Egypten: 17-åring dömd till döden i militärdomstol

Människorättsorganisationen Egyptiska initiativet för individens rättigheter skriver idag i en pressrelease att en 17-årig pojke är en av fyra som dömts till döden av en militärdomstol, anklagade för att ha kidnappat och förgripit sig på en flicka. Oavsett brottets natur och den ev. sanningshalten i anklagelserna är det extremt oroande att den egyptiska militären tar sig rätten att avrätta medborgare utan någon chans till rimlig juridisk prövning. I värsta fall är detta ett medvetet försök att stärka militärjuntans legitimitet med hjälp hårda tag mot "kriminella element".

Samtidigt ska en ung man, Atef Yehia Ibrahim, opereras i kväll efter att ha skjutits i huvudet när polis och militär våldsamt skingrade en demonstration utanför Israels ambassad i Kairo på söndagen. Över 350 personer skadades och 150 arresterades. Ögonvittnen uppger att attacken mot demonstranterna var oprovocerad och att det aldrig fanns något hot om att det tusental personer som samlats skulle "storma" ambassaden, som vaktades av tungt beväpnade soldater.

Al-Nakba i Kairo

Egypten: Enighet, solidaritet - och avrättningar

* Tiotusentals demonstrerade för Palestina och nationell enighet på Tahrir idag, samtidigt som det styrande militärrådet (med sedvanlig tajming) meddelade att en arresteringsorder utfärdats mot Suzanne Mubarak, den störtade diktatorn Hosni Mubaraks fru.

* Militären har i praktiken gjort Sinaihalvön till en förbjuden zon för alla utom de som bor där inför söndagens planerade solidaritetsmarsch mot Gaza på årsdagen av al-Nakba. Redan på lördag morgon väntas konvojer lämna Kairo i riktning mot Gaza, trots maningar från Hamas och Muslimska brödraskapet till egyptiska aktivister att ställa in aktionerna.

* Läkare över hela Egypten genomförde i onsdags i en punktstrejk för höjda löner och mer pengar till landets underfinansierade offentliga sjukvård. (Här finns ett uttalande med läkarnas krav översatt till engelska.) Deltagandet i strejken rapporteras ha varit långt över det förväntade och aktionen beskrivs som historisk - det var första gången sedan 1951, under kulmen av den antikoloniala kampen, som landets läkare gick ut i strejk. Den framgångsrika strejken är också ett bakslag för Muslimska brödraskapet, som dominerar läkarfackets styrelse tillsammans med Mubaraks numera upplösta parti NDP och in i det sista motsatte sig att den skulle genomföras. Läkarna hotar nu med en öppen strejk från den 17 maj om deras krav inte uppfylls.

* En företrädare för det styrande militärrådet hotade i torsdags i ett TV-framträdande med att förbjuda medier som publicerar "vilseledande" information. General Mamdouh Shahin slog samtidigt fast att ja-segern i folkomröstningen om konstitutionen i mars i själva verket visar att 77 procent av folket stödjer militären. (Att generalerna skulle använda folkomröstningen på det sättet var lätt att förutse redan då, och var en viktig anledning till att många demokratiaktivister ställde sig på nej-sidan). Samtidigt har militären meddelat att man förlänger de hårda undantagslagarna, som man tidigare lovat att häva, till efter höstens val.

* 23 "salafister" åtalas för inblandning i helgens blodiga attack mot en kyrka i Kairo-stadsdelen Imbaba. Även en kristen kafeägare som anklagas för att ha avfyrat de första skotten när kyrkan inblandades har förhörts, liksom den koptiska kvinna som utgett sig för att ha kidnappats av kyrkan. Sarah Carr som själv var på plats i Imbaba i lördags har skrivit en mycket läsvärd reflekterande text om händelserna och dess rötter på sin blogg. Sarah El Sirgany på Daily News Egypt skriver också bra om det sekteristiska våldet.

* Muslimska brödraskapets ledare Mohamed Badie väljer i sin tur att anklaga "vissa sekulära journalister" för att "hetsa mot religionen" och därmed ge näring åt sekteristiskt våld. Han kritiserar också övriga partier för att ha avböjt ett erbjudande om att ställa upp i valet under en stor koalition ledd av Brödraskapet.

* Övergångsregeringen lovar att öppna 48 kyrkor som stängdes av Mubarak-regimen och utfärda en ny lag som ger kristna samma rätt att bygga kyrkor som muslimer har att bygga moskéer. Än så länge bara löften men ett oväntat förnuftigt steg - och utan tvekan ett resultat av de massiva koptiska protesterna efter helgens blodiga attacker.

* Människorättsaktivister fortsätter sin kampanj mot militärtribunaler, samtidigt som ett 100-tal demonstranter som greps på Tahrir-torget den 9 mars fortsätter sina protester inne i Tora-fängelset. Under fredagen lovade militären att se över alla fall där demonstranter dömts till fängelse efter Mubaraks fall i vad som bara kan ses som en eftergift mot aktivisternas och ett fåtal oberoende mediers ansträngningar för att uppmärksamma de fängslade demonstranternas öde. Kort efteråt tillkännagav militären i sitt "meddelande nr 51" till det egyptiska folket (publicerat på facebook) idag att man överväger dödsdomar mot "kriminella" och andra element som försöker destabilisera Egypten.

* En artikel om Egyptens vänster som häromdagen bildade en "socialistisk front" för att koordinera sitt arbete och ge vänstern en starkare röst.

* Första delen av en intervju med Ray Bush som skrivit en lång rad artiklar om Egyptens nyliberala reformer inon jordbruket sedan 80-talet, om utsikterna till en ny jordbrukspolitik efter Mubaraks fall.

* Människorättsorganisationer rapporterar om repressalier mot studenter som krävt att rektorn för universitetet i Kairo ska avgå.

* Washington Post skriver i en ledare att en valseger för Muslimska brödraskapet skulle vara dödsstöten för friheten i Egypten. Vad ledarskribenterna anser att Obama bör göra åt det sägs inte rakt ut i artikeln, men man får anta att de skulle föredra fortsatt militärdiktatur.

Foto: Tahrir 13/5, Lilian Wagdy.

Från chock till enighet

Det är svårt för att inte säga omöjligt att skriva om lördagens tragiska händelser i Kairo på avstånd. Men tack vare journalister och aktivister som gjort ett enormt arbete med att söka efter sanningen har bilden av händelserna klarnat, i alla fall något.

Människorättsorganisationen EIPR, Egyptiska initiativet för individens rättigheter, har publicerat två korta rapporter baserat på undersökande arbete på marken av Sarah Carr (läs dem här, och här). En del ögonvittnen hävdar att våldsamheterna bröt ut efter att en kristen kaféägare öppnade eld från ett hustak mot den mobb som samlats utanför kyrkan där en flicka påstods hållas fängslad, andra att det var mobben som attackerade först. Oavsett vad som är sant handlade det inte om några "spontana" oroligheter, och huvudansvaret på den handfull fanatiker som hetsade människor att bege sig till platsen till att börja med. Bloggaren Zeinobia tror sig ha spårat de ursprungliga uppmaningarna att bege sig till kyrkan i Imbaba till en chatsida på nätet och ett par twitteranvändare, och det här videoklippet från lördagskvällen visar en salafistsheikh, Ashraf Abu Anas, som beskriver kristna som "terrorister", den koptiska kyrkan som en "maffia" och avslutar med att säga att "vi vore inte män om vi inte brände ned kyrkan."

Egyptiska politiker och mediefigurer avfärdar gärna det inträffade som ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration, men verkligheten är mer komplex. Den här typen av provokationer skulle inte få så allvarliga följder om det inte fanns ett klimat av intolerans och en grogrund av fattigdom och desperation där extrema religiösa grupper kan rekrytera anhängare. I ett större perspektiv bär såväl den koptiska kyrkans som muslimska religiösa ledare och det Muslimska Brödrakapet ett ansvar för den här situationen genom sin stockkonservativa syn på konvertiter och blandäktenskap mellan kristna och muslimer. Även om de inte förespråkar våld bidrar de till att upprätthålla normer och traditioner som står i motsats till allt vad religionsfrihet och individens rättigheter heter.

Den socialistiska bloggaren och aktivisten Hossam al-Hamalawy ger också ett annat perspektiv på Salafisternas mobilisering kring Camilia Shehata och andra liknande fall i en serie twitterinlägg, där han beskriver hela affären som ett uttryck för en kris för salafiströrelsens ledarskap efter revolutionen. Kända TV-predikanter och andra konservativa religiösa ledare som stödde Mubarak in i det sista försöker helt enkelt skyla över detta och rädda sin bas genom att hetsa sina fattiga anhängare mot landets kristna, som i det tillstånd av (selektiv) laglöshet som råder utgör en lätt måltavla.

Men även om salafisternas offensiv inte är ett resultat av en kontrarevolutionär konspiration så finns det fog för att säga att regimens svar på sekteristisk våld lämnar mycket att önska. Samtidigt som ett stort antal fredliga demonstranter och demokratiaktivister har dömts till fängelse i militärdomstolar har hittills (fram till i lördags) ingen av de som deltagit i eller hetsat till attacker mot den kristna minoriteten ställts till svars, vilket orsakat växande kritik mot militären från såväl kristna grupper som människorättsorganisationer. Samtidigt rapporteras nu att de som gripits i samband med händelserna i Imbaba kommer att ställas inför en särskild säkerhetsdomstol som inrättats med stöd av Mubarak-regimens undantagslagar, som fortfarande inte hävts. Därmed utnyttjas hotet om ett "sekteristiskt inbördeskrig" för att återupprätta en av de mest avskydda symbolerna för Mubaraks 30 år långa styre.

Det saknas inte ljusglimtar i mörkret. En sådan är de stora protester för enighet som arrangerats som svar på helgens våld. I går tågade tusentals kristna och muslimer sida vid sida genom Imbaba i solidaritet med områdets invånare. Sådan handfast solidaritet på marken betyder troligen tusen gånger mer än de fördömanden av våldet som utfärdas av politiker och kulturpersonligheter som i många fall aldrig satt sin fot i området... En annan ljusglimt är att tusentals läkare över hela Egypten - kristna och muslimer - idag går ut i strejk för höjda löner och en allmän upprustning av den offentliga sjukvården, som varit i ett tillstånd av sönderfall i årtionden på grund av korruption och bristande finansiering. (Runt 70 procent av läkarna i Kairo deltar i strejken, enligt organisatörerna, och på flera håll rapporteras andra grupper av sjukvårdspersonal spontant ha anslutit sig. Akutmottagningar och andra kritiska enheter är undantagna från strejken.) Att föra upp konkreta krav på ekonomiska och sociala reformer på dagordningen är det bästa sättet att övervinna de religiösa extremisternas agenda och kontrarevolutionära krafters försök att skapa kaos.