Egypten är just nu i högsta grad i mina tankar och inför protesterna mot president Morsi i Egypten på söndag vill jag därför skriva några rader. Läget är så klart mycket allvarligt, med allt våldsammare sammandrabbningar mellan islamister och opposition - som nu tydligt inkluderar både sanna revolutionärer och anhängare/medlemmar av den gamla regimen. Trots det återkommande talet om en uppgörelse mellan Brödraskapet och militären är det uppenbart att de förra inte fullt ut lyckats tygla vare sig säkerhetsapparaten eller statsbyråkratin. Istället har de valt - och pressats till av sina anhängare - att alliera sig med ultrareaktionära islamister (bl.a. genom utnämningen av en medlem i Gamaa Islamiyya till guvernör i Luxor), som har de muskler som rörelsen nu tycker sig behöva. Polariseringen är extrem, och tal om inbördeskrig eller militärkupp känns inte längre lika långsökt (rädslan för det ena riskerar att leda till det andra).
Jag kommer inte kunna kommentera utvecklingen här på bloggen de närmaste dagarna, men följ mig gärna på twitter (@perbj) för sporadiska uppdateringar. För övrigt kan man nog säga att huvuddragen i min analys i det senaste inlägget nedan från december fortfarande står sig, även om motsättningarna skärpts ytterligare sedan dess.
