210 år av urban tillväxt

För historienördar och humanekologer: Mostafa Hussein har hittat en karta över Kairo från Napoleon-tiden som han kombinerat med en bild från Google Earth för att visa stadens utbredning de senaste 210 åren. Ganska fascinerande – och skrämmande. Notera hur staden och omgivande byar breder ut sig över den bördiga jordbruksmarken, en expansion som tidvis slukat mer mark än den landet vunnit genom oerhört kostsamma storskaliga damm- och bevattningsprojekt.

Idag är Kairo en av världens verkliga megastäder med 15-20 miljoner invånare, beroende på hur man räknar. Men det är alltför vanligt att detta förklaras som ett naturligt resultat av befolkningsexplosionen. Enligt vissa beräkningar lever 40 miljoner Egyptier, mer än halva befolkningen inom 100 kilometers avstånd från Kairo – delvis av geografiska skäl (stora delar av Egypten är ju öken) men också ett tecken på en extrem ekonomisk obalans mellan landets olika delar.

En viktig drivkraft bakom den snabba urbaniseringen under efterkrigstiden har också varit de extrema klyftorna på landsbygden, som sedan 70-talet förvärrats av strukturanpassningen av jordbruket (enligt ett väl etablerat mönster) och nyliberala jordreformer som under 90-talet drev uppemot en miljon småbrukare från sin mark.

Så här kan det se ut på nära håll när slummen breder ut sig över grönområden, i det här fallet Ard el-Lowa i västra Giza:

Photoshop... diktatorns bäste vän

Egyptens regimkritiska bloggare har fått en hel del uppmärksamhet de senaste åren, men nu har "cyberdissidenterna" fått en värdig utmanare: Mubaraks PR-män har upptäckt Photoshops fantastiska potential. Nu avslöjar bloggaren Wael Khalil hur den statliga tidningen Al-Ahram manipulerat en bild från fredssamtalen i Washingtoon för att visa Mubarak i täten, framför såväl Abbas och Netanyahu som Obama. Hysteriskt roligt.

Frågan är om detta bara är ett utslag av överdriven nit från redaktörernas sida, eller om det bottnar i en oro för att originalbilden – där en blek Hosni Mubarak går lite snett bakom de andra statscheferna, som om han inte riktigt orkade följa med i deras takt – skulle orsaka nya spekulationer om den åldrande presidentens sviktande hälsa.

Men vad den här bildmanipulationen också vittnar om är kanske Mubaraks behov av att framstå som en viktig spelare i Mellanöstern och i Israel-palestinakonflikten i synnerhet. Det är extremt talande att ledaren för arabvärldens folkrikaste land måste ta hjälp av Photoshop för att framställa sig som en viktig aktör i regionen. (Uppdatering: Al-Ahrams chefredaktör Osama Soraya försvarar nu den kritiserade bildmanipulationen just genom att förklara att bilden var avsedd som en "symbolisk" kommentar till Mubaraks "unika och ledande roll i den palestinska frågan"!)

(Ps. Dags att uppdatera historieböckerna?)

(Ps2. Enligt en journalist på en internationell nyhetsbyrå accepterar deras fotoavdelning inte längre några bilder på Mubarak från den egyptiska regeringen eftersom de *alltid* är väldigt "photoshopade" Men militären är tydligen värre – de lägger alltid till extra helikoptrar på sina bilder...)

(Nu också i Fria Tidningen.)

Yes we can... ElBaradei leker Obama

Den förre IAEA-chefen och egyptiske "oppositionsledaren" (som han allt oftare beskrivs i västerländska medier) Mohammed ElBaradei har idag publicerat en video på YouTube där han riktar ett budskap till "Egyptens ungdom" med anledning av att han med hjälp av Muslimska brödraskapet ska ha samlat in en miljon underskrifter för kraven på politiska reformer.

Min hastiga och ofullständiga översättning:

*ElBaradei tackar Egyptens ungdom för det arbete som de utför för att förändra Egypten, till ett land där alla lever i frihet och värdighet, utan fruktan för sig själv eller sin familj.

*Det här är en enastående period i Egyptens historia. Inte sedan 1919 (året för en massrevolt mot den brittiska ockupation) har en miljon underskrifter samlats in för rätten till frihet och social rättvisa.

*Hela världen ser på vad som sker i Egypten idag med beundran.

*ElBaradei gör allt som står i hans makt för att nå förändring, bland annat genom att avslöja det rådande systemets förbrytelser, arresteringar och tortyr.

*Det är en grundläggande och viktig poäng att det vi talar om inte är en intern fråga, vi talar om människans frihet, om social rättvisa, om rätten till utbildning och hälsa. Vi talar om mänskliga värden som alla människor strävar efter. Talet om "utländsk utblandning" är struntprat.

*I början hånades vi när vi började samla in underskrifter, men nu göra de styrande samma sak. Jag vet att ni ungdomar är frustrerade och önskar se förändringen hända imorgon, men vi måste ta ett steg i taget.

*Eftersom regimen vägrat gå med på något av våra krav kommer jag att bojkotta valet. Vi måste vägra ställa upp på detta skådespel. Men det är min personliga åsikt. Det finns andra som säger att valet är ett tillfälle att engagera människor och öka deras medvetenhet, och det är också en respektabel ståndpunkt.

*Demonstrationer kan vara ett viktigt redskap, men vid rätt tidpunkt och efter noggrann planering. Jag vill inte gå ut på gatan med trettio personer, därför börjar jag med att samla namnunderskrifter. När alla andra medel misslyckats kommer vi att överväga massiva demonstrationer.

*Regimen har hittills inte velat diskutera något av våra krav. De vill inte diskutera varför sju miljoner egyptier saknar rösträtt (jag misstänker att detta syftar på de egyptier som bor utomlands) eller inrättandet av en oberoende komission för att övervaka valet.

*Idag har vi inte ens rätt att gå ut på gatan och demonstrera utan att få tillstånd. Vi följer lagar som britterna skrev på 20-talet. Vi lever under en repressivt system som inte kan överleva, men förändringen kommer.

*Vi måste alla delta. Jag hoppas att en miljon snart blir tre miljoner. Jag önskar att vi innan det kommande presidentvalet (2011) är tio miljoner, tjugo miljoner.

*Alla organisationer och rörelser som och arbetar för förändring måste arbeta tilsammans mot samma mål. Målet måste vara större än våra skiljaktigheter, målet är demokrati och varje individs rätt att uttrycka sig frihet. I slutändan är det folket som ska välja.

*Var inte rädda - de kan arrestera tio, hundra eller tusen men de kan inte arrestera hela det egyptiska folket.

*Den som vill ha förändring måste betala ett pris.

*Egyptens ungdom representerar hoppet om förändring. Jag är med er, och kommer att förbli med er i kraven på förändring och göra allt jag kan för att förverkliga våra krav. Egypten ska ännu en gång bli friheten och kulturens fyrbåk..."

Säga vad man vill om ElBaradei, men någon lysande retoriker är han inte (det krävs inga arabiskakunskaper för att se). Jag tvivlar på att detta tal kommer att verka särskilt inspirerande på Egyptens unga demokratiaktivister. Och ElBaradeis sätt att försvara sig mot anklagelserna om att han skulle vara en utländsk agent kommer inte falla i god jord hos andra oppositionsgrupper; jag misstänker att han behöver visa upp lite mer patriotism för att vinna förtroende hos fler än en handfull övertygade liberaler och egyptier bosatta i USA. Kanske överskattar han också sin egen betydelse – det är inte troligt att han kommit i närheten av en miljon underskrifter utan hjälp av Muslimska brödraskapets tiotusentals anhängare.

Centret för socialistiska studier kritiserar också ElBaradei för att han i ett möte med fackliga ledare bett om arbetarnas deltagande i kampen för politisk förändring – samtidigt som han vägrar stödja deras krav på ett stopp för privatiseringspolitiken eller att överhuvudtaget närmare definiera vad han menar med "social rättvisa." På en fråga om varför han inte uttalat sitt stöd till de arbetare som förra månaden ställdes inför en militärdomstol svarade ElBaradei att han inte kände till fallet... Att ElBaradei träffar fackliga ledare tyder på att han åtminstone förstått den växande egyptiska arbetarrörelsens betydelse. Möjligen kan de också lära honom ett och annat om politik.

ElBaradei – avfälling eller religiös extremist?

Den egyptiska regimen framställer ofta sig själv som en skyddsvall mot religiös fanatism, och västerländska journalister beskriver ibland slarvigt den egyptiska staten som"sekulär". Många invändningar kan göras mot detta (i själva verket har den egyptiska regimen periodvis uppmuntrat den islamistiska trenden som motvikt mot vänsteroppositionen, konstitutionen beskriver motsägelsefullt islam som källan till all lagstiftning samtidigt som partier på religiös grund är förbjudna, statssanktionerade religiösa auktoriteter är ofta minst lika konservativa som den islamistiska oppositionen, o.s.v) men i dagarna har ännu ett exempel på regimens hyckleri seglat upp som ändå överträffar det mesta.

"Oppositionsledaren" Mohammed elBaradei anser sig ha utsatts för en smutskastningskampanj dirigerad av regimen efter att bilder på elBaradeis dotter i baddräkt och elBaradei själv framför något som ser ut som ett glas vin publicerats på en facebookgrupp – ett ytterst "oislamskt" beteende som antas minska elBaradeis popularitet. Samtidigt anklagas elBaradei av en företrädare för det (halvstatliga) al-Azhar-universitetet för att ha "förolämpat islam" och det egyptiska folkets värderingar efter att han i en intervju berättat att hans systrar inte bär slöja...

På den elektroniska nyhetssajten Masrawy ironiserar Ahmed Ghanem över försöken att diskreditera Elbaradei genom att utmåla honom som islams fiende: Om ElBaradei blev president skulle den religiösa polisen som för tillfället håller stränderna i Sharm el-Sheikh fria från halvnakna solbadare dras in och bikinitvång genast utfärdas... (I själva verket är det naturligtvis fritt fram att klä sig i bikini på egyptiska turistorter idag).

Men den största ironin är att neokonservativa ideologer samtidigt attackerar elBaradei för att han varit öppen för samarbete med Muslimska brödraskapet i sin kampanj för politiska reformer... Tillsammans har de samlat hundratusentals namnunderskrifter bakom kraven på avskaffande av de hårda undantagslagarna och en rättvis vallag, vilket troligen är bakgrunden till regimens smutsiga motkampanj.