"Religiösa oroligheter", fanatism eller kontrarevolutionär terror?

(Imbaba idag på förmiddagen. Foto: Adam Makary.)

I natt utbröt våldsamma kravaller och gatustrider i Kairostadsdelen Imbaba – ett av stadens största informella bostadsområden med minst 1 miljon invånare på 10 kvadratkilometer. En kyrka brändes ned, minst 10 människor uppges ha dödats och 190 ska ha gripits. Exakt vad som hände är ännu oklart, men enligt rapporterna började oroligheterna när salafister samlades utanför en kyrka i området, under förevändningen att en muslimsk flicka som konverterat till kristendomen hölls fången där. Enligt aktivister som var på plats i natt (t.ex. den liberale bloggaren Mahmoud Salem, "Sandmonkey") uppgav sammstämmiga ögonvittnen att angriparna inte kom från området – det handlade alltså inte om några spontana "religiösa oroligheter" mellan "kristna och muslimer" som svenska medier nu slentrianmässigt rapporterar. Flera twittrare hävdade tvärtom igår att kristna och muslimer från området sida vid sida försökte försvara den nedbrända kyrkan.

Såväl Muslimska brödraskapet som alla andra politiska grupperingar i Egypten fördömer det inträffade, och konspirationsteorierna har inte låtit vänta på sig. Många ser salafistgruppernas växande aktivitet och försöken att elda på religiösa motsättningar som ett led i en "kontrarevolution" dirigerad av säkerhetsapparaten, det upplösta styrande partiet NDP och/eller Saudiarabien. Sådana teorier förs alltid fram när sådana här saker inträffar och även om de inte är helt osannolika bör de tas med en nypa salt – Egypten saknar inte religiösa fanatiker kapabla att genomföra sådana här dåd utan uppmuntran från kontrarevolutionära element. (Uppdatering: Läs Sarah Carrs rapport från nattens händelser).

Oavsett vad som ligger bakom överskuggar våldet nu många av de framsteg som de folkliga rörelserna gjort på senare tid:

* Fackliga aktivister vann en seger igår när en domstol beslutade att privatiseringen av affärskedjan Omar Effendi ska hävas. (Kedjen såldes till en saudisk affärsman 2006 och många anställda har sparkats sedan dess).

* Det socialliberala "mittenpartiet" Hizb al-3adal ("Rättvisepartiet") hade igår sin grundande konferens efter att ha samlat 5000 medlemmar.

* Igår samlades också 3000-5000 aktivister från hela det politiska spektrumet (utom Muslimska Brödraskapet som fått hård kritik för sitt beslut att inte delta) till en första nationell konferens på temat "folket försvarar revolutionen." Där debatterades bland annat den tidigare regimens korruption och vänsteraktivister argumenterade för införandet av en anständig minimilön såväl som ett "lönetak" för att motverka ekonomiska klyftor. Mona Mina, ledande aktivist i gruppen "Läkare utan rättigheter" försvarade den kommande läkarstrejken (den 10 maj) som en angelägenhet inte bara för landets läkare, utan en del i kampen för en fungerande offentlig sjukvård.

Egypten - uppdateringar och länkar - 5/4

* Muslimska Brödraskapet har utsett ledarna till det nya partiet Frihet och Rättvisa, men möter kritik inifrån rörelsen för att partiets ledare utnämns uppifrån snarare än väljs av medlemmarna.

* Den tidigare inrikesministern Habib al-Adly har dömts till 12 års fängelse för pengatvätt. Han är också åtalad för beordrat våld mot demonstranter.

* Mubaraks födelsedag den 4 maj firades på Tahrir med en specialbakad tårta av lera. Lagom till hans födelsedag har också tunnelbanestationen Mubarak på Ramsees Square bytt namn till al-Shuhada' – Martyrerna. (Ingen sa Mubarak tidigare heller, man sa bara Ramsees...).

* Beduiner på Sinai protesterar mot att gripna demonstranter ännu inte frigetts.

* Videointervju med Kamal al-Fayoumi, facklig ledare från Mahalla och aktiv i Demokratiska arbetarpartiet.

* Tumult utbröt i en domstol i Kairo i tisdags (se videoklipp nedan) efter att 13 poliser som anklagades för att ha dödat demonstranter i Imbaba, ett av Kairos största informella bostadsområden med en stor andel fattiga, under revolutionen. Anhöriga till offren försökte attackera de åtalade poliserna och slog sönder en del av inredningen i rättssalen. (Zeinobia skriver mer här).

* Invånare i Naga Hammadi kräver att säkerhetspolisens högkvarter i staden ska göras om till en byggnad för folket.

Att ta tillbaka 1 maj - Egyptens vänster på Tahrir

Det kan tyckas paradoxalt. Bara tre månader har gått sedan den folkliga revolt där miljoner egyptier från alla samhällsklasser gick ut på gatorna för att kräva frihet och social rättvisa, i spåren av en strejkvåg som beskrivits som den största sedan 40-talet. Ändå lyckades den samlade egyptiska vänstern (från de Revolutionära socialisterna till det nybildade Socialdemokratiska partiet) och fria fackliga rörelsen inte samla mer än några tusen deltagare på det historiska första maj-firandet på Tahrir.

Det blygsamma deltagandet jämfört med den senaste tidens massprotester är naturligtvis en indikation på vänsterns och arbetarrörelsens organisatoriska svaghet. De nya vänsterpartier som nu växer fram har än så länge max 10.000 medlemmar totalt i ett land med över 80 miljoner invånare (i sig inte fy skam efter tre månaders rekrytering). Många – men inte alla – av de fria fackföreningar som utropats består i praktiken inte av mer än en handfull eller några tiotal hängivna fackliga aktivister, som utan tvekan är respekterade på sina arbetsplatser och har spelat viktiga roller som strejkledare under de senaste årens aktioner, men inte automatiskt kan mobilisera sina arbetskamrater till uttalat politiska manifestationer.

Militärens repression mot demonstranter bidrog säkert i någon mån till att avskräcka många från att demonstrera i söndags. Men en viktigare förklaring är nog den betydelse som 1 maj haft som officiell högtidsdag under 50 år av diktatur - även under Mubaraks regim som av de flesta vanliga egyptier främst betraktades som en beskyddare av ett fåtal politiska höjdare och rika affärsmän. Som jag skrivit på annat håll var 1 maj under Mubaraks tid en angelägenhet för höjdare inom den statskontrollerade fackliga centralorganisation ETUF och presidenten själv, som hade för vana att hålla tal till "Egyptens arbetare" på den här dagen. På 1 maj 2008, några veckor efter revolten i Mahalla, lovade han t.ex. en löneökning på 30 procent till alla statsanställda - vilket naturligtvis framställdes som en generös gåva av presidenten personligen i statliga medier, snarare än en eftergift framtvingad av vågen av vilda strejker.

Att deltagarna på söndagens manifestation på Tahrir inte tycktes vara besvikna över uppslutningen eller firandets abrupta slut (Shora Esmailians rapport rekommenderas för den som inte läst den) visar hur symboliskt viktig den här dagen var för den egyptiska vänstern, som för första gången på årtionden fick se röda fanor inta Kairos symboliska hjärta. För vänstern och den fria arbetarrörelsen handlade söndagens manifestation om att befria själva dagen 1 maj från diktaturens grepp, på samma sätt som det egyptiska folket den 25 januari återtog Tahrir.

Bild: Kamal Khalil från Demokratiska arbetarpartiet håller tal på Tahrir, Foto: Lilian Wagdy.

"Kampen har bara börjat"

Shora Esmailian rapporterar från det historiska 1 maj-firandet på Tahrir, läs!