från Napoleon-tiden som han kombinerat med en bild från Google Earth för att visa stadens utbredning de senaste 210 åren. Ganska fascinerande – och skrämmande. Notera hur staden och omgivande byar breder ut sig över den bördiga jordbruksmarken, en expansion som tidvis slukat mer mark än den landet vunnit genom oerhört kostsamma storskaliga damm- och bevattningsprojekt.

Idag är Kairo en av världens verkliga megastäder med 15-20 miljoner invånare, beroende på hur man räknar. Men det är alltför vanligt att detta förklaras som ett naturligt resultat av befolkningsexplosionen. Enligt vissa beräkningar lever 40 miljoner Egyptier, mer än halva befolkningen inom 100 kilometers avstånd från Kairo – delvis av geografiska skäl (stora delar av Egypten är ju öken) men också ett tecken på en extrem ekonomisk obalans mellan landets olika delar.

En viktig drivkraft bakom den snabba urbaniseringen under efterkrigstiden har också varit de extrema klyftorna på landsbygden, som sedan 70-talet förvärrats av strukturanpassningen av jordbruket (enligt ett väl etablerat mönster) och nyliberala jordreformer som under 90-talet drev uppemot en miljon småbrukare från sin mark.

Så här kan det se ut på nära håll när slummen breder ut sig över grönområden, i det här fallet Ard el-Lowa i västra Giza:

Världens yngsta nation går tragiskt öde till mötes

Den egyptiska satirsajten el-Koshary slår till igen med en rapport om hur landets rikaste beslutat att bilda en egen utbrytarrepublik:

In an admirable effort to end class segregation in Egypt, residential compounds in El Sheikh Zayed City have united their borders and declared themselves an independent nation. The name of the new country on the western outskirts of Cairo is yet to be announced, though rumours suggest the contending names are Eliteland, Etiquettestan, and the more descriptive Republique des Villas et Piscines. The decision to withdraw from Egypt came after the compounds’ wealthy residents decided that the best way to end the unjust divide in Egypt between the “haves” and the “have-nots” was to put all the “haves” in their own separate country.

Men redan efter några veckor hade den nya nationen kollapsat:

Unfortunately, the new nation, which was finally named “Villas Indépendantes au Paradis”, or simply VIP, collapsed into mayhem and anarchy after just two weeks – two dire weeks where maids, gardeners, drivers, masseuses, and dog walkers were prevented from getting through the new border due to harsh visa requirements faced by Egyptians. The results were devastating on VIPian citizens, with several deaths due to starvation. “When we lost our maid,” said Shereen Louvre, “I had to try operating that thing that heats the food – but I majored in interior design, for God’s sake! Not electrical engineering, OK?”

Bakom humorn döljer sig naturligtvis ett stort allvar. Sedan slutet av 90-talet har Kairo förvandlats från en extremt segregerad stad till en där den övre medelklassen och de fattiga massorna i princip lever på skilda planeter. Statligt ägd mark motsvarande halva stadens yta eller mer har sålts för vrakpriser till privata investerare som byggt hundratals "gated communities" för de allra rikaste -  i vissa fall hela städer som drivs i privat regi, med privata sjukhus, skolor och vaktbolag. 

En socialt engagerad arkitekt jag talade med i våras beskrev det system som håller på att växa fram som en form av "urban apartheid." De fattiga är inte längre uteslutna från stora delar av staden bara för att de inte har råd att gå på moderna biografer eller shoppa i glittrande köpcentra, utan stängs också ute av murar och säkerhetskontroller. Men på sätt och vis är detta inget nytt, utan för tankarna till Kairos och Alexandrias "kosmopolitiska guldålder" då storstäderna dominerades av européer och polisen jagade arbetslösa och fattiga för att deportera dem tillbaka till landsbygden.