Arbetarklassens revolution

Samtidigt som dagens massdemonstration i Kairo byggs upp berättar en aktivist med goda kontakter inom den egyptiska arbetarrörelsen att det nu förekommer rapporter om arbetare på privatiserade fabriker – bland annat en textilfabrik i Helwan söder om Kairo – som ockuperat sina fabriker, förklarat de utländska ägarna "avskedade" och utropat sina arbetsplatser som "arbetarstyrda".

Utvecklingen är inte förvånande: de senaste årens våg av vilda strejker och sociala protester har utan tvekan bidragit till att bana väg för den revolution som nu utspelas i Egypten. Med polisstaten satt ur spel finns plötsligt ett utrymme för organisering kring sociala och ekonomiska krav som undertryckts (med våld) i årtionden. Detta är också en anledning till att vänstern i Egypten på sikt kan komma att spela en roll som långt överträffar dess nuvarande numerära styrka; vänstern är helt enkelt den enda politiska rörelse som på allvar formulerar de krav på konreta steg mot social rättvisa som de revolterande massorna ställer – vid sidan av kraven på politiska rättigheter.

Om regimen faller kommer det naturligtvis bli en hård strid om detta: den liberala och konservativa oppositionen (Muslimska brödraskapet) kommer inte utan vidare acceptera arbetarnas konfiskering av privata investerares egendom eller andra radikala handlingar som hotar "världsmarknadens" förtroende för den egyptiska ekonomin.

Två artiklar till på samma tema:

Andreas Malm: De visar vägen.

Juan Cole: Egypt's Class Conflict.

ElBaradei möter arbetare - Muslimska brödraskapet tvekar om bojkott

El-Masry El-Youm har lagt upp en video från förra veckans möte mellan förre IAEA-chefen och "presidentkandidaten" Mohammed ElBaradei och fackliga och socialistiska aktivister i Kairo. I ärlighetens namn kan jag inte tyda allt som sägs, men ElBaradei får en del kritik för att han inte tar ställning i ekonomiskt-politiska frågor som privatiseringarnas framtid samt för att han inte förklarar hur han vill förverkliga sin vision om "fredlig förändring" i Egypten. "Antag att jag samlat in 30 miljoner namnunderskrifter? Vad ska jag göra med dom?" frågar en vänsteraktivist.

Samtidigt som ElBaradei kämpar för att övertyga Egyptens arbetare att stödja hans kampanj för demokrati manar unga aktivister inom Muslimska brödraskapet i ett öppet brev till rörelsens ledare att de ska bojkotta det kommande parlamentsvalet. ElBaradei har manat till en sådan bojkott, och får stöd av Ayman Nours liberala parti al-Ghad och flera andra oppositionsgrupper, medan det gamla nationalistpartiet Wafd beslutat att ställa upp i valet. Muslimska brödraskapet har dock hittills vägrat ansluta sig till en bojkott och förbereder nu sin valkampanj.

Los Angeles Times skriver i en ledare att en bojkott vore en "blunder" av ElBaradei. Bortsett från att det känns märkligt att en amerikansk tidning ger råd till den egyptiska oppositionen tror jag att de har fel. Eftersom den nuvarande konstitutionen inte låter ElBaradei ställa upp i nästa års presidentval är en bojkott och någon form av aktiv civil olydnadskampanj det enda alternativ som återstår. Naturligtvis uppnås inget med bojkotten i sig – det är mobiliseringen på gräsrotsnivå som avgör (och det är ytterst oklart om ElBaradei har den politiska erfarenhet och de ledarskapsegenskaper som krävs för det, för att inte tala om ett politiskt program som kan tilltala andra än den minimala medelklassen). Dessutom tror jag att man bör se bojkottkampanjen som ett försök att sätta press på Muslimska brödraskapet att ansluta sig till reformrörelsen och inte kohandla med regimen om det kommande presidentvalet.