Länktips om presidentvalet i Egypten

Hinner inte blogga om det egyptiska presidentvalet men några länkar:

* Bloggen Utifrån Tahrir sammanfattar första valdagen.

* Lovisa Farrow rapporterar från Kairo om den fortsatta striden om konstitutionen i skuggan av valet. Efter parlamentets misslyckande att enas om en process för skrivandet av den nya konstitutionen har militärrådet har hotat att utfärda en egen "temporär" konstitution som bl.a. skulle bevara militärens privilegier och ge presidenten rätt att upplösa parlamentet.

* Al Jazeera intervjuar en grupp ungdomar om deras syn på presidentkandidaterna och valet.

* Den socialistiska aktivisten Gigi Ibrahim skriver om valet och varför kampen mot militärstyret måste fortsätta.

* Human Rights Watch om den nya lag som parlamentet antog 6 maj och som ger militären fortsatt rätt att döma civila i militärdomstolar. Det är naturligtvis ett oerhört svek av Muslimska brödraskapet som under åren före revolutionen drev kampanj just på denna fråga - när de var de själva som var offer för den här lagen. Att presidenten fråntas rätten att beordra att civila överförs till det militära "rättsväsendet" är visserligen att framsteg men motiveras i första hand av parlamentets oro för att den kommande presidenten ska få för stora befogenheter, vilket i värsta fall kan drabba dem själva.

* DN intervjuar Bothaina Kamel, som efter revolutionen snabbt blev känd i internationella medier som Egyptens "enda kvinnliga presidentkandidat" men gav upp eftersom hon inte kunde samla in de 30 000 namnunderskrifter som krävdes för att ställa upp i valet. Hennes öde säger onekligen en del om kvinnors politiska representation i Egypten, men också om mediernas tendens att haussa politiska personligheter med obetydligt stöd inom landet. Bouthaina Kamel är utan tvekan respekterad både bland kvinnorättsaktivister och andra revolutionärer för sitt tydliga stöd till revolutionen och kritik av militärstyret, men någon folklig bas har hon aldrig haft.

Missa inte heller Ahram Onlines bildspel från gårdagens attack mot den före detta flygvapenchefen, premiärministern och presidentkandidaten Ahmed Shafiq, som angreps av rasande väljare utanför en vallokal i Kairo. Video nedan:

Första maj-firande och ny våldsvåg i Kairo

Igår firades arbetarrörelsens dag på Tahrir-torget i Kairo, under betydligt mer ordnade former än förra året då firandet slutade i Kaos. Att vänstern och arbetarrörelsen fritt kan tåga genom Kairo och framföra sina krav på social rättvisa på Tahrirtorget utan att mötas av brutal repression är en välbehövlig påminnelse att den egyptiska revolutionen är långtifrån död. De framväxande folkrörelserna förblir den viktigaste källan till hopp för alla som vill se en demokratisk utveckling i Egypten och regionen på lång sikt.

Tyvärr överskuggas första maj-firandet av det brutala våldet i Kairo idag. Minst 11 personer uppges ha dödats (uppdatering: nu uppges 20 vara dödade) efter att civilklädda män attackerat demonstranter som slagit läger utan för försvarsministeriet i Kairo-stadsdelen Abassiya sedan i fredags. Demonstrationen var från början en protest mot att den ultrakonservativa presidentkandideten Hazem Abu Ismail uteslutits från presidentvalet, men efter att demonstranterna angripits av civilklädda män - baltagiyya - med skjutvapen och tillhyggen i lördags anslöt sig andra aktivister. Bland annat besökte den vänsterradikale presidentkandidaten Khaled Ali demonstranterna i måndags för att visa sitt stöd. Samtidigt försökte en talesman för Abu Ismails kampanj distansera sig från demonstranterna, som inte hörsammat Abu Ismails maningar om att avbryta protesten.

Flera presidentkandidater har idag känt sig tvingade att tillfälligt avbryta sina valkampanjer i protest mot våldet. De flesta partier bojkottar också ett möte som militären hade sammankallat idag för att diskutera presidentvalet och den nya konstitutionen. Ett brett spektrum av politiska rörelser lägger ansvaret militärrådet och den av militären utsedda regeringen och manar till protester i solidaritet med demonstranterna utanför försvarsministeriet idag och en massprotest mot militärstyret på fredag - både i Kairo och Alexandria, där aktivister manar till en likadan sit-in utanför det regionala militärhögvarteret i Sidi Gaber.

I skrivande stund har ett demonstrationståg lämnat Fatah-moskén i centrala Kairo för att ansluta sig till demonstranterna i Abassiya och nya sammandrabbningar mellan demonstranter och kravallpolis har brutit ut i närheten av försvarsministeriet.

Allt detta sker mot bakgrund av ett tilltagande politiskt kaos: Flera presidentkandidater har uteslutits av formalistiska skäl samtidigt som någon klar fördelning av makt mellan parlamentet och den kommande presidenten inte existerar, Muslimska brödraskapet och militären är i luven på varandra på grund av juntans vägran att låta parlamentet utse en regering, och försöken att bilda en kommitté för att skriva en ny konstitution har havererat - delvis på grund av islamisternas försök att dominera processen, men ytterst för att militären från början dikterat vilkoren för övergångsperioden istället för att lämna ansvaret till civila politiska krafter.

Läget i Egypten är komplicerat och befolkningen är troligen mer kluven än någonsin, samtidigt som de statliga mediernas propaganda mot demonstranterna är lika uppskruvad som vanligt. Men det är uppenbart att händelserna i Abassiya inte enbart är en angelägenhet enbart för Abu Ismails hängivna anhängare - "Hazemun" som de börjat kallas på grunda av den växande personkulten kring den utan tvekan reaktionäre advokaten/predikanten - utan också blivit en katalysator för det uppdämda missnöjet med militärstyret. Mycket tyder på att protesterna kommer att fortsätta - och därmed är risken stor för ännu mer våld.

Uppdatering: Filmkollektivet Mosireen har gjort en film om händelserna, nu med engelsk text:


I media: DN, SvD

Om Saudi-affären på SvD Brännpunkt

Jag skriver idag på Svd Brännpunkt tillsammans med demokratiaktivister från Egypten, Syrien, Saudiarabien, Jemen och Bahrain om den svenska vapenexporten och vapenaffären med Saudiarabien: "Ett svek mot kampen för demokrati."

Islamistisk splittring och motsättningar med militären inför presidentvalet

I skuggan av det fortsatta våldet i Syrien har rätt så dramatiska förändringar har ägt rum på den politiska scenen i Egypten de senaste veckorna, i takt med att presidentvalet rycker närmare och striden om den nya konstitutionen hårdnar.

Det började för ett par veckor sedan med ett kraftfullt angrepp mot militärrådet SCAF från Muslimska brödraskapet, som anklagade generalerna för att "sabotera revolutionen" på grund av deras vägran att avfärda övergångsregeringen som leds av Kamal al-Ganzouri. Brödraskapet anklagade också juntan för att ha hotat med att upplösa parlamentet på grund av dess kampanj mot regeringen, som utsetts av militären. SCAF svarade nästa dag med en hotfull kommuniké där man varnade Brödraskapet för att inte upprepa "historiska misstag" - en inte alltför subtil hänvisning till 1954, då Nassers militärjunta krossade den politiska oppositionen och till slut även vände sig mot sina forna allierade i Muslimska brödraskapet. (Jämförelsen med 1954 har återkommit gång på gång det senaste året, men trots många likheter på ytan tror jag att de historiska förutsättningarna är fundamentalt annorlunda idag; läs t.ex. den här analysen av Ahmed Shokr som pekar på de många skillnaderna mellan dagens situation och läget 1954).

Samtidigt bröt en öppen konflikt ut mellan liberaler och islamister på grund av sammansättningen av den kommitté som ska skriva den nya konstitutionen. Den islamistiska majoriteten i parlamentet drev utan diskussion igenom att hälften av medlemmarna av kommittén ska vara parlamentsledamöter, vilket enligt kritiker garanterar att grundlagskommittén domineras av islamister. Kommittén har därför bojkottats inte bara av liberalerna i parlamentet utan också av religiösa institutioner som Al-Azhar och den koptiska kyrkan. En sådan bojkott innebär naturligtvis att den islamistiska dominansen över konstitutionen blir ännu större, men samtidigt undergrävs den nya konstitutionens legitimitet, vilket öppnar för en lång period av politisk osäkerhet och fortsatt militär inblandning i politiken. Det gör bojkotten till ett effektivt men tveeggat vapen i händerna på den liberala minoriteten och andra samhällsintressen, som indirekt lutar sig mot militären för att pressa Brödraskapet till en kompromisslösning.

Parallellt med det politiska triangeldramat mellan liberalerna, islamisterna och militären har splittringen inom det islamistiska lägret tilltagit inför presidentvalet. En färsk opinionsundersökning bekräftar (med stor reservation för alla opinonsundersökningars precision i Egypten) den tidigare bilden att det troligen blir en andra valomgång mellan Arabförbundets förre generalsekreterare Amr Moussa och en av flera islamistiska kandidater. Bland de senare leder den salafistiska predikanten Hazem Abu Ismail, följd av den före detta MB-figuren Abdelmoneim Aboulfoutouh, som tvingades lämna Brödraskapet för ett år sedan när han meddelade att han tänkte ställa upp i presidentvalet.

Aboulfoutouh anses tillhöra Brödraskapets mest "liberala" gren, är populär bland många av rörelsens unga medlemmar och  respekterad som politiker även av många liberaler och vänsteraktivister - även om de inte delar hans åsikter. Hazem Abu Ismail har i sin tur ägnat det senaste året åt att bygga upp en bas inom den framväxande salafistiska rörelsen och skaffa sig trovärdighet som en revolutionär ledare genom att aktivit stödja gatuprotesterna mot militärrådet efter Mubaraks fall. Kanske är det dessa båda kandidaters status som självständiga politiska spelare med en egen bas av lojala anhängare - samtidigt som de har ett stort stöd inom vänster- respektive högerfalangen inom Muslimska brödrakapet - som fått Brödraskapet att överraskande meddela att de ställer upp med en egen kandidat i presidentvalet: Khairat al-Shater, mångmiljonär och en av rörelsens tyngsta ledare.

Teorierna kring Brödraskapets beslut är många och pekar ofta i en av två motsatta riktningar. "Välvilliga" tolkningar ser beslutet som ett led i de allt öppnare motsättningarna mellan Brödraskapet och militären. SCAF's hot om att upplösa parlamentet eller ogiltigförklara den konstitutionella kommittén har pressat Brödraskapet att lansera en lojal kandidat till presidentposten för att säkra sin egen ställning. Annars kan man snart stå med en president som är fientlig mot den islamistiska rörelsen och en konstitution som förvandlar parlamentet till en maktlös diskussionsklubb, precis som under Mubaraks styre. Samma rädsla kan förklara Brödraskapets iver att avsätta Ganzouris regering och tillsätta en egen, innan SCAF lämnar över makten till en civil president.

Den mer kritiska tolkningen är att beslutet att lansera al-Shater som kandidat i själva verket är ett resultat av en uppgörelse med militären. Sameh al-Barqy från partiet Tayyar al-Masry, som grundats av tidigare medlemmar av Brödraskapet och stödjer Aboulfoutouhs kandidatur, hävdar att Brödraskapets ledare aldrig skulle lansera en presidentkandidat utan militärrådets godkännande. Al-Shater är enligt honom den perfekta kandidaten för generalerna, eftersom han står när västliga ekonomiska intressen, skulle garantera militärens intressen - "och så har han ett skägg". Enligt denna tolkning föredrar Brödraskapet och generalerna en president som går i rörelsens ledband framför en självständig politisk spelare med en tydligt uttalad vilja att konfrontera militären.

Oavsett vad som ligger bakom beslutet är de interna bråken i det konservativa lägret naturligtvis goda nyheter för de som mest av allt fruktar islamisternas dominans (det är frestande att jämföra med den hårda republikanska primärvalskampanjen som enligt somliga bedömare främst har gynnat Obama och demokraterna). Med Shaters inträde på scenen splittras de konservativa rösterna ytterligare, vilket i teoretin skulle kunna leda till att ingen av de islamistiska kandidaterna når den andra valomgången. Brödraskapets beslut har också lett till hård kritik från anhängare av Aboulfoutouh och Abu Ismail. (I det här smått komiska klippet försöker en anhängare av Abu Ismail bränna sitt medlemskort i Brödraskapets parti FJP i protest mot att rörelsens ledare lanserar Shater som kandidat). Brödraskapets kovändning efter tidigare löften om att inte ställa upp med en egen presidentkandidat har också retat upp både kritiker och anhängare och kan bli politisk kostsam. 

Som om inte al-Shaters sena inträde som en joker i presidentvalet vore nog har valkampanjen omgivits av rykten och spekulationer de senaste veckorna, efter påståenden att Hazem Abu Ismails mor har amerikanskt medborgarskap. Enligt egyptisk lag får presidentkandidaternas föräldrar och fruar inte ha delat medborgarskap vilket innebär att Abu Ismail kan uteslutas (även om det i praktiken framstår som osannolikt) från presidentvalet. Det vore naturligtvis höjden av ironi, med tanke på att hans ultrakonservativa anhängare hör till den aktuella lagens ivrigaste förespråkare...