Att spela i två lag samtidigt: Egyptens vacklande liberaler

Den framträdande egyptiska dissidenten och sociologen Saad Eddin Ibrahim väckte en del uppståndelse häromdagen när han skrev på en petition för presidentsonen Gamal Mubaraks rätt att ställa upp i presidentvalet - något ironiskt eftersom Ibrahim tidigare varit en ledande kritiker av Egyptens omvandling till en "pseudomonarki" i Syriens efterföljd. Alla är dock inte förvånande; den socialistiske journalisten Hossam el-Hamalawy menar till exempel att Ibrahim alltid varit en opportunist.

Vad man än tycker om Saad Eddin Ibrahim så förtjänar han i alla fall viss respekt för att han är öppen med sitt ställningstagande. Annars är det ganska vanligt att egyptiska liberaler tar avstånd från ett odemokratiskt "tronskifte" samtidigt som de i tysthet hoppas på ett lugnt och smidigt överlämnande av makten till Gamal – en präktig affärsman med ekonomexamen från London i bagaget, nära band till Washington och en stark tro på fortsatta marknadsliberala reformer.

Uppdatering: När något händer i den egyptiska politiken går det alltid att hitta en analogi till fotbollens värld. Galal Amer jämför i al-Masry al-Youm Saad Eddin Ibrahim (som också skrivit under en petition till stöd för oppositionskandidaten Mohamed el-Baradei) med fotbollspelaren Mohamed Nagy ("Geddo") som inför årets säsong hade skrivit kontrakt med de båda stora Kairoklubbarna och ärkerivalerna Ahly och Zamalek. Ibrahims försvar att han bara skrivit under på Gamal Mubaraks "rätt att ställa upp i presidentvalet" avfärdas av Amer: Det är el-dostor (konstitutionen) och inte el-doktor (doktorn) som avgör den saken.

Arbetare dömda av militärdomstol

Tre egyptiska arbetare frikändes och fem dömdes till villkorliga fängelsestraff och böter av en militärdomstol igår måndag. De anklagades för att ha lett en strejk och saboterat utrustning på en fabrik som tillhör militären, och för att ha fysiskt attackerat en av sina chefer (som också råkar vara general i armén) efter att en av deras kollegor dödats i en olycka.

Strejker på arbetsplatser knutna till militären är strikt förbjudna enligt Egyptens hårda undantagslagar, och den här typen av incidenter visar i vilken utsträckning de senaste årens strejker och sociala protester undergrävt vanliga egyptiers respekt för statsmakten. Själva domen ser ut som en kompromiss som är ganska typisk för den egyptiska säkerhetsapparaten – några frikända, några dömda för att ge ett intryck av att domstolen faktiskt är självständig och inte fattar sina beslut på politiska grunder.

(Läs mer i Fria Tidningen).

Temperaturen stiger...

...inför presidentvalet i Egypten nästa år, då somliga spekulerar i att landets åldrande diktator Hosni Mubarak kommer att avgå till förmån för sonen Gamal – om han ens lever så länge.

Den förre IAEA-chefen Mohamed elBaradei har under sommaren något oväntat fått stöd för sina reformkrav av Muslimska brödraskapet, Egyptens enda verkliga massrörelse. Ett upprop för reformer av valsystemet har samlat uppåt en miljon underskrifter under sommaren, vilket visar att en taktisk valallians mellan Brödraskapet och elBaradei skulle kunna skaka om det politiska systemet ordentligt.

Det scenariot är dock fortfarande avlägset; ElBaradei har hittills varit försiktig i sin kritik av regimen och sagt att han bara kommer att ställa upp i presidentvalet om det är helt fritt, vilket som Robert Fisk påpekar är som att "be Nilen flyta uppströms". Den gångna vinterns och vårens val inom Brödraskapet har dessutom stärkt rörelsens konservativa falang på bekostnad av de "reformister" som vill förvandla rörelsen till ett mainstreamparti, liknande Turkiets AKP. Mycket talar därför för att islamisterna kommer att sitta still i båten under presidentvalet nästa år i utbyte mot en viss lättnad av säkerhetsapparatens förföljelser, som inkluderat frysandet av ledande medlemmars ekonomiska tillgångar.

(En intressant detalj i sammanhanget är att en del unga MB-sympatisatörer i början av augusti upprördes av nyheten att Brödraskapets nye ledare Mohammed Badie och flera andra ledande medlemmar närvarade vid begravningen av General Ahmed Rafet, en högt uppsatt chef inom den egyptiska säkerhetspolisen, som regelbundet arresterar och torterar Brödraskapets aktivister.)

Under tiden fortsätter unga aktivister protestera mot mordet på Khaled Said, som släpades ut från ett internetcafé i Alexandria och misshandlades till döds av polisen i början av sommaren, och de återkommande vilda strejker och sociala protester som blivit ett vanligt inslag i Egypten de senaste åren tycks inte heller mattas av. I dagarna rapporterades att flera anställda på en fabrik i Helwan har fängslats och kommer att ställas inför militärdomstol den 28 augusti, för att de protesterade mot bristande säkerhetsrutiner som lett till en arbetares död.

Kanske blir det inte den politiska kohandeln bakom kulisserna utan helt andra faktorer som visar sig ha störst betydelse för utvecklingen i Egypten det närmaste året: Stigande matpriser gör sig snabbt påminda i Egypten, där en stor del av befolkningen lever på marginalen med subventionerat bröd som främsta källa till kalorier. En ny global matkris är antagligen ett större hot mot den härskande elitens önskan om en stabil övergång från Mubarak till hans efterträdare än ElBaradeis hittills ganska uddlösa kampanj för reformer.

"Mattias! Vi behöver dig, kom hem hel!"

Bild från dagens demonstration på Sergels torg. Vad mer finns att säga?

Enligt DN finns ännu inga uppgifter om Mattias Gardell och Edda Manga som var ombord på Mavi Marmara, där upp till 19 personer dödades när fartyget bordades av israeliska kommandosoldater tidigt i morse.