Det råder fortfarande en beklaglig förvirring kring den egyptiska högsta konstitutionella domstolens beslut igår att upplösa parlamentet. I Sveriges Radio rapporterar Cecilia Uddén idag att beslutet beror på att reglerna för presidentvalet tänjts:
"Nu ogiltigförklarades parlamentsvalet av högsta författningsdomstolen eftersom reglerna inte följts. Enligt reglerna ska en tredjedel av parlamentet bestå av partipolitiskt obundna ledamöter. Nu hade man tänjt på de gränserna och de flesta av de så kallat obundna kandidaterna var i själva verket partimedlemmar, i många fall av brödraskapets parti. Detta har alla i Egypten vetat om, men nu användes regeln för att slå till mot islamisterna som dominerar parlamentet."
Det här är en förenkling som tyvärr blir vilseledande. Den egyptiska vallagen som utfärdades av militärrådet i höstas tillåter i själva verket att medlemmar i politiska partier ställer upp som kandidater. Ändringen gjordes efter påtryckningar från de politiska partierna, som insåg att kvoten för "oberoende" kandidater var till för att säkra en återkomst för tidigare medlemmar av det upplösta maktpartiet NDP. Domstolens beslut beror alltså inte på att de politiska partierna "tänjt" på reglerna. Istället bygger det på att den vallag som militärrådet självt utfärdat strider mot konstitutionen, eller snarare mot författarnas avsikt så som högsta domstolen tolkar den.
Artikel 38 i den provisoriska konstitution som militärrådet utfärdade i mars och modifierade genom dekret i höstas slår fast att två tredjedelar av parlamentets båda kammare ska väljas genom ett partilistsystem, och en tredjedel "individuellt" (genom majoritetsval i enmansvalkretsar). Högsta domstolen argumenterar för att avsikten är att garantera "ideologisk och politisk mångfald" i parlamentet, så att det "omfamnar samhällets mångfald." Att reservera en kvot i parlamentet för icke partimedlemmar syftar också till att garantera jämlikhet mellan dessa och partimedlemmar, som åtnjuter olika former av stöd från sina partier i valkampanjen. Att låta partimedlemmar kandidera i individuella valkretsar är därmed en form av diskriminering mot de 50 miljoner egyptier som inte är partimedlemmar, till förmån för de 3 miljoner som är partimedlemmar.
Någon som är jurist och expert på konstitutionella frågor får gärna kommentera, men i mitt tycke är domstolen ute på väldigt djupt vatten. Framförallt är det högst oklart varför konstitutionsdomstolen, utan någon särskild motivering, tar sig rätten att förklara hela parlamentet ogiltigt med hänvisning till att en lag som gäller valet till en tredjedel av platserna strider mot konstitutionen.
Det går att vrida och vända på de juridiska argumenten hur länge som helst, men i slutändan är det naturligtvis ingen tvekan om att domen - både dess innehåll och tidpunkt - är politiskt motiverad, och att det är militärrådet som styr i bakgrunden. SCAF har genomfört historiens smidigaste militärkupp, och dessutom spelat sina kort så väl att en stor del av folket (de som från första början avskytt revolutionen, de som längtar efter "stabilitet" och de som fruktar skäggiga islamister mer än någonting annat) kommer att tacka dem för det genom att rösta på militärens kandidat i presidentvalet. Man har lyckats manipulera den politiska övergången till sin egen fördel på ett sätt som gör det nästan irrelevant vem som vinner presidentvalet - det är ändå militären som kommer att vägleda skrivandet av konstitutionen, utforma nya vallagar, och ha sista ordet om alla reformer av säkerhetsapparaten eller rättsväsendet.
Brödraskapets reaktion är typisk. Man utmålar beslutet att upplösa parlamentet som en "kontrarevolutionär konspiration" men vägrar att mobilisera sin anhängare mot det. Istället har man förklarat det som en "nationell plikt" att rösta på Brödraskapets kandidat i den andra omgången av presidentvalet och utmålat uppmaningar till bojkott eller kritik mot Morsi som en form av förräderi mot revolutionen. I de uttalanden jag hittills läst finns inte minsta antydan om en vilja att söka en bred front med andra politiska rörelser mot militären - en arrogans som ligger helt i linje med Brödraskapets beslutsamma vandring mot politiskt självmord alternativt att omvandlas till en lydig undersåte till militären, som det nya NDP.
Ett par läsvärda kommentarer:
* Mark Lynch om läget: Anyone who sees this as the culmination of a devious, effective SCAF master plan needs to take a step back and look at what they have "won," however. The SCAF could have been approaching the end of a process that created reasonably legitimate, elected political institutions and restored confidence and security to the country without fundamentally threatening their core interests. Instead, their great success stands to be placing Shafik on an empty, wobbling throne. He will preside over a country in economic collapse, with little prospect of restoring investor confidence any time soon. The legitimacy of the judiciary has been burned, probably decisively. The dissolution of Parliament would remove any possible alternative source of democratic legitimacy. And the process by which Shafik comes to power ensures that he will provide no buffer for the SCAF since he is transparently their creature. This is "victory"? Läs hela artiken: "That's it for Egypt's so-called transition":
* Hossam al-Hamalawy skriver: The military junta are the most keen among all the political players to “handover power” to a civilian government. As of the time of this writing, and over the past week, military APCs and trucks have been roaming the streets, handing out statements, and encouraging people to vote in the second round. Similar propaganda messages, both explicit and indirect, are aired continuously on the state-run TV. The junta wants to “leave,” head back to the barracks, with legal, political, and constitutional assurances that their position, privileges, control over the economy, and decision making, remain unchanged. In short, they dream of the old “Turkish model.” Läs hela artikeln: "The trobuled revolutionary path in Egypt, A return to the basics."
I media: DN, SvD
No comments:
Post a Comment